{"id":190847,"date":"2025-02-16T20:21:04","date_gmt":"2025-02-16T19:21:04","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190847"},"modified":"2025-02-17T15:28:37","modified_gmt":"2025-02-17T14:28:37","slug":"omvalvande-besked-som-fysisk-och-fantasifull-teater-for-de-minsta-poangen-med-pekka-pa-masthuggsteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190847","title":{"rendered":"Omv\u00e4lvande besked som fysisk och fantasifull musikteater f\u00f6r de minsta – Po\u00e4ngen med Pekka p\u00e5 Masthuggsteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av konstn\u00e4rligt team och ensemble<\/p>\n\n\n\n

Dramaturgi och text: Kristina Ros, Lisa F\u00e4rnstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Regi: Lisa F\u00e4rnstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostymdesign: R\u00e5ger Johansson<\/p>\n\n\n\n

Komposition och ljuddesign: Anna Gustavsson (basklarinett: Gunnel Samuelsson)<\/p>\n\n\n\n

Ljudmix och ljuddesign: Erik Dahl<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Anna Wemmert<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Josefin Eker\u00e5s<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: \u00c5sa BodinKarlsson, Eli Felicia Edelbo-Christensen och Helen Hansson<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 14\/2 2025 p\u00e5 Masthuggsteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 12\/4 p\u00e5 teatern vid Masthuggsterrassen och p\u00e5 turn\u00e9<\/p>\n\n\n\n

\u00c5lder: 4 till 8 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Os\u00e4ker p\u00e5 vilken premi\u00e4r det r\u00f6rde sig om. Men i n\u00e4rtid recenserades en upps\u00e4ttning som m\u00f6jligen utspelades p\u00e5 Backa utan prim\u00e4ra m\u00e5lgruppen p\u00e5 plats. K\u00e4ndes konstigt. Denna g\u00e5ng kommer ett ansenligt g\u00e4ng sm\u00e5ttingar med f\u00f6r\u00e4ldrar och kanske andra anh\u00f6riga. Alla blir de v\u00e4lkomnade av sk\u00e5despelarna f\u00f6re insl\u00e4pp. Tv\u00e5 kvinnor och en person definierande sig som hen ser n\u00e4stan identiska ut, presenterar sig och talar om att de alla tre \u00e4r Pekka. Tre varianter av karakt\u00e4ren kl\u00e4dda likadana, if\u00f6rda glas\u00f6gon och sannolikt peruk visar de att fasts\u00e4ttande av l\u00f6smustasch \u00e4r den avg\u00f6rande pusselbiten i f\u00f6rvandlingen till rollen. Publiken anmodas ta av sig skorna och f\u00e5r veta att luften inte \u00e4r den mest behagliga p\u00e5 grund av p\u00e5g\u00e5ende stambyte. Vi placerar oss l\u00e4ngs tre sidor med barnen p\u00e5 golvet runt den ovala scenen vars underlag liknar det som anv\u00e4nds vid brottningsmatcher. <\/p>\n\n\n\n

