{"id":190737,"date":"2025-02-13T16:16:11","date_gmt":"2025-02-13T15:16:11","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190737"},"modified":"2025-02-14T16:37:58","modified_gmt":"2025-02-14T15:37:58","slug":"raffinerade-metalager-och-glidningar-paminner-stundom-om-masterclass-dodsdansen-i-gastspel-pa-stora-teatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190737","title":{"rendered":"Raffinerade metalager och glidningar p\u00e5minner stundom om masterclass – D\u00f6dsdansen i g\u00e4stspel p\u00e5 Stora Teatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoto Per Bolkert<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

12\/2 2025 (spelas ocks\u00e5 13\/2)<\/p>\n\n\n\n

Stora Teatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Av Lolo Amble och August Strindberg<\/p>\n\n\n\n

Regi och bearbetning: Anna Pettersson<\/p>\n\n\n\n

Musik och ljus: Gustave Lund<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Marie G\u00f6ranzon & Gunilla Nyroos<\/p>\n\n\n\n

G\u00e4stspel fr\u00e5n Strindbergs Intima Teater<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Mycket meriterade aktrisen, pedagogen och regiss\u00f6ren Anna Pettersson tilltr\u00e4dde som chef p\u00e5 Strindbergs Intima Teater 2017. Tv\u00e5 \u00e5r senare s\u00e5g jag henne i en feministiskt inriktad monolog p\u00e5 Stora Teatern som var en humoristisk, sylvass uppg\u00f6relse med ett antal klassikers perspektiv. Torde ha varit enda g\u00e5ngen jag befunnit mig p\u00e5 scen, d\u00e5 en provisorisk l\u00e4ktare hade riggats upp f\u00f6r att skapa n\u00e4rhet. Att Pettersson \u00e4r en fena p\u00e5 att underfundigt eller drastiskt, lansera kvinnliga aspekter p\u00e5 teaterkonst signerad ber\u00f6mda m\u00e4n \u00e4r omvittnat. Missade tyv\u00e4rr hennes omtalade upps\u00e4ttning helt p\u00e5 egen hand av Fr\u00f6ken Julie. <\/em>Om upprinnelsen till denna lek med Strindbergs manus och metalagren hos sk\u00e5despelare vilka har en imponerande brunn av erfarenhet att \u00f6sa ur i repetitionstagen och som spelats sextio g\u00e5nger, upplyses alla vi som stannar kvar i den n\u00e4stan fullsatta salongen, f\u00f6r att lyssna p\u00e5 och delta i eftersamtal. Visar sig vara det f\u00f6rsta eftersamtal de haft, varvid Marie G\u00f6ranzon blir f\u00f6rbluffad \u00f6ver av att hennes motspelare Gunilla Nyroos s\u00e4ger sig skifta mellan tre roller.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5st\u00e5s ibland vara ofint att ange en \u00e4ldre dams \u00e5lder. Kan \u00e4nd\u00e5 i dessa fall inte l\u00e5ta bli att ta reda p\u00e5 hur det f\u00f6rh\u00e5ller sig i dessa fall. Hon som blivit Dramaten trogen \u00e4r f\u00f6dd 1942 medan hennes j\u00e4mf\u00f6relsevis ombytliga kollega – d\u00e4rtill regisserat och gjort ett antal betydande roller p\u00e5 tv och film viket resulterat i priser\/ nomineringar – \u00e4r tre \u00e5r yngre. Antar att det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen de jobbar tillsammans, \u00e5tminstone vad betr\u00e4ffar att g\u00e5 i dialog med bara varandra. Och kan redan nu avsl\u00f6ja att det \u00e4r en fr\u00f6jd att bevittna inklusive att ta del av vad som f\u00f6rt\u00e4ljs. Vad st\u00e5r ut mest n\u00e4r jag spontant t\u00e4nker p\u00e5 duons imponerande cv? Om jag b\u00f6rjar med Gunilla Nyroos \u00e4r det inom teatern Timmarna med Rita <\/em>p\u00e5 Folkteatern och vad g\u00e4ller inspelad drama Hem till byn, <\/em>filmerna Moa <\/em>och Berget p\u00e5 m\u00e5nens baksida. <\/em>Prisade G\u00f6ranzon l\u00e4rde jag k\u00e4nna mer genom sj\u00e4lvbiografin Vr\u00e5lstark<\/em> & skitr\u00e4dd<\/em>, Stj\u00e4rnorna p\u00e5 slottet<\/em> och i videoinspelat samtal om yrket med Helena Bergstr\u00f6m p\u00e5 kulturhuset. Live har jag sett henne agera i exempelvis i amerikanska samtidsdramat Andra \u00f6kenst\u00e4der <\/em>och n\u00e4r D\u00f6dspatrullen <\/em>g\u00e4stspelade p\u00e5 Storan. Kuri\u00f6st nog gestaltade G\u00f6ranzon Alice i D\u00f6dsdansen i vad som 1996 var Lars Nor\u00e9ns regidebut. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto Per Bolkert<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

