{"id":190122,"date":"2025-01-31T13:45:48","date_gmt":"2025-01-31T12:45:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190122"},"modified":"2025-01-31T14:13:21","modified_gmt":"2025-01-31T13:13:21","slug":"teaterkritik-lang-dags-fard-mot-natt-intensiv-angest-skuld-och-skam-under-ytan-men-samtidigt-en-stark-langtan-efter-gemenskap-i-botten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=190122","title":{"rendered":"Teaterkritik: L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt &#8211; intensiv \u00e5ngest, skuld och skam under ytan men samtidigt en stark l\u00e4ngtan efter gemenskap i botten"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-186912\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/01\/IMG_6262.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"340\" \/><br \/>\n<em>P\u00e5 bilden fr\u00e5n v\u00e4nster: Tobias Aspelin, Alex Jubell, Grynet Molvig, Krister Henriksson<br \/>\nFoto: Mats B\u00e4cker<\/em><\/p>\n<p><strong>L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt<\/strong><br \/>\nAv Eugene O\u2019Neill<br \/>\nRegi Eva Dahlman<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning\/bearbetning Eva Dahlman<br \/>\nScenografi \/ Kostymdesign Magdalena \u00c5berg<br \/>\nLjusdesign Ellen Ruge<br \/>\nMaskdesign Anna Olofson<br \/>\nDramaturg Jani Lohikari<br \/>\nBild\/Videodesign: Johannes Ferm Winkler<br \/>\nMedverkande Grynet Molvig, Krister Henriksson, Alex Jubell, Tobias Aspelin<br \/>\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: Pressvisning 30 januari 2025 p\u00e5 Riksteatern, Hallunda<br \/>\nPremi\u00e4r i Klintehamn 1 februari 2025<\/p>\n<p>En v\u00e4lspelad klassiker om allt det som kan storma i det undermedvetna, de nedtryckta k\u00e4nslor och tankar, som kan vara sv\u00e5ra att erk\u00e4nna f\u00f6r sig sj\u00e4lv och \u00e4nnu sv\u00e5rare att dela med sig av till andra. Riksteaterns upps\u00e4ttning av Eugene O\u2019Neills L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt \u00e4r en stark f\u00f6rest\u00e4llning om en familj d\u00e4r det \u00e4r mycket outtalat som pockar p\u00e5 f\u00f6r att bli synligt. En ber\u00f6rande f\u00f6rest\u00e4llning om hur sanningen alltid \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra sig h\u00f6rd, hur mycket vi \u00e4n f\u00f6rs\u00f6ker blunda f\u00f6r den. Och n\u00e4r vi l\u00e4mnar salongen g\u00e5r vi f\u00f6rhoppningsvis hem och funderar p\u00e5 vad vi inte borde blunda f\u00f6r l\u00e4ngre. Samtidigt som det finns mycket \u00e5ngest och m\u00e5nga k\u00e4nslor av skuld och skam finns det en stark omsorg om varandra i familjen. Det \u00e4r mycket v\u00e4l regisserat av Eva Dahlman och bra gestaltat av sk\u00e5despelarna. Den enkla, vardagliga scenografin och videoinstallationen med dimmig bakgrund stryker under de k\u00e4nslor och tankar som f\u00f6rest\u00e4llningen ger mig.<\/p>\n<p>L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt skildrar en familj under en intensiv sommardag med dimma som g\u00f6r att det mesta ser oklart ut, sv\u00e5rare att greppa. L\u00e5ngsamt glider dagen \u00f6ver i nattens m\u00f6rker. Det \u00e4r en familj med tv\u00e5 vuxna s\u00f6ner, en pappa som varit k\u00e4nd sk\u00e5despelare och en mamma som gav upp sina planer p\u00e5 att bli konsertpianist p\u00e5 grund av k\u00e4rleken. Den \u00e4ldre sonen, Jimmy, har blivit sk\u00e5despelare men inte lyckats s\u00e5 bra och \u00e4r st\u00e4ndigt pank. Den yngre sonen. Eddie, hade arbete men har blivit sjuk. Eddie har en f\u00f6rf\u00e4rlig hosta och familjen v\u00e4ntar p\u00e5 ett besked under dagen fr\u00e5n l\u00e4kare. Det \u00e4r ett besked som de v\u00e4ntar p\u00e5 med skr\u00e4ck, speciellt mamman, som v\u00e4grar l\u00e5ta n\u00e5gon s\u00e4ga att det kan vara allvarligt.<\/p>\n<p>Eddies sjukdom \u00e4r bara en av m\u00e5nga saker i familjen som \u00e4r om\u00f6jliga att ta upp och prata om. Mammans missbruk f\u00e5r inte n\u00e4mnas och varf\u00f6r hon missbrukar finns det olika uppfattningar om och en del \u00e4r v\u00e4rre och mer s\u00e5rande \u00e4n den andra. Och varf\u00f6r \u00e4r pappan sn\u00e5l och varf\u00f6r \u00e4r whiskyflaskans inneh\u00e5ll s\u00e5 urvattnat? Och varf\u00f6r h\u00e4ller alla i sig alkohol st\u00e4ndigt? Under ytan finns dessutom en sv\u00e5r sorg, efter ett barn som dog som tv\u00e5-\u00e5ring och d\u00e4r finns outtalade skuldbel\u00e4ggande mot alla i familjen p\u00e5 olika s\u00e4tt. <\/p>\n<p>Det \u00e4r n\u00e4stan f\u00f6r mycket som pl\u00e5gar familjen. Jag blir matt n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 det. Men \u00e4nd\u00e5 finns det mycket som nog varenda en p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt kan k\u00e4nna igen, fast kanske i mindre skala. Alla upplever v\u00e4l n\u00e5gon g\u00e5ng situationer i livet som \u00e4r sv\u00e5ra att ta upp, situationer som h\u00e5lls under ytan och pockar p\u00e5 uppm\u00e4rksamhet?