{"id":191261,"date":"2025-03-02T15:59:49","date_gmt":"2025-03-02T14:59:49","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=191261"},"modified":"2025-03-02T16:01:59","modified_gmt":"2025-03-02T15:01:59","slug":"teaterkritik-leka-for-livet-ett-slags-norendrama","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=191261","title":{"rendered":"Teaterkritik: Leka f\u00f6r livet – ett slags Nor\u00e9ndrama"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nFoto: Viktor Kjellberg<\/em><\/p>\n

Leka f\u00f6r livet<\/strong>
\nAv Bess Wohl
\nRegi Elin sk\u00e4rstrand
\n\u00d6vers\u00e4ttning Bengt Ohlsson
\nScenografi Paul Garbers
\nKostym Maria Felldin
\nLjusdesign Johan Sund\u00e9n
\nKomposition och ljuddesign Mikael Svanevik
\nMask Catharina Lundin
\nP\u00e5 scen Maria Sundbom, Anastasios Soulis, Frida Beckman, Andr\u00e9 Nilsson Hermele, Ian Hammarb\u00e4ck\/Leo Forsgren, Alva Adermark\/Stina Kvarnhem, Anna Robertsson Klingberg\/Bianca Lynx\u00e9n, Eddie Kilander\/Henry Dymmel
\nSverigepremi\u00e4r 21 februari 2025
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras 1 mars 2025<\/p>\n

Playhouse Teater g\u00f6r succ\u00e9 igen. Teatern imponerar med att om och om igen hitta och \u00f6vers\u00e4tta starka pj\u00e4ser fr\u00e5n Broadway till Stockholmspubliken. Leka f\u00f6r livet \u00e4r en ber\u00f6rande, stark f\u00f6rest\u00e4llning som tar itu med tankar och st\u00e4ller fr\u00e5gor kring om hur stark p\u00e5verkan arv eller milj\u00f6 har p\u00e5 en m\u00e4nniskas liv och framtid. Svaren f\u00e5r vi s\u00f6ka inom oss sj\u00e4lva.<\/p>\n

Fyra barn, syskonen Conlee, samlas i ett lekrum p\u00e5 vinden i huset d\u00e4r de bor. De \u00e4r tv\u00e5 br\u00f6der och tv\u00e5 systrar. Deras mamma \u00e4r inte hemma och inte ens n\u00e4sta dag har hon dykt upp. Syskonen \u00e4r inte direkt f\u00f6rv\u00e5nade, det verkar inte vara f\u00f6rsta g\u00e5ngen deras mamma inte \u00e4r hemma och tar hand om dem. De leker och de gr\u00e4lar. \u00c4ldsta syskonet, tolv\u00e5riga storebror Chris, tycks best\u00e4mma det mesta. N\u00e4r de leker familj f\u00e5r vi en sorglig bild av vad deras uppv\u00e4xt best\u00e5r av. De leker att han \u00e4r pappan och att han kommer hem fr\u00e5n jobbet och n\u00e4r han inte \u00e4r n\u00f6jd med middagsmaten b\u00e5de skriker han och sl\u00e5ss. Tio\u00e5riga Kate f\u00e5r spela mamman och sju\u00e5riga Addie f\u00e5r spela familjens barn. Den yngsta brodern, fem\u00e5riga Carl, f\u00e5r vara hund n\u00e4r de leker och pratar d\u00e4rf\u00f6r inget utan bara s\u00e4ger ”voff” som en hund.<\/p>\n

Barnen har olika roller i familjen och i syskonskaran. Deras lek \u00e4r skr\u00e4mmande \u00e4rliga. De speglar vad de upplevt i livet. Efter drygt halva tiden har tiden g\u00e5tt och barnen \u00e5terkommer till lekrummet p\u00e5 vinden, nu som vuxna. De \u00e4r samlade f\u00f6r en begravning och smiter undan sl\u00e4ktingar som samlats p\u00e5 nederv\u00e5ningen.<\/p>\n

Av och till \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen ett slags Nor\u00e9n-drama. Vi kan k\u00e4nna igen Lars Nor\u00e9ns f\u00f6rm\u00e5ga att avsl\u00f6ja vad som sker bakom husens v\u00e4ggar, n\u00e4r vi inte l\u00e4ngre spelar upp en mask i det offentliga.<\/p>\n

En av f\u00f6rest\u00e4llningens stora styrkor \u00e4r sk\u00e5despelarnas insatser. B\u00e5de vuxna och barn \u00e4r duktiga och naturliga i sina roller. F\u00f6rest\u00e4llningen ingen har ocks\u00e5 en annan styrka som samtidigt kan uppfattas som en svaghet, beroende p\u00e5 hur man ser p\u00e5 handlingen. Det \u00e4r en hel del svar vi inte f\u00e5r. Ist\u00e4llet s\u00e4tter f\u00f6rest\u00e4llningen ig\u00e5ng m\u00e5nga tankar och fr\u00e5gor. F\u00f6r min del t\u00e4nker jag att det \u00e4r bra, det g\u00f6r att jag kan ha mina tankar och k\u00e4nslor kring dessa svar.<\/p>\n

Pj\u00e4sen \u00e4r skriven av Bess Wohl, originaltiteln \u00e4r Make Belive. Den hade premi\u00e4r 2018 p\u00e5 Broadway och fick fina recensioner.<\/p>\n

Handlingen kretsar kring fr\u00e5gor och tankar om syskonskap och om hur vi p\u00e5verkas av v\u00e5r uppv\u00e4xt, vilka s\u00e5r vi f\u00e5tt men den st\u00e4ller ocks\u00e5 fr\u00e5gor kring om vilket arv vi b\u00e4r med oss i v\u00e5rt DNA. Det \u00e4r starkt, det ber\u00f6rande och det g\u00e5r inte att skaka av sig. F\u00f6rest\u00e4llningen h\u00e4nger kvar inom mig l\u00e4nge efter\u00e5t. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto: Viktor Kjellberg Leka f\u00f6r livet Av Bess Wohl Regi Elin sk\u00e4rstrand \u00d6vers\u00e4ttning Bengt Ohlsson Scenografi Paul Garbers Kostym Maria Felldin Ljusdesign Johan Sund\u00e9n Komposition och ljuddesign Mikael Svanevik Mask Catharina Lundin P\u00e5 scen Maria Sundbom, Anastasios Soulis, Frida Beckman, Andr\u00e9 Nilsson Hermele, Ian Hammarb\u00e4ck\/Leo Forsgren, Alva Adermark\/Stina Kvarnhem, Anna Robertsson Klingberg\/Bianca Lynx\u00e9n, Eddie Kilander\/Henry […]<\/p>\n","protected":false},"author":89,"featured_media":191267,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[851,4402,4955,7643],"class_list":["post-191261","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-broadway","tag-playhouse-teater","tag-scenkonst","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191261","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/89"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=191261"}],"version-history":[{"count":39,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191261\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":191325,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191261\/revisions\/191325"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/191267"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=191261"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=191261"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=191261"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}