\nN\u00e4r Tjeckoslovakien delades 1992 avgick han som president, men 26 januari 1993 valdes han till president i Tjeckien.<\/p>\n
F\u00e5 f\u00f6rfattare har som han d\u00e4rf\u00f6r personlig inblick i politikernas v\u00e4rld. Det ger en extra krydda \u00e5t f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n
G\u00f6ran Stangertz spelar exkanslern Vilem Rieger<\/strong> som sitter och surar i en praktfulla villa som var hans kanslerbostad. Eftertr\u00e4daren Vlastik Klein \u00e4r en fjant och parodi p\u00e5 honom. SR:s Kjell Albin Abrahamson pj\u00e4sen n\u00e4r den spelades i Polen och skriver<\/a>:<\/p>\n Det r\u00e5der inga tvivel om att Vilem Rieger har f\u00e5tt l\u00e5na m\u00e5nga drag av Havel och n\u00e4r huvudpersonen tvingas l\u00e4mna ifr\u00e5n sig makten till Vlastik Klein \u00e4r det uppenbart att arvtagaren \u00e4r en parodi p\u00e5 \u00e4rkerivalen Vaclav Klaus. Namnet Vlastik Klein kan \u00f6vers\u00e4ttas med den lille makthavaren vilket helt st\u00e4mmer \u00f6verens med hur Havel ser p\u00e5 Klaus. Recensenten p\u00e5 dagstidningen Lidove Noviny skriver att Havels \u201dalla \u00e5r inom toppolitiken har gjort hans blick skarpare och hans sj\u00e4lvironi dj\u00e4vulskt dr\u00e4pande\u201d.<\/p><\/blockquote>\n Vi ska dock inte l\u00e5ta lura oss av det farsartade kring eftertr\u00e4daren. Han m\u00e5 verka godmodig och l\u00f6jev\u00e4ckande, men han \u00e4r farlig och har m\u00e4ktiga f\u00f6rbindelser och n\u00e5r dit han vill. Denna underliggande nerv finns d\u00e4r hela tiden: kanske det hela \u00e4r farsartat, men det \u00e4r inte ofarligt och m\u00e4nniskor \u00e4r bedr\u00e4gliga. Vilem Rieger \u00e4r inte s\u00e5 ren som han f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 andra att tro att han \u00e4r. Tror han ens sj\u00e4lv p\u00e5 sig sj\u00e4lv? Hans \u00e4lskarinna, eller flickv\u00e4n, spelad av Stina Rautelin, \u00e4r vidrig.<\/p>\n Riegers upprepar som ett mantra att hans politiska budskap handlar om att s\u00e4tta m\u00e4nniskan i centrum, att varje individ ska ha m\u00f6jlighet att utvecklas. Hans flickv\u00e4n upprepar hans budskap och pushar p\u00e5. Samtidigt f\u00f6rtrycker de deras \u00e5ldrade anst\u00e4llde betj\u00e4nt Osvald \u00e5 det gr\u00f6vsta. Osvald m\u00e5ste passa upp och slita som ett djur, fast han \u00e4r gammal och utsliten. Han fick ingen m\u00f6jlighet att f\u00f6rverkliga sig sj\u00e4lv.<\/p>\n F\u00f6rest\u00e4llningen har flera bottnar och flera dimensioner. F\u00f6rfattaren sj\u00e4lv (spelad av regiss\u00f6ren Lennart Hjulstr\u00f6m) avbryter f\u00f6rest\u00e4llningen vid flera tillf\u00e4llen, med en r\u00f6st ovanifr\u00e5n. Osynlig talar han n\u00e5gonstans uppifr\u00e5n, som en gud. F\u00f6rfattaren klagar p\u00e5 hur vissa scener spelas, klagar p\u00e5 sig sj\u00e4lv och sin of\u00f6rm\u00e5ga att skapa naturliga sortier p\u00e5 en scen och d\u00e5 han l\u00e5ter scenen st\u00e5 tom och funderar kring tomhet f\u00e5r f\u00f6rest\u00e4llningen en existentiell dimension som tilltalar mig. Vad \u00e4r tomhet och vad kan tomheten s\u00e4ga oss?<\/p>\n Kulturbloggen var p\u00e5 premi\u00e4ren – och det \u00e4r alltid en extra upplevelse. Vilka fanns i publiken denna premi\u00e4rafton i Stockholm? Nils Schwartz p\u00e5 Expressen skriver om f\u00f6rest\u00e4llningen i ett bloggverktyg: <\/a><\/p>\n Om den publik som f\u00f6rv\u00e4ntansfullt sorlade i foaj\u00e9n p\u00e5 Stockholms stadsteater den 1 april 2010 k\u00e4nde sig besviken efter den svenska urpremi\u00e4ren p\u00e5 Avg\u00e5ng, s\u00e5 berodde det nog mera p\u00e5 att Havels v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta rykte \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n pj\u00e4sen. N\u00e5got som Havel sj\u00e4lv antyder i inlagda metakommentarer under spelets g\u00e5ng, f\u00f6rmedlade av regiss\u00f6ren Lennart Hjulstr\u00f6ms r\u00f6st.<\/p>\n Det \u00e4r som att se en farskarusell dras i g\u00e5ng utan att den n\u00e5gonsin f\u00e5r upp farten. Fast kanske \u00e4r det just det som \u00e4r avsikten \u2013 referenser till K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden och direkta repliker ur Kung Lear l\u00e4gger ett m\u00e5tt uppgivenhet till pj\u00e4stiteln.