{"id":191560,"date":"2025-03-09T13:15:50","date_gmt":"2025-03-09T12:15:50","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=191560"},"modified":"2025-03-09T16:02:29","modified_gmt":"2025-03-09T15:02:29","slug":"teaterkritik-the-dresser-hollas-ansikte-bar-och-ger-styrka-bortom-mellanmjolkens-horisont","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=191560","title":{"rendered":"Teaterkritik: The Dresser \u2013 Hollas ansikte b\u00e4r och ger styrka bortom mellanmj\u00f6lkens horisont"},"content":{"rendered":"

\"\" Foto Ben van Duin<\/em><\/p>\n

The Dresser<\/strong>
\nAv & med Karina Holla
\nDramaturgi Jeroen Kriek
\nScenografi Theun Mosk
\nKostym Mattijs van Bergen
\nMusik Rikard Borgg\u00e5rd
\nTeater Giljotin – g\u00e4stspel med premi\u00e4r 1 mars 2025, recensionsdag 8 mars
\nFoto Ben van Duin<\/p>\n

Den i Amsterdam baserade, flerfalt prisade mimsk\u00e5despelaren Karina Holla g\u00f6r ett \u00e5terbes\u00f6k \u2013 som ett led p\u00e5 sin turn\u00e9 – p\u00e5 Teater Giljotin. I sina tv\u00e5 senaste f\u00f6rest\u00e4llningar Warrior Women och Darger spelade hon f\u00f6r uts\u00e5lda hus i Nederl\u00e4nderna och Sverige. The Dresser hade premi\u00e4r i oktober 2023 och den f\u00f6rsta turn\u00e9n i Nederl\u00e4nderna har f\u00e5tt ett varmt mottagande. Kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning ges p\u00e5 engelska.<\/p>\n

En r\u00f6d stor bur \u2013 som blir hennes scenrum – \u00e4r det f\u00f6rsta man ser. Kl\u00e4nningar, kavajer \u2013 med var sin karakt\u00e4r \u2013 h\u00e4nger uppsatta p\u00e5 galgar i taket. Holla tr\u00e4der in v\u00e4rdigt, stilla i en vit \u2013 liknande sidenpyjamas. Kragen upptill ger \u00e4nd\u00e5 pondus till det mjuka materialet, och hennes lite stabila men ocks\u00e5 k\u00e4nsliga gestalt. Hennes \u00f6ppna ansikte med r\u00f6dm\u00e5lade l\u00e4pparna och pigga vakna \u00f6gon blir belyst och spelet kan b\u00f6rja. Hon inger respekt. Titeln The Dresser flaggar f\u00f6r att livet bakom scenen \u00e4r det som ska visas, och nog blir det allvar fr\u00e5n f\u00f6rsta stund.<\/p>\n

Jag \u00e4r inte i Sverige, \u00e4r det f\u00f6rsta jag t\u00e4nker. Det spektrumet av uttryck, som direkt uppst\u00e5r har inget med v\u00e5r lilla jantelag eller lagom-tillvaro att g\u00f6ra. Sakta tar hennes erfarenhet plats p\u00e5 scenen \u2013 f\u00e4rgat av ett l\u00e5ngt teaterliv. Associationerna g\u00e5r till Louise Bourgeois – som ocks\u00e5 anv\u00e4nt sig av en bur som ett galler i sin konst. Hon \u00e4r ocks\u00e5 kvinnan som gjort kraftfulla verk i h\u00f6g \u00e5lder. Lite senare flyger Bourgeoises namn ocks\u00e5 \u00f6ver Hollas l\u00e4ppar \u2013 n\u00e4r hon p\u00e5 tydlig engelska b\u00e5de sk\u00e4mtar och lite skr\u00e4mmer oss.
\n\u201dAgain, and again and again\u2026\u201d s\u00e4ger hon och beskriver att \u00e4ven om det s\u00e5 \u00e4r endast tre personer i publiken – och \u201dbara en skrattar p\u00e5 r\u00e4tt st\u00e4lle\u201d – s\u00e5 vill hon ge allt. Men hennes humoristiska argument f\u00f6r att d\u00f6, f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt verkligen \u201dunderstryka att hon levt\u201d och existerat \u2013 h\u00f6r vi ocks\u00e5.<\/p>\n

\"\"
\nHon r\u00f6r sig lugnt och medvetet, med en mimartists alla v\u00e4l formade gester. De sm\u00e5 knotiga h\u00e4nderna blir f\u00f6ljda i minsta r\u00f6relse. \u201dI wanted a prince to come and make me free\u201d s\u00e4ger hon. Vi f\u00e5r h\u00f6ra hur han som i en saga sedan kommer och landar p\u00e5 f\u00f6nsterkarmen. I en liten gest bara lutar hon sig – d\u00e4refter n\u00e5got bak\u00e5t – andas \u2026 och \u201dblir fri\u201d – i en av pj\u00e4sens subtila \u00f6gonblick. Nog blir hon fri, men inte som hon t\u00e4nkt sig .. och prinsen g\u00e5r till och med och d\u00f6r f\u00e5r vi h\u00f6ra.<\/p>\n

D\u00e5 och d\u00e5 h\u00e4mtar hon vatten hos sin ljus- och ljudtekniker utanf\u00f6r buren \u2013 och visar stolt p\u00e5 att hon \u00e4r m\u00e4nniska bakom allt agerande. Han som l\u00e4gger alla kl\u00e4derna i hennes armar i slutet av pj\u00e4sen.<\/p>\n

Vid ett fotografi av Salgado f\u00f6rest\u00e4llande en afrikansk mammas st\u00e5tliga kropp, fanns en g\u00e5ng en bildtext: \u201dShe is a tree of life to them\u201d. De orden som drabbade mig d\u00e5, dyker nu upp. Den bottnande tydliga speglingen som Holla bjuder p\u00e5 \u00e4r precis som s\u00e5dan n\u00f6dv\u00e4ndig n\u00e4ring f\u00f6r ett litet barn. Vi b\u00e4rs av autenciteten. Luften blir stilla, allvarlig eller l\u00e4ttsam och klar i hennes makt \u2013 hennes skicklighet.
\nI sm\u00e5pratet som f\u00f6ljer i foaj\u00e9n efter\u00e5t viskas namn p\u00e5 v\u00e5ra stj\u00e4rnor som Margareta Krok, Ernst Hugo J\u00e4reg\u00e5rd och \u00e4ven Edit Piaf. Det \u00e4r den 8:e mars och det k\u00e4nns v\u00e4rdigt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto Ben van Duin The Dresser Av & med Karina Holla Dramaturgi Jeroen Kriek Scenografi Theun Mosk Kostym Mattijs van Bergen Musik Rikard Borgg\u00e5rd Teater Giljotin – g\u00e4stspel med premi\u00e4r 1 mars 2025, recensionsdag 8 mars Foto Ben van Duin Den i Amsterdam baserade, flerfalt prisade mimsk\u00e5despelaren Karina Holla g\u00f6r ett \u00e5terbes\u00f6k \u2013 som ett […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":191563,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[5643,7643],"class_list":["post-191560","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-teater-giljotin","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191560","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=191560"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191560\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":191581,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191560\/revisions\/191581"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/191563"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=191560"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=191560"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=191560"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}