{"id":190865,"date":"2025-02-18T05:37:02","date_gmt":"2025-02-18T04:37:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190865"},"modified":"2025-02-19T11:23:17","modified_gmt":"2025-02-19T10:23:17","slug":"korruption-speglas-ur-desperat-visselblasares-perspektiv-genom-genreglidning-en-folkefiende-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190865","title":{"rendered":"Korruption speglas ur desperat visselbl\u00e5sares perspektiv genom udda genreglidning &#8211; En folkefiende p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/05-en-folkefiende-pressbild-foto-ola-kjelbye.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-190866\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/05-en-folkefiende-pressbild-foto-ola-kjelbye.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/05-en-folkefiende-pressbild-foto-ola-kjelbye-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Fritt efter Henrik Ibsen<\/p>\n\n\n\n<p>Regi och bearbetning: Viktor Tjerneld<\/p>\n\n\n\n<p>Scenografi och kostymdesign: Siri Areyina Wilhelmsson<\/p>\n\n\n\n<p>Maskdesign: Elin Bergstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n<p>Ljusdesign: Sofie Grynning<\/p>\n\n\n\n<p>Komposition och ljuddesign: Daniel Fogh<\/p>\n\n\n\n<p>I rollerna: Jesper S\u00f6derblom, Josefin Neld\u00e9n, Fredrik Evers, Victoria Olmarke, Michaela Thors\u00e9n, Carina m Johansson, Johan Friberg, Odin Romanus och Aviva Wrede.<\/p>\n\n\n\n<p>Premi\u00e4r p\u00e5 Stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater 15\/2 2025<\/p>\n\n\n\n<p>Spelas till och med 9\/4<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>L\u00e5t mig f\u00f6rst sl\u00e5 fast att denna uppdaterade bearbetning f\u00f6rtj\u00e4nar en grundlig genomg\u00e5ng. Kontentan  kommer vara att upps\u00e4ttningen rekommenderas!  H\u00e4r finns mycket att h\u00e4mta fast jag \u00e4r \u00f6verens med somliga kollegor, om att speedade situationskomiken som \u00f6verg\u00e5r i fars borde h\u00e5llits tillbaka i flera scener, frestelsen till grovkornig estetiken blev som v\u00e4ntat alltf\u00f6r stor hos ensemblen. Regiss\u00f6ren skulle ha ansat bland uttrycken. Vad man tar med sig efter knappt tre timmar inklusive paus beror p\u00e5 vem man \u00e4r och vad man varit med om. Kan redan nu hinta om att jag har egna erfarenheter av vad som brukar h\u00e4nda visselbl\u00e5sare. F\u00f6r s\u00e5dana \u00e4r st\u00f6d hos inflytelserika avg\u00f6rande f\u00f6r s\u00e4llsynt framg\u00e5ng. Annars f\u00e5r du aldrig r\u00e4tt \u00e4ven om du har r\u00e4tt, vilket tyv\u00e4rr \u00e4r standard  och dystra tesen hos s\u00e5v\u00e4l Ibsen som hos Viktor Tjerneld.   <\/p>\n\n\n\n<p><em>En Folkefiende <\/em>spelas frapperande ofta p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l Broadway som i West End och filmer har gjorts. I n\u00e4rtid har den satts upp flera g\u00e5nger i Sverige, men de decennier jag varit intresserad av teater tror jag inte den spelats i G\u00f6teborg. Av Norges motsvarighet till Strindberg har jag ist\u00e4llet sett <em>Hedda Gabler <\/em>x 2 (P\u00e5 Dramaten med Marie Bonnevie och p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater med Nina Zanjani), <em>Peer Gynt<\/em>, <em>Vildanden<\/em>, <em>Ett dockhem<\/em> och <em>Frun fr\u00e5n havet<\/em>, vilka samtliga satts upp p\u00e5 G\u00f6teborgs stadsteater.<\/p>\n\n\n\n<p>Som sagt varken sett pj\u00e4sen tidigare eller l\u00e4st manus, men hittade en redog\u00f6relse p\u00e5 n\u00e4tet. Researchen p\u00e5visar f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande flera avg\u00f6rande skillnader. Originalet best\u00e5r av fem akter. L\u00e4karen vars avsl\u00f6jande om giftigt badvatten driver dramatiken \u00e4r yngre bror till stadens borgm\u00e4stare, huvudpersonen har tre barn varav dottern \u00e4r l\u00e4rare, h\u00e4r finns en tjatig och utpressande sv\u00e4rfar och Thomas Stockmans b\u00e4sta v\u00e4n \u00e4r en skeppare som reser till Amerika. Det sorgliga slutet n\u00e4r precis alla v\u00e4nder sig emot sanningss\u00e4garen har givetvis bibeh\u00e5llits i regiss\u00f6rens bearbetning, \u00e4ven om persongalleriet delvis har ett annat utseende och statister saknas.  