<\/p><\/blockquote>\n Jag h\u00e5ller inte alls med honom. <\/a>Jag tycker det \u00e4r en stor po\u00e4ng att f\u00f6rest\u00e4llningen inte blir allt f\u00f6r farsartad. Jag tycker ocks\u00e5 att ordet metakommentarer \u00e4r fel uttryck. Kommentarerna \u00e4r mer \u00e4n s\u00e5, de \u00e4r en viktig del i f\u00f6rest\u00e4llningen. Utan f\u00f6rfattarens kommentarer hade f\u00f6rest\u00e4llningen inte alls varit lika bra. De ger ett djup och g\u00f6r oss till medskapare, vi b\u00f6rjar t\u00e4nka p\u00e5 hur scenl\u00f6sningarna kan g\u00f6ras, de g\u00f6r oss delaktiga i att skapa f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n En vecka efter premi\u00e4ren p\u00e5 ”Avg\u00e5ng” har Stockholms Stadsteater premi\u00e4r p\u00e5 \u00e4nnu en pj\u00e4s skriven av Vaclav Havel, n\u00e4mligen Audiens, skriven 1975 och som utspelar sig i 1970-talets kommunistiska Tjeckoslovakien. Det handlar om att anpassa sig till makten – som ett s\u00e4tt att \u00f6verleva.<\/p>\n Fotograf: Petra Hellberg Mer relaterat:<\/p>\n Intervju i tidningen Dagen med G\u00f6ran Stangertz inf\u00f6r premi\u00e4ren av f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/a> Fakta om f\u00f6rest\u00e4llningen: Produktion: L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om teater<\/a>, existens<\/a>, f\u00f6rfattare<\/a>, recension<\/a>, Vaclav Havel<\/a>, G\u00f6ran Stangertz<\/a>, Stockholms stadsteater<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Teater n\u00e4r den \u00e4r som b\u00e4st. S\u00e5 upplever jag f\u00f6rest\u00e4llningen av Vaclav Havels pj\u00e4s ”Avg\u00e5ng” som spelas p\u00e5 Stockholms Stadsteater med G\u00f6ran Stangertz i huvudrollen. Den har en handling som l\u00e4tt kan s\u00e4ttas in i m\u00e5nga nutida situationer och samtidigt en f\u00f6rdjupad dimension genom en ovanifr\u00e5n talande f\u00f6rfattare som deltar i f\u00f6rest\u00e4llningen med sin r\u00f6st. […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":44426,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1609,1919,12285,12288],"class_list":{"0":"post-19166","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"tag-existens","12":"tag-forfattare","13":"tag-recension","14":"tag-teater","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19166","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=19166"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19166\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":44427,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19166\/revisions\/44427"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/44426"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=19166"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=19166"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=19166"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n\u00c4ven om f\u00f6rest\u00e4llningen har fart och \u00e4r r\u00e4tt rolig \u00e4r den samtidigt v\u00e4ldigt bitter, den ger ingen ljus bild av politiker eller de m\u00e4nniskor som omger dem.<\/p>\n
\nF\u00f6rfattaren P.O. Enquist s\u00e5g jag liksom S-partiledaren Mona Sahlin.
\nFlera sk\u00e5despelare syntes i publikvimlet, som Niklas Hjulstr\u00f6m och Gunilla Nyroos.<\/p>\n
\n![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2010\/04\/avgang2-300x200.jpg\" "\\"avgang2\\"")
<\/a><\/p>\n
\nPressmeddelande p\u00e5 Newsdesk om Stadsteatern upps\u00e4ttningar av Havels pj\u00e4ser.<\/a><\/p>\n
\nMedverkande.
\nRieger \tG\u00f6ran Stangertz
\nIrena \tStina Rautelin
\nFarmor \tIwa Boman
\nVlasta \tTina R\u00e5borg
\nZuzana \tMoa Sil\u00e9n
\nMonika \tLena Nilsson
\nBea \tAnja Lundqvist
\nAlbin \tVictor Molino
\nHannes \tRalph Carlsson
\nViktor \tBj\u00f6rn Bengtsson
\nOsvald \tSten Ljunggren
\nJack\/F\u00f6rste polis \tOle Forsberg
\nKim\/Andre polis \tFran\u00e7oise Joyce
\nKlein \tLeif Andr\u00e9e
\nKnobloch \t\u00c5ke Lundqvist<\/p>\n
\nAv \tV\u00e1clav Havel
\n\u00d6vers\u00e4ttning \tKarin Mossdal
\nRegi \tLennart Hjulstr\u00f6m
\nScenografi \tCharles Koroly
\nKostym \tCharles Koroly
\nKomposit\u00f6r \tLars-Eric Brossner
\nLjus \tErik Berglund
\nLjud \tMichael Breschi och Terese Johansson
\nMask \tJohanna Ruben<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2010\/04\/avgang3-200x300.jpg\" "\\"avgang3\\"")
<\/a><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2010\/04\/avgang4-200x300.jpg\" "\\"avgang4\\"")
<\/a><\/p>\n