{"id":188423,"date":"2024-12-16T15:19:44","date_gmt":"2024-12-16T13:19:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=188423"},"modified":"2024-12-16T15:19:45","modified_gmt":"2024-12-16T13:19:45","slug":"stjarnan-ger-publiken-vad-de-vill-ha-plus-ett-par-glansande-overraskningar-lisa-nilsson-mattias-torell-i-lerum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=188423","title":{"rendered":"Stj\u00e4rnan ger publiken vad de vill ha plus ett par gl\u00e4nsande \u00f6verraskningar – Lisa Nilsson & Mattias Torell i Lerum"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

14\/12 2024<\/p>\n\n\n\n

Derg\u00e5rdsteatern i Lerum (arrang\u00f6r Musik i Lerum)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Strax f\u00f6re den konsert jag \u00e5kt t\u00e5g till med v\u00e4nnen Leif Wivatt dyker ett minne upp n\u00e4r jag scrollar p\u00e5 facebook. Var tydligen tre \u00e5r sedan recension av en annan s\u00e5ngerskas konsert p\u00e5 Derg\u00e5rdsteatern publicerades (Orkesterjournalens hemsida), n\u00e4mligen den med Sinne Eeg och Josh Nelson. Minnet f\u00e5r mig att filosofera p\u00e5 temat olika falla \u00f6dets lotter. Eeg kan p\u00e5 goda grundar rankas som en av Europas fr\u00e4msta vokalister inom jazzen och har f\u00f6ljaktligen tilldelats flera tunga priser. F\u00f6rvisso \u00e4r veckorna f\u00f6re jul en dokumenterat vansklig tid f\u00f6r arrang\u00f6rer. Men i j\u00e4mf\u00f6relse med Eeg som trollband fr\u00e5n f\u00f6rsta tonen, lockar Lisa Nilsson och hennes ackompanjerande radarpartner sju-\u00e5tta g\u00e5nger fler \u00e5h\u00f6rare. Det \u00e4r skillnad p\u00e5 en djupt respekterad jazzr\u00f6st och en stj\u00e4rna som t\u00e4cker fler genrer. Trots tidpunkten p\u00e5 \u00e5ret, veckodag (l\u00f6rdagskv\u00e4ll) och rej\u00e4lt dyrare biljetter \u00e4n normalt kom cirka 300 personer till Derg\u00e5rdsteatern.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Evenemanget kallar duon f\u00f6r Jul – i n\u00f6d och lust<\/em>. Konstellationen emanerar ur de drastiska begr\u00e4nsningar som inf\u00f6rdes f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan, s\u00e5ledes ett pandemi-projekt. P\u00e5g\u00e5r \u00f6ver tv\u00e5 set med en l\u00e4ngre avdelning efter paus. Allt fl\u00f6t smidigt! F\u00f6reningen och dess duktiga volont\u00e4rer vet sannerligen hur arrangemang av denna kaliber ska organiseras. Vi satt bekv\u00e4mt, s\u00e5g bra och h\u00f6rde varje nyans fr\u00e5n scen. Derg\u00e5rdsteatern \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r sin goda akustik. Under paus fanns m\u00f6jlighet att \u00e4ta r\u00e4ksm\u00f6rg\u00e5s eller fika till sj\u00e4lvkostnadspris. Fick uppfattningen att publiken blev v\u00e4ldigt n\u00f6jd och somliga av dem mer \u00e4n s\u00e5, av vad den samtrimmade duon \u00e5stadkom under Lisa Nilssons obestridliga ledning. \u00c4ven om jag via n\u00e4tet haft kontakt med gitarrist Mattias Torell (tr\u00e4ffade sin arbetsgivare f\u00f6rsta g\u00e5ngen i samband med inspelningen av mega-succ\u00e9n Himlen runt h\u00f6rnet <\/em>1992 vilket det f\u00f6rst\u00e5s redog\u00f6rs f\u00f6r), efter duons turn\u00e9avslutning i Lerum, gl\u00f6mde jag fr\u00e5ga om han alls kan p\u00e5verka repertoaren. Noterade att det spelas efter noter p\u00e5 akustiska gitarrer av mannen som sades ha f\u00e5tt livstidskontrakt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5 nyligen som i f\u00f6rra m\u00e5naden var jag med om ”I n\u00f6d och lust”, d\u00e5 som festivalspelning i Trollh\u00e4ttan. Flera av l\u00e5tarna de levererade d\u00e5 \u00e5terkom nu. Dessutom aviseras som sagt att det handlar om en julspecial och verksamheten p\u00e5 scen h\u00e5ller nog p\u00e5 minst dubbelt s\u00e5 l\u00e4nge som i Trollh\u00e4ttan. Lisa Nilsson tar chansen att v\u00e4sentligt f\u00f6rl\u00e4nga sina prator. Sedan bland annat sin show Kvinnan som \u00e4r jag <\/em>(recenserad h\u00e4r) finns en vana vid teatrala och roligt (sj\u00e4lv)ironiska inslag, lider inte brist p\u00e5 \u00e4mnen att ventilera.<\/p>\n\n\n\n