Urpremi\u00e4ren av <em>En folkefiende<\/em> 1883 bevisar att Henrik Ibsen inte bara var en pionj\u00e4r inom naturalistisk dramatik, utan ocks\u00e5 vision\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/06-en-folkefiende-pressbild-foto-ola-kjelbye.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-190919\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/06-en-folkefiende-pressbild-foto-ola-kjelbye.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/06-en-folkefiende-pressbild-foto-ola-kjelbye-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Stadsteatern verkar ha slutat med b\u00e5de sina introduktioner och att i programh\u00e4ftena publicera externa miniess\u00e4er. P\u00e5 hemsida och i program ers\u00e4tts den fr\u00e5nvaron delvis av utrymme \u00e5t regiss\u00f6rer. Dessutom uttalade de sig om sina upps\u00e4ttningar i V\u00e5rsamlingen f\u00f6rra m\u00e5naden inf\u00f6r fullsatt salong. Min po\u00e4ng \u00e4r att flera av anlitade regiss\u00f6rer, d\u00e4ribland Tjerneld som satte upp det underliga amerikanska dramat <em>Skymningsr\u00f6k <\/em>p\u00e5 samma teater 2016, \u00e4r oh\u00e4lsosamt fixerade vid president Trump, anser att de vet b\u00e4ttre \u00e4n den klara majoritet som &#8221;v\u00e5gat&#8221; trotsa medias ensidiga propaganda i USA. Och varf\u00f6r inte bry sig om de gigantiska problem Sverige brottas med, v\u00e5rt f\u00f6rh\u00f6jda s\u00e4kerhetsl\u00e4ge och bisarra rekord i bombd\u00e5d och skjutningar?<\/p>\n\n\n\n<p>Flera av dessa kulturut\u00f6vare vilka anf\u00f6rtrotts problemformuleringsprivilegium h\u00e4vdar att representativ demokrati kan bereda v\u00e4g f\u00f6r motsatsen. Visst existerar faran. Och skeden i europeisk historia f\u00f6rskr\u00e4cker, har inneburit katastrofalt m\u00f6rker. MEN att hela tiden argumentera mot utg\u00e5ngen i fria val n\u00e4r v\u00e4nsterliberal woke-ideologi r\u00f6stats bort, \u00e4r att p\u00e5 ett oansvarigt s\u00e4tt ifr\u00e5gas\u00e4tta legitimiteten. Utvecklingen har inte reaktion\u00e4ra f\u00f6rtecken. Den kan h\u00e4rledas till otryggheten p\u00e5 grund av skenande v\u00e5ldsutveckling, genomslag f\u00f6r fundamentalism, DEI, ekonomisk tillbakag\u00e5ng och allm\u00e4nt f\u00f6rs\u00e4mrade levnadsvillkor. Att bagatellisera faktorerna ovan skapar enbart \u00e4nnu mer polarisering. Regiss\u00f6ren menar ur sitt perspektiv att konfliktlinjerna fr\u00e5n Ibsens tid fortfarande existerar. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/07-en-folkefiende-pressbild-foto-ola-kjelbye.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-190942\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/07-en-folkefiende-pressbild-foto-ola-kjelbye.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/07-en-folkefiende-pressbild-foto-ola-kjelbye-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Efter premi\u00e4ren ska betonas att jag i viss m\u00e5n kunde pusta ut. Vad var och en av \u00e5sk\u00e5darna, vilka f\u00f6r \u00f6vrigt adresseras i <em>En Folkefiende <\/em>(om jag f\u00f6rst\u00e5tt r\u00e4tt finns f\u00f6rfarandet med som scenanvisning), kommer l\u00e4sa in i denna lika uppfordrande som sorgliga moralitet kommer skilja sig \u00e5t. Besatt av labb-svaret satsar doktor Stockman &#8211; med \u00f6vertygande frenesi gestaltad av Jesper S\u00f6derblom. Hans verktygsl\u00e5da  utnyttjas till bristningsgr\u00e4nsen motsvarande monologen Dv\u00e4rgen f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan.  