![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/konklav.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Konklaven
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 20 december 2024
\nRegi Edvard Berger <\/p>\n
Det \u00e4r \u00f6ver ett decennium sedan The Ghost Writer av Roman Polanski hade premi\u00e4r, ursprungligen en bok f\u00f6rfattad av Robert Harris. Det var en v\u00e4lregisserad, sp\u00e4nnande och klurig thriller som m\u00e5h\u00e4nda inte var \u00e4mnad att skrivas in i filmhistorien, men den bj\u00f6d p\u00e5 ett stycke mycket god underh\u00e5llning. Och p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt och vis k\u00e4nns Konklaven som en direkt uppf\u00f6ljare till The Ghost Writer. <\/p>\n
Visuellt, tempom\u00e4ssigt och strukturellt skulle de flesta tittare vara urs\u00e4ktade om de misst\u00e4nkte att vi har g\u00f6ra med filmiska en\u00e4ggstvillingar. Flera g\u00e5nger om \u00e4r det kusligt likt Polanskis film fr\u00e5n 2010, det \u00e4r samma stadiga, n\u00e4rmast l\u00e5ngsamma, ber\u00e4ttarteknik som tar sm\u00e5 men best\u00e4mda steg fram\u00e5t, samma tryckande st\u00e4mning och mycket kompetenta sk\u00e5despel. P\u00e5 senare tid verkar ett antal filmskapare vara fascinerade av att skapa optimal sp\u00e4nning genom att anv\u00e4nda sig av \u00e4mnen som initialt inte alls verkar l\u00e4mpa sig f\u00f6r det syftet. I fjol blev k\u00e4rnfysik till en ren thriller i Christopher Nolans Oppenheimer. David Fincher gjorde kodning och aff\u00e4rsavtal till ett rafflande m\u00e4sterverk i The Social Network, Konklaven verkar i samma tradition. <\/p>\n
Denna g\u00e5ng har vi att g\u00f6ra med n\u00e5got s\u00e5 snustorrt och stelt som en konklav, dvs valet av en ny p\u00e5ve. Det rigor\u00f6sa och byr\u00e5kratiska f\u00f6rloppet visas upp \u2019\u2019i sin fulla glans\u2019\u2019. Detta inneb\u00e4r evighetsl\u00e5nga ritualistiska processer, grubblande och utl\u00e4ggningar om tro och tvivel. Att ens hoppas p\u00e5 att skapa sp\u00e4nning med dessa ingredienser kan tyckas vara lika hoppl\u00f6st som att \u00e4ta fettfritt bacon, men otroligt nog hittar regiss\u00f6ren Edward Berger, precis som Fincher och Nolan, ett s\u00e4tt att skapa en tryckkokare och engagera tittaren. <\/p>\n
Detta sker genom en otroligt t\u00e4t och syrefattig atmosf\u00e4r som st\u00e4ndigt lockar och intresserar. Genom att bokstavligen l\u00e5sa in och isolera karakt\u00e4rerna, f\u00f6rs\u00e4tta dem i en oerh\u00f6rt sp\u00e4nd milj\u00f6, skapar en intensitet som resulterar i den b\u00e4sta sortens kammarspel. Kammarspelets viktigaste inslag, som god dialog och vasst sk\u00e5despel \u00e4r p\u00e5 sin plats, med en – som alltid, stabil och otroligt \u00e5terh\u00e5llsam rolltolkning av Ralph Fiennes som alltid f\u00f6rst\u00e5tt inneb\u00f6rden av det subtila och d\u00e4mpade kontra det \u00f6verdrivna och h\u00f6gljudda. <\/p>\n
Den inst\u00e4ngda och syrefattiga milj\u00f6n skapar flera plattformar f\u00f6r sp\u00e4nning, det kan vara n\u00e5got s\u00e5 simpelt som ett avsl\u00f6jande, en hetsig konversation eller uppt\u00e4ckten av ett dokument, allt blir n\u00e4rmast explosivt med filmens t\u00e4ta atmosf\u00e4r. D\u00e4rf\u00f6r blir Konklaven snarare en politisk thriller d\u00e4r den danska Den Tredje Makten g\u00f6r sig p\u00e5mind, bland annat med ett modernt digitalfoto som besitter en ot\u00e4ck sk\u00e4rpa som m\u00e5lar de gr\u00e5a och og\u00e4stv\u00e4nliga hallarna och salarna likt grafitm\u00e5lningar med rakbladsvassa linjer. <\/p>\n
Med tanke p\u00e5 det, f\u00f6r de flesta, ointressanta \u00e4mnet \u00e4r det en sann bragd hur regiss\u00f6ren Edward Berger lyckas mata publiken med sp\u00e4nning. Det \u00e4r f\u00f6rst i filmens tredje akt som filmen uppvisar tydliga brister, fr\u00e4mst genom en rad helt osannolika skeenden som b\u00e5de frustrerar och irriterar och som g\u00e5r i polemik med \u00f6vriga filmen – som v\u00e4rderar det \u00e5terh\u00e5llsamma framf\u00f6r det explosiva. Uppl\u00f6sningen inneh\u00e5llandes en fyndig v\u00e4ndning levereras inte heller riktigt s\u00e5 v\u00e4l som man hade kunnat hoppats p\u00e5.<\/p>\n
Konklaven \u00e4r m\u00e5nga g\u00e5nger om om\u00e5ttligt st\u00e4mningsfull, intensiv och fascinerande, trots att v\u00e4ldigt lite av v\u00e4rde egentligen utspelas framf\u00f6r publiken, om det inte vore f\u00f6r n\u00e4mnda final hade detta varit en av \u00e5rets mer imponerande filmupplevelser. <\/p>\n