![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/image001.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
A Complete Unknown
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 21 februari 2025
\nRegi James Mangold <\/p>\n
Om A Complete Unknown hade kommit f\u00f6r tio \u00e5r sedan hade den med st\u00f6rsta sannolikhet hyllats som en kolossal triumf. Ett stycke uts\u00f6kt film som med fantastiskt hantverk gestaltar Bob Dylans mest kreativa \u00e5r. Men filmer om musikaliska storstj\u00e4rnor och deras sn\u00e5riga liv \u00e4r nu f\u00f6rtj\u00e4nta av samma kritik som filmer om m\u00e4n och kvinnor i f\u00e4rgglada dr\u00e4kter f\u00e5tt utst\u00e5. <\/p>\n
Med filmer som Bohemian Rhapsody, Rocket Man och Bob Marley: One Love \u00e4r det som p\u00e5 engelska kallas f\u00f6r musical biopic en utstuderat f\u00f6ruts\u00e4gbar och ofta totalt ointressant premiss f\u00f6r en film. En stor del av problemet \u00e4r att filmerna v\u00e4grar att \u00e4ndra profil eller struktur. Oavsett om det \u00e4r Ray Charles eller Amy Winehouse som f\u00e5r sitt liv presenterat p\u00e5 film \u00e5terkommer numera f\u00f6ruts\u00e4gbara sekvenser och lika uppenbar tematik. Det \u00e4r uppg\u00e5ng och fall, resan tillbaka fr\u00e5n botten till toppen och k\u00e4ndisskapets h\u00f6ga pris. <\/p>\n
Regiss\u00f6ren James Mangold var sj\u00e4lv delaktig i att starta denna genre i och med sin biografi om Johnny Cash d\u00f6pt efter s\u00e5ngarens legendariska l\u00e5t Walk The Line. En film som – trots flera inslag som idag skulle kunna klassas som genreklyschor, h\u00f6r till det b\u00e4sta genren gett oss. Trots en simpel ber\u00e4ttelse demonstrerade Mangold en fantastiskt h\u00e4ngivenhet och en ov\u00e4ntad uppriktighet som fick filmen att framst\u00e5 genuin men framf\u00f6rallt varm. <\/p>\n
Och n\u00e4stan 20 \u00e5r senare vill Mangold \u00e5terskapa magin som ledde till det stora genombrottet. Denna g\u00e5ng h\u00f6js insatserna genom att ta sig an Bob Dylan, en musiker som g\u00e5r bortom det normala p\u00e5 de flesta s\u00e4tt och vis. Mangold vill \u00e4nnu en g\u00e5ng skapa en bred, \u00f6ppen och l\u00e4ttillg\u00e4nglig film som skildrar en specifik period i Dylans liv. <\/p>\n
Men tillskillnad mot skildringen av Johnny Cash och dennes liv och evighetsl\u00e5nga k\u00e4rlek till hustrun June \u00e4r A Complete Unknown splittrad, of\u00e4rdig men framf\u00f6rallt alltf\u00f6r ordin\u00e4r. <\/p>\n
Dock \u00e4r det sv\u00e5rt att helt och h\u00e5llet kritisera Mangold f\u00f6r att slutresultatet \u00e4r l\u00e5ngtifr\u00e5n s\u00e5 magiskt som det kunde ha varit. Bob Dylan \u00e4r en av historiens mest enigmatiska, komplicerade, f\u00f6r att inte s\u00e4ga sv\u00e5raste personer, vad g\u00e4ller hans kameleontiska artisteri f\u00f6r att inte tala om personligheten. Detta i kombination med hans historiska g\u00e4rningar d\u00e4r han skapt album och l\u00e5tar som – f\u00f6r att uttrycka det milt, har f\u00f6r\u00e4ndrat historiens g\u00e5ng, har gett Dylan en sorts of\u00f6rst\u00f6rbar aura d\u00e4r hans absurda och m\u00e5nga g\u00e5nger motbjudande beteende urs\u00e4ktats till rent perversa niv\u00e5er. <\/p>\n
Denna ovilja att faktiskt komma till slutsatsen att Dylan \u00e4r l\u00e5ngtifr\u00e5n sympatisk som m\u00e4nniska blir ocks\u00e5 djupt problematisk f\u00f6r filmen d\u00e5 portr\u00e4ttet av Dylan blir oerh\u00f6rt vagt och klent. Flera g\u00e5nger presenteras sekvenser d\u00e4r Dylan lever r\u00f6vare och demonstrerar en megalomani som f\u00e5r v\u00e5r egen B\u00f6rje Ahlstedt att framst\u00e5 lika \u00f6dmjuk som en f\u00f6rsynt liten skogsmus. Det finns inget fundamentalt fel med att visa upp historiska personer som djupt problematiska vad g\u00e4ller deras person, men Mangold