![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2025\/01\/emilia.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Emilia P\u00e9rez
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 10 januari 2025
\nRegi Jacques Audiard<\/p>\n
Det finns goda anledningar att st\u00e4lla fr\u00e5gan om vem Jacques Audiard egentligen \u00e4r idag, inte personen utan regiss\u00f6ren. D\u00e4r andra framg\u00e5ngsrika regiss\u00f6rer – som gjort succ\u00e9 p\u00e5 anrika filmfestivaler som Cannes eller Telluride, utvecklas och erbjuder b\u00e5de en och annan filmisk godbit, har Audiard mer eller mindre k\u00f6rt fast. Efter det stora genombrottet med den l\u00e5ngsamma, stilfulla och v\u00e5ldsamma En Profet har filmskapandet \u00e5kt rakt ned i k\u00e4llaren. Det \u00e4r nu mer \u00e4n ett \u00e5rtionde sedan Audiard gjorde en n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r relevant film, d\u00e5 med Rust And Bone med Marion Cotillard i huvudrollen. Efter detta har vi f\u00e5tt smaka p\u00e5 filmer vars behag \u00e4r detsamma som att f\u00f6rt\u00e4ra pappersmassa. The Sisters Brothers, Dheepen och Paris, 13th District var alla tippade att bli festivalfavoriter men visade sig ist\u00e4llet vara absolut ingenting. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det f\u00f6rv\u00e5nande att Audiard fortfarande attraherar s\u00e5dant intresse. Precis som Faith Akin och Michel Gondry – b\u00e5da med sitt ursprung i Europa, har Audiard aldrig lyckats hitta tillbaka till samma kvalitetsniv\u00e5 som gav honom m\u00f6jligheten att regissera \u00e4n st\u00f6rre – och i efterhand, totalt irrelevanta projekt. <\/p>\n
Och Audiard v\u00e4nder inte den alarmerande trenden med Emilia P\u00e9rez, tv\u00e4rtom forts\u00e4tter en kreativ kris som \u00e4r b\u00e5de bekl\u00e4mmande, pl\u00e5gsam och outh\u00e4rdligt tr\u00e5kig att bevittna. En del regiss\u00f6rer har visuella signum, andra narrativa eller tematiska. Audiard \u00e4r f\u00f6r\u00e4lskad i det grymma, sv\u00e5ra och traumatiska, saker som visuell fl\u00e4rd eller minnesv\u00e4rda karakt\u00e4rer f\u00f6rekommer alltf\u00f6r s\u00e4llan. <\/p>\n
Denna g\u00e5ng \u00e4r det \u00e5terigen dags f\u00f6r mis\u00e4r och katastrofalt psykiskt m\u00e5ende centrerat kring Zoe Salda\u00f1a och Karla Sof\u00eda Gasc\u00f3n. B\u00e5da dessa g\u00f6r dugliga men l\u00e5ngtifr\u00e5n od\u00f6dliga rolltolkningar, men det \u00e4r sv\u00e5rt att g\u00f6ra s\u00e4rskilt mycket d\u00e5 Audiard visar tecken p\u00e5 ren och sk\u00e4r kreativ desperation. Till skillnad mot Rust And Bone finns h\u00e4r ingen of\u00f6rgl\u00f6mlig sekvens som d\u00e5 Marion Cotillard \u00e5terf\u00f6renas med sp\u00e4ckhuggaren som ber\u00f6vade henne benen, eller den brutala avr\u00e4ttningen i f\u00e4ngelset i En Profet. Audiard har fr\u00e5n b\u00f6rjan ingen som helst aning om vad han skall ta sig till med det ytterst ointressanta material som \u00e4r filmens manus. Paniken \u00e4r uppenbar d\u00e5 detta leder till den v\u00e4rsta sortens gimmick-filmskapande. En rad surrealistiska och opassande inslag kastats in i en ber\u00e4ttelse som hade m\u00e5tt bra av \u00e5terh\u00e5llsamhet. <\/p>\n
S\u00e4ttet Emilia P\u00e9rez kastar sig mellan att vara en musikal, tv-s\u00e5pa och diskb\u00e4nksrealism skulle ha varit imponerande om det hade gjorts med n\u00e5gon som helst relevans f\u00f6r filmens faktiska inneh\u00e5ll. Ist\u00e4llet blir dessa udda inslag endast provocerande exhibitionism d\u00e4r absurditeten \u00e4r menad att avleda fr\u00e5n det faktum att filmens intellektuella och narrativa v\u00e4rde har flytt f\u00e4ltet sedan l\u00e4nge. Att alla musikaliska nummer \u00e4r f\u00f6rkastliga vad g\u00e4ller de faktiska s\u00e5ngerna samt s\u00e5nginsatserna g\u00f6r det hela till en pina i klass med att beh\u00f6va julhandla dagen innan dopparedan. Ut\u00f6ver detta \u00e4r filmen m\u00e5nga g\u00e5nger om s\u00e5 sockers\u00f6t att jag blir fysiskt illam\u00e5ende, en specifik sekvens \u00e4r s\u00e5 banal att jag f\u00f6r ett kort tag tappar den analytiska f\u00f6rm\u00e5gan. Och precis som alla Audiards filmer \u00e4r det \u00e4nnu en g\u00e5ng alltf\u00f6r l\u00e5ngt vad g\u00e4ller speltiden samt utdraget och menl\u00f6st vad g\u00e4ller den tredje akten. <\/p>\n
Emilia P\u00e9rez \u00e4r ett bevis p\u00e5 att Jacques Audiard befinner sig i en artistisk kris, en situation s\u00e5 d\u00e5lig att endast ett mirakel skulle kunna hj\u00e4lpa. <\/p>\n