![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/01\/flickanmednalen.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Flickan med n\u00e5len
\nBetyg 5
\nVisas p\u00e5 G\u00f6teborg filmfestival, ordinarie biopremi\u00e4r 21 februari 2025
\nRegi Magnus von Horn<\/p>\n
Baserad p\u00e5 verkliga h\u00e4ndelser \u00e4r oftast n\u00e5gonting som skaver i en film, en ansats att kanske inte helt absolut visa sanningen – men \u00e4nd\u00e5 ge en tolkning av den. Saker l\u00e4ggs till, tas bort, \u00e4ndras f\u00f6r att ge mer sp\u00e4nning (eller annan \u00f6nskad effekt) och \u00e4r s\u00e4llan exakt vad som h\u00e4nde. Kanske hade den varit f\u00f6r n\u00e4ra dokument\u00e4ren annars, om ens den kan helt ofiltrerat s\u00e4ga vad som h\u00e4nt och varf\u00f6r. S\u00e5 n\u00e4r Flickan med n\u00e5len s\u00e4ger att den baseras p\u00e5 verkliga h\u00e4ndelser \u00e4r det aldrig helt klart vad den baseras p\u00e5 – den s\u00e4ger aldrig s\u00e5 mycket, i alla fall inte i ord, utan m\u00e5lar l\u00e5ngsamt och noggrant upp en fiktiv ber\u00e4ttelse som senare broderas in i verklighetens narrativ. <\/p>\n
Vi f\u00e5r f\u00f6lja Karoline, flickan med n\u00e5len, som jobbar p\u00e5 fabrik med att sy n\u00f6dv\u00e4ndigheter till soldater (vi befinner oss i v\u00e4rldskrigets slutskede 1919) och hon tycks ha f\u00f6rlorat sin man till krigets hemskheter. I s\u00f6kandet efter svar kommer hon n\u00e4rmare och n\u00e4rmare fabrikschefen med vilken hon inleder ett f\u00f6rh\u00e5llande med. Det ena leder till det andra och tillslut lyckas hon \u00f6vertala honom till giftem\u00e5l, vilket dock inte riktigt g\u00e5r hem med hans moders \u00f6nskan. Det strama och bleka g\u00e5r d\u00e4rmed hand i hand mellan handling och estetik p\u00e5 ett h\u00f6gst konstn\u00e4rligt full\u00e4ndat uttryck. Det h\u00e5rda och karga svartvita fotot \u00e4r briljant och p\u00e5minner om det i Netflix-serien Ripley d\u00e4r n\u00e4stan varje bildruta \u00e4r ett konstverk i sig; v\u00e4rd att skriva ut, rama in f\u00f6r upph\u00e4ngning. Att det dessutom blandas med lite avant gardistiskt filmade ansikten som tycks g\u00e5 s\u00f6nder, lida p\u00e5 gr\u00e4nsen till att deras sj\u00e4lar ser ut att l\u00e4mna deras kroppar \u00e4r verkligen ett k\u00f6rsb\u00e4r p\u00e5 t\u00e5rtan.<\/p>\n
Utkastad fr\u00e5n sin dr\u00f6m om ett b\u00e4ttre liv med direkt\u00f6ren hamnar hon i ett rum d\u00e4r vattnet droppar in och toabes\u00f6k g\u00f6rs i en hink. Klassperspektivet \u00e4r sylvasst och penetrerande \u00e4rligt. Att hon \u00e4r gravid och arbetsl\u00f6s g\u00f6r hj\u00e4lpl\u00f6sheten lika akut p\u00e5 bioduken som inom mig, jag kan inte l\u00e5ta bli att k\u00e4nna f\u00f6r henne och hennes kamp att h\u00e5lla sig vid liv och samtidigt g\u00f6ra vad som \u00e4r r\u00e4tt. S\u00e5 n\u00e4r hon f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra abort p\u00e5 ett badhus