{"id":191072,"date":"2025-02-22T09:34:17","date_gmt":"2025-02-22T08:34:17","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=191072"},"modified":"2025-02-22T10:01:29","modified_gmt":"2025-02-22T09:01:29","slug":"danskritik-en-kopp-kaffe-vitalt-djarvt-varmt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=191072","title":{"rendered":"Danskritik: En kopp kaffe \u2013 vitalt, dj\u00e4rvt, varmt"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-186912\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/matsek1.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"340\" \/><br \/>\n<em>Foto: Kungliga Operan\/H\u00e5kan Larsson<\/em><\/p>\n<p><strong>MCGREGOR\/EK<\/strong><br \/>\n<strong>Infra<\/strong><br \/>\nKoncept, regi och koreografi Wayne McGregor<br \/>\nMusik Max Richter<br \/>\nScenografi Julian Opie<br \/>\nKostym Moritz JungeL<br \/>\nLjus Lucy Carter<br \/>\nLjudansvarig Chris Ekers<br \/>\nMedverkande Kungliga Baletten och Kungliga Hovkapellet<\/p>\n<p><strong>En kopp kaffe<\/strong><br \/>\nKoreografi Mats Ek<br \/>\nMusik Anders Hillborg<br \/>\nDirigent Nir Kabaretti<br \/>\nScenografi och kostym Marie-Louise Ekman<br \/>\nLjusdesign Erik Berglund<br \/>\nKonsertm\u00e4stare Tale Olsson<br \/>\nCellosolister Kati Raitinen \/Erik Wahlgren<br \/>\nMedverkande Gilian Lisa Drake, Nicolas Le Riche, Kungliga Baletten, Kungliga Hovkapellet<br \/>\nSpeltid 35 minuter<br \/>\nKungliga Operan &#8211; f\u00f6rest\u00e4llning som recenseras 21 februari 2025<\/p>\n<p>\u00c4r det s\u00e5 att konstn\u00e4rer f\u00e5r ett lite sannare och dj\u00e4rvare uttryck n\u00e4r de blir \u00e4ldre? Efter detta vitala, hj\u00e4rtev\u00e4rmande, samtidsvakna och \u00f6verraskande verk \u2013 svarar man \u201dja!\u201d. Mats Ek blir 80 \u00e5r i april &#8211; och Marie- Louise Ekman som sj\u00e4lv fyllt 80 i h\u00f6stas &#8211; g\u00f6r med En kopp kaffe helt enkelt scenkonsthistoria. V\u00e4ntat var det, men ocks\u00e5 extra v\u00e4lkommet och h\u00e4rligt. Mig veterligen har de inte arbetat ihop tidigare, och synd vore om de skulle sluta nu. Jag ser fortfarande framf\u00f6r mig Ekmans gigantiska profiler vid bakre v\u00e4ggen som f\u00f6rh\u00f6js i olika belysningar. De n\u00e5r l\u00e5ngt ut i den helt fullsatta salongen och ger en stor rymd att dansa framf\u00f6r. Men f\u00f6rst n\u00e5got om kv\u00e4llens helhet, f\u00f6r vad \u00e4r egentligen dans?<br \/>\nAtt Kungliga Operan valt att l\u00e4gga verket Infra, av den brittiska koreografen McGregor f\u00f6re paus \u2013 g\u00f6r den mer till en fond \u2013 en kontrast till den senare. Det uppst\u00e5r en pedagogisk lektion i danshistoria. Infra visar de \u00e4ldre klassiska, str\u00e4nga, upp\u00e5tstr\u00e4vande k\u00f6nsrolls-stereotypa r\u00f6relserna \u2013 som \u00f6vats vid st\u00e5ng framf\u00f6r spegeln i hundra \u00e5r. Sedan tar Eks koreografi vid som en f\u00e4rgrik fl\u00e4kt fr\u00e5n framtiden. H\u00e4r syns en mer till\u00e5tande m\u00e4nniskosyn och hopp om f\u00f6r\u00e4ndring. Hur har dans genom \u00e5ren lockat sin publik, undrar man? Vilka r\u00f6relser s\u00e5gs som sp\u00e4nnande?<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-186119\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/matsek2.