Premissen f\u00f6r denna devising-upps\u00e4ttning \u00e4r att Pekka symboliserar vanem\u00e4nniskor vilka identifierar sig med sin anst\u00e4llning, p\u00e5 jobb d\u00e4r det m\u00e4ts och redovisas, vars betydelse f\u00f6r dem inte kan \u00f6verv\u00e4rderas. Jobbet och sysslorna f\u00f6renade med det har hos Pekka och hans likar synnerligen h\u00f6g status. Arbetsgl\u00e4dje kombineras med stolthet \u00f6ver yrkeskunskap! Hur vetgiriga och kunniga \u00e4r egentligen barn i f\u00f6rskole\u00e5ldern om vad deras f\u00f6r\u00e4ldrar har f\u00f6r sig p\u00e5 dagarna? Tippar att det finns en nyfikenhet, att man fr\u00e5gar f\u00f6r att man vill veta. I Po\u00e4ngen med Pekka <\/em>lanseras t\u00e4mligen omg\u00e5ende pj\u00e4sens motiv, dess dramatiska nerv. Pekka x 3 n\u00e5s av ett f\u00f6r\u00f6dande meddelande fr\u00e5n ledningen. ”Satsningen slog fel, jobbet st\u00e4ngs. Vi tackar f\u00f6r din insats” Beskedet m\u00f6ts med misstro och den gestalt som upptr\u00e4der i tre identiska upplagor utg\u00e5r fr\u00e5n att meddelandet \u00e4r desinformation. Ringer upp och hamnar i mardr\u00f6mslik telefonk\u00f6. Under tiden f\u00e5r publiken reda p\u00e5 mer om nitiske vanem\u00e4nniskan, dennes dr\u00f6mmar och medhavda mats\u00e4ck med sm\u00f6rg\u00e5sar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Regiss\u00f6ren ser till att finurligt synka sk\u00e5despelarnas aktioner, l\u00e5ter dem mestadels upprepa beteenden f\u00f6r att visa att vi har att g\u00f6ra med tre versioner av samma individ. Fast ibland uppl\u00f6ses enigheten i olika viljor. Kul grepp f\u00f6r den unga, teaterm\u00e4ssigt orutinerade m\u00e5lgruppen fast oklart vad det syftar till. Masthuggsteatern f\u00f6rklarar tematiken: ” Sv\u00e4ngig och klurig musikteater om hur en kris kan bli starten f\u00f6r n\u00e5got nytt”. Vem \u00e4r jag eller snarare vem vore jag, om uppdraget jag tillfredsst\u00e4lld utf\u00f6r mot betalning tar slut, \u00e4r musikteaterns centrala fr\u00e5gest\u00e4llning. Delvis samma tematik f\u00f6rekommer i Bob Hanssons Gunnar, <\/em>en p\u00e4rla till roman. <\/p>\n\n\n\n

Kan skjuta in att jag efter\u00e5t kom i samspr\u00e5k med Erik Dahl vars musik jag recenserat. Han menade att greppet, det vill s\u00e4ga detta fokus p\u00e5 pliktuppfyllande f\u00f6r\u00e4ldrar vilka f\u00f6r sin familjs f\u00f6rs\u00f6rjning m\u00e5ste l\u00e4gga en stor del av sin p\u00e5 jobbet \u00e4r ovanligt. Jag jobbade f\u00f6r \u00f6vrigt i drygt trettioett \u00e5r i f\u00f6r allm\u00e4nheten ganska ok\u00e4nd anst\u00e4llning som postiljon i nattlag p\u00e5 postterminal. F\u00f6r att klara av den tillvaron beh\u00f6vdes fungerande rutiner i vardagen, t\u00e5lamod och egna bel\u00f6ningar som en slags etappm\u00e5l f\u00f6r att h\u00e4rda ut. F\u00f6rvisso uppstod ibland arbetsgl\u00e4dje vilket inte ska f\u00f6rnekas. Under n\u00e5gra varvades f\u00f6r \u00f6vrigt tiden i produktion med berikande uppdrag som facklig redakt\u00f6r. I motsats till Pekka p\u00e5stod jag aldrig att jag var mitt jobb, \u00e4ven om jag satte en \u00e4ra i att utf\u00f6ra skiftande sysslor v\u00e4l. S\u00e5g d\u00e4remot kollegor som fullt ut identifierade sig med sin position och verksamhet p\u00e5 min stora och kontinuerligt f\u00f6r\u00e4nderliga arbetsplats. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Under tiden den drabbades \u00f6de slutgiltigt bekr\u00e4ftas, efter att han \u00e4ntligen tror sig om att ha n\u00e5tt fram till ledningen telefonledes, uppst\u00e5r mer eller mindre utflippade h\u00e4ndelser n\u00e4r den f\u00f6rtvivlade Pekka v\u00e4ntar. G\u00e4ller ju att under en trekvart f\u00e5nga en publik med spring i benen, f\u00e5 dem koncentrerade p\u00e5 att l\u00e4ra k\u00e4nna n\u00e5gon som kunde vara deras f\u00f6r\u00e4lder. Detta sker med s\u00e5nger, rolig rekvisita, inspelade r\u00f6ster fr\u00e5n bland andra sk\u00e5despelaren Annika Nordin, eggande ljuss\u00e4ttning, intimt tilltal och sprudlande uppfinningsrik koreografi fylld av kullerbyttor och bl\u00e5st som f\u00e5r anti-hj\u00e4lten p\u00e5 fall. Uttrycksmedlen i Po\u00e4ngen med Pekka <\/em> \u00e4r en mix av allvarstyngt ber\u00e4ttande, underh\u00e5llande fysiska krumbukter vilka ofta flirtar med barns fascination f\u00f6r djur och det sp\u00e4nnande beat och melodier som komposit\u00f6r Anna Gustavsson tillf\u00f6r. Vill plussa extra f\u00f6r sp\u00e4nnande musik. <\/p>\n\n\n\n

