{"id":191374,"date":"2025-03-05T14:08:18","date_gmt":"2025-03-05T13:08:18","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=191374"},"modified":"2025-03-06T20:10:42","modified_gmt":"2025-03-06T19:10:42","slug":"tidsuppfattning-utforskas-enligt-iggy-malmborgs-sallsamma-schema-mot-slutet-pa-backa-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=191374","title":{"rendered":"Tidsuppfattning utforskas enligt Iggy Malmborgs s\u00e4llsamma schema – Mot slutet p\u00e5 Backa Teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus & regi: Iggy Malmborg<\/p>\n\n\n\n

Scenografi & kostymdesigner: Maja Kall<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesigner: Ulrich Ruchlinski<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign och produktion dansl\u00e5t: Simenon Pappinen Hillert<\/p>\n\n\n\n

Maskdesigner: Josefin Eker\u00e5s<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Kristina Issa<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Adel Darwish, Ylva Gallon, Jannah Shermis, Emelie Str\u00f6mberg, Ulf R\u00f6nnerstrand och Latifa Esmailian Malm (inspelad r\u00f6st)<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 28\/2 p\u00e5 Backa teater p\u00e5 Hisingen<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 16\/5<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n 6 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r frustrerande f\u00f6r en skribent att i perioder drabbas av skrivkramp. Recensionen borde definitivt ha varit klar f\u00f6r l\u00e4nge sedan, inte minst av det sk\u00e4let att upps\u00e4ttningen erbjuder fr\u00e4scha vinklar p\u00e5 ett fenomen v\u00e5r tillvaro styrs av. Och skrivprocessens oerh\u00f6rda tr\u00f6ghet blir \u00e4n mer obegriplig med tanke p\u00e5 att jag sammanfattningsvis gillade upps\u00e4ttningen, l\u00e4mnade \u00f6n p\u00e5 andra sidan \u00e4lven med ett leende p\u00e5 l\u00e4pparna. Att somliga episoder ter sig relativt larviga, rent av barnsliga hyser jag som n\u00e5gorlunda f\u00f6rst\u00e5ndig pension\u00e4rviss f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r. Telningarna ska roas samtidigt som de f\u00f6rhoppningsvis f\u00e5r nya insikter, saker att fundera \u00f6ver och diskutera. Under 86 noga reglerade minuter inklusive paus i 14 av dem exponeras publiken f\u00f6r en f\u00f6runderlig mix. Nonsensartade \u00f6vningar varvas med tankev\u00e4ckande aspekter. Dessutom interfolieras vissa inslag av k\u00f6rs\u00e5ng, vackra ordl\u00f6sa hymner skrivna av Kristina Issa. M\u00e5nga scener illustreras av en sk\u00e5despelare medan somliga moment kr\u00e4ver att en grupp genomf\u00f6r uppgiften. <\/p>\n\n\n\n

