![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/unnamed-6.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Becoming Led Zeppelin
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 7 februari 2025
\nRegi Bernard MacMahon<\/p>\n
Det finns alltid en j\u00e4ttelik paradox d\u00e5 det nalkas dokument\u00e4rer om legendariska band eller artister. Det borde inte vara n\u00e5gra st\u00f6rre sv\u00e5righeter att ber\u00e4tta sagan om The Beatles \u00e5r ute p\u00e5 v\u00e4garna – som Ron Howard gjorde i Eight Days A Week, eller – som h\u00e4r, att visuellt demonstrera Led Zeppelins tidiga \u00e5r och deras raketkarri\u00e4r som tog dem fr\u00e5n att vara en sargad version av The Yardbirds till att bli ett av v\u00e4rldens mest \u00e4lskade, hyllade och ikoniska musikakter. <\/p>\n
Men att skildra ett subjekt av legendariskt episka proportioner presenterar ocks\u00e5 problemet att ingen film – oavsett l\u00e4ngd, kompetens eller v\u00e4lvilja, har kapacitet nog att leva upp till subjektet den \u00f6nskar skildra. <\/p>\n
Problemet har drabbat alltf\u00f6r m\u00e5nga, Cameron Crowe med sin film om Pearl Jam eller den f\u00f6rvirrade Springsteen And I som k\u00e4ndes som ett rent hafsverk. Bernard MacMahon som st\u00e5r f\u00f6r regin \u00e4r inte heller n\u00e5gon luttrad veteran, f\u00f6rutom tv\u00e5 tidigare dokument\u00e4rer ekar hans CV tomt. Detta g\u00f6r det mer eller mindre oundvikligt att Becoming Led Zeppelin inte blir n\u00e5gon fullfj\u00e4drat epos i b\u00e4sta No Direction Home-anda, snarare en kompetent men ytterst regelr\u00e4tt dokument\u00e4r som alltf\u00f6r m\u00e5nga g\u00e5nger bl\u00e4ndas av den musikaliska briljansen och gl\u00f6mmer bort att skapa genuint intressanta portr\u00e4tt av sina subjekt, i detta fallet bandmedlemmarna. <\/p>\n
Att MacMahon hyser en enorm v\u00f6rdnad f\u00f6r bandet r\u00e5der det inget tvivel om. D\u00e4r andra dokument\u00e4rfilmare g\u00e4rna ramar in filmen som en personlig studie v\u00e4ljer MacMahon att g\u00f6ra sig mer eller mindre osynlig och ist\u00e4llet g\u00f6ra en av de mer deskriptiva dokument\u00e4rerna p\u00e5 l\u00e4nge. Allt f\u00f6ljer klassiska strukturer d\u00e4r ursprung och inspirationer prickas av, samt en och annan rolig historia fr\u00e5n de olika intervjuer som gjorts med de tre \u00e5terst\u00e5ende medlemmarna. <\/p>\n
Allt \u00e4r ytterst bepr\u00f6vat och d\u00e4rmed fungerande, men samtidigt alltf\u00f6r ordin\u00e4rt och enkelsp\u00e5rigt f\u00f6r att verkligen f\u00e5nga och isolera essensen av det som gjort att folk som inte ens var f\u00f6dda d\u00e5 Zeppelin hade sin storhetstid, faller p\u00e5 kn\u00e4 d\u00e5 Robert Plant eller Jimmy Page n\u00e4mns. Det hela blir ocks\u00e5 en aningen f\u00f6r bekant d\u00e5 MacMahon l\u00e5nar alltf\u00f6r m\u00e5nga stilgrepp fr\u00e5n It Might Get Loud av Davis Guggenheim, den kapitalt misslyckade filmen om elgitarrens betydelse, d\u00e4r Page faktiskt medverkade. Flera anekdoter d\u00e4rifr\u00e5n \u00e5terges h\u00e4r och det stilistiska valet att f\u00f6rmedla ber\u00e4ttelsen genom gryniga arkivbilder k\u00e4nns som ett ot\u00e4ckt eko fr\u00e5n Guggenheims praktfiasko. <\/p>\n
Intervjuerna som ges m\u00e5 vara \u00f6ppenhj\u00e4rtliga och informativa men framst\u00e5r aningen tama, framf\u00f6rallt med tanke p\u00e5 de historier om fullkomlig galenskap som alltid associerats med bandet. Det \u00e4r ocks\u00e5 sv\u00e5rt att s\u00e4ga om de allra mest inbitna fansen f\u00e5r ut n\u00e5got mer \u00e4n behaget att se och lyssna till ett av v\u00e4rldens mest inflytelserika band. I en v\u00e4rld d\u00e4r mer eller mindre all form av arkivmaterial och undanstoppade videoskatter letat sig ut p\u00e5 internet \u00e4r det en utmaning f\u00f6r en Zeppelin-novis som mig sj\u00e4lv att avg\u00f6ra om n\u00e5got av konsert- eller intervjumaterialet som erbjuds \u00e4r genuint exklusivt. <\/p>\n
Dock \u00e4r det sv\u00e5rt att klaga d\u00e5 l\u00e5tar som Good Times Bad Times och Ramble On spelas upp genom perfekta bioh\u00f6gtalare och l\u00e5ter b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gonsin vad g\u00e4ller ren ljudkvalitet. Men d\u00e5 allt kommer till kritan har vi att g\u00f6ra med en faktisk dokument\u00e4r och inte en presentation av superb rockmusik, \u00e4ven om det givetvis \u00e4r en del av ekvationen. Och i slut\u00e4nden k\u00e4nns det hela aningen fattigt, framf\u00f6rallt d\u00e5 det slutar alltf\u00f6r tidigt. Becoming Led Zeppelin liknar ist\u00e4llet f\u00f6rsta kapitlet i en trilogi, n\u00e5got som skulle st\u00e4rka upplevelsen med vetskapen att \u00e4n mer finns att ber\u00e4tta. Tyv\u00e4rr \u00e4r detta inte fallet och filmens slut kan vara ett av de mest snopna p\u00e5 l\u00e4nge och prickas av med en tafatt plattityd signerad Jimmy Page. <\/p>\n
Nog finns det stunder i Becoming Led Zeppelin som f\u00e5r publiken p\u00e5 t\u00e5 och att spela luftgitarr, men det \u00e4r helt och h\u00e5llet musikens f\u00f6rtj\u00e4nst inte den ytterst ordin\u00e4ra och regelr\u00e4tta dokument\u00e4r som vi har att g\u00f6ra med.<\/p>\n