![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/brutalisten.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Brutalisten
\nBetyg: 4
\nSvensk biopremi\u00e4r: 7 februari
\nRegi: Brady Corbet <\/p>\n
Det \u00e4r den tiden p\u00e5 \u00e5ret d\u00e5 fjol\u00e5rets mest omtalade, omhuldade och Oscars-hoppfulla kandidater anl\u00e4nder p\u00e5 svensk mark. Brutalisten regisserad av Brady Corbet anl\u00e4nder med gigantisk pompa och st\u00e5t, den designm\u00e4ssigt provokativa affischen stoltserar med det hyperboliska ordet monumental fr\u00e5n branschj\u00e4ttar som Rolling Stone och The Hollywood Reporter. F\u00f6rv\u00e4ntningarna \u00e4r d\u00e4rmed oerh\u00f6rda, framf\u00f6rallt d\u00e5 filmen ocks\u00e5 stoltserar med en otrolig speltid p\u00e5 \u00f6ver tre och en halvtimme inklusive en kort paus. <\/p>\n
Och som alltid d\u00e5 en film tycks ha gjort en resa fr\u00e5n ingenting till stratosf\u00e4ren och framh\u00e5lls som det st\u00f6rsta som skett sedan filmkameran uppfanns, \u00e4r det sv\u00e5rt att helt och h\u00e5llet uppfylla de hysteriska lovorden. Med det sagt \u00e4r Brutalisten m\u00e4kta imponerande och m\u00e5nga g\u00e5nger djupt engagerande. <\/p>\n
Brady Corbets resa fr\u00e5n halvdan sk\u00e5despelare till regiss\u00f6r \u00e4r inte unik, d\u00e4remot \u00e4r \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n en regiss\u00f6r med ytterst ointressanta projekt som Vox Lux till att nu framh\u00e5llas som ett geni genuint f\u00f6rv\u00e5nande. Andra regiss\u00f6rer bygger sakteliga upp en resum\u00e9 d\u00e4r tydlig f\u00f6rb\u00e4ttring figurera flitigt mellan projekten, med detta en \u00f6kande profil. Med det sagt kan raketf\u00e4rd ocks\u00e5 ske, Brutalisten \u00e4r i m\u00e5ngt och mycket den sortens film som tar en regiss\u00f6r fr\u00e5n att vara ointressen till att kunna anses som en med genuin potential. Visionen \u00e4r att skapa ett svepande drama som utforskar hela det m\u00e4nskliga emotionella spektrat. Och flera g\u00e5nger \u00e4r det sl\u00e5ende hur pass medryckande och intressant resan \u00e4r, detta trots att tematiken och ber\u00e4ttelsens diverse best\u00e5ndsdelar k\u00e4nns igen, n\u00e5got som \u00e4r i stark polemik med Corbets uttalande om att en film av god kvalit\u00e9 st\u00e4ndigt b\u00f6r \u00f6verraska. <\/p>\n
Men bristen p\u00e5 originalitet blir inte bekl\u00e4mmande d\u00e5 Brutalisten har en magnetisk kvalit\u00e9 som g\u00f6r att den ofta l\u00e5gm\u00e4lda men samtidigt svarta dramatiken \u00e4r om\u00f6jlig att ta \u00f6gonen ifr\u00e5n. Corbet integrerar flera historiska milstenar p\u00e5 ett str\u00e5lande s\u00e4tt vilket ger ber\u00e4ttelsen en oerh\u00f6rd vidd d\u00e5 avg\u00f6rande skeenden som Israels grundande eller de aggressiva atombombstestningarna s\u00e4tts i en kontext och l\u00e4nkas samman med ber\u00e4ttelsen. Brutalisten anv\u00e4nder sig ocks\u00e5 av ett spartanskt och intimt foto som g\u00f6r att filmen p\u00e5minner om filmad teater, n\u00e5got som f\u00f6rst\u00e4rker Corbets vilja att l\u00e4gga publikens blick p\u00e5 dramatiken och sk\u00e5despelet. Just dialog och interaktion mellan sk\u00e5despelare \u00e4r av ypperlig kvalit\u00e9. Adrian Brody g\u00f6r en fantastisk insats som lyckas ber\u00f6ra det mesta en karakt\u00e4r kan t\u00e4nkas genomg\u00e5, s\u00e5som sorg, extas, hoppl\u00f6shet och p\u00e5nyttf\u00f6delse. Felicity Jones, som f\u00e5tt alltf\u00f6r lite relevant arbete, g\u00f6r ocks\u00e5 en mycket finst\u00e4md rolltolkning som f\u00f6rst\u00e5r vikten av att kombinera styrka och tystnad. <\/p>\n
Mer \u00e4n n\u00e5got annat \u00e4r det filmens mer poetiska och \u00f6ppna kvalit\u00e9er som st\u00e4rker upplevelsen. De politiska och sociala undertonerna \u00e4r oundvikliga men s\u00e4ttet fr\u00e4mlingsfientlighet och vanmakt skildras p\u00e5 s\u00e4tts i en ov\u00e4ntat snillrik vinkel h\u00e4r. Genom att l\u00e5ta huvudpersonen komma fr\u00e5n ett veritabelt helvete – koncentrationsl\u00e4gret Buchenwald, blir kontrasten d\u00e5 Brody m\u00f6ter Guy Pearces makabert fascistoida industrialist en ot\u00e4ckt p\u00e5minnelse om att ondskan som han just undflytt har \u00e5terf\u00f6tts fast i en amerikansk aff\u00e4rskostym. Detta blir \u00e4n mer potent och kraftfullt d\u00e5 vi ser till h\u00e4ndelserna i dagens USA d\u00e4r just industrialism och fascism numera g\u00e5r hand i hand och omformar samh\u00e4llet till en grotesk oligarki som dessutom tagit sig an rasism och splittring med \u00f6ppna armar. <\/p>\n
Samtidigt \u00e4r materialet kanske mer komplext \u00e4n Corbet har f\u00f6rm\u00e5ga att hantera. Flera g\u00e5nger om finns det utrymme att extrahera ut \u00e4n mer ur specifika moment \u00e4n vad som g\u00f6rs. F\u00f6r trots de fina insatserna fr\u00e5n Jones och Brody \u00e4r deras djupa och b\u00e4rande f\u00f6rgyllande inte tillr\u00e4ckligt n\u00e4rvarande eller intensivt f\u00f6r att verkligen \u00f6vertyga till den graden filmen \u00f6nskar. Ett antal andra sekvenser lovar ocks\u00e5 mer \u00e4n de faktiskt ger, det g\u00e4ller framf\u00f6rallt en l\u00e5ng exkursion mot filmens final som ter sig menl\u00f6s och rentav pretenti\u00f6s. Corbet visar ocks\u00e5 p\u00e5 en os\u00e4kerhet i sin kapacitet som regiss\u00f6r, framf\u00f6rallt vad g\u00e4ller vissa stilistiska grepp som inte alls \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga. Slutet som serveras i en mycket rumphuggen epilog \u00e4r inte heller n\u00e5got som kommer g\u00e5 till historien. <\/p>\n
Men det \u00e4r inte det som stannar kvar, det \u00e4r just de nutida allegorierna, de magnetiska kvalit\u00e9erna i dramatiken och det lysande sk\u00e5despelet som klamrar sig fast i minnet. Brutalisten \u00e4r inte perfekt men m\u00e5nga g\u00e5nger om om\u00f6jlig att ta \u00f6gonen ifr\u00e5n. <\/p>\n