Stundtals kan vi som lyssnar relatera till de tillst\u00e5nd som anekdoter ger upphov till. Medveten om hur komiskt det kan verka att avsl\u00f6ja tillkortakommanden i ”relations-branschen” vill artisten tro att egocentriska betraktandet ang\u00e5r oss, vilket sannolikt st\u00e4mmer. Och i ber\u00e4ttelsen om mamman drabbad av alzheimer kombineras dr\u00e5pligheter med ofr\u00e5nkomlig tragik , d\u00e5 hon delar med sig av sm\u00e4rtsam biografi. Torell improviserade fram slingor diskret under f\u00f6rmedlingen av dessa vindlande historier. Kontentan \u00e4r att likt Lill Lindfors h\u00e5lls det p\u00e5 aningen f\u00f6r l\u00e4nge i n\u00e5gra passager. Finns en orsak till att stj\u00e4rnor i krogshower brukar ta regi. F\u00f6rvisso skrattar publiken garanterat mer \u00e4n de trodde de skulle g\u00f6ra, kanske allra mest kvinnor i ungef\u00e4r samma \u00e5lder. Hon gick n\u00e4stan inte alls utanf\u00f6r egna sf\u00e4ren, vilket var ett klokt drag i en hysteriskt polariserande tid.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I vimlet efter\u00e5t kommenterar en drivande kraft i arrangerande f\u00f6rening konserten. S\u00e4ger till mig att musiken skiljer sig \u00e5t fr\u00e5n vad jag vanligtvis brukar h\u00f6ra i Derg\u00e5rdsteatern, vilket \u00e4r en korrekt iakttagelse. P\u00e5 artistens Wikipedia-sida anges genrer: visa, pop och jazz. Man b\u00f6r dock p\u00e5minna sig om att s\u00e5ngerskan, l\u00e5tskrivaren och producenten deltagit i Mello och inte minst legat \u00f6verst p\u00e5 Svensktoppen flera g\u00e5nger. Att hon sjungit med soulfunkiga Blacknuss-g\u00e4nget inte att f\u00f6rgl\u00f6mma. ( \u00e4ger maxin Ingen g\u00f6r det b\u00e4ttre <\/em>, en h\u00e4rlig flirt med up-tempo house. Wikipedia missar dessutom hennes kunskaper om brasiliansk musik \u00b4a la bossa. I Jul i n\u00f6d och lust <\/em>ges exempel fr\u00e5n angivna kompletterande genrer.<\/p>\n\n\n\n