<\/p>\n<p>Krister Henriksson som spelar familjefadern s\u00e4ger:<br \/>\n\u2013 Jag har sett L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt i m\u00e5nga olika versioner och jag minns den fr\u00e5n min barndom. Jag har alltid tyckt att f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r f\u00f6r l\u00e5ng. Men nu har Riksteatern skapat en version p\u00e5 tv\u00e5 och en halv timme d\u00e4r inget saknas \u2013 hurra! Jag l\u00e4ngtar efter en utmaning som sk\u00e5despelare och att f\u00e5 \u00e5ka ut p\u00e5 turn\u00e9.<\/p>\n<p>Krister Henriksson \u00e4r erfaren och rutinerad sk\u00e5despelare och han sm\u00e4lter perfekt in i rollen som familjefadern, den pensionerade sk\u00e5despelaren. Grynet Molvig \u00e4r sk\u00f6r och mycket realistisk som mamman i sin flykt fr\u00e5n att m\u00f6ta verkligheten och sanningen. Alla fyra p\u00e5 scen f\u00e5r mina hyllningar. Tobias Aspelin i rollen som den \u00e4ldre brodern Jimmy och Alex Jubell som lillebror Eddie hoppas jag att jag f\u00e5r se i fler pj\u00e4ser fram\u00f6ver. Alex Jubell \u00e4r enast\u00e5ende som den sk\u00f6ra Eddie som p\u00e5 alla s\u00e4tt f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 sin mamma och pappa att v\u00e5ga prata om hans sjukdom.<\/p>\n<p>L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt i regi av Eva Dahlman skildrar en intensiv \u00e5ngest, skuld och skam under ytan men samtidigt en stark l\u00e4ngtan efter gemenskap i botten. Mycket tankev\u00e4ckande och n\u00e5got jag tror alla kan k\u00e4nna igen p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Med duktiga sk\u00e5despelare, genomt\u00e4nkt och v\u00e4l funderande scenografi f\u00f6r en riksomfattande turn\u00e9.<\/p>\n<p>Vid premi\u00e4ren av L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt p\u00e5 Dramaten 1956 spelade Inga Tidblad och Lars Hansson paret Tyrone. Jarl Kulle, som d\u00e5 gestaltade en av s\u00f6nerna, tog sig an rollen som James Tyrone i upps\u00e4ttningen 1988.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/sv.wikipedia.org\/wiki\/L\u00e5ng_dags_f\u00e4rd_mot_natt\">Wikipedia ber\u00e4ttar om dramat<\/a><br \/>\n<em>L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt (originaltitel: Long Day&#8217;s Journey into Night) \u00e4r en pj\u00e4s av Eugene O&#8217;Neill. Den hade v\u00e4rldspremi\u00e4r 2 februari 1956 p\u00e5 Dramaten i Stockholm.<\/p>\n<p>Pj\u00e4sen \u00e4r mer eller mindre sj\u00e4lvbiografisk och beskriver en augustidag 1912 i familjen Tyrones liv. Det \u00e4r ett mycket starkt drama, som f\u00f6rfattaren testamenterade till Dramaten. Han ville visa sin tacksamhet f\u00f6r att teatern spelat s\u00e5 m\u00e5nga av hans pj\u00e4ser &#8211; \u00e4ven innan han blev nobelpristagare p\u00e5 1930-talet. &#8221;L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt&#8221; var en g\u00e5va till hustrun Carlotta p\u00e5 en av deras br\u00f6llopsdagar. Pj\u00e4sen \u00e4r allm\u00e4nt betraktad som O&#8217;Neills fr\u00e4msta verk och den gav honom postumt Pulitzerpriset f\u00f6r dramatik 1957.<\/em><\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/mOLBYcp3hoo?si=zOGyW7cpx1SkR-6-\" title=\"YouTube video player\" frameborder=\"0\" allow=\"accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share\" referrerpolicy=\"strict-origin-when-cross-origin\" allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>P\u00e5 bilden fr\u00e5n v\u00e4nster: Tobias Aspelin, Alex Jubell, Grynet Molvig, Krister Henriksson Foto: Mats B\u00e4cker L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt Av Eugene O\u2019Neill Regi Eva Dahlman \u00d6vers\u00e4ttning\/bearbetning Eva Dahlman Scenografi \/ Kostymdesign Magdalena \u00c5berg Ljusdesign Ellen Ruge Maskdesign Anna Olofson Dramaturg Jani Lohikari Bild\/Videodesign: Johannes Ferm Winkler Medverkande Grynet Molvig, Krister Henriksson, Alex Jubell, Tobias [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":190135,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[15167,15169,15194,3051,15195,4756,4955,7643,12289],"class_list":{"0":"post-190122","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"category-toppnytt","12":"tag-eugene-oneill","13":"tag-grynet-molvig","14":"tag-hallunda","15":"tag-krister-henriksson","16":"tag-landsomfattande-riksturne","17":"tag-riksteatern","18":"tag-scenkonst","19":"tag-teaterkritik","20":"tag-teaterrecension","21":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190122","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=190122"}],"version-history":[{"count":49,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190122\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":190176,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/190122\/revisions\/190176"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/190135"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=190122"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=190122"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=190122"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}