Mot slutet <\/em>saknar linj\u00e4rt narrativ, varf\u00f6r scenkonstverket kan likst\u00e4llas med en unders\u00f6kning d\u00e4r en radda beteenden och handlingar av varierande fastst\u00e4lld l\u00e4ngd, avsl\u00f6jar om tiden g\u00e5r snabbt eller tv\u00e4rtom masar sig fram. Vad vi upplever kan som bekant v\u00e4sentligt skilja sig \u00e5t, \u00e4ven om tiden alltid tickar p\u00e5 i samma precist m\u00e4tbara hastighet. H\u00f6r till saken f\u00f6rst\u00e5s att perspektivet hos Backa anpassats f\u00f6r barn precis skolmogna, barn i uppt\u00e4ckar\u00e5ldern med spring i benen vilka kontinuerligt beh\u00f6ver suga \u00e5t sig kunskaper och normer, f\u00f6r att framgent bli socialt fungerande varelser. Den vetenskapliga termen \u00e4r socialisation, n\u00e5got jag kan erinra mig fr\u00e5n cirklar i (barn)psykologi.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Premi\u00e4ren g\u00e5r av stapeln en udda tid, 11:00 p\u00e5 en fredag. Ett par mycket engagerade klasser fr\u00e5n \u00e5rskurs 1 sitter l\u00e4ngst ner p\u00e5 l\u00e4ktaren. En av deras l\u00e4rare ber\u00e4ttade f\u00f6r mig att de redan hade teatervana. F\u00f6r oss som inte \u00e4r prim\u00e4r m\u00e5lgrupp blir det en p\u00e5taglig bonus att se dem r\u00f6ra sig rytmiskt till taktfast dansl\u00e5t, p\u00e5peka f\u00f6r Ylva Gallon att stryka gul m\u00e5larf\u00e4rg p\u00e5 n\u00e4rmaste omgivningen inte kan kallas f\u00f6r att pyssla och uppmana paret som f\u00e5tt i uppdrag att pussas att avst\u00e5. Den ovala scenen \u00e4r renons p\u00e5 dekor, ger intryck av att vi befinner oss inne i en gigantisk cistern. <\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen Iggy Malmborg skriver f\u00f6r en riktigt ung publik, vilket medges vara pirrigt. Men han anser att tematiken ber\u00f6r oavsett \u00e5lder och att den inbjuder till sedvanlig komplexitet. Malmborg har turnerat med egna produktioner i Europa under femton \u00e5r. Denne psykoanalytiskt inriktade minimalist skiljer ur sig med en estetik som g\u00e4rna renodlar. Har flera str\u00e4ngar p\u00e5 sin lyra d\u00e5 han ocks\u00e5 \u00e4r sk\u00e5despelare och medverkat i n\u00e5gra uppm\u00e4rksammade filmer.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ska s\u00e4gas att jag l\u00e4rde k\u00e4nna honom som teaterman f\u00f6rst i och med F\u00f6rs\u00f6k <\/em>X 3 p\u00e5 v\u00e5r Stadsteater i h\u00f6stas. Bortsett fr\u00e5n monologen skapad i samarbete med Jesper S\u00f6derblom fann jag resterande F\u00f6rs\u00f6k alltf\u00f6r konstruerade f\u00f6r att falla mig p\u00e5 l\u00e4ppen. T\u00e4nk en tiodubbling av danska Dogma-regiss\u00f6rernas avsiktliga inskr\u00e4nkningar minus danskarnas br\u00e4nnande budskap. S\u00e5 f\u00f6r mig h\u00f6rde dessa \u00f6vningar hemma p\u00e5 Scenskolan eller motsvarande. I j\u00e4mf\u00f6relse funkar manus i forskningsarbetet om tiden (troligen v\u00e4xt fram i samarbete med ensemblen som devising) betydligt b\u00e4ttre. Man har tittat p\u00e5 hur olika kulturer m\u00e4ter eller relaterar till tiden, detta helt centrala begrepp. Ensemblen har tillsammans med regiss\u00f6ren experimenterat och unders\u00f6kt fenomenet under repetitionstiden. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6rklaras i en introduktion. Vi f\u00e5r veta vart vi ska rikta blicken om vi vill f\u00f6lja med i fastst\u00e4llda schemat. I h\u00f6gtalare meddelar en inspelad r\u00f6st vad varje scen g\u00e5r ut p\u00e5 och antal personer som ska utf\u00f6ra \u00e5lagd uppgift. Alla sk\u00e5despelarna som sitter och v\u00e4ntar p\u00e5 instruktioner r\u00e4cker upp h\u00e4nderna, ivriga p\u00e5 att utf\u00f6ra diverse uppdrag. Kivas egentligen inte alls, utser utan mankemang villiga ocks\u00e5 till de jobbigaste \u00f6vningarna. Malmborg har inte lagt n\u00e5got fokus p\u00e5 schismer f\u00f6rr\u00e4n p\u00e5 slutet n\u00e4r grundvalar utmanas. D\u00e5 uppst\u00e5r oenighet, upproriska tendenser. Vad h\u00e4nder om best\u00e4md ordning trotsas och vem best\u00e4mmer egentligen? R\u00f6nnerstrands replik om att de i egenskap av sk\u00e5despelare m\u00e5ste f\u00f6rh\u00e5lla sig till skriven text ger upphov till en konflikt som beh\u00f6ver f\u00e5 sin l\u00f6sning.<\/p>\n\n\n\n

Bakom sk\u00e5despelarna finns en stor klocka med minutvisare. Och en r\u00f6d markering ovanf\u00f6r dem i storlek av en tennisboll markerar var f\u00f6rest\u00e4llningen befinner sig. N\u00e4r markeringen r\u00f6rt sig i sin omloppsbana tillbaka till utg\u00e5ngspunkten \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen slut. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tre av sk\u00e5despelarna har jag sett i ett otal f\u00e4rgstarka roller under 2000-talet. Syftar p\u00e5 Ulf R\u00f6nnerstrand, Ylva Gallon och Emelie Str\u00f6mberg vilka gestaltat flera minnesv\u00e4rda huvudroller. Adel Darwish kom 2016 fr\u00e5n Syrien d\u00e4r han studerade film och teater. Han som debuterade p\u00e5 Backa som dramatiker tre \u00e5r senare \u00e4r d\u00e4rtill utbildad p\u00e5 H\u00f6gskolan f\u00f6r scen och musik. Den femte personen Hannah Shermis, har p\u00e5 sitt cv turn\u00e9er i Europa med My Dear Companion (vars konsert i fjol p\u00e5 Storan recenserades h\u00e4r) och duon Eldstorm. Och hon leder G\u00f6teborgs Countryk\u00f6r. I Mot Slutet <\/em>best\u00e5r hennes huvudsakliga insats i att anf\u00f6ra n\u00e4r ensemblen brister ut i finst\u00e4mda, ordl\u00f6sa hymner. K\u00f6rs\u00e5ngen avgr\u00e4nsar sjok, utg\u00f6r en st\u00e4mningsfull ram, en andh\u00e4mtningspaus som ger utrymme f\u00f6r reflektion. Helhj\u00e4rtat, ibland initialt pr\u00f6vande, tar man sig an samtliga uppdrag. Stundtals f\u00e5r jag anledning att fundera p\u00e5 huruvida det i regin lagts in anvisningar som uppmuntrar improviserade moment. Tilltalet sitter efter att ha testats p\u00e5 referenspublik. Emelie Str\u00f6mberg visar skickligt upp en min av f\u00f6rl\u00e4genhet inf\u00f6r ett danssolo. <\/p>\n\n\n\n

