![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/a063c002_19543814_fin01.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Goodrich
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 28 februari 2025
\nRegi Hallie Meyers-Shyer<\/p>\n
Ber\u00e4ttelsen om den h\u00e5rde karri\u00e4risten som genomg\u00e5r ett obehagligt uppvaknande \u00e4r lika klassisk som den \u00e4r f\u00f6ruts\u00e4gbar. Dock har den \u00e5terkommit g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng p\u00e5 film och har f\u00f6rmedlats med b\u00e5de briljans och ren inkompetens. Goodrich landar n\u00e5gonstans emellan dessa tv\u00e5 extremer. Regiss\u00f6ren Hallie Meyers-Shyer har inte jobbat p\u00e5 \u00f6ver sju \u00e5r och det \u00e4r f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande varf\u00f6r. Hennes senaste film Home Again med Reese Witherspoon i huvudrollen var lika anonym och minnesv\u00e4rd som valfritt framtr\u00e4dande fr\u00e5n den senaste upplagan av Melodifestivalen. <\/p>\n
Att Meyers-Shyer d\u00e4rf\u00f6r k\u00e4nner sig aningen skakig och os\u00e4ker \u00e4r f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande efter s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r av inaktivitet, d\u00e4rf\u00f6r v\u00e4ljer hon en bepr\u00f6vad ber\u00e4ttelse och en form som mer \u00e4n n\u00e5got annat vill vara ett monument till den sortens fenomenala dramakomedi som Alexander Payne skapar i sina b\u00e4sta stunder. Och flera ingredienser f\u00f6r en lyckad kaka ligger p\u00e5 k\u00f6ksb\u00e4nken. Bland annat Michael Keaton som de sensate \u00e5ren alltmer bef\u00e4st sig som en av branschens mest intressanta och unika akt\u00f6rer. Tyv\u00e4rr s\u00e5 sl\u00e5r det hela slint d\u00e5 Meyers-Shyer inte tycks f\u00f6rm\u00e5 att f\u00f6lja enkla instruktioner. Goodrich diverse best\u00e5ndsdelar \u00e4r varken nyskapande eller \u00f6verraskande, allt sker efter en utstuderat f\u00f6ruts\u00e4gbar mall d\u00e4r livets m\u00e5nga sv\u00e5righeter snart blir en ov\u00e4ntad v\u00e4lsignelse d\u00e5 det f\u00f6r huvudpersonen n\u00e4rmare ett tillst\u00e5nd av harmoni, d\u00e4r v\u00e4nner och familj visar sig vara mer meningsfullt \u00e4n karri\u00e4r och prestige. Att det hela \u00e4r olidligt sentimentalt och enkelsp\u00e5rigt \u00e4r d\u00e4rmed inte bara v\u00e4ntat utan n\u00e4stan en sj\u00e4lvklarhet. <\/p>\n
Dock kan dessa mer problematiska element tyglas av regiss\u00f6rer med stor fingerf\u00e4rdighet och sylvass personregi. Meyers-Shyer \u00e4r olyckligtvis inte en av dessa, hon misslyckas g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng med att skruva ihop denna filmiska motsvarighet till en Ikea Billy genom ett skakigt handlag och en minst lika instabil personregi. Keaton som per automatik alltid medf\u00f6r ett m\u00e5tt av oh\u00e4mmad excentrisk energi k\u00e4nns under en stor del av filmen olustig och obekv\u00e4m. Detta \u00e4r till stor del ett resultat av att regin \u00e4r krampaktig och inte det minsta avslappnad. Meyers-Shyer k\u00e4nns sp\u00e4nd som en pianotr\u00e5d och \u00e4ven de sekvenser som \u00e4r menade att vara avslappnade och vardagliga framst\u00e5r forcerade och anstr\u00e4ngda. Flera g\u00e5nger k\u00e4nns filmen ocks\u00e5 skr\u00e4mmande mager d\u00e5 den f\u00f6rs\u00f6ker att vidga sitt dramatiska omg\u00e5ng, detta sker genom en rad halvdana biroller, d\u00e4r den kanske mest konfunderade \u00e4r Mila Kunis i rollen som Keaton dotter, vars karakt\u00e4r och hela agerande k\u00e4nns som en enda l\u00e5ng och on\u00f6dig efterkonstruktion. <\/p>\n
Det tar evigheter innan Keaton blir varm i kl\u00e4derna och f\u00f6rst d\u00e5 b\u00f6rjar Goodrich f\u00e5 n\u00e5gon sorts substans. D\u00e5 blir det hela i alla fall en blek skugga av de filmer som Meyers-Shyer vill imitera med ett par m\u00e5ttligt hj\u00e4rtev\u00e4rmande scener. Men det \u00e4r alltf\u00f6r sent f\u00f6r att kompensera f\u00f6r en film som \u00e4r dramaturgiskt platt, stel och framf\u00f6rallt n\u00e4rmast banal. Att vi dessutom f\u00e5r ett rumphugget och kv\u00e4ljande s\u00f6tsliskigt slut g\u00f6r inte det hela mycket b\u00e4ttre. <\/p>\n