V\u00e4rt att p\u00e5peka att Strindbergs hejdl\u00f6sa portr\u00e4tt p\u00e5 bittra makarna vilka f\u00e5r n\u00e4ring av att pl\u00e5ga varann och i Edgars fall utstr\u00e4cks ju hatet till omgivningen, blivit en publiksucc\u00e9 i stj\u00e4rntyngd upps\u00e4ttning fr\u00e5n Maximteatern. Flera g\u00e5nger har Mikael Persbrant och Co bes\u00f6kt Storan och kommer tillbaka i \u00e5r. Uppfylld av lust recenserade jag deras g\u00e4stspel i fjol. Med hisnande VR-teknik s\u00e5g jag under pandemin i bostaden en feministisk, lesbisk(?) nytolkning av D\u00f6dsdansen<\/em> som hade en enast\u00e5ende tontr\u00e4ff. \u00c4ven om det ter sig revolutionerande att tv\u00e5 kvinnor spelar makarna har det som sagts gjorts f\u00f6rr. N\u00e4r jag googlar f\u00e5r jag fram att minst fyra kvinnliga regiss\u00f6rer, bland andra G\u00f6rel Crona, satt upp Strindbergs tragikomiskt uppslitande \u00e4ktenskapsstrid.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Pj\u00e4sen \u00e4r en enaktare p\u00e5 cirka en timme, vilket g\u00f6r eftersamtalet till ett idealiskt format. Premissen \u00e4r att sk\u00e5despelarna Marianne och Gun v\u00e4ntar p\u00e5 sin regiss\u00f6r. Under tiden de v\u00e4ntar drar de igenom ett knippe scener ur Strindbergs manus. Detta g\u00f6rs elegant, ibland pr\u00f6vande med skilda tekniker, f\u00f6r att k\u00e4nna av l\u00e4mpligaste uttryck. F\u00f6r att f\u00f6rs\u00e4tta sig i pj\u00e4sen fr\u00e5n 1900 har de ett praktiskt kodord. N\u00e4r de blir varse att regiss\u00f6ren f\u00e5tt f\u00f6rhinder kastar de dj\u00e4rvt fram id\u00e9n att denne kanske inte beh\u00f6vs. Vi tillf\u00f6rs skickligt yrkeskunskap n\u00e4r duon v\u00e4llustigt tar sig an v\u00e5r fr\u00e4msta dramatikers tokroliga text. i denna upps\u00e4ttning d\u00e4r G\u00f6ranzons manhaftigt f\u00e5r ta ut sv\u00e4ngarna (komiskt gestaltat) genom att pomp\u00f6st demonstrera hur f\u00f6ror\u00e4ttad officeren Edgar k\u00e4nner sig, har regiss\u00f6ren fr\u00e4ckt best\u00e4mt att n\u00e5gon som g\u00f6r Kurt inte ska finnas i rollistan.<\/p>\n\n\n\n

Men den stora beh\u00e5llningen \u00e4r \u00e4nd\u00e5 n\u00e4r manus lutar \u00e5t det sj\u00e4lvbiografiska, blottar olikheter och en intressant konflikt som s\u00e4kerligen starkt \u00f6verdrivits. Respektive livsfilosofi turneras, sipprar raffinerat fram. Och hur utv\u00e4rderar de egentligen sina och kollegors insatser och vilka insikter gjordes i b\u00f6rjan av karri\u00e4ren? Mycket intressant speglas deras historik i glimtar. Olika niv\u00e5erna i texterna vilka Lolo Amble rafflande skrivit in, f\u00f6rmodligen efter input fr\u00e5n de minst sagt garvade sk\u00e5despelarna, har draperats i en lika smart som relevant skepnad.<\/p>\n\n\n\n

Efter\u00e5t klagar G\u00f6ranzon p\u00e5 att m\u00e4nnen \u00e4r fr\u00e5nvarande och d\u00e4rmed missar denna kvinnliga visdom, d\u00e4r duon har skiljaktiga meningar huruvida livet och konsten ska betraktas som separata storheter. Tippar \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 att manliga inslaget uppgick till 20-25%. Upps\u00e4ttningen levde sannerligen upp till sista meningen i marknadsf\u00f6ringen: ”En existentiell och humoristisk f\u00f6rest\u00e4llning med tv\u00e5 av Sveriges mest tongivande sk\u00e5despelerskor.” G\u00f6ranzon var mycket n\u00f6jd med publiken, hur v\u00e5r andning orkestrerade f\u00f6rest\u00e4llningen. Och trots att r\u00f6da soffan i nyrokoko stod l\u00e4ngre bak p\u00e5 scen \u00e4n de var vana vid och trots att publiken var minst fyra g\u00e5nger s\u00e5 stor som p\u00e5 Strindbergs Intima, uppstod enligt henne en f\u00f6rdelaktig nerv och delaktighet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

12\/2 2025 (spelas ocks\u00e5 13\/2) Stora Teatern i G\u00f6teborg Av Lolo Amble och August Strindberg Regi och bearbetning: Anna Pettersson Musik och ljus: Gustave Lund P\u00e5 scen: Marie G\u00f6ranzon & Gunilla Nyroos G\u00e4stspel fr\u00e5n Strindbergs Intima Teater Mycket meriterade aktrisen, pedagogen och regiss\u00f6ren Anna Pettersson tilltr\u00e4dde som chef p\u00e5 Strindbergs Intima Teater 2017. Tv\u00e5 \u00e5r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-190737","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190737","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=190737"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190737\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":190758,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190737\/revisions\/190758"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=190737"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=190737"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=190737"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}