Vad sk\u00e5despelare syssels\u00e4tts med rent konkret? Deras och publikens tidsuppfattning unders\u00f6ks som n\u00e4mnts i korta tabl\u00e5er (varierar fr\u00e5n 1 minuter till 3-4 minuter). Dessa episoder \u00e4gnas \u00e5t att dansa till techno, snurra runt s\u00e5 fort kroppen kan, skratta, vissla, g\u00e4spa, pussas och mycket mer. Somliga aktiviteter, vissa h\u00e4ndelser sticker ut. Det finns sju(!) f\u00f6rest\u00e4llningstekniker, en konsult i kast och slagsm\u00e5l har anlitats och tv\u00e5 experter p\u00e5 flyginstruktion och att rigga med sele. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Innan min genomg\u00e5ng avslutas vill jag lyfta fram tre inslag som etsat sig fast. T\u00e4nker p\u00e5 ”normbrytande” illustration av lustfyllt slagsm\u00e5l emellan en man och kvinna vars masochistiska inslag f\u00f6rbluffar. En h\u00f6jdpunkt \u00e4r Ulf R\u00f6nnerstrands monolog, en anekdot som torde ha g\u00e5tt r\u00e4tt in hos den orutinerade delen av publiken. Han vittnar om frustrationen \u00f6ver att inte f\u00e5 lov att best\u00e4mma sj\u00e4lv, evinnerlig v\u00e4ntan p\u00e5 att bli vuxen. Alldeles f\u00f6re paus sker n\u00e5got spektakul\u00e4rt n\u00e4r Adel Darwish f\u00f6rsvinner genom v\u00e4ggen.<\/p>\n\n\n\n

Efter att ha vistats 14 minuter i f\u00f6r oss iordningst\u00e4lld loge\/ pausrum \u00e5terv\u00e4nder vi till v\u00e5ra platser p\u00e5 l\u00e4ktaren. Vi konstaterar att sk\u00e5despelaren saknas. Han dyker spektakul\u00e4rt nog upp h\u00e4ngande i luften (se bild ovan). Filosoferar d\u00e4r \u00f6ver detta med tempus och det logiskt om\u00f6jliga i att fixera ett nu. ”Kan v\u00e4l inte finnas flera nu p\u00e5 en g\u00e5ng”. Han knyter v\u00e4lfunnet an d\u00e5tid med framtid. Tidens obevekliga g\u00e5ng avhandlas p\u00e5 ett originellt och belysande s\u00e4tt. Underliggande temat \u00e4r synnerligen intressant oavsett \u00e5lder. Kretsar kring fr\u00e5gan i vilken utstr\u00e4ckning vi kan styra v\u00e5r tillvaro. Hur ofta har vi kontroll och hur ofta \u00e4r vi utl\u00e4mnade till omst\u00e4ndigheter bortom oss sj\u00e4lva?<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus & regi: Iggy Malmborg Scenografi & kostymdesigner: Maja Kall Ljusdesigner: Ulrich Ruchlinski Ljuddesign och produktion dansl\u00e5t: Simenon Pappinen Hillert Maskdesigner: Josefin Eker\u00e5s Komposit\u00f6r: Kristina Issa Medverkande: Adel Darwish, Ylva Gallon, Jannah Shermis, Emelie Str\u00f6mberg, Ulf R\u00f6nnerstrand och Latifa Esmailian Malm (inspelad r\u00f6st) Urpremi\u00e4r 28\/2 p\u00e5 Backa teater p\u00e5 Hisingen Spelas till och med 16\/5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-191374","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191374","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=191374"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191374\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":191422,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191374\/revisions\/191422"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=191374"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=191374"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=191374"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}