Manus har sina luckor d\u00e5 somligt som intr\u00e4ffar saknar st\u00f6d i repliker och ramber\u00e4ttelsen. M\u00f6jligt att de yngsta \u00e5sk\u00e5darna i h\u00f6gre utstr\u00e4ckning anammade att Pekka-figuren tillf\u00e4lligtvis f\u00f6rvandlas till hund i koppel som slitit sig, till insekt och tjuvaktig trut som vill \u00e5t beg\u00e4rligt p\u00e5l\u00e4gg. Varelser kring Pekka tar enligt upphovsmakarna kontakt med honom. L\u00e5t oss kalla det magisk realism. Utan att texten signaler det f\u00f6r barnteater n\u00e4rmast obligatoriskt lyckliga slutet, f\u00e5r vi genom f\u00f6r\u00e4ndrad musikalisk st\u00e4mning en dos hopp. Vi l\u00e4mnas \u00e4nd\u00e5 ovetande om forts\u00e4ttningen I Pekkas liv, f\u00e5r sj\u00e4lva fylla i vad framtiden kan t\u00e4nkas ha i sitt sk\u00f6te.<\/p>\n\n\n\n

Masthuggsteatern hade f\u00f6re premi\u00e4ren haft testpublik. N\u00e4r jag l\u00e4mnar dem undrar jag vad f\u00f6rskolebarnen tar med sig. Rappa sk\u00e5despelare tar sig ink\u00e4nnande in i ett manligt t\u00e4nkande genom sina kroppar och r\u00f6ster, skapar p\u00e5 ett r\u00f6rande s\u00e4tt f\u00f6rtrolighet, n\u00e4rvaro och emellan\u00e5t ett mystiskt skimmer. De frig\u00f6r sig fr\u00e5n vardagen, med dess n\u00f6dv\u00e4ndiga rutiner f\u00f6r att livspusslet ska st\u00e4mma. N\u00e5got har g\u00e5tt f\u00f6rlorat, men annat kan tr\u00e4da in i st\u00e4llet enligt teamet bakom denna tankev\u00e4ckande produktion. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Foton Lina Ikse<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av konstn\u00e4rligt team och ensemble Dramaturgi och text: Kristina Ros, Lisa F\u00e4rnstr\u00f6m Regi: Lisa F\u00e4rnstr\u00f6m Scenografi och kostymdesign: R\u00e5ger Johansson Komposition och ljuddesign: Anna Gustavsson (basklarinett: Gunnel Samuelsson) Ljudmix och ljuddesign: Erik Dahl Ljusdesign: Anna Wemmert Maskdesign: Josefin Eker\u00e5s Medverkande: \u00c5sa BodinKarlsson, Eli Felicia Edelbo-Christensen och Helen Hansson Urpremi\u00e4r 14\/2 2025 p\u00e5 Masthuggsteatern i G\u00f6teborg […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-190847","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190847","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=190847"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190847\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":190862,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190847\/revisions\/190862"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=190847"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=190847"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=190847"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}