vrider det sig i hela kroppen. Hennes sm\u00e4rta \u00e4r min. Men helt ensam f\u00f6rblir hon inte i sin situation, d\u00e5 hon tr\u00e4ffar p\u00e5 Dagmar (spelad av danska sk\u00e5despelaren Trine Dyrholm) som till en b\u00f6rjan tycks vilja hj\u00e4lpa Karoline (spelad av Vic Carmen Sonne) med hennes situation och p\u00e5st\u00e5r sig kunna f\u00f6rmedla hennes barn till en adoptivfamilj av l\u00e4kare eller andra v\u00e4lb\u00e4rgade samh\u00e4llsmedborgare som kan ge hennes barn ett b\u00e4ttre liv. Mot en kostnad s\u00e5 klart. S\u00e5 n\u00e4r barnet \u00e4r f\u00f6tt \u00e5terv\u00e4nder hon till Dagmar och l\u00e4mnar \u00f6ver sitt barn. Och d\u00e5 hon inte kan betala hela summan hon blir skyldig stannar hon kvar och jobbar f\u00f6r henne. En v\u00e4nskap bildas och de blir n\u00e4stan som familj. Men det leder ocks\u00e5 till att Karoline f\u00e5r reda p\u00e5 hur Dagmar s\u00e5 snabbt lyckas bli av med barnen och det \u00e4r f\u00f6rst h\u00e4r vi kommer in i delen med hur filmen \u00e4r baserad p\u00e5 verkliga h\u00e4ndelser. Ist\u00e4llet f\u00f6r att fokusera p\u00e5 Dagmar och hennes vidriga brott f\u00e5r vi m\u00f6ta och k\u00e4nna henne fr\u00e5n ett annat perspektiv vilket resulterar i en mer nyanserad bild \u00e4n bara monstru\u00f6s barnam\u00f6rdare. Hon \u00e4r sn\u00e4ll och omt\u00e4nksam, men lindrar sina k\u00e4nslor och trasiga inre liv med droger, med vilka hon drar med sig Karoline till m\u00f6rkret, men \u00e5 andra sidan har hon mycket att fly och k\u00e4nslor att undvika vilket g\u00f6r det sv\u00e5rt att d\u00f6ma henne. Vilket \u00e4r en ytterligare styrka i filmen, hur den portr\u00e4tterar utan att stigmatisera utan l\u00e5ter publiken sj\u00e4lv avg\u00f6ra vad den k\u00e4nner och t\u00e4nker om vad som sker. Inga moraliska pekpinnar men likv\u00e4l en p\u00e5minnelse om hur trasigt livet kan vara och vad det kan f\u00e5 oss till. Men ocks\u00e5 hur l\u00e5ngt vi kommit sen dess.<\/p>\n
Filmen var uttagen till huvudt\u00e4vlan i filmfestivalen i Cannes, men blev ruvad p\u00e5 sin Guldpalm – vilket jag s\u00e5 h\u00e4r i efterhand kan tycka \u00e4r sorgligt och of\u00f6rtj\u00e4nt. Inte f\u00f6r att vinnaren Anora var d\u00e5ligt, tv\u00e4rtom var det en av fjol\u00e5rets b\u00e4sta filmer, men jag kan tycka att den inte riktigt har samma djup och konstn\u00e4rliga touch. Ist\u00e4llet k\u00e4nns det som Sean Baker vann med sin karri\u00e4r, att gradvis ha jobbat sig upp\u00e5t och till slut f\u00f6rtj\u00e4nat priset – snarare \u00e4n ha varit b\u00e4sta film. Men nu har filmen blivit nominerad b\u00e5de till European Film Awards och som Danmarks Oscarsbidrag s\u00e5 f\u00f6rhoppningsvis f\u00e5r Magnus med team uppr\u00e4ttelse d\u00e4r. F\u00f6r den f\u00f6rtj\u00e4nar att uppm\u00e4rksammas mer och appl\u00e5dera sin absoluta h\u00f6gform av cineastisk storhet som mycket film saknar i \u00f6vrigt. <\/p>\n