Communion \u00e4r en av de sista pj\u00e4serna Lars Nor\u00e9n skrev och l\u00e4mnade efter sig. Nu f\u00f6rvaltar G\u00f6teborgs Stadsteater det arvet och s\u00e4tter upp pj\u00e4sen p\u00e5 Studion med urpremi\u00e4r den 26 september 2925. F\u00f6r regin st\u00e5r Eva Dahlman.<\/p>\n
Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar:
\n\u2013 Communion \u00e4r en otrolig Nor\u00e9ntext. H\u00e4r finns allt, humorn, dr\u00e5pligheten, men ocks\u00e5 sm\u00e4rtan och allvaret och karakt\u00e4rer vi k\u00e4nner igen. Den kr\u00e4ver en regiss\u00f6r som har exakt r\u00e4tt tontr\u00e4ff i hela det registret och vi \u00e4r otroligt glada \u00f6ver att \u00e4ntligen v\u00e4lkomna Eva Dahlman tillbaka till teatern, s\u00e4ger Linda Zachrison, konstn\u00e4rlig chef f\u00f6r G\u00f6teborgs Stadsteater.<\/p>\n
I ett stort ljust rum finns en grupp m\u00e4nniskor. De talar med varandra, och om varandra. En \u00e4r sp\u00e4rrvakt. En pratar om att k\u00f6pa exklusiva kl\u00e4der. En kommenterar vad folk l\u00e4gger i kundkorgen p\u00e5 ICA. En t\u00e4nker p\u00e5 sitt hus och vad som ska planteras. N\u00e5gon kommer. N\u00e5gon f\u00f6rsvinner. Minnen blir fysiskt p\u00e5tagliga h\u00e4r och nu. De h\u00e5ller varandra s\u00e4llskap.<\/p>\n
Communion \u00e4r skriven som ett k\u00f6rverk d\u00e4r Nor\u00e9n utforskar den m\u00e4nskliga gemenskapen. Regiss\u00f6ren Eva Dahlman f\u00f6rvaltar h\u00e4r hela bredden och djupet hos Nor\u00e9n och b\u00e4ddar f\u00f6r ett starkt ensemblespel.<\/p>\n
\u2013 Jag \u00e4lskar att titta p\u00e5 m\u00e4nniskor. Det irriterande \u00e4r att folk alltid g\u00e5r av bussen, eller packar ihop alla handdukar och l\u00e4mnar stranden innan jag har lyssnat och sett klart. I Communion g\u00e5r ingen iv\u00e4g. De l\u00e5ter mig se. Jag k\u00e4nner dem. Eller r\u00e4ttare, jag har tr\u00e4ffat dem f\u00f6rr hos Lars Nor\u00e9n. Och nu \u00e4r de h\u00e4r allihop p\u00e5 samma st\u00e4lle. Fyllda av framtid, sorg och energi, lycka och uppgivenhet. Minnen. Och de l\u00e5ter oss vara med, s\u00e4ger Eva Dahlman.<\/p>\n
Eva Dahlman har regisserat en l\u00e5ng rad upps\u00e4ttningar p\u00e5 bland annat Dramaten, Kulturhuset Stadsteatern, Malm\u00f6 Stadsteater och Riksteatern. Hon har tidigare regisserat flera Nor\u00e9npj\u00e4ser, bland dem Kliniken p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater 1996.<\/p>\n
G\u00f6teborgs Stadsteater har \u00e4ven satt upp Nor\u00e9npj\u00e4serna Kaos \u00e4r granne med Gud (urpremi\u00e4r 1983), Natten \u00e4r dagens mor (1983 och 2014), H\u00f6st och vinter (1992), Underjordens leende (1989) samt Tiden \u00e4r v\u00e5rt hem (1994).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Communion \u00e4r en av de sista pj\u00e4serna Lars Nor\u00e9n skrev och l\u00e4mnade efter sig. Nu f\u00f6rvaltar G\u00f6teborgs Stadsteater det arvet och s\u00e4tter upp pj\u00e4sen p\u00e5 Studion med urpremi\u00e4r den 26 september 2925. F\u00f6r regin st\u00e5r Eva Dahlman. Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar: \u2013 Communion \u00e4r en otrolig Nor\u00e9ntext. H\u00e4r finns allt, humorn, dr\u00e5pligheten, men ocks\u00e5 sm\u00e4rtan och […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30],"tags":[15230,4031],"class_list":{"0":"post-191044","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"tag-goteborgs-stdsteater","9":"tag-noren","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191044","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=191044"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191044\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":191047,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/191044\/revisions\/191047"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=191044"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=191044"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=191044"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}