{"id":190442,"date":"2025-02-07T04:23:50","date_gmt":"2025-02-07T03:23:50","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190442"},"modified":"2025-02-07T13:42:41","modified_gmt":"2025-02-07T12:42:41","slug":"goteborg-filmfestival-2025-komprimerad-och-fyllig-redovisning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190442","title":{"rendered":"G\u00f6teborg Filmfestival 2025 – komprimerad fast fyllig redovisning"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r: 23\/1 – 2\/4 2025<\/p>\n\n\n\n

Var: 19 salonger p\u00e5 8 biografer i G\u00f6teborg plus VR Experience i Nordstan, Hotel Draken och Yaki-Da <\/p>\n\n\n\n

(Dessutom fanns m\u00f6jligheten att streama filmer, se delar av utbudet on line i sin bostad, vilket visat sig vara \u00e4r ett popul\u00e4rt alternativ.)<\/p>\n\n\n\n

PRISER<\/strong><\/p>\n\n\n\n

B\u00c4STA NORDISKA FILM (Dragon Award): fr\u00e5n Island When The Light Breaks<\/em><\/p>\n\n\n\n

HEDERSOMN\u00c4MNANDE: My Eternal Summer<\/em> fr\u00e5n Danmark i regi av Sylvia Le Fanu <\/p>\n\n\n\n

PUBLIKPRISET (ing\u00e5ende i Nordic Competition): F\u00f6re m\u00f6rkret<\/em> (Norge) <\/p>\n\n\n\n

BEST ACTING (ur samma kategori om nio filmer som ovan): Andrea Broein Hovig f\u00f6r rollen i K\u00e4rlek<\/em><\/p>\n\n\n\n

KRITIKERPRISET (filmer ur samma kategori som ovan): Flickan med n\u00e5len<\/em> (Danmark)<\/p>\n\n\n\n

B\u00c4STA NORDISKA DOKUMENT\u00c4R: Trans Memoria<\/em><\/p>\n\n\n\n

INGMAR BERGMAN INTERNATIONAL DEBUT AWARD: Harami <\/em>i regi av Denise Fernandes<\/p>\n\n\n\n

PUBLIKPRISET (b\u00e4sta internationella film): Memoair of a Snail<\/em> (animerad film fr\u00e5n Australien)<\/p>\n\n\n\n

Ungdomsjury-pris: Happyend <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressbild – Hanami<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

DRAKEN FILM AWARD till svensk kortfilm: Familj <\/em>av Clara Vida<\/p>\n\n\n\n

STARTSLADDEN (<\/em>b\u00e4sta kortfilm): Viktor Johansson f\u00f6r The Artist<\/em><\/p>\n\n\n\n

STARTSLADDEN – Publikens pris: Cows <\/em>av Jakob M\u00e1rky och Kasper H\u00e4ggstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

SVENSKA KYRKANS FILMPRIS (Angelospriset): Leva lite<\/em> av Fanny Ovesen<\/p>\n\n\n\n

MAI ZETTERLING-STIPENDIET: Dokument\u00e4rfilmarna Annika och Jessica Carlsson <\/p>\n\n\n\n

HONORARY DRAGON AWARD: Julie Delpy<\/p>\n\n\n\n

NORDIC HONORARY DRAGON AWARD: Thomas Vinterberg<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Tv\u00e5 av deltagarna i Ingmar Bergman International Competion: Belkis Bayrak fr\u00e5n Turkiet och Martin Sappia fr\u00e5n Argentina intervjuas av Jonas Pedersen Hardebrant<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Personlig utv\u00e4rdering <\/strong><\/p>\n\n\n\n

