![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/Parthenope_-_Neapels_hjarta_Bild_00_TriArt_Film.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Parthenope \u2013 Neapels hj\u00e4rta
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 20 december 2024
\nRegi Paolo Sorrentino
\nRollerna Celeste Dalla Porta som Parthenope, Daniele Rienzo som hennes \u00e4ldre bror, Silvio Orlando som professorn Marotta, Gary Oldman som John Cheever, Dario Aita som n\u00e4ra v\u00e4n och Peppe Lanzetta som biskop.<\/p>\n
N\u00e4r vi st\u00e5r inf\u00f6r livets slut verkar allting ha varit en ironi s\u00e4ger den biskop som filmens huvudperson Parthenope m\u00f6ter i slutet av filmen. Det ligger n\u00e5got i det n\u00e4r vi ser till Parthenope liv fr\u00e5n f\u00f6delsen 1950 till pensioneringen 2023. De sju decennierna under vilka filmen utspelar sig ger henne visserligen en m\u00e4ngd olika intressanta upplevelser och m\u00f6jligheter men ironiskt nog \u00e4r det trots det som om hon aldrig lever livet fullt. Hon glider f\u00f6r det mesta runt bland m\u00e4nniskor med ett ansikte och en blick fylld av en distanserad och of\u00f6rl\u00f6st l\u00e4ngtan. Filmen b\u00f6rjar med att hon f\u00f6ds i havet utanf\u00f6r Neapels kust omgiven av glada sl\u00e4ktingar och v\u00e4nner. I n\u00e4sta filmsekvens, 18 \u00e5r senare, stiger hon som en ung, vacker och oskyldigt leende kvinna upp ur vattnet vid samma strand. D\u00e4r tillbringar hon dagarna kl\u00e4dd i bikini konverserande och l\u00e4tt fl\u00f6rtande med vackra m\u00e4nniskor i vackra milj\u00f6er. Hon blir uppvaktad av b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor. I stort sett alla m\u00e4n \u00e5tr\u00e5r och fantiserar om henne. Du \u00e4r s\u00e5 vacker att du kan f\u00e5 allt du vill utan att ens fr\u00e5ga s\u00e4ger en av m\u00e4nnen. En av de \u00e4ldre m\u00e4nnen fr\u00e5gar henne om hon hade gift sig med honom om han hade varit 40 \u00e5r yngre. Hon svarade p\u00e5 sitt typiska s\u00e4tt med en annan motfr\u00e5ga. Hade du gift dig med mig om jag hade varit 40 \u00e5r \u00e4ldre? Alla hennes relationer \u00e4r n\u00e4ra och distanserade p\u00e5 en och samma g\u00e5ng. Hon sj\u00e4lv, liksom alla andra kvinnor som m\u00e4n omger henne verkar l\u00e4ngta efter n\u00e5got annat \u00e4n det som \u00e4r. Men det f\u00e5r inte g\u00e5 f\u00f6r l\u00e5ng f\u00f6r enligt Parthenope \u00e4r lust och \u00e5tr\u00e5 ett mysterium medan sex \u00e4r lustens begravning. Hon l\u00e4ngtar efter en framtid som hon s\u00e4ger \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n henne sj\u00e4lv och alla andra. Samtidigt som hennes l\u00e4ngtan efter n\u00e5got annat g\u00f6r att hon p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt inte tar f\u00f6r sig av det som nuet har att erbjuda. I st\u00e4llet glider hon som en av v\u00e4nner s\u00e4ger st\u00e4ndigt undan. N\u00e4r en rik man undrar om han kan f\u00e5 tr\u00e4ffa henne svarar hon kanske. N\u00e4r han sedan fr\u00e5gar n\u00e4r det kan ses svarar hon svalt leende att det ing\u00e5r i spelets regler att inte f\u00e5 veta n\u00e4r. <\/p>\n
Men vad skall hon g\u00f6ra med sitt liv? Eftersom en akademisk karri\u00e4r \u00e5tminstone k\u00e4nns lite lockande skriver hon in sig p\u00e5 universitetet. D\u00e4r hon m\u00f6ter professor Marotta som g\u00e5r med p\u00e5 att handleda henne p\u00e5 ett villkor. De m\u00e5ste \u00f6msesidigt komma \u00f6verens om att han inte skall d\u00f6ma henne och att hon inte skall d\u00f6ma honom.<\/p>\n
