{"id":189898,"date":"2025-01-22T17:43:39","date_gmt":"2025-01-22T16:43:39","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=189898"},"modified":"2025-01-22T17:43:39","modified_gmt":"2025-01-22T16:43:39","slug":"angenama-original-av-pianotrio-i-intim-jazzmiljo-rasmus-borg-3-pa-unity","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=189898","title":{"rendered":"Angen\u00e4ma original av pianotrio i intim jazzmilj\u00f6 – Rasmus Borg 3 p\u00e5 Unity"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

17\/1 2025<\/p>\n\n\n\n

Unity i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Denna positivt h\u00e5llna recension borde f\u00f6rst\u00e5s ha skrivits tidigare. F\u00e5r skylla p\u00e5 tilltagande skrivkramp plus att jag i utf\u00f6rliga recensioner betat av mina intryck fr\u00e5n helgens tre scenkonst-upplevelser. Efter ett av dessa bes\u00f6k styrdes kosan mot centralt bel\u00e4gna jazzkrogen Unity, ett st\u00e4lle jag regelbundet frekventerat h\u00e4r och p\u00e5 andra adresser. Jag erbj\u00f6ds ett bord alldeles intill scenen, kunde avnjuta ungef\u00e4r en timmas livemusik och ett glas gott vin.<\/p>\n\n\n\n

Fick en pratstund efter\u00e5t med trions ledare och har kikat p\u00e5 dennes hemsida. Till saken h\u00f6r att jag i motsats till rytmsektionen troligen inte hade h\u00f6rt honom tidigare. Pianisten och komposit\u00f6ren Rasmus Borg medger att han \u00e4nnu inte f\u00e5tt n\u00e5got genombrott p\u00e5 bred front, trots att han anf\u00f6r tv\u00e5 trios. Han ing\u00e5r i Per Texas Johanssons Orkester Omnitonal, Niklas Persson Sextett, STHLM Svaga, Viktor Skokic Sextett och Kvintetten som spr\u00e4ngdes. Pianisten vars anslag jag betraktar p\u00e5 max tv\u00e5 meters h\u00e5ll gillar melodier, harmonik som r\u00f6r sig i cirklar och att befinna sig i gr\u00e4nslandet mellan uppstyrd kammarmusik och jazzig improvisation. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Rasmus Borg 3 best\u00e5r f\u00f6rutom honom sj\u00e4lv av ovan n\u00e4mnde Viktor Skokic p\u00e5 kontrabas samt bakom trumsetet Christopher Cantillo. B\u00e4gge har jag tr\u00e4ffat p\u00e5 tidigare p\u00e5 Unity och uppskattat p\u00e5 skivor och m\u00e5nga scener. Skokic s\u00e5gs senast i Stockholms Konserthus n\u00e4r Jazzfestivalen hyllade Georg Riedels g\u00e4rning (Viktors sv\u00e4rfar) medan Castillo kunde besk\u00e5das som rytml\u00e4ggare i Dina \u00d6gon av en publik p\u00e5 uppskattningsvis 5 000 personer p\u00e5 Kungstorget under G\u00f6teborgs Kulturkalas. Vilken kontrast det m\u00e5ste vara f\u00f6r honom att pendla mellan att gigga med Dina \u00d6gon och n\u00e4stan lika popul\u00e4ra Franska Trion (som jag s\u00e5g g\u00f6ra succ\u00e9 p\u00e5 festival i Trollh\u00e4ttan i november, fast d\u00e5 med Anton Jonsson som p\u00e5 Unity satt i publiken.) och att lira inf\u00f6r 25 personer i rummet l\u00e4ngst in p\u00e5 jazzkrogen. F\u00f6r Castillo \u00e4r G\u00f6teborg numera hemmaplan medan Rasmus och Viktor bor i Stockholm. Merparten av trions l\u00e5tar b\u00e4r Borgs signatur och n\u00e5gra kommer fr\u00e5n Skokic. I fjol sl\u00e4pptes digitalt albumet Br\u00f6d och sk\u00e5despel <\/em>som inneh\u00e5ller sju kompositioner.<\/p>\n\n\n\n