Hur man \u00e4n planerar genom att f\u00f6rs\u00f6ka l\u00e4gga ett optimalt schema brukar efter\u00e5t k\u00f6nslan av att r\u00f6ra sig utanf\u00f6r festivalens centrum infinna sig efter\u00e5t. Var \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 invignings-och avslutningsfest, hamnade p\u00e5 mingel med Bergman-veckan, s\u00e5g n\u00e5gra flerfaldigt Oscars-nominerade Hollywood-produktioner i festivalhj\u00e4rtat Draken vilka blev sluts\u00e5lda och kunde boka en exklusiv r\u00f6da mattan-visning d\u00e4r drink ingick. \u00c5rets tema var olydnad och motst\u00e5ndets kraft vilket manifesterades i s\u00e5v\u00e4l spelfilmer som dokument\u00e4rer och i ett seminarium samt i den ironiska vinjett Magnus Krepper \u00f6vertydligt f\u00f6rkroppsligar. Den \u00e4ndrar skepnad halvv\u00e4gs in i festivalen. V\u00e4rt att n\u00e4mna att nya konstn\u00e4rliga ledaren f\u00f6r GFF heter Pia Lundberg. Om ni undrar \u00f6ver v\u00e4dret var det ofta ganska og\u00e4stv\u00e4nligt, bl\u00e5sigt och framf\u00f6r allt regnigt.<\/p>\n\n\n\n

Ins\u00e5g f\u00f6r l\u00e4nge sedan att en handfull extraordin\u00e4ra visuella upplevelser \u00e4r ett rimligt m\u00e5l , ett m\u00e5l som lyckligtvis infriades ocks\u00e5 denna upplaga. Hade tur, fick plats p\u00e5 samtliga visningar jag \u00f6nskade, pressvisningar kompletterades med ett praktiskt bokningssystem plus en liten kvot f\u00f6r ackrediterade n\u00e4r det var uts\u00e5lt. Saknade m\u00f6jligen den d\u00e4r sj\u00e4lvklara fullpo\u00e4ngaren i \u00e5r, en film som drabbar lika mycket p\u00e5 ett intellektuellt plan som emotionellt. De halvdussin verk vilka i skrivande stund haft starkast inverkan var storfilmen Brutalisten <\/em>modellerad efter ett par banbrytande arkitekter, italienskt karga och vackra Vermiglio<\/em>, dystra obevekligheten i danska My Eternal Summer<\/em>, Komiska komplexiteten i Meet The Barbarians<\/em> d\u00e4r Julie Delpy st\u00e5r f\u00f6r manus, regi och g\u00f6r en huvudroll, osminkade skildringen av ett kompromissl\u00f6st och sj\u00e4lviskt l\u00e5tskrivargeni i A Complete Unknown <\/em>samt skr\u00e4mmande aktuella Det heliga tr\u00e4dets frukter <\/em>om sl\u00f6jupproret i Iran, fruktansv\u00e4rda responsen fr\u00e5n regimen och hur det fatalt p\u00e5verkar en v\u00e4lb\u00e4rgad familj med d\u00f6ttrar vars tillvaro sl\u00e5s i spillror med s\u00e5v\u00e4l inre som yttre fiender.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En stor eloge ska riktas till organisationen och alla volont\u00e4rer! Sammanlagd publik p\u00e5 drygt ett par hundratusen personer ska ta sig in och ur biografer, umg\u00e5s genom att visa h\u00e4nsyn och g\u00e4rna bidra till god st\u00e4mning-. Filmer majoriteten uppskattar bel\u00f6nas med v\u00e4rmande appl\u00e5der, extra mycket n\u00e4r regiss\u00f6rer\/ producenter med flera n\u00e4rvarar. GFF \u00e4r ett storslaget kollektivt och logistiskt evenemang som verkade fungera utan mankemang. L\u00e4ste om en obehaglig incident, upplystes p\u00e5 fredagen om att fyra \u00e5sk\u00e5dare kollapsat och f\u00f6r eget vidkommande var jag p\u00e5 en pressvisning d\u00e4r ovan maskinist hade problem att f\u00e5 ig\u00e5ng ljudet; en detalj i sammanhanget som omg\u00e5ende \u00e5tg\u00e4rdades. Utan att veta i f\u00f6rv\u00e4g fick vi p\u00e5 sedvanligt man\u00e9r lyssna till och delta i ett s\u00e5 kallat q & a n\u00e5gra g\u00e5nger. S\u00e5dana arrangerades i samband med visningar av ovan n\u00e4mnda My Eternal Summer, The Last Paradise On Earth <\/em>(fascinerande socialrealism fr\u00e5n F\u00e4r\u00f6arna om hemh\u00f6righet) samt i dokument\u00e4ren om Wilmer X (se f\u00f6reg\u00e5ende kr\u00f6nika). <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Producent, regiss\u00f6r och huvudrollsinnehavare fr\u00e5n The Last Paradise on earth <\/em>p\u00e5 Bio Roy<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Endast en dag \u00e5kte jag hem till M\u00f6lndal f\u00f6r att senare \u00e5terv\u00e4nda. Det intr\u00e4ffade i samband i samband med att jag hade sett cineastiskt fullg\u00e5ngna Vermiglio, <\/em>fint introducerad i inspelad form av kvinnliga regiss\u00f6ren. Ber\u00e4ttelsen med sina fullkomligt fantastiska barnsk\u00e5despelare och betydelseb\u00e4rande blickar tog b\u00f6rjade redan 09:45 andra helgens l\u00f6rdag bekv\u00e4mt nedsjunken p\u00e5 balkongen p\u00e5 Roy. Samtliga \u00f6vriga dagar tillbringades i G\u00f6teborg, antingen i ett GFF-svep eller med andra aktiviteter inlagda. En ibland irriterande omst\u00e4ndighet \u00e4r att de ansvariga f\u00f6r presentationer vilseleder, publicerar p\u00e5st\u00e5enden som definitivt b\u00f6r ifr\u00e5gas\u00e4ttas j\u00e4mte alltf\u00f6r diffusa beskrivningar.<\/p>\n\n\n\n

