{"id":189849,"date":"2025-01-22T00:46:14","date_gmt":"2025-01-21T23:46:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=189849"},"modified":"2025-02-15T10:55:02","modified_gmt":"2025-02-15T09:55:02","slug":"enastaende-prestation-av-philip-lithner-i-oscars-belonat-demens-drama-the-father-pa-teater-trixter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=189849","title":{"rendered":"Enast\u00e5ende prestation av Philip Lithner i Oscars-bel\u00f6nat demens-drama – The Father p\u00e5 Teater Trixter"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Affischbild Filip Sigholm<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Florian Zeller (\u00f6vers\u00e4ttning: Lisa Lindberg)<\/p>\n\n\n\n

Regi\/ koncept\/ scenografi: Daniel Adolfsson<\/p>\n\n\n\n

Koncept\/ producent: Charlotte Davidsson<\/p>\n\n\n\n

Mask: Maja Asp<\/p>\n\n\n\n

Ljuskonsultation: Anna Wemmert<\/p>\n\n\n\n

Ljud, ljus, kostym, teknik, konstruktion: Nerve Creations<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 17\/1 2025 p\u00e5 Teater Trixter i G\u00f6teborg (f\u00f6rest\u00e4llningen 19\/1 recenseras)<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 15\/2 <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

I efterhand framst\u00e5r det som h\u00f6gst besynnerligt att jag inte hade koll p\u00e5 sj\u00e4lva stoffet, inte f\u00f6rr\u00e4n jag fick fr\u00e5gan strax f\u00f6re insl\u00e4pp om jag hade sett filmen. Eftersom teamet varken p\u00e5 hemsida eller i programh\u00e4fte skriver om pj\u00e4sens tematik, var det f\u00f6rst n\u00e4r jag identifierat vilken film det r\u00f6rde sig om som jag var f\u00f6rberedd p\u00e5 ett psykologiskt drama, kusligt i sin f\u00f6rvillande uppbrutna kronologi tillika bristande verklighetskontakt genom icke fungerande synapser. Hade n\u00e4mligen sett den uppm\u00e4rksammade filmen p\u00e5 bio. N\u00e4stan en m\u00e5nad efter denna recension sl\u00e5r det mig att jag s\u00e5g pj\u00e4sen redan 2016 p\u00e5 Stockholm Stadsteater vars Norden-premi\u00e4r skedde h\u00e4r med Peter Andersson i huvudrollen. <\/p>\n\n\n\n

Problematiken med Alzheimer och andra demenssjukdomar gestaltades f\u00f6r \u00f6vrigt ber\u00f6rande ur den n\u00e4rmast anh\u00f6rigas perspektiv i monologen Var \u00e4r min man? <\/em>i Lunchteater p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater (recenserad h\u00e4r). Manus denna g\u00e5ng baseras dels p\u00e5 Florian Zellers pj\u00e4s fr\u00e5n 2012 som h\u00e4pnadsv\u00e4ckande nog lanserades som en tragisk fars, dels p\u00e5 den pyramidala kritikersucc\u00e9 han regisserade efter samma manus. Fransk-brittiska The Father <\/em>har utsetts till en av 2000-talets b\u00e4sta filmer och erh\u00f6ll sex Oscars-nomineringar, vilka resulterade i statyetter f\u00f6r b\u00e4sta manus efter f\u00f6rlaga och till Anthony Hopkins f\u00f6r sin huvudroll. Efter att h\u00f6rt av sig till f\u00f6rlaget fick Trixter och Nerve Creations tillst\u00e5nd att l\u00e5ta en sk\u00e5despelare spela samtliga sex roller. Deras repliker och skiftande sinnesst\u00e4mningar levereras av en och samme man under halvannan timme, vilket m\u00e5ste betecknas som fenomenalt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vad som spelas upp framf\u00f6r publiken p\u00e5 l\u00e4ktaren kan rubriceras som en rysare, fast vi inte bevittnar n\u00e5got v\u00e5ldsbrott. \u00c4ven om pappans minnesbilder konstant korrigeras av omgivningen framf\u00f6r allt av dottern, vars roll jag har p\u00e5 n\u00e4thinnan tack vare den f\u00f6rtvivlan Oliva Colman ger uttryck f\u00f6r i fruktl\u00f6sa f\u00f6rs\u00f6ken att n\u00e5 fram, f\u00f6rklara hur det ligger till. Scenografin fascinerar! Hade f\u00f6rvisso \u00f6nskat att man angett vad st\u00e4llningens avsatser draperade med luddig helt\u00e4ckningsmatta ska symbolisera. Formationen Lithner r\u00f6r sig p\u00e5 avsk\u00e4rmas av vita draperier fr\u00e5n golv till tak. Ljuss\u00e4ttningen med sin effektfulla kombination av skuggor och skarpt sken inverkar ocks\u00e5, liksom de l\u00e5tar av ,tror jag, Hoola Bandoola Band och Totta N\u00e4slund som h\u00f6rs i h\u00f6gtalarna.<\/p>\n\n\n\n