Strax efter m\u00f6tet med professorn h\u00e4nder det pl\u00f6tsligt n\u00e5got som skakar om henne ordentligt. Hennes bror beg\u00e5r sj\u00e4lvmord vilket hon ger sig sj\u00e4lv skulden f\u00f6r. Den krisartade situationen leder bland annat till att hon b\u00f6rjar unders\u00f6ka andra livsv\u00e4gar och upplevelser. Hon tr\u00e4ffar ov\u00e4ntat sin favoritf\u00f6rfattare John Cleever, en av de f\u00e5 m\u00e4n som p\u00e5 s\u00e4tt och vis avvisar henne. N\u00e4r hon f\u00f6ljer med en nyvunnen v\u00e4n till Neapels fattigkvarter och m\u00f6ter hon en v\u00e4rld som hon n\u00e4stan inte visste fanns. D\u00e4refter \u00e5terv\u00e4nder hon till professor Marotta och blir hans assistent. N\u00e4r hon s\u00e5 sm\u00e5ningom blir hembjuden till honom v\u00e5gar han visa henne sitt livs m\u00e4rkliga hemlighet eftersom de har lovar varandra att inte vara d\u00f6mande. Marotta f\u00f6resl\u00e5r sedan att hon skall s\u00f6ka upp Neapels, i hans mening, otrevliga biskop eftersom biskopen \u00e4r v\u00e4l bevandrad i hennes forskningsomr\u00e5det. Bes\u00f6ket kommer inte enbart handla om hennes forskningsomr\u00e5de mysterier. Hon och biskopen inleder dessutom ett m\u00e4rkligt spel med sexuella inslag. <\/p>\n
Den akademiska karri\u00e4ren leder sedan till att hon blir professor i antropologi vid ett mindre universitet trots att hon blir erbjuden att eftertr\u00e4da Marotta vid universitetet i Neapel. \u00c4ven inom den akademiska v\u00e4rlden blir hon beundrade, nu av studenter och kollegor. Den framtid som hon i sin ungdom f\u00f6rest\u00e4llde sig vara st\u00f6rre \u00e4n henne sj\u00e4lv och alla andra tillsammans ledde allts\u00e5 fram till en framg\u00e5ngsrik akademisk karri\u00e4r. Men var det hon l\u00e4ngtade efter i sin ungdom? Blev framtiden st\u00f6rre \u00e4n henne sj\u00e4lv? Det \u00e4r tveksamt. Hennes trots \u00e5ldern vackra ansikte och matta \u00f6gonen \u00e5terspeglas fortfarande l\u00e4ngtan efter n\u00e5got annat \u00e4n det som varit och det som \u00e4r. Framtiden blev kanske inte st\u00f6rre \u00e4n alla de begr\u00e4nsningar och r\u00e4dslor f\u00f6r att leva fullt ut som formade henne liv redan som ung. I slutscenerna h\u00e4nder n\u00e5got nytt som g\u00f6r att hennes ansikte pl\u00f6tsligt lyser upp. Hon ler befriat och hennes annars s\u00e5 matta \u00f6gon gnistrar. Inf\u00f6r vad d\u00e5, kanske livet sj\u00e4lvt i form av en stor skara lyckligt sjungande fotbollsfans, fotbollslaget Napoli Neapels stolthet. \u00c4ntligen n\u00e5got som engagerar fr\u00e5n hj\u00e4rtat. <\/p>\n
Filmen \u00e4r intressant och v\u00e4rd att se bland annat p\u00e5 grund av alla de vackra och ibland ov\u00e4ntade milj\u00f6erna. Men trots det och trots alla de intressanta faser som Parthenope g\u00e5r igenom saknar filmen p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt en livsnerv, det t\u00e4nder aldrig till ordentligt. Som \u00e5sk\u00e5dare glider man med p\u00e5 samma s\u00e4tt som Parthenope glider med genom livet, fr\u00e5n det ena till det andra. Ingen av sk\u00e5despelarnas prestationer \u00e4r s\u00e4rskilt minnesv\u00e4rda.
\nFilmen inneh\u00e5ller visserligen m\u00e5nga k\u00e4nslor av gl\u00e4dje, humor, sorg och ilska men det \u00e5terspeglas inte s\u00e4rskilt mycket i Parthenope kroppsspr\u00e5k, ansikte och \u00f6gon. Hennes karakt\u00e4r fastnar i en vacker och sn\u00e4ll ytlighet. Det g\u00f6r att filmen aldrig engagerar fullt ut.<\/p>\n