. St\u00f6rsta niten var den obegripliga sf-parodin Imperiet <\/em>av Bruno Dumont, vars meningsl\u00f6sa hopkok av groteskt framst\u00e4llda strider med utomjordingar gjorde att jag l\u00e4mnade uttr\u00e5kad efter femtio minuter. Att kalla finska, sexfixerade relationskomedin Sudden Outbursts of Emotions <\/em>charmig m\u00e5ste betraktas som falsk marknadsf\u00f6ring. Manus baserat p\u00e5 en roman av Anna-Lena H\u00e4rk\u00f6nen (l\u00e4st hennes Akvariek\u00e4rlek<\/em> som ocks\u00e5 filmatiserats) har en n\u00e4rmast hysteriskt uppdriven ton, vilket f\u00f6rvisso lockar fram \u00e5tskilliga skrattsalvor.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hade avsev\u00e4rda problem med att f\u00f6rlika mig med minst sagt destruktiva k\u00e4rleksspiralen i franska Beating Hearts <\/em>\u00e1 la Till sista andetaget<\/em>. Likas\u00e5 att f\u00f6rst\u00e5 den ursp\u00e5rade motivbilden i Book of Joy <\/em>fr\u00e5n samma land, n\u00e4r tj\u00e4nst hos kyrkan i missriktad iver att hj\u00e4lpa \u00f6verg\u00e5r i att st\u00e4lla upp p\u00e5 f\u00f6r\u00f6dande narkotikaaff\u00e4rer parat med en uppblossande passion.. Kommer bli f\u00f6r inneh\u00e5llsrikt att analysera varje film jag s\u00e5g. Kan dock konstateras att det r\u00e5kade bli en hel del historier f\u00f6rmedlade p\u00e5 franska. Tv\u00e5 av dessa motsvarade n\u00e4tt och j\u00e4mt mina f\u00f6rhoppningar. Dels glansigt vackra filmatiseringen av coming of age-romanen Bonjour Tristesse <\/em> l\u00e4st den ”tyngdl\u00f6sa” 50-tals klassikern ) med ett par k\u00e4nda namn i rollistan i regi av en kanadensisk debutant som ocks\u00e5 \u00e4r f\u00f6rfattare. Dels lite r\u00f6riga och intensiva Tre v\u00e4ninnor <\/em> i en anda av Rohmer plus en humoristisk aspekt; trots att filmens kommenterande voice-over upptr\u00e4der som en geng\u00e5ngare synlig endast f\u00f6r sin forna maka.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Jannike \u00c5hlund h\u00e5ller v\u00e4lkomsttal under Bergman-veckans mingel p\u00e5 Hotel Draken<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Andelen drama och thrillers \u00f6verv\u00e4ger i utbudet fast det g\u00e5r att hitta v\u00e4lgjorda komedier, p\u00e4rlor genomsyrade av absurdism och l\u00e4rorika dokument\u00e4rer. G\u00e4ller att blanda genrer, f\u00f6rhoppningsvis finna exempel p\u00e5 skickligt hantverk representerandes skiftande stilar, g\u00e4rna fr\u00e5n l\u00e4nder utanf\u00f6r v\u00e4stv\u00e4rlden. Undviker helst engelskspr\u00e5kiga filmer om de inte redan har distribution och d\u00e4rmed har textats eftersom jag har sv\u00e5rt att uppfatta repliker, s\u00e4rskilt n\u00e4r de levereras i forcerat tempo. Vikten av att \u00e5stadkomma ett minnesv\u00e4rt slut ska kanske inte \u00f6verv\u00e4rderas. Vi l\u00e4mnas i ovisshet i ett antal filmer, medan andra getts ett p\u00e5klistrat slut, en epilog utan att uppl\u00f6sningens steg redovisas. \u00c4r detta en ny estetisk trend?<\/p>\n\n\n\n

