{"id":190780,"date":"2025-02-14T16:42:48","date_gmt":"2025-02-14T15:42:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190780"},"modified":"2025-02-14T16:42:49","modified_gmt":"2025-02-14T15:42:49","slug":"teaterkritik-pelikanen-gripande-rysare-om-en-familj-i-obalans","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190780","title":{"rendered":"Teaterkritik: Pelikanen – Gripande rysare om en familj i obalans"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nFoto: Mats B\u00e4cker<\/em><\/p>\n

Pelikanen<\/strong>
\nAv August Strindberg
\nManus och scenografi Emil Graffman
\nLjus Tobias Hagstr\u00f6m St\u00e5hl
\nKostym Helle Carlsson
\nPremi\u00e4r 6 februari 2025 p\u00e5 Dramaten
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras 13 februari 2025
\nMedverkande Lena Endre, Electra Hallman, Peter Viitanen, Anneli Martini och Torkel Pettersson<\/p>\n

Strindbergs intelligenta kammarspel Pelikanen spelas s\u00e4llan p\u00e5 svenska teaterscener. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det mycket v\u00e4lkommet att Dramaten s\u00e4tter upp dramat. Regiss\u00f6ren Emil Graffman f\u00f6rpackar elegant ber\u00e4ttelsens stora k\u00e4nslor i ett litet intimt p\u00e5tr\u00e4ngande format. En skicklig ensemble g\u00f6r att f\u00f6rest\u00e4llningen verkligen ber\u00f6r. Det g\u00e5r inte att v\u00e4rja sig mot denna rysare om hur avsaknad av n\u00e4rhet och omsorg kan bryta ned m\u00e4nniskor.<\/p>\n

Pelikanen brukar kallas en bild av ett modersmonster. Sj\u00e4lvfallet \u00e4r den egoistiska och f\u00e5f\u00e4nga modern som grovt f\u00f6rsummar sina barn en komplex roll v\u00e4rd att diskutera och analysera. Men Emil Graffman po\u00e4ngterar i sin tolkning att ber\u00e4ttelsen k\u00e4rna \u00e4r en familj i djup obalans och att Strindbergs blick p\u00e5 karakt\u00e4rerna \u00e4r kylig men att d\u00e4r \u00e4nd\u00e5 finns medk\u00e4nsla. Alla familjemedlemmar pl\u00e5gas av \u00e5ngest \u00e4r fyllda av beg\u00e4r och har en vild frihetsl\u00e4ngtan i sitt inre.<\/p>\n

Dramat inleds med att maken i familjen ov\u00e4ntat d\u00f6r. Eller egentligen b\u00f6rjar allt med ett skrik i m\u00f6rkret som f\u00e5r bes\u00f6kare att rycka till i b\u00e4nkraderna. Detta skrik anger tonl\u00e4get i f\u00f6rest\u00e4llningen. Karakt\u00e4rernas nerver \u00e4r p\u00e5 helsp\u00e4nn och handlingen inneh\u00e5ller drastiska v\u00e4ndningar. Ibland rycker de till som om de f\u00e5tt en st\u00f6t.<\/p>\n

Att Lena Endre lockats tillbaka till Dramaten f\u00f6r att spela modern \u00e4r givetvis ett stort plus med Pelikanen. Hon \u00e4r en av v\u00e5ra fr\u00e4msta sk\u00e5despelare och gestaltar insiktsfullt och m\u00e5ngbottnat denna kvinna som \u00e4r sig sj\u00e4lv nog. Inte sedan hon gjorde Lady Macbeth i Staffan Valdemar Holms f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 Dramaten har hon varit s\u00e5 hemskt bra. Lena Endre \u00e4r dessutom en sk\u00e5despelare som v\u00e4rnar om samspelet och inte skymmer resten av ensemblen.<\/p>\n

Modern verkar aldrig ha \u00e4lskat sin man och tycker kanske att det \u00e4r sk\u00f6nt att han \u00e4r d\u00f6d. Hon bryr sig inte heller om sina barn, rycker p\u00e5 axlarna \u00e5t deras oro och l\u00e4ngtan och inleder obekymrat en f\u00f6rbindelse med sin nyblivna sv\u00e4rson. Hennes framtidsfokus \u00e4r att ensam f\u00e5 styra hush\u00e5llet. Hon t\u00e4nker bo kvar i den stora salongen, medan det nygifta paret f\u00e5r n\u00f6ja sig med mindre rum, och leva gott p\u00e5 de pengar maken l\u00e4mnat efter sig. Sonen t\u00e4nker hon kallsinnigt sparka ut och det trogna hembitr\u00e4det likas\u00e5.<\/p>\n

Men handlingen utvecklas inte alls som modern t\u00e4nkt. Hon kastar alltmer desperat i sig \u00e5ngestd\u00e4mpande medicin mellan f\u00f6rtjusta och omsider lite virriga tirader om hur uppvaktad hon blev p\u00e5 dotterns br\u00f6llop, att alla ville dansa med henne och att hon kanske ska gifta om sig.<\/p>\n