och manusf\u00f6rfattaren Jay Cocks v\u00e5gar inte ens tillk\u00e4nnage att deras subjekt inte \u00e4r guds b\u00e4sta son vad g\u00e4ller m\u00e4nskliga kvalit\u00e9er. Ist\u00e4llet framst\u00e5r filmens narrativ som snedvridet apologetiskt d\u00e4r Dylans ofta fr\u00e5nst\u00f6tande beteende skall f\u00f6rklaras med \u00e4n mer diffusa och oklara f\u00f6rklaringar. Ber\u00e4ttelsen hade ist\u00e4llet m\u00e5tt bra av att skildras mer som Dylans memorerar. D\u00e4r v\u00e4ljer Dylan att ber\u00e4tta de m\u00e5nga episoderna ur sitt liv p\u00e5 ett ov\u00e4ntat distanserat och jordn\u00e4ra s\u00e4tt, det finns inget \u00f6verd\u00e5digt eller storslaget \u00f6ver n\u00e5gonting, ist\u00e4llet \u00e4r det sm\u00e5 anekdoter och diskussioner med diverse personer – k\u00e4nda som ok\u00e4nda, som f\u00f6rklarar och ger en mikroskopisk insikt i personen. <\/p>\n
James Mangold v\u00e4ljer ist\u00e4llet en traditionell struktur som aldrig \u00e4r abstrakt eller vidare djup. S\u00e4ttet genombrottet skildras \u00e4r lika sj\u00e4lvklart som det \u00e4r kusligt bekant. Vi f\u00e5r montage som dr\u00e4nks i Dylans musik d\u00e4r korta \u00f6gonblick summerar framg\u00e5ngssagan. Och som i s\u00e5 m\u00e5nga andra musikaliska biografier g\u00f6rs det ingen anstr\u00e4ngning att f\u00f6rklara varf\u00f6r Dylans musik briljerar i sin historiska kontext. Det f\u00f6rekommer dock en rad tafatta sekvenser som f\u00f6rs\u00f6ker koppla samman de mest dramatiska h\u00e4ndelserna under 1960-talet med Dylans artisteri, sekvenser som mest k\u00e4nns som utfyllnad. Att filmen \u00e4r traditionell i form och utf\u00f6rande \u00e4r f\u00f6rst\u00e5eligt d\u00e5 en mer sn\u00e4v och abstrakt historia knappast hade kunnat skaffa sig \u00e5tta Oscarsnomineringar, n\u00e5got filmen i huvudsak \u00e4r intresserad av. Detta \u00e4r i m\u00e5ngt och mycket exemplariskt lockbete f\u00f6r just priser och utm\u00e4rkelser, alla bitar finns p\u00e5 plats och om det inte vore f\u00f6r ett antal styrkor hade det hela varit en av de mer cyniska filmerna p\u00e5 l\u00e4nge. <\/p>\n
F\u00f6r det finns ocks\u00e5 fantastiska h\u00f6jdpunkter som \u00e4r rent euforiska. F\u00f6rst och fr\u00e4mst Timoth\u00e9e Chalamet i rollen som Dylan sj\u00e4lv, detta kan vara det absolut b\u00e4sta portr\u00e4ttet av en musiklegend som n\u00e5gonsin sk\u00e5dats. \u00c4ven om Chalamet inte f\u00e5r n\u00e5gon vidare hj\u00e4lp av manuskriptet skapar han en version av Bob Dylan som \u00e4r skr\u00e4mmande lik, det \u00e4r inte bara r\u00f6sten och utseendet utan hela kroppsspr\u00e5ket ned till de minsta gesterna. S\u00e4ttet Chalamet kopierar Dylans nasala s\u00e5ngr\u00f6st \u00e4r minst lika imponerande och inte sedan Joaquin Phoenix spelade Johnny Cash i Mangolds Walk The Line har ett portr\u00e4tt av en musiker framst\u00e5tt s\u00e5h\u00e4r pass genuint och autentiskt. Det \u00e4r s\u00e5 pass bra att man kan gl\u00f6mma att det i grund och botten \u00e4r en imitation. N\u00e4stan lika bra \u00e4r Monica Barbaro i rollen som Joan Baez, Barbaro besitter en fantastisk s\u00e5ngr\u00f6st och skapar en Baez som \u00e4r sj\u00e4lvst\u00e4ndig och minst lika best\u00e4md. <\/p>\n
Mangold lyckas ocks\u00e5 skildra extasen och f\u00f6rundran kring sj\u00e4lv musiken, precis som den fantastiska Live Aid-sekvensen fr\u00e5n Bohemian Rhapsody. Scenerna d\u00e5 vi f\u00e5r se Dylan spela in m\u00e4sterverket Highway 61 Revisted \u00e4r fullkomligt makal\u00f6sa, detsamma g\u00e4ller d\u00e5 Chalamet och Barbaro sjunger Blowin In The Wind ihop. I dessa stunder \u00e4r extasen s\u00e5 pass extrem att man kan f\u00f6rl\u00e5ta att helhetsintrycket av A Complete Unknown \u00e4r s\u00e5 pass ordin\u00e4rt och vardagligt att den tangerar att vara medioker.<\/p>\n