{"id":189485,"date":"2025-01-15T20:52:53","date_gmt":"2025-01-15T19:52:53","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=189485"},"modified":"2025-01-26T12:59:14","modified_gmt":"2025-01-26T11:59:14","slug":"beundransvart-ensamarbete-pa-valkommen-tribut-laura-av-peter-gallway","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=189485","title":{"rendered":"Beundransv\u00e4rt ensamarbete p\u00e5 v\u00e4lkommen tribut – Laura av Peter Gallway"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Peter Gallway<\/p>\n\n\n\n

LAURA<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Maine USA<\/p>\n\n\n\n

Producent: Peter Gallway (\u00e4ven inspelning o mixning)<\/p>\n\n\n\n

Gallway Bay Music<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 24\/1 2025 (Japan oktober 2024)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Hyser tvivel om att Laura Nyro n\u00e5gonsin fick ett genombrott i Sverige varf\u00f6r man n\u00e4ppeligen kan prata om en \u00f6nskv\u00e4rd ren\u00e4ssans. Tror att hon som slog igenom parallellt med Joni Mitchell och Carole King p\u00e5 ungef\u00e4r samma scener h\u00e4r f\u00f6rblivit kult. Hon dog tyv\u00e4rr i cancer vid fyrtionio \u00e5rs \u00e5lder, var mest i ropet f\u00f6rsta halvan av 70-talet och jag tror inte hon turnerade i Norden. D\u00e5 jag en period i livet varit aktiv som skivsamlare och slukat musiktidningar uppstod en nyfikenhet p\u00e5 en artist det tipsades om, n\u00e5gon som f\u00f6r var ett stort namn p\u00e5 folkrockscenen i New York, ibland ackompanjerandes sig sj\u00e4lv p\u00e5 flygel f\u00f6r att p\u00e5 andra album ha lyxig tillg\u00e5ng till uts\u00f6kta instrumentalister.<\/p>\n\n\n\n

Genombrottet skedde i f\u00f6rsta hand postumt genom inval Rock And Roll Hall Of Fame och Songwriters Hall Of Fame. En l\u00e5ng rad av storheter, d\u00e4ribland Rickie Lee Jones, har vittnat om det inflytande Nyro haft och Billy Childs sammanst\u00e4llde f\u00f6r tio \u00e5r sedan en tribut med ett antal celebra g\u00e4ster. Har Inf\u00f6rskaffat i v\u00e4lbevarat skick begagnade exemplar av tre vinyler: Christmas And The Beads Of Sweats <\/em>fr\u00e5n 1970 featuring Duane Allman och ber\u00f6mdheter fr\u00e5n Muscle Shoals, souliga cover-plattan Gonna Take A Miracle<\/em> \u00e5ret efter med s\u00e5ngtrion Labelle producerad av Gamble\/ Huff samt jazz-poppiga Smile <\/em>fr\u00e5n 1976 gjord med stort band som hyste \u00e5tskilliga stj\u00e4rnor. P\u00e5 f\u00f6religgande cd (vars sn\u00e5la speltid uppg\u00e5r till knappt 33 minuter) h\u00e4mtas samtliga \u00e5tta sp\u00e5r dock fr\u00e5n tv\u00e5 tidiga alster, n\u00e4mligen tv\u00e5 lp utgivna p\u00e5 Columbia vars titlar \u00e4r Eli And The Thirteenth Confession <\/em>respektive New York Tendaberry. <\/em><\/p>\n\n\n\n

Finns en h\u00f6g grad av tillg\u00e4nglighet av hos komposit\u00f6ren, musikern och inte minst s\u00e5ngerskan Laura Nyro, k\u00e4nd f\u00f6r sitt ansenliga omf\u00e5ng. Hennes melodier och texter attraherar med en suggestiv, f\u00f6rf\u00f6risk intensitet som sannerligen f\u00f6rtj\u00e4nar att lyssnas p\u00e5. Kan f\u00f6rvisso k\u00e4nnas lite underligt att h\u00f6ra en man koncentrerat framf\u00f6ra l\u00e5tarna alldeles p\u00e5 egen hand. Hos Peter Gallway \u00e4r avskalade soundet och st\u00e4mningsfulla arren i fokus. \u00c5tminstone f\u00f6r mig en doldis, gammal nog att ha minnen fr\u00e5n att ha sett mystikern Nyro upptr\u00e4da 1969.<\/p>\n\n\n\n