Att blickar kan s\u00e4ga mer \u00e4n b\u00e5de f\u00f6rklarande repliker och redog\u00f6rande monologer ( hanterandet av monologer beh\u00e4rskas m\u00e4sterligt av Guy Pearce i Brutalisten)<\/em> bevisades i otaliga scener. Bortsett fr\u00e5n enstaka flopp och ett par besvikelser var det ett n\u00f6je att med \u00f6gon och \u00f6ron ta emot gedigna verk vilka i flera fall hade stora kvaliteter. Foto, klippning, ljudeffekter, sk\u00e5despelares \u00f6vertygande insatser, m\u00e5lmedvetet regiarbete, intelligenta manus och engagerande musik \u00e4r ingredienser som \u00f6verlag samverkar i framg\u00e5ngsrika produktioner. Ett verk som skickligt laborerar med flera av dessa komponenter \u00e4r The Last Showgirl <\/em>vars febriga rytm och underg\u00e5ngsk\u00e4nsla p\u00e5minner om intensiteten i actionfilmer. \u00d6dena Pamela Anderson i en r\u00f6rande paradroll och Jaime Lee Curtis gestaltar griper tag i en.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Fotot med v\u00e4xlingar fr\u00e5n avsl\u00f6jande n\u00e4rbilder till panoramavy var f\u00f6rstklassigt i m\u00e5nga verk, liksom hur soundtrack och ljudl\u00e4ggning str\u00f6k under handlingen eller f\u00f6rsatte en i en speciell st\u00e4mning. En f\u00f6reteelse jag faktiskt st\u00f6rdes av var hur regiss\u00f6rer \u00f6verexponerade r\u00f6kning vars t\u00e4ndande av cigaretter p\u00e5 ett ofta f\u00e5nigt s\u00e4tt symboliserade en cool trygghetsmark\u00f6r. Det var den enskilt mest f\u00f6rekommande aktiviteten i manus, n\u00e4stan alltid som interaktion emellan protagonister. Ett tema av avg\u00f6rande betydelse i ett knippe filmer jag s\u00e5g var drogmissbruk. Antingen centralt eller s\u00e5 f\u00f6rekom problematiken som understr\u00f6m i i The Time It Takes, To A Land Unknown, Book Of Joy, Prescence<\/em> och Brutalisten. <\/em> <\/p>\n\n\n\n

Av en slump s\u00e5g jag ett par italienska filmer vars ber\u00e4ttelser utspelades i en turbulent politisk tid. B\u00e5de The Great Ambition <\/em>om landets framg\u00e5ngsrike ledare f\u00f6r Kommunistpartiet och det ocks\u00e5 sj\u00e4lvbiografiskt nerviga far-dotter f\u00f6rh\u00e5llandet skapat av Francesca Comencini, har med R\u00f6da Brigadernas kidnappning och mord p\u00e5 premi\u00e4rminister Aldo Moro (finns gigantisk artikel p\u00e5 Wikipedia) som en fond f\u00f6r att spegla mots\u00e4ttningarna i landet. Tv\u00e5 gedigna filmer!<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