Rollportr\u00e4tten av de vuxna och sj\u00e4lsligt f\u00f6rkrympta barnen \u00e4r fint utmejslade av Electra Hallman och Peter Viitanen och aldrig \u00f6verdrivna trots h\u00e4ftiga utbrott. Som publik k\u00e4nner man deras v\u00e5nda och l\u00e4ngtan.<\/p>\n

Syskonen \u00e4r fulla av sj\u00e4lvf\u00f6rakt och svaga och sjukliga av att n\u00e4rmast ha f\u00e5tt sv\u00e4lta under sin uppv\u00e4xt. Gerda s\u00e4ger med tom r\u00f6st att hon \u00e4r lycklig som f\u00e5tt den man hon vill ha. Men hon vet att Axel redan \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 henne och moderns \u00e4lskare. Dessutom har l\u00e4karen konstaterat att hon inte kan f\u00e5 barn. S\u00e5 vad finns att hoppas p\u00e5?<\/p>\n

Sonen saknar f\u00f6rtvivlat fadern och flyr in i spriten och musiken. Han vet inte vad han ska ta sig till med sitt liv. Hittar ingen riktning och skr\u00e4ms av ensamheten som v\u00e4ntar. N\u00e4r han l\u00e4ser \u00f6msint brev i sin hand som fadern skrivit till just honom bryter han n\u00e4stan samman av sorg. <\/p>\n

Desperat f\u00f6rs\u00f6ker syskonen finna tr\u00f6st i varandras famn och det antyds att de kan ha ett incestu\u00f6st f\u00f6rh\u00e5llande.<\/p>\n

En ljuspunkt i f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r hembitr\u00e4det i h\u00e4rlig gestaltning av Anneli Martini. Margret verkar ha frid i sitt sinne, talar uppriktigt \u2013 dock f\u00f6r d\u00f6va \u00f6ron f\u00f6rst\u00e5s \u2013 om hur modern behandlat barnen och hur det skadat dem. Hon ser nya m\u00f6jligheter n\u00e4r tillvaron f\u00f6r\u00e4ndras.<\/p>\n

Sv\u00e4rsonen \u00e4r en roll som fr\u00e4mst kan beskrivas som en penninggniden och falsk person utan \u00e4kta k\u00e4nslor. Torkel Pettersson g\u00f6r trots kort tid p\u00e5 scenen avtryck.<\/p>\n

Scenrummet g\u00e5r i gr\u00e5svarta toner med ett s\u00e4ngsk\u00e5p i centrum och en spegel modern i b\u00f6rjan g\u00e4rna dr\u00f6jer vid och sedan skyr. Ljuset str\u00f6mmar in n\u00e4r rollfigurerna t\u00e4nder lampor och belyser det de vill g\u00f6mma undan. M\u00f6rka rid\u00e5er dras ibland ov\u00e4ntat f\u00f6r – vilket v\u00e4cker f\u00f6rv\u00e5ning. Idag \u00e4r rid\u00e5er n\u00e4rmast tabu inom teatern eftersom de anses sk\u00e4rma av upplevelsen.<\/p>\n

Modern gl\u00e4nser symboliskt kostymm\u00e4ssigt i f\u00f6rst en vacker bl\u00e5 dr\u00e4kt och sedan en b\u00f6ljande blodr\u00f6d kl\u00e4nning. Barnen har kl\u00e4der i bleka toner som de skuggfigurer i tillvaron de k\u00e4nner att de \u00e4r.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen slutar verkligt ot\u00e4ckt och visar hur fruktansv\u00e4rda val m\u00e4nniskor som tycker att de kr\u00e4nkts och f\u00f6rlorat allt kan g\u00f6ra. Pelikanen \u00e4r en drabbande och mycket v\u00e4lspelad f\u00f6rest\u00e4llning. Missa den inte!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto: Mats B\u00e4cker Pelikanen Av August Strindberg Manus och scenografi Emil Graffman Ljus Tobias Hagstr\u00f6m St\u00e5hl Kostym Helle Carlsson Premi\u00e4r 6 februari 2025 p\u00e5 Dramaten F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras 13 februari 2025 Medverkande Lena Endre, Electra Hallman, Peter Viitanen, Anneli Martini och Torkel Pettersson Strindbergs intelligenta kammarspel Pelikanen spelas s\u00e4llan p\u00e5 svenska teaterscener. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det […]<\/p>\n","protected":false},"author":87,"featured_media":190787,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[451,1366,3256,15215,4955,12288,7643,12289],"class_list":{"0":"post-190780","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"category-toppnytt","12":"tag-august-strindberg","13":"tag-dramaten","14":"tag-lena-endre","15":"tag-pelikanen","16":"tag-scenkonst","17":"tag-teater","18":"tag-teaterkritik","19":"tag-teaterrecension","20":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190780","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/87"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=190780"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190780\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":190792,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190780\/revisions\/190792"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/190787"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=190780"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=190780"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=190780"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}