Han m\u00f6tte artisten vars karisma alla f\u00f6ll f\u00f6r n\u00e4r gruppen han frontade, The Fifth Avenue Band, inledde hennes shower. D\u00e5 satt hon med blommor i h\u00e5ret ensam vid en blomsterprydd flygel i lila belysning. De blev v\u00e4nner och Gallway f\u00f6r\u00e4lskad. Duon satt i hennes takv\u00e5ning, bytte s\u00e5nger med varandra. Arvet fr\u00e5n mytomspunna l\u00e5tskrivaren som b\u00e5de skrev till sig sj\u00e4lv och mer etablerade grupper\/artister lever vidare genom hennes elegans och passion, inspirerande musikaliska gl\u00e4dje och f\u00f6rmedlade sm\u00e4rta. Ovanst\u00e5ende meningar kommer fr\u00e5n Peter Gallways hemsida n\u00e4r han adresserar f\u00f6rem\u00e5let f\u00f6r hyllningen. Ber\u00e4ttar att kvinnan p\u00e5 vars sista skiva han medverkade gjorde ett of\u00f6rgl\u00f6mligt intryck.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
fotograf ok\u00e4nd (bild fr\u00e5n artistens hemsida)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 meritlistan finns tjugofem album sl\u00e4ppta p\u00e5 Warner och indie-etiketter j\u00e4mte dubbelt s\u00e5 m\u00e5nga i egenskap av producent. Imponerande! Under sin l\u00e5nga karri\u00e4r har Gallway sysslat med jazzig folkmusik, americana och rockiga tong\u00e5ngar. \u00c4r dessutom en publicerad poet som p\u00e5st\u00e5s vara en m\u00e4stare p\u00e5 fri vers. Han turnerar solo, tillsammans med hustrun Anne Gallup i duon Hat Check Girl och med Harvey Jones under namnet Parker Gray samt med sin sextett The Real Band. Hans musik har anv\u00e4nts i filmer och teaterpj\u00e4ser och spelats in av bland andra Kenny Rogers och Bette Midler. Small Fortune <\/em>av Annie Gallup fr\u00e5n i f\u00f6rfjol tillh\u00f6r de cd jag borde ha lovordat om jag varit en flitigare recensent. Hennes Oh Everything <\/em>(2021) d\u00e4r maken medverkar som musiker och producent erh\u00f6ll en 4:a h\u00e4r i K-bloggen. P\u00e5 Laura <\/em>st\u00e5r Gallway f\u00f6r all s\u00e5ng, bildar rytmsektion genom att agera trumslagare\/ percussionist och elbasen byts p\u00e5 enstaka sp\u00e5r till kontrabas. Vidare trakteras keyboard och givetvis elgitarr. <\/p>\n\n\n\n

Att musiken ledigt r\u00f6r sig emellan uppsluppet beat och suggestivt sound avspeglas redan i de f\u00f6rsta tv\u00e5 sp\u00e5ren, Stoned Soul Picnic <\/em>avl\u00f6st av mantra-liknande temat i Eli\u00b4s Comin\u00b4<\/em> som verkligen er\u00f6vrar mig med sitt laddade tilltal. Trots att originalen saknas i min skivsamling k\u00e4nner jag igen flera av dem, framf\u00f6r allt det typiska sound som s\u00e4tter sig i skallen. Eli\u00b4s Comin\u00b4<\/em> definieras otvetydigt av sitt f\u00f6rf\u00f6riska skimmer. Gallway sjunger med oklanderlig diktion utan att f\u00f6rs\u00f6ka kopiera komposit\u00f6rens omslutande magi eller oktavspr\u00e5ng. Detta projekt kan ses som en avskalad och f\u00f6rt\u00e4tad \u00f6mhetsbetygelse. Titell\u00e5ten p\u00e5 New York Tendaberry <\/em>\u00e4r en ber\u00f6rande ballad d\u00e4r Gallway broderar ut harmoniken med aptitliga licks p\u00e5 gitarren. Plussar extra f\u00f6r dess sk\u00f6ra \u00f6verg\u00e5ngar. Albumet genomsyras av subtila lager av elektronik. Och i sm\u00e5jazziga Mercy on Broadway <\/em>firar det repetitiva vokala arret triumfer.<\/p>\n\n\n\n

I delikat utmejslade gitarrspelet anv\u00e4nds ned omd\u00f6me reverb och pedaler f\u00f6r att framst\u00e4lla l\u00e4mpliga twang-aktiga figurer. N\u00e5got som \u00e4r en ren njutning att sjunka in i, Den melodi som i sammanhanget sticker ut mest d\u00f6pte Nyro till Gibsom Street. <\/em>P\u00e5 denna tolkning l\u00e5ter det som om svajarm, alternativt delay brukas flitigt. Skepnaden p\u00e5 de \u00e5tta l\u00e5tarna pendlar raffinerat fr\u00e5n aningen komplexa strukturer till f\u00f6rh\u00e5llandevis okomplicerat beat. Cd:n som borde varit l\u00e4ngre avrundas genom \u00f6verraskande, l\u00e4ttsinnigt kl\u00e4mmiga Time And Love<\/em> vars s\u00e4ttning k\u00e4nnetecknas av stadig kontrabas. Detta avskalade 4+projekt f\u00f6rtj\u00e4nar att lyftas fram f\u00f6r att det blivit en tr\u00e4ffs\u00e4ker och \u00f6msint hyllning.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Peter Gallway LAURA 4 Inspelad i Maine USA Producent: Peter Gallway (\u00e4ven inspelning o mixning) Gallway Bay Music Releasedatum: 24\/1 2025 (Japan oktober 2024) Hyser tvivel om att Laura Nyro n\u00e5gonsin fick ett genombrott i Sverige varf\u00f6r man n\u00e4ppeligen kan prata om en \u00f6nskv\u00e4rd ren\u00e4ssans. Tror att hon som slog igenom parallellt med Joni Mitchell […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-189485","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/189485","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=189485"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/189485\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":189960,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/189485\/revisions\/189960"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=189485"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=189485"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=189485"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}