Han st\u00e5ngar sig bildligt talat blodig \u00e4nda in i kaklet, f\u00f6rst\u00f6r samtliga relationer och krossas av stadens inv\u00e5nare. Tjerneld beskriver v\u00e4gen mot underg\u00e5ngen f\u00f6r idealisten som blir fanatiker, genom att lyfta fram hans asociala beteende,  modet att vara obekv\u00e4m kosta vad det kosta vill. I detta fall en ansvarig l\u00e4kare medveten om att f\u00f6rgiftat vatten kan orsaka mycket v\u00e4rre skada \u00e4n eksem.<\/p>\n\n\n\n<p> N\u00e4r han till slut man\u00f6vrerat sig fram till talarstolen avlossas verbala attacker mot de enligt honom fega \u00e5h\u00f6rare han v\u00e4nder sig till. N\u00e4r han sk\u00e4llt ut dem\/ oss f\u00f6r att inte stoppat export av vapen till krigf\u00f6rande l\u00e4nder eller v\u00e5rt beroende av fossila br\u00e4nslen etcetera, toppas utsk\u00e4llningen av sm\u00e4dande epitetet h\u00f6gerpopulister. Den djupt korrumperade entrepren\u00f6r Fredrik Evers lustfyllt framst\u00e4ller, som i scenen agerar egenr\u00e4ttf\u00e4rdig moderator, levererar d\u00e5 upps\u00e4ttningens nyckelreplik. H\u00e4ver n\u00e4mligen uppr\u00f6rd ur sig &#8221;fascist&#8221;, ett epitet  f\u00f6rment goda krafter \u00e4lskar att klistra p\u00e5 meningsmotst\u00e5ndare.  Vad han utbrister belyser ett fenomen i v\u00e5r offentlighet som visat sig vara extremt kontraproduktiv. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/03-en-folkefiende-pressbild-foto-ola-kjelbye.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-190927\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/03-en-folkefiende-pressbild-foto-ola-kjelbye.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/03-en-folkefiende-pressbild-foto-ola-kjelbye-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>       Vridscenen p\u00e5 den rymliga scenen tas givetvis i bruk. I motsats till exempelvis <em>Gatsby <\/em>och <em>Sk\u00e5l f\u00f6r livet <\/em>  \u00e4r dock scenografiska l\u00f6sningar inte vad det satsats mest krut p\u00e5. Den \u00e4r funktionell, inbjudande och efter paus n\u00e4r ocks\u00e5 salongen tas i anspr\u00e5k kal, n\u00e4r vi befinner oss i spati\u00f6s lokal omgjord till atelj\u00e9 och kulturcenter. I \u00f6vrigt skiftas emellan scener p\u00e5 lokaltidningens redaktion och fr\u00e5n of\u00e4rdigt inredda vardagsrummet i det hus paret Stockman k\u00f6pt d\u00e4r flyttkartonger av outgrundlig anledning ligger ouppackade. Handlingen initieras i denna interi\u00f6r i vad mannen i huset sammanfattar som f\u00f6rfest till planerat inflyttningskalas. Sofia Stockman i vida kl\u00e4der (frilansaren Michaela Thors\u00e9n k\u00e4nd fr\u00e5n tv-serier i vad som troligen \u00e4r debuten p\u00e5 denna scen) beter sig hyperstressad n\u00e4r alltfler g\u00e4ster dyker upp och i h\u00f6gtalarna sjunger Joe Cocker en av sina extatiska hit, en cover p\u00e5 l\u00e5t av Traffic. <\/p>\n\n\n\n<p>H\u00f6rde idag ett viktigt samtal p\u00e5 Youtube arrangerat av Axess p\u00e5 temat civilkurage. Ibsens omutlige budb\u00e4rare f\u00e5r samtliga i sin n\u00e4rhet emot sig n\u00e4r han inte backar. Vi som \u00e4r allergiska mot hyckleri k\u00e4nner igen oss.  Samtidigt m\u00e5ste framh\u00e5llas att upps\u00e4ttningen vars ton genomg\u00e5ende \u00e4r dramakomedins doppad i om\u00e5ttliga skopor fars j\u00e4mte en obevekligt bottenl\u00f6s tragik; demonstrerar hur demokratiska processer kan s\u00e4ttas ur spel p\u00e5 inte minst kommunal niv\u00e5. Nepotismen fl\u00f6dar liksom cancelkultur. Flera bitska komedier p\u00e5 stadens Stadsteater och Folkteatern har satt fingret p\u00e5 dylika missf\u00f6rh\u00e5llanden.