{"id":190278,"date":"2025-02-04T23:32:58","date_gmt":"2025-02-04T22:32:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190278"},"modified":"2025-02-04T23:36:58","modified_gmt":"2025-02-04T22:36:58","slug":"goteborg-filmfestival-2025-musikrelaterad-kronika","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190278","title":{"rendered":"G\u00f6teborg Filmfestival 2025 &#8211; Musikrelaterad kr\u00f6nika"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/472878762_2078308315967532_1846800089288277548_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-190279\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/472878762_2078308315967532_1846800089288277548_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/472878762_2078308315967532_1846800089288277548_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>I f\u00f6rrg\u00e5r avslutades vad som marknadsf\u00f6rs som 48:e (skrockfulla hoppade man \u00f6ver att r\u00e4kna med den trettonde i ordningen) \u00e5rg\u00e5ngen av G\u00f6teborg Filmfestival. Jag var f\u00f6r fj\u00e4rde g\u00e5ngen p\u00e5 plats i egenskap av ackrediterad press. Har inga exakta uppgifter om antalet biljetter till visningarna p\u00e5 \u00e5tta biografer, varav flera med m\u00e5nga salonger. Det r\u00f6r sig om cirka 270 000 biljettk\u00f6p\/ ackrediterade vilka har m\u00f6jlighet att se omkring 245 filmer (inklusive kortfilmer i separata program) fr\u00e5n uppskattningsvis 80 l\u00e4nder. Inbakad i siffran \u00f6ver sammanlagd publik \u00e4r f\u00f6rmodligen de som valt att se festivalfilmer hemma on line. Med tanke p\u00e5 n\u00f6dv\u00e4ndig h\u00f6jning av biljettpris \u00e4r det sl\u00e5ende vilken lockelse GFF fortfarande ut\u00f6var som m\u00f6tesplats f\u00f6r branschen s\u00e5v\u00e4l som f\u00f6r filmentusiaster. Lade f\u00f6r egen del ett schema jag \u00e4r relativt n\u00f6jd med utfallet av. Best\u00e4mde mig f\u00f6r att inte \u00f6verkonsumera, acceptera att m\u00e5nga intressanta filmer kommer missas samt prioritera att sm\u00e4lta intryck genom gener\u00f6sa pauser; ibland tillbringade p\u00e5 krogen. P\u00e5 elva dagar blev det totalt sett 28 \u00bd filmer, av vilka en handfull b\u00f6r betraktas som n\u00e4stintill fullpo\u00e4ngare. \u00c5terkommer i ny kr\u00f6nika med lagom(?) l\u00e5ng genomg\u00e5ng, v\u00e4rdering och personliga reflektioner<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"258\" height=\"387\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/A_Complete_Unknown_poster.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-190283\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/A_Complete_Unknown_poster.jpg 258w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/A_Complete_Unknown_poster-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 258px) 100vw, 258px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>  Hade turen att f\u00e5 en av de allra sista platserna till A COMPLETE UNKNOWN p\u00e5 dess f\u00f6rsta visning i Sverige p\u00e5 Draken. En bio-pic vars ber\u00e4ttelse skildrar hur Bob Dylan etablerar sig i New York p\u00e5 folkmusik-scenen genom sin genialiska l\u00e5tskrivar\u00e5dra och hur han prompt insisterar p\u00e5 att g\u00e5 sin egen v\u00e4g. N\u00e5got som kulminerar 1965 p\u00e5 festivalen i Newport. Kan inte j\u00e4mf\u00f6ra med <em>I\u00b4m Not There <\/em>av Todd Haynes men har d\u00e4remot l\u00e4st den portr\u00e4tterades memoarer. \u00c4ger endast ett halvdussin av Dylans album, varit p\u00e5 tv\u00e5 konserter med trettiofyra \u00e5rs mellanrum, sett Dylans\u00e4llskapet p\u00e5 Stockholms Stadsteater och bevistat en tribut-gala p\u00e5 Stora Teatern i samband med att l\u00e5tskrivargeniet fyllde 70 \u00e5r. Man beh\u00f6ver vara nyfiken p\u00e5 Dylans biografi, fast absolut inte n\u00f6rdigt insatt f\u00f6r att ha beh\u00e5llning av skildringen som f\u00e5tt en dr\u00f6s Oscars-nomineringar. Till saken h\u00f6r att det kr\u00e4vs av sk\u00e5despelarna inte bara att deras utseende liknar f\u00f6rlagorna, utan att de dessutom l\u00e4r sig sjunga som Bob Dylan, Joan Baez, Pete Seeger och Johnny Cash. Thimot\u00e9e Chalamet \u00f6vertygar med sitt portr\u00e4tt av den buttre, produktive och f\u00f6ga sympatiske ikonen. Chalamet \u00e4r j\u00e4mte Edward Norton och Monica Barbaro i b\u00e4rande biroller nominerad till flera priser. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"280\" height=\"400\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/f614e7cb-c29d-4a14-9e74-e225cc94cae2_poster.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-190284\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/f614e7cb-c29d-4a14-9e74-e225cc94cae2_poster.jpg 280w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/f614e7cb-c29d-4a14-9e74-e225cc94cae2_poster-210x300.jpg 210w\" sizes=\"auto, (max-width: 280px) 100vw, 280px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>S\u00e5g p\u00e5 Biopalatset ELLIS PARK om den australiensiske musikern Warren Ellis vars betydelse f\u00f6r Nick Cave och dennes sound inte kan \u00f6verskattas.  59-\u00e5rige multiinstrumentalisten, soundscape-artisten och komposit\u00f6ren av filmmusik bjuder p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Han  ger oss bakgrunden till bevarandet av ett unikt tuggummi, spelar sina huvudinstrument fiol och piano, refererar till The Bad Seeds som han ansl\u00f6t till p\u00e5 90-talet och synligg\u00f6r drivkraften vid sidan om konstn\u00e4rliga skapandet.  Den sk\u00e4ggprydde och lite f\u00e5f\u00e4nge mannen visar sig ett skyddshelgon f\u00f6r ett djurreservat i Sumatra, d\u00e4r man ger skadade vilda djur en fristad i syfte att om m\u00f6jligt sl\u00e4ppa ut dem i naturen efter rehabilitering. Ellis bes\u00f6ker dessutom sina f\u00f6r\u00e4ldrar vilka bor t\u00e4mligen primitivt. Av pappan som d\u00f6r under arbetet med dokument\u00e4ren tycks han ha \u00e4rvt en del av sin talang.  En v\u00e4rmande film om en humanistisk excentriker som trivs b\u00e4st l\u00e5ngt ifr\u00e5n bilden av f\u00f6ruts\u00e4gbara rockmyter<\/p>\n\n\n\n<p>. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"256\" height=\"384\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/wx_na-r-tiden-stannar_70x100_final.webp\" alt=\"\" class=\"wp-image-190287\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/wx_na-r-tiden-stannar_70x100_final.webp 256w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/wx_na-r-tiden-stannar_70x100_final-200x300.webp 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 256px) 100vw, 256px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Halvv\u00e4gs in i festivalen styrde jag stegen mot Hagabion f\u00f6r att se en dokument\u00e4r om kemin i Wilmer X, sammanh\u00e5llningen och gemensamma k\u00e4rleken till musiken, men ocks\u00e5 ofr\u00e5nkomliga slitningar och schismer  i ett l\u00e5nglivat  rock &amp; roll band med k\u00e4nsla f\u00f6r sv\u00e4ngig rhythm &amp; blues; spetsade med svenska texter av deras s\u00e5ngare Nisse Hellberg.  Mitt f\u00f6rh\u00e5llande till Wilmer X kan j\u00e4mf\u00f6ras med det jag har till Bob Dylan.  Sett dem p\u00e5 Liseberg, har <em>Teknikens under <\/em>p\u00e5 vinyl och en samling av hits p\u00e5 cd och l\u00e4st biografin om Nisse Hellberg (p\u00e5 hans meritlista  ett flertal soloalbum och samarbete med bland andra Peps).  Uppskattar verkligen hantverket hos bandet och s\u00e4rskilt extasen de uppn\u00e5r live. Efter kamp f\u00f6r finansiering av ett projekt utan n\u00e5gra som helst pluspo\u00e4ng vid ans\u00f6kan och tv\u00e5 h\u00e4ngivna \u00e5r i klipprummet , f\u00f6rm\u00e5dde filmaren Stefan Berg (gjort Tusen bitar &#8211; filmen om Bj\u00f6rn Afzelius som jag recenserat h\u00e4r) att f\u00e5 ihop en engagerande dokumentation. Intervjuer varvas med liveklipp fr\u00e5n nutid och rikhaltigt arkivmaterial.  Medlemmarna i Wilmer X \u00e4r p\u00e5 plats j\u00e4mte n\u00e5gra fans vilka ocks\u00e5 figurerar i N\u00c4R TIDEN STANNAR. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/475272895_3709045889385923_6198222926221415259_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-190297\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/475272895_3709045889385923_6198222926221415259_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/475272895_3709045889385923_6198222926221415259_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Efter\u00e5t sker ett intressant samtal. Vad som i filmkretsar kallas q &amp; a med regiss\u00f6r och gruppens l\u00e5tskrivare, enligt egen utsago inte n\u00e5gon extrovert person. Det forts\u00e4tter med h\u00e4ng i Hagabions bar d\u00e4r Sticky Bomb k\u00f6r ett DJ-set. Utanf\u00f6r salongen p\u00e5minner jag Jalle Lorensson om ett gig i n\u00e4rheten med &#8221;Fjellis&#8221; f\u00f6r s\u00e5 d\u00e4r trettio \u00e5r sedan vilket han minns.  R\u00e5kade f\u00e5 chansen att prata om spelst\u00e4llen och konserter med Thomas Holst vid den runda bardisken och efter honom kom jag i givande samspr\u00e5k med Stefan Berg, ansvarig f\u00f6r att energin och gl\u00e4djefyllda magin hos ett mycket vitalt band \u00e4ntligen visualiserats i en genomsk\u00e5dande dokument\u00e4r, vars SVT-format tyv\u00e4rr tvingats klippts ner till h\u00e4lften. Varf\u00f6r inte tv\u00e5 delar likt dokument\u00e4ren om Nationalteatern? Hur som helst mycket stimulerande evenemang med ov\u00e4ntad bonus. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"700\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/eno-documentary-the-definitive-career-spanning-multi-v0-dqydz-fgcQDvUBhKxwXzSKXfnVHAsB4oktjTzVmmE48-700x700.webp\" alt=\"\" class=\"wp-image-190310\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/eno-documentary-the-definitive-career-spanning-multi-v0-dqydz-fgcQDvUBhKxwXzSKXfnVHAsB4oktjTzVmmE48-700x700.webp 700w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/eno-documentary-the-definitive-career-spanning-multi-v0-dqydz-fgcQDvUBhKxwXzSKXfnVHAsB4oktjTzVmmE48-300x300.webp 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/eno-documentary-the-definitive-career-spanning-multi-v0-dqydz-fgcQDvUBhKxwXzSKXfnVHAsB4oktjTzVmmE48-150x150.webp 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/eno-documentary-the-definitive-career-spanning-multi-v0-dqydz-fgcQDvUBhKxwXzSKXfnVHAsB4oktjTzVmmE48-768x768.webp 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/eno-documentary-the-definitive-career-spanning-multi-v0-dqydz-fgcQDvUBhKxwXzSKXfnVHAsB4oktjTzVmmE48-1536x1536.webp 1536w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/eno-documentary-the-definitive-career-spanning-multi-v0-dqydz-fgcQDvUBhKxwXzSKXfnVHAsB4oktjTzVmmE48-2048x2048.webp 2048w\" sizes=\"auto, (max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p> En banbrytande komposit\u00f6r som drar paralleller till (bild) konstn\u00e4rer \u00e4r Brian Eno, vars katalog sp\u00e4nner fr\u00e5n utkristalliserat enkla popmelodier, till epokg\u00f6rande ambient-klanger, lika omtalade samarbeten och suggestivt ber\u00f6mda beats p\u00e5 <em>Remain In Light <\/em>respektive <em>My Life In The Bush of Ghosts. <\/em>Fr\u00e5n genombrottet som synt-pionj\u00e4r i Roxy Music guidar han oss fram till nutid \u00f6ver femtio \u00e5r senare. Med ny teknik d\u00e4r varje visning frambringar nya element l\u00e5ter Gary Hustwit ljudkonstn\u00e4ren tr\u00e4da fram i helfigur. Hans noga formulerade tankeg\u00e5ngar uttalade i eftert\u00e4nksamt tempo \u00e4r sk\u00f6nt nog f\u00f6rh\u00e5llandevis l\u00e4ttillg\u00e4ngliga, vilket \u00e4r en stor f\u00f6rdel eftersom ENO \u00e4r otextad. Bildstormande regiss\u00f6r har f\u00f6rst\u00e5s riklig tillg\u00e5ng till arkivmaterial inklusive en dokument\u00e4r (finns p\u00e5 VHS hos mig) tillverkad 1990, samma \u00e5r <em>Apollo <\/em>sl\u00e4pptes. Laddade upp med att spela n\u00e5gra av mina vinyl-plattor av Brian Eno. Enda nackdelen med att sitta p\u00e5 Stora Teatern under hundra minuter var av ergonomisk art. Man fick i l\u00e4ngden ont i nacken av att titta upp mot duken sittandes p\u00e5 parketten utan lutning. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/475664445_8626451380790295_3954450513384721712_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-190311\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/475664445_8626451380790295_3954450513384721712_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/475664445_8626451380790295_3954450513384721712_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Befann mig p\u00e5 INVIGNINGSFESTEN under halvannan timme. Kom ganska sent direkt efter biobes\u00f6k, vilket innebar att jag missade huvudattraktionen Dungen. Det tog extra l\u00e5ng tid att komma in p\u00e5 Hotel Draken eftersom m\u00e5nga ville vara med och det var kaos vid garderoben. Att jag n\u00e4mner festen beror fr\u00e4mst p\u00e5 att jag nj\u00f6t av ynglingarna p\u00e5 bilden ovan, n\u00e4mligen Valter Saarva trio. Han sj\u00e4lv vid pianot, Hjalmar Marcus Martner p\u00e5 kontrabas samt Gabriel S\u00e4wstr\u00f6m Figueroa bakom trumsetet. Under 30-40 minuter lirar de med h\u00e4rlig gl\u00f6d standards p\u00e5 ett uppfinningsrikt s\u00e4tt. Har h\u00f6rt den lovande pianisten jamma p\u00e5 Utopia. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/475142098_960690489459995_2151792494305403089_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-190313\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/475142098_960690489459995_2151792494305403089_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/02\/475142098_960690489459995_2151792494305403089_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Att lyssna p\u00e5 intensiva The Exorcist GBG p\u00e5 Yaki-Da blev den stora beh\u00e5llningen p\u00e5 AVSLUTNINGSFESTEN. H\u00e4r i nattklubben p\u00e5 fyra v\u00e5ningar brukar annars h\u00f6gkvalitativ jazz spelas, lite som kuliss i restaurangen l\u00e4ngst upp. The Exorcist har gjort ett knippe album och lanseras i termer av d\u00f6dsdisco och rymdfunk. Skulle vilja p\u00e5st\u00e5 att de p\u00e5minner om speedad drum &amp; bass kompletterad med harmonik fr\u00e5n syntar. Skicklige trumslagaren Pontus Torstensson k\u00e4nde jag till sedan tidigare. \u00d6vriga heter Timo Lundgren (stabil elbasist) och Petrus Fredestad p\u00e5 keyboard\/ synt. Tajta trion k\u00e4nnetecknas av en tung, rytmisk ljudmatta kombinerat med passande syntslingor. Deras kompakt frustande groove f\u00e5ngade mig direkt. Kul med maximal output i \u00f6verlag h\u00f6genergiskt bpm   <\/p>\n\n\n\n<p>OBS Har av f\u00f6rklarliga sk\u00e4l haft sv\u00e5rt att fokusera denna dag d\u00e5 det v\u00e4rsta massmordet i modern tid intr\u00e4ffat p\u00e5 svensk mark i \u00d6rebro. Man blir fullkomligt bedr\u00f6vad och f\u00f6rskr\u00e4ckt av utvecklingen i Sverige. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>I f\u00f6rrg\u00e5r avslutades vad som marknadsf\u00f6rs som 48:e (skrockfulla hoppade man \u00f6ver att r\u00e4kna med den trettonde i ordningen) \u00e5rg\u00e5ngen av G\u00f6teborg Filmfestival. Jag var f\u00f6r fj\u00e4rde g\u00e5ngen p\u00e5 plats i egenskap av ackrediterad press. Har inga exakta uppgifter om antalet biljetter till visningarna p\u00e5 \u00e5tta biografer, varav flera med m\u00e5nga salonger. Det r\u00f6r sig [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[44],"tags":[],"class_list":{"0":"post-190278","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-chadie","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190278","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=190278"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190278\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":190317,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190278\/revisions\/190317"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=190278"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=190278"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=190278"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}