{"id":190732,"date":"2025-02-23T23:25:19","date_gmt":"2025-02-23T22:25:19","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190732"},"modified":"2025-02-23T23:25:19","modified_gmt":"2025-02-23T22:25:19","slug":"extrovert-flode-mixas-med-inatblickande-tillstand-i-extraordinar-interaktion-gravity-av-joona-toivanen-trio","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190732","title":{"rendered":"Extrovert fl\u00f6de mixas med in\u00e5tblickande tillst\u00e5nd i extraordin\u00e4r interaktion – Gravity av Joona Toivanen Trio"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Joona Toivanen Trio<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Gravity<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Lammaskallion studio Finland<\/p>\n\n\n\n

Producenter: Joona Toivanen och Matti Nives<\/p>\n\n\n\n

We Jazz Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: februari 2025 (releasespelning 8\/2)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Har ett par g\u00e5nger i utm\u00e4rkta Sony-h\u00f6rlurar lyssnat p\u00e5 den finska pianotrions \u00e5ttonde album. Det f\u00f6reg\u00e5ende recenserade jag h\u00e4nf\u00f6rd i Orkesterjournalen. Gravity <\/em>s\u00e4gs markera en milstolpe, lite oklart varf\u00f6r. Musiken som surrealistisk(!), filmisk och ambient. Medlemmarna bor i tre olika l\u00e4nder. Pianisten sj\u00e4lv, som jag l\u00e4rt k\u00e4nna genom hans prominenta bidrag till livejazz-scenen p\u00e5 V\u00e4stkusten, bor i Lerum. H\u00f6rt Joona i exempelvis duon Lichpin, med boppiga kvartetten Lexingtone och Anders Hagberg och trion MIRE III. Hans bror, gruppens kontrabasist, finns numera p\u00e5 adress i K\u00f6penhamn medan batteristen Olavi Louhivuori stannat kvar i Helsingfors. Trion har sl\u00e4ppt skivor p\u00e5 internationella bolag som prestigefyllda Blue Note, Cam Jazz samt numera We Jazz.<\/p>\n\n\n\n

Skivan g\u00f6r definitivt avtryck p\u00e5 oss koncentrerade lyssnare, vana vid att f\u00f6ruts\u00e4ttningsl\u00f6st ta emot musik som blandar det innovativa med mer bekanta tong\u00e5ngar. Jag hade f\u00f6rm\u00e5nen att kunna vara med p\u00e5 andra halvan av releasekonserten p\u00e5 Utopia. Det var en s\u00e4llsam spelning, till och med en \u00e4nnu starkare upplevelse emotionellt j\u00e4mf\u00f6rt med privata stunderna med h\u00f6rlurar. Gravity <\/em>best\u00e5r av ett dussin kompositioner vars tillkomst samtliga varit delaktiga i. N\u00e5gra ganska korta och den l\u00e4ngsta p\u00e5g\u00e5r i drygt sex minuter. P\u00e5 jazzkrogen i Majorna bakades titlarna samman till ett enda p\u00e5g\u00e5ende fl\u00f6de, inga pauser eller appl\u00e5der under tiden. Rungande respons f\u00f6rst n\u00e4r nyskrivna musiken klingat ut. Ist\u00e4llet en uppm\u00e4rksam publik vars gemenskap aldrig avbr\u00f6ts av sorl. Flera vittnade efter\u00e5t om den speciella atmosf\u00e4ren. Jag fick en pratstund med musikerna efter\u00e5t, uttryckte min tacksamhet \u00f6ver dynamiken plus modet i tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4ttet. Framf\u00f6rde till trions ledare att det k\u00e4ndes som om deras sound fram till experimentella finalen, var en tidsmark\u00f6r. Dystert reflekterande anslag gled \u00f6ver i ljusa stunder, tr\u00f6st och hopp!<\/p>\n\n\n\n