<\/p>\n\n\n\n<p> Stundtals \u00f6vertr\u00e4ffar verkligheten dikten. Se bara p\u00e5 Alings\u00e5s, Botkyrka, S\u00f6dert\u00e4lje, Sigtuna, Malm\u00f6 f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra av de mest flagranta fallen. Jag intervjuade f\u00f6r drygt tio \u00e5r sedan en journalist p\u00e5 Uppdrag granskning efter att G\u00f6teborg sk\u00e4mt ut sig och var f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r en handfull granskningar i SVT. T\u00e4nker p\u00e5 hur visselbl\u00e5sare behandlats. Googla g\u00e4rna p\u00e5 Ulla Gustavsson (Simf\u00f6rbundet), Karin T\u00f6rnqvist (G\u00f6teborg Energi), Anders Kompass (FN), Berit \u00d6nell (tidingen Norra Sk\u00e5ne) och Anders Ahlmark (Sj\u00f6fartsverket) vars \u00f6de blev till pj\u00e4s p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. Peter Bratts sj\u00e4lvbiografi rekommenderas och internationellt \u00e4r bland andra f\u00f6rst\u00e5s Edward Snowden en f\u00f6rgrundsgestalt. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/04-en-folkefiende-pressbild-foto-ola-kjelbye.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-190938\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/04-en-folkefiende-pressbild-foto-ola-kjelbye.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/04-en-folkefiende-pressbild-foto-ola-kjelbye-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p> Medveten om att texten blivit n\u00e5got mer \u00e4n en konventionell recension. Ensemblen och iscens\u00e4ttningen gav upphov till m\u00e5nga tankar. Impulserna en sv\u00e5rdefinierad upps\u00e4ttning v\u00e4ckte bottnar i att jag k\u00e4nde igen mig. Hade ett tag en till synes trygg position i SEKO i egenskap av redakt\u00f6r, ledamot i repskap p\u00e5 nationell niv\u00e5, kulturombud med mera. Vid denna tid hade jag flera givande samtal p\u00e5 tu man hand med d\u00e5varande LO-ordf\u00f6randen som sedermera uts\u00e5gs till minister. N\u00e5gra \u00e5r senare intr\u00e4ffade fallet, fr\u00e5n att ha status till att behandlas som paria. Miste alla uppdrag, vilket p\u00e5verkade mycket negativt s\u00e5 klart. Utl\u00f6sande &#8221;brott&#8221; enligt den person som utdelade domen, (s) m\u00e4rkt SDN-ordf\u00f6rande vid sidan om: Kontakt tagen med LO-tidningen\/ Arbetet ang\u00e5ende extremt h\u00f6g sjukfr\u00e5nvaro och lika exceptionella besv\u00e4rsv\u00e4rden i arbetsmilj\u00f6enk\u00e4t. Blev under samma period verbalt attackerad av fifflande chef (han tvingades sluta) efter en kritisk kr\u00f6nika, utan st\u00f6ttning fr\u00e5n mitt fackf\u00f6rbund. I motsats till den tragedi Jesper S\u00f6derblom s\u00e5 skoningsl\u00f6st exponerar, hade jag lyckligtvis st\u00f6d av arbetskamrater, slapp den utfrysning hans larmande l\u00e4kare uts\u00e4tts f\u00f6r. <\/p>\n\n\n\n<p>Vill \u00e5nyo ta upp m\u00e4ngden farsartade inslag vilka f\u00f6rst\u00e4rker  drag hos persongalleriet. Blir till karikatyrer. Dessa genomf\u00f6rs i sedvanlig skicklig stil av fr\u00e4mst rutinerade gardet Victoria Olmarker, Carina M Johansson och Fredrik Evers. Olmarkers beg\u00e5vning f\u00f6r komisk tajming lyfter flera scener. Snyggt balanserande p\u00e5 sin elscooter ter sig Evers \u00f6verl\u00e4gsne individ som stadens  nav, sitter p\u00e5 m\u00e5nga stolar med fingrarna i syltburken. Intressekonflikten mellan att vara aff\u00e4rsman och tidnings\u00e4gare k\u00e4nns konstruerad. Hans Rickard framst\u00e5r som mer slipad \u00e4n s\u00e5. Den skenbart lyckliga, sedermera stressade och efterhand desperat v\u00e4djande Sofia Stockman spelas med hetta av Michaela Thors\u00e9n, vars kunnande gjorde avtryck p\u00e5 Trixter i fjol.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"254\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/folkefiende_splash-11.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-190951\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/folkefiende_splash-11.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/folkefiende_splash-11-300x117.