{"id":190508,"date":"2025-02-07T14:54:34","date_gmt":"2025-02-07T13:54:34","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190508"},"modified":"2025-02-08T10:31:24","modified_gmt":"2025-02-08T09:31:24","slug":"teaterkritik-ural-djarv-intelligent-galet-rolig-och-elak","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190508","title":{"rendered":"Teaterkritik: Ural &#8211; Dj\u00e4rv, intelligent, galet rolig och elak"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-186912\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/18570.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"340\" \/><br \/>\n<em>Foto S\u00f6ren Vilks<\/em><\/p>\n<p><strong>Ural<\/strong><br \/>\nManus och regi Staffan Valdemar Holm inspirerat av Anton Tjechovs Tre systrar<br \/>\nScenografi och kostym Bente Lykke M\u00f6ller<br \/>\nMedverkande Ann Petr\u00e9n, Rebecka Hemse och Sven Ahlstr\u00f6m<br \/>\nLjus Torben Lendorph<br \/>\nMask Patricia Svajger<br \/>\nUrpremi\u00e4r p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern 6 februari 2025<\/p>\n<p>Staffan Valdemar Holm \u00e4r en m\u00e4sterlig regiss\u00f6r av teater och opera. Att han \u00e4ven \u00e4r en lysande dramatiker visar han med nyskrivna Ural p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern. Ural \u00e4r en dj\u00e4rv, klarsynt, vanvettigt rolig och elak pj\u00e4s. Handlingen kretsar kring den ryska nationens sj\u00e4lvbild och hur h\u00e5rt hoptvinnande sanning och l\u00f6gn \u00e4r idag.<\/p>\n<p>Ural \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som f\u00e5r teaterpubliken att sitta nyfiket fram\u00e5tlutad ist\u00e4llet f\u00f6r som ofta bekv\u00e4mt tillbakalutad. Historien sv\u00e4nger vilt textm\u00e4ssigt, i spelstil och tonl\u00e4ge. Med Staffan Valdemar Holm g\u00e4ller det alltid att f\u00f6rv\u00e4nta sig det ov\u00e4ntade. Men detta \u00e4r nog rekord i den v\u00e4gen. <\/p>\n<p>Ural sl\u00e4nger likt i en torktumlare runt en mix av kloka, oroande, medvetet groteska p\u00e5st\u00e5enden. Om det ryska folket, de milit\u00e4ra styrkorna, n\u00e4sta territorium som ska intas, rysk kultur, mongoler och Nato som hotar v\u00e4lla in \u00f6ver de ryska gr\u00e4nserna, med mera\u2026<br \/>\nStopp f\u00f6r guds skull jag orkar inte ta in mer t\u00e4nker man ibland p\u00e5 samma s\u00e4tt som inf\u00f6r verklighetens fl\u00f6de av hemska nyheter, hatiska budskap och konspirationsteorier. I Ural trycker faktiskt befriande nog ber\u00e4ttaren \u2013 suver\u00e4nt gestaltad av Ann Petr\u00e9n &#8211; p\u00e5 rollfigurernas stoppknappar ett par g\u00e5nger.<\/p>\n<p>Id\u00e9n att ha en ber\u00e4ttare som f\u00f6r historien fram\u00e5t kan p\u00e5 pappret l\u00e5ta lite tr\u00e5kigt. Men h\u00e4r \u00e4r det ett j\u00e4tteroligt grepp som f\u00f6rh\u00f6jer f\u00f6rest\u00e4llningen. Ber\u00e4ttaren \u00e4r alls ingen passiv karakt\u00e4r. Hon l\u00e4gger sig i skeendet, kommenterar och r\u00e4ttar till det hon tycker beh\u00f6vs. P\u00e5 ett plan \u00e4r det f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 hur en regiss\u00f6r leder arbetet.<br \/>\nUrals tv\u00e5 andra karakt\u00e4rer \u00e4r \u00f6verste Versjinin och hans hustru. De spelas av Sven Ahlstr\u00f6m och Rebecka Hemse. Det \u00e4r mycket kr\u00e4vande roller. F\u00f6rutom att hantera den intensivt smattrande texten ska de snabbt skifta sinnesst\u00e4mning och r\u00f6relsem\u00f6nster. B\u00e5da beh\u00e4rskar utmaningen mycket v\u00e4l. De \u00f6vertygar ocks\u00e5 som ett \u00e4kta par som trots att de vr\u00e5lar och sl\u00e5ss i grunden beh\u00f6ver, och kanske, \u00e4lskar varandra.<\/p>\n<p>Handlingen utspelar sig i Perm &#8211; som h\u00e4r beskrivs som en liten stad \u2013 men egentligen \u00e4r en miljonstad k\u00e4nd f\u00f6r sin industrihistoria. Den ligger p\u00e5 gr\u00e4nsen mellan Europa och Asien och vid Uralbergets fot. D\u00e4rav pj\u00e4stiteln. <\/p>\n<p>Versjinin f\u00e5r inte sina h\u00e4nder att sluta skaka vid beskedet att hans regemente ska skickas till krigsfronten.\u201d Den l\u00e4r vara n\u00e5gonstans v\u00e4sterut mot Ukraina eller Polen\u201d, s\u00e4ger han. Det \u00e4r en tr\u00e4ffande bild av hur skr\u00e4ckslagna m\u00e5nga ryska m\u00e4n m\u00e5ste vara f\u00f6r att d\u00f6 i krig.<br \/>\nHans fru v\u00e4grar eller v\u00e5gar inte l\u00e4mna hemmet. Hon f\u00f6rdriver dagarna med att dricka vodka och dansa rysk folkdans. Barnen \u2013 som inte \u00e4r med p\u00e5 scenen- har hon l\u00e5st in i k\u00e4llaren. I frustration sl\u00e5r hon barnen s\u00e5 h\u00e5rt att en tand lossar p\u00e5 en av dem. F\u00f6rst n\u00e4r det \u00e4r dags f\u00f6r regementets avmarsch sl\u00e4pps barnen ut och f\u00e5r st\u00e5 och vinka \u00e5t stridsvagnarna.