Om konceptet fastsl\u00e5s att upps\u00e4ttningen hyllar sk\u00e5despelarkonsten utan varken rekvisita eller ensemble. Komponenterna ljus, ljud, scenografi och kostym s\u00e4gs samverka f\u00f6r att ”f\u00e5nga b\u00e5de os\u00e4kerhet, f\u00f6rvirring, humor och tr\u00f6st”. Str\u00e4vas efter att f\u00e5 till en plattform f\u00f6r medskapande och att presentera historien i ett inbjudande klimat. Regiss\u00f6ren \u00e4r \u00e5tminstone f\u00f6r mig mer meriterad som sk\u00e5despelare, \u00e4ven om han h\u00e4r definitivt lyckats att nagla fast \u00e5sk\u00e5darens uppm\u00e4rksamhet. Sk\u00e5despelaren Daniel Adolfsson har senate \u00e5ren gjort formidabelt avtryck hos exempelvis just Trixter, dessutom exempelvis Tofta sommarteater och Hagateatern Viss bearbetning till svenska f\u00f6rh\u00e5llanden har gjorts. Philip Lithner v\u00e4xlar virtuost utan direkta \u00f6verg\u00e5ngar emellan frustrerad huvudperson och dennes omgivning, f\u00f6rutom oumb\u00e4rliga dottern (typiskt nog favoriseras en ej n\u00e4rvarande konstn\u00e4rligt lagd dotter) f\u00f6rekommer hennes sambo och v\u00e5rdpersonal som antingen \u00e4r upps\u00f6kande eller i kort sekvens arbetar p\u00e5 institution. Vad som driver handlingen \u00e4r hur den obotliga sjukdomen yttrar sig. Och mer specifikt hur demensen g\u00f6r att han beter sig illa gentemot v\u00e5rdpersonalen, vilket resulterar i att de slutar.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Man undrar om Lithner tagit sig an uppdraget med skr\u00e4ckblandad f\u00f6rtjusning och om den vederm\u00f6da repetitionstiden sannolikt orsakade. Det kan inte ha varit enkelt att i samarbete med regiss\u00f6r och \u00f6vriga medarbetare destillerat fram ett pussel av tankar och h\u00e4ndelser om\u00f6jligt att l\u00e4gga, en labyrint den drabbade aldrig tar sig ut ur. Han fyller p\u00e5 med v\u00e4tska ett par g\u00e5nger, korta pauser finns inlagda och i n\u00e4rheten finns sannolikt en suffl\u00f6r som aldrig beh\u00f6ver ingripa. Tv\u00e5 av rollerna k\u00e4nns igen p\u00e5 sina r\u00f6ster n\u00e4r det v\u00e4xlas \u00f6ver till antingen norska eller sk\u00e5nsk dialekt. Annars \u00e4r det lite uppseendev\u00e4ckande att resterande r\u00f6ster l\u00e5ter snarlika, endast tonfall varierar. Jag har sett Lithner utan sk\u00e4gg p\u00e5 Masthuggsteatern i pj\u00e4s f\u00f6r ungdomar, f\u00f6r vuxna och han har haft flera roller p\u00e5 Dramaten, vilket inte f\u00f6rv\u00e5nar. Att p\u00e5 detta vis \u00e4ga scen under halvannan timme, skulle n\u00e4r \u00e5ret summeras kunna ses som \u00e5rets allra styvaste bedrift i Teater-G\u00f6teborg. Snacka om att \u00e5stadkomma stor teaterkonst! <\/p>\n\n\n\n

Ett par ingredienser i manus f\u00f6rtj\u00e4nar att kommenteras. T\u00e4nker p\u00e5 sambons tappade t\u00e5lamod, fysiska uppl\u00e4xning f\u00f6r klanderv\u00e4rt beteende trots att denne borde veta b\u00e4ttre, \u00e4ven om han \u00e4r pl\u00e5gad av att den han \u00e4lskar har fokus p\u00e5 n\u00e5gon annan med enormt hj\u00e4lpbehov. Kan inte heller l\u00e5ta bli att irritera mig p\u00e5 ber\u00e4ttelsens \u00e4ngsliga perspektiv. Anthony gl\u00f6mmer var han g\u00f6mt sitt armbandsur. Att han stoppat undan klockan \u00e4r ju h\u00f6gst begripligt med tanke p\u00e5 f\u00f6rekomsten av st\u00f6lder hos v\u00e5rdpersonal. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Florian Zeller (\u00f6vers\u00e4ttning: Lisa Lindberg) Regi\/ koncept\/ scenografi: Daniel Adolfsson Koncept\/ producent: Charlotte Davidsson Mask: Maja Asp Ljuskonsultation: Anna Wemmert Ljud, ljus, kostym, teknik, konstruktion: Nerve Creations Premi\u00e4r: 17\/1 2025 p\u00e5 Teater Trixter i G\u00f6teborg (f\u00f6rest\u00e4llningen 19\/1 recenseras) Spelas till och med 15\/2 I efterhand framst\u00e5r det som h\u00f6gst besynnerligt att jag inte hade […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-189849","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/189849","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=189849"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/189849\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":190812,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/189849\/revisions\/190812"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=189849"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=189849"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=189849"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}