Skokic stod f\u00f6r den ytterst sparsamma presentation som f\u00f6rekom. Blev efter\u00e5t t\u00e4mligen \u00f6verraskad av att f\u00e5 reda p\u00e5 att enbart original framf\u00f6rdes, d\u00e5 jag h\u00f6rde s\u00e5 pass m\u00e5nga referenser att jag utgick fr\u00e5n att de lagt in tolkningar av standards i sitt pigga musicerande. F\u00e4ster mig vid f\u00e4ngslande Monk-pr\u00e4glad inledning. Otympliga lite fantasil\u00f6sa titeln lyder Musik f\u00f6r piano, kontrabas och slagverk <\/em>(Skokic). H\u00e4nf\u00f6rs av innovativa \u00f6verg\u00e5ngar och uppbruten rytmik. F\u00f6redelningen \u00e4r att Borg genomg\u00e5ende anf\u00f6r, Castillo svarar och Skokic driver l\u00e5tarna med pulserande energi. Jag dras in i strukturer av eggande melodier, vilka levereras antingen intensivt eller avsp\u00e4nt luftigt. Intrycken uppst\u00e5r i l\u00e5tar vars titlar \u00e4r Mellow Mixture <\/em>respektive Mandelmun.<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/em>Ska p\u00e5pekas att jag var n\u00f6jd med ljudet och balansen, vilket inte s\u00e4llan \u00e4r knepigt att f\u00e5 till r\u00e4tt i lokalen. Tidvis st\u00f6rdes jag och f\u00f6rmodligen ocks\u00e5 musikerna tyv\u00e4rr av of\u00f6rsk\u00e4mt snacksaliga personer. Att somliga kan vara s\u00e5 h\u00e4nsynsl\u00f6sa \u00e4r en g\u00e5ta och de borde blivit tillsagda av personalen som vid konsertstart \u00e4nd\u00e5 hade insk\u00e4rpt vilket beteende som g\u00e4ller. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Fj\u00e4rde l\u00e5ten introduceras av Skokic. Gr\u00e4vning <\/em>framst\u00e5r definitivt som en medryckande hit vars uppt\u00e5g stimulerar och roar. Det \u00e4r bara att \u00e5ka med i en uppfinningsrik melodi som ger mig Jan Johansson-vibbar. Lite kuri\u00f6st n\u00e4r man p\u00e5minner sig om vem basistens legendariske sv\u00e4rfar var. En f\u00f6rsiktigt framskridande ballad med fint vispspel leder mig i tanken ist\u00e4llet till den reflekterande m\u00e4staren Bill Evans. I dessa subtila moment studerar jag Borgs f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt, hur h\u00e4nderna r\u00f6r sig \u00f6ver klaviaturen utan att riktigt begripa varf\u00f6r det l\u00e5ter som det g\u00f6r. F\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 den jazzigt anstrukna pianofestival i Ystad jag recenserade. I Valsbagatell <\/em>och titell\u00e5ten fr\u00e5n ovan n\u00e4mnda album associerar jag \u00e5nyo till en storhet som Thelonious Monk. I somliga takter k\u00e4nns det som vi vistas i Bud Powell-land. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I den h\u00e4r sista fasen blir rytmsektionen extra p\u00e5drivande n\u00e4r samtliga f\u00f6rh\u00e5ller sig friare till det skrivna materialet. Som framg\u00e5r ovan anv\u00e4nds notst\u00e4ll. Blir exalterad av trions samspel, hur schvungfulla l\u00f6pningar kryddas med finess och av vindlande melodier vilka hakar tag i en. I andra halvan av spelningen m\u00e4rks att Rasmus Borg 3 kommit in i en andra andning, medf\u00f6r att de elegant kommunicerar p\u00e5 ett h\u00e4rligt intuitivt vis. P\u00e5 sluttampen uppvisas s\u00e5ledes fr\u00f6jdefull ekvilibristik \u00e1 la typiskt avig rytmik. Enligt ”v\u00e4lunderr\u00e4ttad k\u00e4lla” ska dessa ystra infall h\u00e4pnadsv\u00e4ckande nog klassificeras som bluesiga tong\u00e5ngar. Avrundande ljuvliga extranummer har av Skokic d\u00f6pts till Dr. Ottmar Bergk<\/em>, en avskalad ballad vars tema finurligt s\u00f6ker sig fram stilm\u00e4ssigt besl\u00e4ktad med samtida ikoner som Brad Mehldau. Summa summarum en stimulerande timme d\u00e4r ytterligare en av landets m\u00e5nga jazziga pianotrios gjorde ett best\u00e5ende avtryck. Detta att medlemmarna kommer fr\u00e5n delvis olika bakgrund \u00e4r ocks\u00e5 en kvalitet i sig. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

17\/1 2025 Unity i G\u00f6teborg Denna positivt h\u00e5llna recension borde f\u00f6rst\u00e5s ha skrivits tidigare. F\u00e5r skylla p\u00e5 tilltagande skrivkramp plus att jag i utf\u00f6rliga recensioner betat av mina intryck fr\u00e5n helgens tre scenkonst-upplevelser. Efter ett av dessa bes\u00f6k styrdes kosan mot centralt bel\u00e4gna jazzkrogen Unity, ett st\u00e4lle jag regelbundet frekventerat h\u00e4r och p\u00e5 andra adresser. […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-189898","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/189898","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=189898"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/189898\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":189919,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/189898\/revisions\/189919"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=189898"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=189898"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=189898"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}