{"id":188676,"date":"2024-12-22T13:41:06","date_gmt":"2024-12-22T11:41:06","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=188676"},"modified":"2024-12-22T19:10:35","modified_gmt":"2024-12-22T17:10:35","slug":"framodlad-latskrivaradra-utford-med-hogsta-standard-grand-jubilee-av-richard-lindgren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=188676","title":{"rendered":"Framodlad l\u00e5tskrivar\u00e5dra utf\u00f6rd med h\u00f6gsta standard – Grand Jubilee av Richard Lindgren"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Richard Lindgren<\/p>\n\n\n\n

Grand Jubilee<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Studio Klappland Malm\u00f6<\/p>\n\n\n\n

Producent: Christopher Olsson Segerberg (ljudtekniker tillsammans med Ale William Sj\u00f6str\u00f6m)<\/p>\n\n\n\n

Rootsy Music<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 24\/1 2024<\/p>\n\n\n\n

Fram tills alldeles nyligen var Richard Lindgren bara ett namn jag vagt h\u00f6rt talas om, absolut inte skam \u00e5 s\u00e4gandes n\u00e5gon jag hade koll p\u00e5. Uppt\u00e4ckte honom eftersom han g\u00e4stade Bjurman Band p\u00e5 S\/S Marieholm (”Bluesb\u00e5ten”) under tv\u00e5 kv\u00e4llar. Ola Bjurman sammanf\u00f6rdes med den produktive sk\u00e5ningen genom en gemensam v\u00e4n. Jag var d\u00e4r f\u00f6r att njuta av det namnkunniga eminenta bandet som fr\u00e4mst lirar covers fr\u00e5n USA i en Dylansk tradition. Dokumenterade genom att publicera en betraktelse p\u00e5 facebook inklusive ett collage av foton. Extra lockbete utgjorde the one and only Bengan Blomgren, med potential att g\u00f6ra en salig. Man kompletterade med sm\u00e5tt legendariska vikarier. I ett tungt g\u00e4ng fanns s\u00e5ngarna p\u00e5 scen i tv\u00e5 fylliga set tillsammans med n\u00e4mnda gitarr-fenomen, Nikke Str\u00f6m sittande p\u00e5 sin basf\u00f6rst\u00e4rkare, Hasse Olsson p\u00e5 hammondorgel samt \u00c5ke ”Sunken” Sundqvist bakom trummorna.<\/p>\n\n\n\n

R\u00e5kade slumpa sig s\u00e5 att jag tackade f\u00f6r giget, presenterade mig och fick Lindgrens senaste cd; den jag h\u00e4nf\u00f6rd nu lyssnat p\u00e5. Trots att Grand Jubilee<\/em> \u00e4r femtonde(!) plattan medger s\u00e5ngaren och l\u00e5tskrivaren att han aldrig f\u00e5tt n\u00e5got definitivt genombrott. Ist\u00e4llet har han lyckats jobbat upp en trogen publik i Italien. Inget ont om hajpade Jesper Lindell som jag s\u00e5g h\u00e4rom \u00e5ret p\u00e5 ett n\u00e4stan fullsatt Konserthus i G\u00f6teborg n\u00e4r Magnus Carlsson g\u00e4stade. Men i min v\u00e4rld rankas Lindgren h\u00f6gre.<\/p>\n\n\n\n