Musiken f\u00f6rl\u00e4ggs miltals ifr\u00e5n l\u00e4ttillg\u00e4ngliga beats, utan att f\u00f6r den skull ta sig ut till extrema ECM-landskap. Ett par g\u00e5nger tangeras gr\u00e4nsen, men det blir aldrig esoteriskt. Suggestiva sk\u00f6na melodier kompletteras med klanger av utforskande natur. Rytmsektionens underst\u00f6djande roll \u00f6verg\u00e5r i vissa sektioner l\u00e4ngre in i l\u00e5tlistan till en b\u00e4rande best\u00e5ndsdel. H\u00e5ller det f\u00f6r sannolikt att somliga ackordf\u00f6ljder, teman och rytmiska accenter uppst\u00e5tt spontant ur jambetonade improvisationer, exempelvis den fladdrigt nerviga pulsen i Implications And Consequences.<\/em> F\u00f6rest\u00e4ller mig att de som f\u00f6ljt pianojazz-trion sedan debuten 2000 kunnat m\u00e4rka en utveckling mot ett alltmer intimt samspel och en lust att lansera nya grepp. Jag har sj\u00e4lv inte tillr\u00e4cklig kunskap f\u00f6r att j\u00e4mf\u00f6ra f\u00f6rr och nu. Intuitiva dynamiken \u00e4r idag definitivt ett k\u00e4nnetecken. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto Juho Luukkainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Musiken pr\u00e4glas i lika h\u00f6g grad av driv och riktningsf\u00f6r\u00e4ndringar som meditativa tillst\u00e5nd vilka stundtals tar spj\u00e4rn mot attraktiv harmonik. Efter de tv\u00e5 inledande ljuva melodierna – varav superb titell\u00e5t utg\u00f6r \u00f6ppningssp\u00e5r – stannar fl\u00f6det upp. Albumets extroverta sound avl\u00f6ses av in\u00e5tblickande, uppbrutna strukturer. Of\u00f6ruts\u00e4gbara kontraster f\u00e5ngar lyssnaren! Magnifika Density <\/em>blir i drygt sex minuter en reflekterande kommentar till den otrygga tillvaro vi genomlider. Sk\u00f6njer ocks\u00e5 att v\u00e4rdighet uttrycks h\u00e4r och var, kanske som instrumental motsvarighet till att s\u00f6ka samf\u00f6rst\u00e5nd i v\u00e5r polariserande tid fylld av till synes ol\u00f6sliga konflikter och l\u00e5sningar.<\/p>\n\n\n\n

Elektronik adderas varsamt i vissa alster, bidrar till den magiska dimension som tr\u00e4der fram. P\u00e5 till exempel Rotating Dust <\/em>tillf\u00f6rs f\u00f6rh\u00f6jning i form av effektfullt soundscape. Och vad betr\u00e4ffar anm\u00e4rkningsv\u00e4rda kemin illustreras den praktfullt i en komposition som f\u00e5tt titeln Green Model.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Ska po\u00e4ngteras att delar av inneh\u00e5llet fordrar att mottagaren \u00e4r rofyllt avslappnad och inte upptagen av andra tankar. F\u00f6rst n\u00e4r denna s\u00e4rskilda koncentration uppn\u00e5tts och kalibrering av \u00f6ronen skett, finns f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att bli rikligt bel\u00f6nad. Albumets inneh\u00e5ll kan liknas vid ett universum bortom vardagens bekymmer och gl\u00e4dje\u00e4mnen, rotat i karga Nordens \u00f6dslighet. Inte s\u00e4llan droppar jag i recensioner som bekant ett antal referenser. Att de inte poppat upp i huvudet denna g\u00e5ng tyder p\u00e5 att Joona Toivanen Trio \u00e4r en djupt originell och sp\u00e4nnande enhet. Hos dem \u00e4r anslag, interaktion och sound avg\u00f6rande ingredienser, vilka skiljer dem fr\u00e5n pianotrios begivna p\u00e5 att flyh\u00e4nt framf\u00f6ra intrikata melodier och d\u00e4rigenom visa upp sina virtuosa f\u00e4rdigheter. Gravity <\/em>utg\u00f6r utan att svara sv\u00e5r att tillgodog\u00f6ra sig ett f\u00e4ngslande alternativ. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Gravity 4 Inspelad i Lammaskallion studio Finland Producenter: Joona Toivanen och Matti Nives We Jazz Records Releasedatum: februari 2025 (releasespelning 8\/2) Har ett par g\u00e5nger i utm\u00e4rkta Sony-h\u00f6rlurar lyssnat p\u00e5 den finska pianotrions \u00e5ttonde album. Det f\u00f6reg\u00e5ende recenserade jag h\u00e4nf\u00f6rd i Orkesterjournalen. Gravity s\u00e4gs markera en milstolpe, lite oklart varf\u00f6r. Musiken som surrealistisk(!), filmisk och […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-190732","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190732","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=190732"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190732\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":191107,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190732\/revisions\/191107"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=190732"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=190732"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=190732"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}