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>      Tycker mig m\u00e4rka att Josefin Neld\u00e9n fr\u00e5n fasta ensemblen p\u00e5 Backa &#8211; dessutom aktuell p\u00e5 bio som kanalsimmaren Sally Bauer &#8211; f\u00f6rtjust s\u00e4tter t\u00e4nderna i en stereotyp, en osympatisk maktm\u00e4nniska.  Ett manipulativt kommunalr\u00e5d \u00f6msom stramande upp sig, \u00f6msom exploderande av raseri gentemot brodern. Med n\u00e5gra dygns distans till omtumlande premi\u00e4ren kan man se f\u00f6rtj\u00e4nster med estetiska mixen, kuttingen kan v\u00e4ndas. Dr\u00e5pligheterna publiken skrattar \u00e5t ger relief till hoppl\u00f6sheten i finalen. Regiss\u00f6ren tillfogar p\u00e5 s\u00e5 vis \u00e4n mer sv\u00e4rta, mer tyngd genom dess kontrastverkan.  <\/p>\n\n\n\n<p>Ungdomarna Aviva Wrede (recenserat henne i stark monolog hos GEST) och Odin Romanus vars genombrott i fjol l\u00e4t tala om sig, tillf\u00f6r med sina ifr\u00e5gas\u00e4ttande roller h\u00e4rlig vitalitet. Johan Friberg tr\u00e4ffar mitt i prick med Horster, fram till r\u00f6rande kulmen den om\u00f6jlige sanningss\u00e4garens bundsf\u00f6rvant, med sl\u00e4ngigt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och en f\u00f6runderlig f\u00f6rm\u00e5ga att beviljas kulturst\u00f6d blir han sinnebilden f\u00f6r gynnade kulturarbetare vilka l\u00e4rt sig hur ett genompolitiserat ans\u00f6kningsf\u00f6rfarande kan genomsk\u00e5das (arml\u00e4ngds avst\u00e5nd \u00e4r mest en retorisk figur). Friberg framst\u00e5r som oerh\u00f6rt trov\u00e4rdig i sin blinkning till k\u00e4mpande kollegor. Detta sidosp\u00e5r kunde ha utvecklats \u00e4n mer, fast Horsters tillt\u00e4nkta projekt i spillrorna av f\u00f6r\u00f6delsen, uppfattas som det ultimata sveket av v\u00e4nnen, vars orubblighet gjort honom till en folkets fiende. Hade det inte r\u00f6rt sig om en ofta spelad klassiker skulle jag sj\u00e4lvfallet inte r\u00f6jt intrigen. Hoppas texten v\u00e4ckte din nyfikenhet. Denna version av <em>En folkefiende <\/em>\u00e4r som framg\u00e5tt v\u00e4rd att besk\u00e5das. Och tankarna drar l\u00e4tt iv\u00e4g n\u00e4r man funderar p\u00e5 intrig och budskap.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/478229343_644312548531228_952137646424683387_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-190953\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/478229343_644312548531228_952137646424683387_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/478229343_644312548531228_952137646424683387_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">mitt foto p\u00e5 appl\u00e5dtacket<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>\u00d6vriga foton: Ola Kjelbye<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Fritt efter Henrik Ibsen Regi och bearbetning: Viktor Tjerneld Scenografi och kostymdesign: Siri Areyina Wilhelmsson Maskdesign: Elin Bergstr\u00f6m Ljusdesign: Sofie Grynning Komposition och ljuddesign: Daniel Fogh I rollerna: Jesper S\u00f6derblom, Josefin Neld\u00e9n, Fredrik Evers, Victoria Olmarke, Michaela Thors\u00e9n, Carina m Johansson, Johan Friberg, Odin Romanus och Aviva Wrede. Premi\u00e4r p\u00e5 Stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater 15\/2 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-190865","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190865","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=190865"}],"version-history":[{"count":39,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190865\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":190961,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190865\/revisions\/190961"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=190865"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=190865"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=190865"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}