Efter ett fyra \u00e5r l\u00e5ngt uppeh\u00e5ll har han g\u00e5tt in i studio med sitt liveband. Av nio alster \u00e4r det tv\u00e5 han f\u00e5tt assistans p\u00e5. Musiken till Empire In Ruins <\/em>har skrivits av Jon Eriksson medan albumets producent \u00e4r medkomposit\u00f6r till The Miserable Landlord. <\/em>Under uppeh\u00e5llet har massvis med l\u00e5tar skapats och tid \u00e4gnats \u00e5t att hitta ett nytt band f\u00f6r att som en enhet optimalt spegla ett nytt sound. Skivbolaget menar att melodierna \u00e4r t\u00e4ta och genomsyras av m\u00f6rker, fast str\u00e5k av svart humor och optimism kan sk\u00f6njas. J\u00e4mf\u00f6rt med tidigare \u00e4r det enligt uppgift mer rock och mindre folk-touch. L\u00e4tt att inst\u00e4mma i att musiken b\u00e4rs fram av en tyngd och sv\u00e4rta hos en i grunden romantiker. Och f\u00f6rtr\u00e4ffliga medarbetare tar verkligen chansen att f\u00e4rga extensiva l\u00e5tar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto Peter Carlsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Med ett undantag spelas akustisk gitarr av artisten. P\u00e5 Building Rainbows <\/em>sitter han vid pianot d\u00e4r enda \u00f6vriga tillf\u00f6rsel till melodin kommer fr\u00e5n cellist Per Tidstrand. Ljudtekniker Ale William Sj\u00f6str\u00f6m har mycket att bestyra ocks\u00e5 rent musikaliskt. H\u00f6rs p\u00e5 elbas, moog\/ synthesizers och rhodes. Hans kompanjon Christoffer Olsson Segerberg spelar trummor och percussion. Tim Carlstedt trakterar pedal steel. I \u00f6vrigt figurerar en radda gitarrister: Joakim Svensson, Pontus Snibb, Mikael Dannevaern Fridh, Rasmus Ehrnborn, Martin Nobel samt p\u00e5 slide gitarr Mattias Malm. Ehrnborn spelar p\u00e5 ett sp\u00e5r e-bow, p\u00e5 ett annat akustiskt och dessutom slide, orgel och synt. Magnus N\u00f6rrenberg f\u00e4rgar p\u00e5 hammond b3 och munspel. Klaviaturen p\u00e5 rhodes bem\u00e4stras ocks\u00e5 av Oscar Johansson. Ukulele trakteras i enstaka l\u00e5t av Francesco Montesanti. Avdelningen bl\u00e5sare \u00e4r \u00e4ven den omfattande. P\u00e5 Argentenian Shoes <\/em>medverkar p\u00e5 trumpet och trombon Bj\u00f6rn Edqvist, Och p\u00e5 titell\u00e5ten h\u00f6rs jazztrumpetaren Bj\u00f6rn Ingelstam (tr\u00e4ffat honom p\u00e5 Unity), trombonisten G\u00f6ran Abelli samt p\u00e5 sopransax Jens Haack. P\u00e5 The Miserable Landlord <\/em>broderas melodin ut av n\u00e4mnda saxofonist j\u00e4mte trumpetaren Peter Zimmy. Kompletterar vokala inslag g\u00f6r Maria Backe, Andi Almqvist och Joakim Mellberg. Har f\u00f6rhoppningsvis listat samtliga i detta v\u00e4lljudande kollektiv.<\/p>\n\n\n\n

Sl\u00e5s av hur albumet skiljer sig fr\u00e5n hans otyglade och samtidigt oerh\u00f6rt koncentrerade live-persona, p\u00e5 en all star- spelning en ur publiken p\u00e5 min fb-sida bed\u00f6mde som fantastisk. Jag inst\u00e4mmer! Anslaget p\u00e5 Grand Jubilee <\/em>drabbar direkt. Ett \u00f6desm\u00e4ttat allvar uppst\u00e5r vars innerlighet g\u00e5r raka v\u00e4gen till hj\u00e4rtat. Hur kan det komma sig att hans g\u00e4rning inte \u00e4r spridd i vidare kretsar? Starka \u00f6ppningssp\u00e5ret med fem gitarrister inklusive pedal steel l\u00e5ter som ett eko av mystiken p\u00e5 Robbie Robertsons (legendariske l\u00e5tskrivaren finns p\u00e5 repertoaren p\u00e5 S\/S Marieholm) solodebut. Avl\u00f6ses av vacker, vemodig americana med uttrycksfullt feature av Tim Carlstedt. Refr\u00e4ng och melodi har drag av Helpless <\/em>(N. Young), dock mer \u00e5terh\u00e5llsamt och med ljusare sinnelag. Lindgrens r\u00f6st markerar trov\u00e4rdighet, ibland sipprar en sm\u00e5rosslande charm igenom. Kan p\u00e5minna om Tom Waits, Tom Petty, Van Morrison och Peter Case. St\u00e4mman \u00f6vertygar, har patina och personlighet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto Peter Carlsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det enda att m\u00f6jligen erinra mot p\u00e5 ett helgjutet album handlar om estetiken. Flera melodier ger upphov till uppenbara referenser, betraktar den sympatiske mannen som en mycket slipad eklektiker. Har emellertid inga som helst sv\u00e5righeter med att \u00f6verse f\u00f6r en lite osj\u00e4lvst\u00e4ndig h\u00e5llning. De engelska texterna ger ett autentiskt intryck. Utan att ha studerat medf\u00f6ljande texth\u00e4fte h\u00e4vdas att vad de ber\u00e4ttar och f\u00f6rmedlar passar kontexten. Vad han och den lyh\u00f6rda skaran medarbetare utr\u00e4ttar \u00e4r otroligt smakfullt och v\u00e4lproducerat.<\/p>\n\n\n\n