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" \/><br \/>\nMen tyv\u00e4rr upplevs mer skillnader mellan verken. Samverkan mellan musiken och dansen fungerar b\u00e4ttre efter paus \u2013 h\u00e4r ger de f\u00e4rgglada vida kl\u00e4derna, och r\u00f6relserna, ett personligt sv\u00e4ngrum \u00e5t dansarna \u2013 som man g\u00e4rna sj\u00e4lv kliver in i. S\u00e5 \u00e4r det inte i Infra. I Infra k\u00e4nns det som att musiken, dansen och scenografin ha kommit till i var sin ensam konstn\u00e4rs-kammare. Eks koreografi bildar tillammans med kapell, solister och scenografi, en tajmad helhet, medan det f\u00f6re paus \u00e4r mera stumt. D\u00e4r Hillborgs musik skapar st\u00e4mning och dramatiskt st\u00f6d, ligger tyv\u00e4rr Richters musik som en autistisk massa \u2013 vacker kanske i sig sj\u00e4lv \u2013 men varf\u00f6r para den med dans?<br \/>\nDet finns en (ganska l\u00e5ng) film p\u00e5 Kungliga Operans hemsida, d\u00e4r Marie-Louise Ekman och Mats Ek intervjuas. Annars \u00e4r s\u00f6ndagsintervjun i P1 &#8211; d\u00e4r Mats Ek intervjuas av Martin Wicklin mycket bra. Hans ber\u00e4ttelse blir ocks\u00e5 ett tidsdokument \u00f6ver svensk kulturhistoria, med mamma Birgit Cullberg (Cullbergbaletten), bror Niklas \u2013 ocks\u00e5 dansare, och syster Malin (sk\u00e5despelerska).<br \/>\nMed mig hem (efter En kopp kaffe) tar jag de m\u00e5nga vardagliga, &#8211; ofta j\u00e4mlika &#8211; livsn\u00e4ra scenerna med det \u00e4ldre paret, scenen n\u00e4r det \u00e4r mannen som matar sp\u00e4dbarnet och blir rullad av kvinnan, kastrullen som symbol f\u00f6r k\u00f6kets maktordning &#8211; som sedan \u00f6verg\u00e5r till en slags mans-hj\u00e4lm som hindrar sikten socialt &#8211; de m\u00e5nga scenerna d\u00e4r paret tycks \u201dst\u00e5 i bredd\u201d (jmf Ebba Witt &#8211; Brattstr\u00f6m). Sann och r\u00f6rande \u00e4r ocks\u00e5 scenen n\u00e4r dansarna &#8211; som unga glupska flickor \u2013 unders\u00f6ker \u2013 mannens nakna vackra kropp.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Foto: Kungliga Operan\/H\u00e5kan Larsson MCGREGOR\/EK Infra Koncept, regi och koreografi Wayne McGregor Musik Max Richter Scenografi Julian Opie Kostym Moritz JungeL Ljus Lucy Carter Ljudansvarig Chris Ekers Medverkande Kungliga Baletten och Kungliga Hovkapellet En kopp kaffe Koreografi Mats Ek Musik Anders Hillborg Dirigent Nir Kabaretti Scenografi och kostym Marie-Louise Ekman Ljusdesign Erik Berglund Konsertm\u00e4stare Tale [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":191079,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13750,15231,16,20,13624],"tags":[1128,3134,3554],"class_list":{"0":"post-191072","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-dans","8":"category-dans-recension","9":"category-recension","10":"category-film","11":"category-toppnytt","12":"tag-dans","13":"tag-kungliga-operan","14":"tag-mats-ek","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191072","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=191072"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191072\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":191094,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191072\/revisions\/191094"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/191079"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=191072"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=191072"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=191072"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}