![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/01\/unnamed-2-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Die Leander \u2013 Den sista divan \u2013 beryktad och dyrkad har urpremi\u00e4r i Link\u00f6ping 15 februari 2025.
\nEtt pressmeddelande ber\u00e4ttar:
\nZarah Leander \u2013 den fallna \u00e4ngeln som landade p\u00e5 Vikbolandet, lika komplex som kontroversiell, lika idoliserad som hatad.<\/p>\n
I musikteaterf\u00f6rest\u00e4llningen Die Leander f\u00e5r vi f\u00f6lja Zarah Leanders resa till att bli Nazitysklands st\u00f6rsta filmstj\u00e4rna. Det \u00e4r en ber\u00e4ttelse om moraliska och etiska dilemman i en totalit\u00e4r regim, d\u00e4r m\u00e4nniskor kunde raderas och bytas ut. Samtidigt ett sorgespel \u00f6ver k\u00e4rleken, passionen och viljan att bli bekr\u00e4ftad \u2013 till vilket pris som helst.<\/p>\n
\u2013 Jag blev f\u00f6r\u00e4lskad och besatt av Zarah. Det \u00e4r en oerh\u00f6rd person som fascinerar en i sin storslagenhet, sin dunkelhet, i sina dubier och moraliska tveksamheter, men ocks\u00e5 g\u00e4llande sin beg\u00e5vning och sitt h\u00e4ndelserika liv. Den h\u00e4r epoken i Zarahs liv \u00e4r den minst dokumenterade, fylld av luckor och fr\u00e5getecken. D\u00e5 kan teatern och fantasin f\u00e5 fylla dessa. Det h\u00e4r \u00e4r ingen historieundervisning eller journalfilm. Vi p\u00e5st\u00e5r inte att detta \u00e4r sanningen och att detta har h\u00e4nt, utan det \u00e4r en fri fantasi om Zarah Leanders liv och relationer under perioden 1936\u201343, s\u00e4ger regiss\u00f6ren och dramatikern Nils Poletti.<\/p>\n
Zarah tog sina f\u00f6rsta steg i karri\u00e4ren i Norrk\u00f6ping genom att entr\u00e4get provsjunga f\u00f6r revykungen Ernst Rolf, som sedan l\u00e4t henne debutera som inhoppare i en av hans revyer. D\u00e4refter, mycket tack vare den andra stora revykungen Karl Gerhard, gjorde hon sig ett namn i Sverige. Hennes n\u00e4sta steg var att medverka i en operett i Wien, vilket ledde till ett guldkantat kontrakt med den tyska filmindustrin, och det \u00e4r d\u00e4r v\u00e5r upps\u00e4ttning tar vid. Vi ser hur en 30-\u00e5rig ung Zarah kommer till Tyskland och n\u00e5r sin absoluta karri\u00e4rstopp, men ocks\u00e5 hur hon b\u00f6rjar falla mot sin underg\u00e5ng.<\/p>\n
Under sin tid i Tyskland spelade hon in flera filmer f\u00f6r\u202fUniversum Film AG (UFA)\u202foch ett flertal grammofonskivor. Efter kriget f\u00f6ljde \u201dde tysta \u00e5ren\u201d, d\u00e5 det tog flera \u00e5r innan hon fick upptr\u00e4da igen. Bilden av att vara Nazitysklands stora filmstj\u00e4rna och hennes kopplingar till bland annat Goebbels, s\u00e5gs inte med blida \u00f6gon.<\/p>\n
Die Leander \u00e4r en musikteaterf\u00f6rest\u00e4llning i samarbete med \u00d6stg\u00f6tamusiken.<\/p>\n
Urpremi\u00e4r
\nL\u00f6rdag 15 februari 2025 kl 18.00, Stora teatern i Link\u00f6ping<\/p>\n
Spelperiod Link\u00f6ping
\n15 februari\u20139 mars 2025<\/p>\n
Spelperiod Norrk\u00f6ping
\n3 maj\u20131 juni 2025<\/p>\n
Konstn\u00e4rligt team
\nAv: Bengt Brasekred
\nFritt bearbetad av: Nils Poletti
\nRegi: Nils Poletti
\nScenografi & ljusdesign: Markus Granqvist
\nKostymdesign: Camilla Thulin
\nKoreograf: Camilo Ge Bresky
\nKapellm\u00e4stare: Kristin Stenerhag
\nMask- och perukdesign: Anna St\u00e5lfelt<\/p>\n
Sk\u00e5despelare
\nJulia K\u00fcster, Marika Strand, Sven Angleflod, Maria Zakrisson Mortensson, Olle Jernberg, Emil Ljungestig<\/p>\n
Musiker
\nNiklas Hakeg\u00e5rd, Pelle Anelid, Hans \u00c5kesson, Lars Hedlund, Henrik Westerberg, Olle Bohm, Mats Bergstr\u00f6m<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Die Leander \u2013 Den sista divan \u2013 beryktad och dyrkad har urpremi\u00e4r i Link\u00f6ping 15 februari 2025. Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar: Zarah Leander \u2013 den fallna \u00e4ngeln som landade p\u00e5 Vikbolandet, lika komplex som kontroversiell, lika idoliserad som hatad. I musikteaterf\u00f6rest\u00e4llningen Die Leander f\u00e5r vi f\u00f6lja Zarah Leanders resa till att bli Nazitysklands st\u00f6rsta filmstj\u00e4rna. Det […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":189535,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[15020,20,13624],"tags":[3298,15173],"class_list":["post-189529","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-musikal","category-film","category-toppnytt","tag-linkoping","tag-zarah-leander","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/189529","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=189529"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/189529\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":189540,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/189529\/revisions\/189540"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/189535"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=189529"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=189529"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=189529"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}