Och rent ljudm\u00e4ssigt \u00e4r detta verk en triumf, vilket konstateras efter nattlig lyssning i utm\u00e4rkta h\u00f6rlurar. Ber\u00f6rs av emotionella p\u00e5slaget och omsorgen om detaljer. Det fl\u00f6dat av k\u00e4nslor och en ton av uppriktighet, omvandlas s\u00e5 gott som aldrig till klich\u00e9er.. Att resultatet blivit s\u00e5 lysande kan f\u00f6rmodligen till viss del tillskrivas producenten. Hans betydelsefulla roll ska inte underskattas. Vad betr\u00e4ffar artisten sj\u00e4lv kan man knappt tro att det \u00e4r samma person som jag fick en pratstund med f\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Richard Lindgren och Hasse Olsson p\u00e5 S\/S Marieholm 30\/11<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Suggestivt framglidande Lament From A Reservoir <\/em>\u00e4r ett av otal str\u00e5lande exempel p\u00e5 hur ypperligt ansvaret f\u00f6r melodin f\u00f6rdelats mellan gitarrister och klaviaturspelare. P\u00e5 andra alster adderas p\u00e5 ett naturligt s\u00e4tt riff fr\u00e5n bl\u00e5s, andra str\u00e4nginstrument, munspel och cello. Hade fler titlar \u00e4n No More Colors <\/em>varit lika h\u00e4ndelsefattiga skulle jag inte kunnat motivera fullpo\u00e4ngaren, men det blir nu en marginell inv\u00e4ndning. Vad som lanseras d\u00e4refter \u00e4r n\u00e4mligen i flera fall m\u00e4sterverk. Raffinerat \u00e4ndrar albumet skepnad, sinnesst\u00e4mning byts ut. Ibland blir det \u00f6verraskande frejdigt med stompiga refr\u00e4nger drivna fram\u00e5t av tjusiga bl\u00e5sarrangemang eller snyggt ljudande hammondorgel b3, ibland h\u00e4mtar artist och musiker ur sitt inre i en dynamisk samverkan som omsluter. En lunkande ballad i barmilj\u00f6 placerad i New Orleans leder tanken till Dr John och Tom Waits. Hovrande fraser fr\u00e5n bl\u00e5set f\u00e5r mig samtidigt att associera till avskalat, urbant tonspr\u00e5k hos Lou Reed.<\/p>\n\n\n\n

Musiken andas i sofistikerade arr, smarta skiften av temperament och i eleganta features som sveper fram. Lindgrens l\u00e5tar s\u00e4tts i r\u00f6relse av hans eggande tilltal. L\u00e5ngsamt ringlande A Walk In The Dark <\/em>dyker djupt ner i tillvaron. Trots ett dystert budskap en l\u00e5t att bli uppslukad av. Avl\u00f6ses av lika gripande skildring i Building Rainvows. <\/em>Vilken fabul\u00f6s fallenhet f\u00f6r \u00e4kta vemod som demonstreras av artist och musiker. I s\u00e5ng ackompanjerad p\u00e5 piano och cello, s\u00e5 diskret att den kanske inte l\u00e4mpar sig live, associeras till Tom Waits atypiska framtoning p\u00e5 soundtracket till One From The Heart. <\/em>Blir tagen av vad som skulle kunna kategoriseras som en frist\u00e5ende trilogi lagd sist. Den s\u00e4tter n\u00e4stan t\u00e5rdrypande k\u00e4nslor i svang. Finalen med feature fr\u00e5n en ebow \u00e4r fantastisk, fylld med atmosf\u00e4r. Hoppfulla takterna och k\u00f6rens pr\u00e4gling n\u00e4r The miserable Landlord <\/em>tonar ut sprider lycka. Inte utan att man undrar om detta \u00e4r Richard Lindgrens magnum opus, vilket \u00e4r min uppfattning som novis. Och vilken niv\u00e5 h\u00e5ller d\u00e5 tidigare utgivning med tanke p\u00e5 hur f\u00f6rstklassigt Grand Jubilee<\/em> l\u00e5ter? N\u00e4ppeligen n\u00e5gon innovat\u00f6r. \u00d6vertygar \u00e4nd\u00e5 kolossalt genom att s\u00e5 formfull\u00e4ndat beh\u00e4rska hantverket.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Richard Lindgren Grand Jubilee 5 Inspelad i Studio Klappland Malm\u00f6 Producent: Christopher Olsson Segerberg (ljudtekniker tillsammans med Ale William Sj\u00f6str\u00f6m) Rootsy Music Releasedatum: 24\/1 2024 Fram tills alldeles nyligen var Richard Lindgren bara ett namn jag vagt h\u00f6rt talas om, absolut inte skam \u00e5 s\u00e4gandes n\u00e5gon jag hade koll p\u00e5. Uppt\u00e4ckte honom eftersom han g\u00e4stade […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,22,13624],"tags":[],"class_list":["post-188676","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-skivor","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/188676","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=188676"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/188676\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":188785,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/188676\/revisions\/188785"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=188676"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=188676"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=188676"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}