55 \u00e5rige fransk-amerikanske sk\u00e5despelaren, manusf\u00f6rfattaren och regiss\u00f6ren Julie Delpy hade utsetts till \u00e5rets hederspristagare. Hon har som bekant medverkat i m\u00e5nga ber\u00f6mda regiss\u00f6rers projekt sedan ungdomen och p\u00e5 egna meriter nu uppn\u00e5tt stj\u00e4rnstatus. Missade tyv\u00e4rr n\u00e4r hon intervjuades. Kunde d\u00e4remot j\u00e4mf\u00f6ra hennes agerande f\u00f6r cirka trettio \u00e5r sedan i romantiska nyckfulla m\u00f6tet mot Ethan Hawke i Bara en natt<\/em>, mot det i smarta skildringen av uppst\u00e5ndelsen kring en flyktingfamiljs ankomst till en \u00f6verlag mycket v\u00e4lvilligt inst\u00e4lld by i Bretagne Men allt \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s inte rosenskimrande. D\u00e4r den f\u00f6rra bestod av filosoferande likt en \u00f6msint bagatell, b\u00f6r Meet The Barbarians <\/em>klassificeras som ett snillrikt s\u00e4tt att behandla en av v\u00e5r tids mest komplexa fr\u00e5gor, den rent av mest br\u00e4nnande. Ber\u00e4ttelsen lyfts av s\u00e5 m\u00e5nga raffinerade v\u00e4ndningar och vad utmejslade individer har f\u00f6r sig att man baxnar. Roligt och ytterst t\u00e4nkv\u00e4rt p\u00e5 samma g\u00e5ng. Vad g\u00e4ller upptrissad st\u00e4mning och absurda f\u00f6rvecklingar kan paralleller dras till underh\u00e5llande dramakomedin Goodrich<\/em> vars intrig egentligen \u00e4r t\u00e4mligen tragisk. Michael Keaton ges r\u00e4ttm\u00e4tigt epitetet formtoppad. Och den tjej som \u00e4r hans snart tio\u00e5riga dotter \u00e4r en otrolig talang, utl\u00f6ser f\u00f6r mig festivalens fr\u00e4msta \u00f6gonblick av obetalbar humor.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Regiss\u00f6r, producent och manlig huvudrollsinnehavare i My Eternal Summer<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tanken \u00e4r att snart s\u00e4tta punkt. Mitt sista \u00e4mne kommer avhandla manligt och framf\u00f6r allt kvinnligt fokus. Maskulin styrka och i andra v\u00e5gsk\u00e5len sk\u00f6rhet, egoistisk h\u00e4nsynsl\u00f6shet kontra viljan att g\u00f6ra gott och l\u00e4mna positivt avtryck. Konstruktiva egenskaperna tar \u00f6verhanden i Brutalisten <\/em>vars spektakul\u00e4ra och v\u00e4lgjorda resultat har likheter till sitt format med Oppenheimer <\/em>och dess motsats i rafflande ot\u00e4cka To A Land Unknown, , <\/em>vars dramatik \u00e4ger rum i Aten runt tv\u00e5 fixande kusiner fr\u00e5n Palestina. Manligt perspektiv i olika generationer utm\u00e4rker ocks\u00e5 det raffinerade \u00e4ventyret i Dog Thief <\/em>vars milj\u00f6 \u00e4r h\u00f6gt bel\u00e4gna huvudstaden i Ecuador. Genom att belysa en f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6s pojkes \u00f6de, hur han p\u00e5 ett udda s\u00e4tt skaffar sig kontroll i en utsatt position v\u00e4xer en ber\u00f6rande ber\u00e4ttelse fram. <\/p>\n\n\n\n