<br \/>\nEn inspirationsk\u00e4lla f\u00f6r Ural \u00e4r Tjechovs kanske mest spelade drama Tre systrar som h\u00e4r ses med satirisk och elak blick. Eftersom Staffan Valdemar Holm regisserat pj\u00e4sen p\u00e5 Dramaten f\u00e5 man anta att han egentligen uppskattar den. De priviligierade systrarna som l\u00e4ngtar till Moskva och det \u00f6verd\u00e5diga namnsdagskalaset de ordnar ber\u00e4ttar Versjinin likt i splittrade spegelbitar om.<\/p>\n<p>\u00c4ven elden som bryter ut i Tre systrar finns med i Ural. \u00d6versten s\u00e4ger till synes initierat att \u201d f\u00f6rst f\u00f6rs\u00f6kte man skylla den p\u00e5 tjetjener men de gick inte att placera p\u00e5 platsen. D\u00e5 sa man att det var ukrainska nazister.\u201d <\/p>\n<p>Som skarp kontrast till den vackert b\u00f6ljande flod systrarna lever vid finns i Staffan Valdemar Holms drama en flod av v\u00e5ld. \u201dSov aldrig bredvid en ryss han har en yxa p\u00e5 lut\u201d, h\u00e4vdar xx. Till och med rysk kultur i form av isprinsessor och balettdans\u00f6ser \u00e4r tyglat v\u00e5ld, s\u00e4ger Versjinin. \u201dSov aldrig bredvid en ryss han har en yxa p\u00e5 lut\u201d, varnar frun.<br \/>\nMed b\u00e4vande r\u00f6star n\u00e4mner paret vid ett par tillf\u00e4llen ocks\u00e5 mannen alla fruktar. Han som g\u00f6r att det ligger hav av d\u00f6da m\u00e4nniskor i och utanf\u00f6r Ryssland och kanske snart \u00f6ver hela v\u00e4rlden. <\/p>\n<p>Tackn\u00e4mligt finns det inga ot\u00e4cka blodiga scener i Ural och det vapen som visas i b\u00f6rjan -och d\u00e4rf\u00f6r enligt teaterkutym ska anv\u00e4ndas &#8211; avlossas inte. <\/p>\n<p>Som vanligt i Staffan Valdemar Holms f\u00f6rest\u00e4llningar \u00e4r det Bente Lykke M\u00f6ller som gjort scenografi och kostym. Det k\u00e4nns att Versjinin och hans hustru \u00e4r tr\u00e5ngbodda och lever torftigt. Scenrummet \u00e4r ett skarpt upplyst kombinerat k\u00f6k och badrum i trista f\u00e4rger. D\u00e4r finns en liten ynklig teve och en halvt s\u00f6nderfallande samovar. \u00d6versten b\u00e4r ingen pr\u00e5lig uniform utan liksom sin fru ledig vardagskl\u00e4dsel. Den som till\u00e5ts str\u00e5la \u00e4r ber\u00e4ttaren i en vacker folkdr\u00e4ktliknande kl\u00e4nning.  <\/p>\n<p>Pj\u00e4sen slutar med att karakt\u00e4rerna helt enkelt l\u00e4mnar scenen. De kommer som Tjechovs systrar aldrig till Moskva. I makarnas uppfattning \u00e4r denna smutsiga och v\u00e5ldsamma stad heller verkligen inget att l\u00e4ngta efter. <\/p>\n<p>En del klassar kanske Staffan Valdemar Holms f\u00f6rest\u00e4llning som smal teater och tvekar d\u00e4rf\u00f6r att g\u00e5 och se den. Men i det till synes smala kan ibland det storartade rymmas. Ural \u00e4r en egenartad och modig pj\u00e4s som vitaliserar teatern. Premi\u00e4rpubliken bem\u00f6tte den med stormande appl\u00e5der.  <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Foto S\u00f6ren Vilks Ural Manus och regi Staffan Valdemar Holm inspirerat av Anton Tjechovs Tre systrar Scenografi och kostym Bente Lykke M\u00f6ller Medverkande Ann Petr\u00e9n, Rebecka Hemse och Sven Ahlstr\u00f6m Ljus Torben Lendorph Mask Patricia Svajger Urpremi\u00e4r p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern 6 februari 2025 Staffan Valdemar Holm \u00e4r en m\u00e4sterlig regiss\u00f6r av teater och opera. Att [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":87,"featured_media":190511,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[12254,4955,13063,7643,12289],"class_list":["post-190508","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-kulturhuset-stadsteatern","tag-scenkonst","tag-staffan-valdemar-holm","tag-teaterkritik","tag-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190508","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/87"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=190508"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190508\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":190515,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190508\/revisions\/190515"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/190511"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=190508"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=190508"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=190508"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}