I tv\u00e5 vitt skilda ber\u00e4ttelser som b\u00e4gge var textade eftersom de har distribution, v\u00e4ger det relativt j\u00e4mt i f\u00f6rh\u00e5llandet manligt – kvinnligt. Syftar p\u00e5 Steven Soderberghs surrealistiska thriller Prescence <\/em>vars utifr\u00e5n kommande ondska det aldrig ges n\u00e5gra nycklar till och den tokroliga skildringen av (v\u00e5rd)kr\u00e4vande mammor och en irl\u00e4ndsk f\u00f6rfattardebutant p\u00e5 randen till genombrott, samt dennes oansvariga homosexuella v\u00e4nner. Hysteriska tonl\u00e4get i Four Mothers <\/em>har gemensamma drag med den finska skabr\u00f6sa komedin n\u00e4mnd tidigare. \u00c4ven om frossandet i kompisarnas Pride-utsv\u00e4vningar k\u00e4nns on\u00f6digt p\u00e5kletat, finns h\u00e4r m\u00e5nga scener vilka fyndigt belyser f\u00f6rh\u00e5llandet mellan utf\u00f6rare (sonen) och mottagare (mamman drabbad av stroke och de j\u00e4mn\u00e5riga kinkiga kvinnor hon tussats ihop med).<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Bra manus brukar ju ofta framh\u00e5llas som en bristvara. \u00c4ven om n\u00e5gra \u00e4lsklingar borde ha d\u00f6dats (dvs alltf\u00f6r m\u00e5nga uppslag) \u00e4r manuset till Fr\u00e4mmande spr\u00e5k <\/em>riktigt bra d\u00e5 det v\u00e5gar vara komplext. Cannesvinnaren Claire Burger har sammanst\u00e4llt en engagerande drabbning mellan tv\u00e5 udda tjejer fr\u00e5n Tyskland och Frankrike, konfrontationer som f\u00e5r blodet att svalla genom \u00e5tr\u00e5, kamp, kulturkrockar och skilda uppfattningar. En ung kvinnas \u00f6de \u00e4r i fokus ocks\u00e5 i belgiska Julies tystnad<\/em>, angel\u00e4gen och kusligt aktuell genom att adressera misst\u00e4nkt sexuella \u00f6vergrepp inom elitidrott. Ett tennisl\u00f6fte spelar \u00f6vertygande huvudrollen vars knipa i form av lojalitetskonflikt uppenbaras efter hand.<\/p>\n\n\n\n

D\u00f6ttrarnas och deras skolkompisars livsfarliga frihetskamp i Det heliga tr\u00e4dets frukter<\/em> i den n\u00e4stan tre timmar l\u00e5nga film som medf\u00f6rde att regiss\u00f6ren tvingades fly Iran, f\u00f6rtj\u00e4nar givetvis uppm\u00e4rksamhet, alla som menar sig vara feminister, eller ser det sj\u00e4lvklara i att st\u00f6tta kvinnliga r\u00e4ttigheter uppmanas att g\u00e5 och se. Och f\u00f6rhoppningsvis ta st\u00e4llning mot det hedersf\u00f6rtryck som skamligt nog kunnat breda ut sig i v\u00e5rt land. St\u00e4llde upp f\u00f6r att i somliga scener vara naken gestalta erotisk utlevelse i Hong Kong, gjorde den prisade aktrisen No\u00e9mie Merlant i Emmanuelle.<\/em> Denna liderliga kultrulle fr\u00e5n 1974 har gjorts i ett flertal remakes, fast inte tidigare regisserats av en kvinna. Huruvida personerna bakom projektet lyckats ska jag l\u00e5ta vara osagt. Sensualismen och om\u00e4ttliga beg\u00e4ret framst\u00e4lls snarare kyligt kalkylerande \u00e4n med hetta.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tv\u00e5 kvinnor vilka arbetar p\u00e5 sjukhus i Bombay och bor ihop (l\u00e4kare respektive sjuksk\u00f6terska) har det trassligt p\u00e5 det privata planet. All We Imagine As Light <\/em>\u00e4r tillsammans med Dog Thief<\/em> att betrakta som mina mest exotiska val. Den indiska filmen var vacker, v\u00e4xlade \u00e4ventyrsscener med poetiska inslag och en g\u00e5tfull knorr. Dock totalt sett en halv besvikelse, gjorde ett splittrat intryck. Aprop\u00e5 kvinnligt perspektiv vill jag allra sist betona ton\u00e5riga livsaptiten som f\u00e4ngslar i \u00f6desm\u00e4ttade Bonjour Tristesse <\/em> och som fullkomligt tar mig i besittning i sorgliga My Eternal Summer. <\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00e4r: 23\/1 – 2\/4 2025 Var: 19 salonger p\u00e5 8 biografer i G\u00f6teborg plus VR Experience i Nordstan, Hotel Draken och Yaki-Da (Dessutom fanns m\u00f6jligheten att streama filmer, se delar av utbudet on line i sin bostad, vilket visat sig vara \u00e4r ett popul\u00e4rt alternativ.) PRISER B\u00c4STA NORDISKA FILM (Dragon Award): fr\u00e5n Island When The […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,44],"tags":[],"class_list":["post-190442","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-chadie","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190442","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=190442"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190442\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":190507,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190442\/revisions\/190507"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=190442"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=190442"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=190442"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}