Man \u00f6ppnar med komposition av Andreas Mattsson, Var \u00e4r du min v\u00e4n? <\/em>fr\u00e5n S\u00e5nger om oss <\/em>(2013) vars framg\u00e5ng p\u00e5 Svensktoppen g\u00e5tt mig f\u00f6rbi. Den avl\u00f6ses av balladen Vart du \u00e4n g\u00e5r <\/em>som tydligen var listetta med upphovsmannen Niklas Str\u00f6mstedt. Lisa gjorde sin version i samband med S\u00e5 mycket b\u00e4ttre<\/em> f\u00f6r \u00e5tta \u00e5r sedan. Inledningen \u00e4r till bel\u00e5tenhet, en smula nedtonad fast tendenser till wailande sk\u00f6njes. F\u00f6rsta kr\u00f6net n\u00e5s i den luftiga brasilianska avdelningen som ges insiktsfull introduktion. H\u00e4r tolkas en ljuv s\u00e5ng om k\u00e4rlek signerad Ivan Lins (h\u00f6rt p\u00e5 Nef). Gitarrspelet blir naturligt nog mer framtr\u00e4dande med eleganta licks. Lisa sjunger obehindrat p\u00e5 portugisiska. \u00d6verg\u00e5r i detta sjok till att f\u00f6rmedla st\u00e4mningsbilder fr\u00e5n sin vistelse genom att sjunga Regn i Rio<\/em>. En vemodig visa som harmonierar v\u00e4l med vad hon p\u00e5 ett roande vis ber\u00e4ttat.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vad av det oerh\u00f6rda sortimentet av jull\u00e5tar inf\u00f6rlivas? Jo till att b\u00f6rja med en oantastlig version av Jul, jul, str\u00e5lande jul <\/em>och d\u00e4rp\u00e5 lyckad cover p\u00e5 singer songwritern Ron Sexsmith, en kanadensare som turnerade flitigt i Sverige f\u00f6r 20-30 \u00e5r sedan. Titeln p\u00e5 detta melankoliska alster \u00e4r Maybe This Christmas<\/em>. Med en \u00f6kad dos av driv uppn\u00e5s konsertens andra kr\u00f6n. Andra set inleds snyggt och avskalat i The Christmas Song <\/em>(”Chestnuts”) <\/em>skriven av bland andra Mel Torm\u00e9. Med Viktor Nor\u00e9n och Andreas Mattsson har hon tillverkat en julduett betitlad Det \u00e4r dig jag v\u00e4ntat p\u00e5. <\/em>Torell har i motsats till i Trollh\u00e4ttan inga direkta stick att sola i, endast antydningar. Dock liras h\u00e4r s\u00e5 l\u00e4ckra ackordf\u00f6ljder att publiken brister ut i spontan appl\u00e5d.<\/p>\n\n\n\n

Lisa till\u00e5ter sig att vara sentimental och tar i med vibrerande st\u00e4mband. Har i detta segment en kul utl\u00e4ggning om rom-coms. Klassiska N\u00e4r det lider mot jul <\/em>(Det str\u00e5lar en stj\u00e4rna) <\/em>fordrar vokal kompetens \u00e1 la musikal-standard och s\u00e5dan finns ju ocks\u00e5 i registret. Med ackuratess g\u00f6rs What Are You Doing New Years Eve? <\/em>, en standard fr\u00e5n 1947. Att den gjorts k\u00e4nd av en storhet som Ella Fitzgerald signaleras genom scat. Och allra sist levereras ett kraftprov st\u00e5endes i Oh Helga natt <\/em>som i f\u00f6rsta hand associeras till Jussi Bj\u00f6rling och en lika allsidig artist som Lisa Nilsson. Syftar p\u00e5 Tommy K\u00f6rberg som h\u00f6rdes senast p\u00e5 YSJF.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Har inte koll p\u00e5 eventuella f\u00f6rebilder. Sedan decennier f\u00f6rfogar Lisa \u00f6ver en egen omissk\u00e4nnlig st\u00e4mma. I en av sina underh\u00e5llande monologer avsl\u00f6jas att hon f\u00e5tt sjunga f\u00f6r sin barndomsidol. H\u00e4ndelsen intr\u00e4ffade n\u00e4r Stevie Wonder fick Polarpriset. Det ska ha varit \u00f6ppningssp\u00e5ret p\u00e5 Songs In The Key Of Life. <\/em>Denna cover imponerar exceptionellt, renderar i dubbla guldstj\u00e4rnor. Duon er\u00f6vrar auditoriet genom sin energi, sin totala h\u00e4ngivenhet.<\/p>\n\n\n\n

Till denna hyllning byts till en nylonstr\u00e4ngad gitarr (tror jag). Exklusivt f\u00f6r n\u00f6rdar kan meddelas vilka instrument den elegante musikern anv\u00e4nder. Den st\u00e5lstr\u00e4ngade kollektionen best\u00e5r av en D-222 som \u00e4r en jubileumsmodell, skiftas stundom till D-28 vintage fr\u00e5n 1937, medan den med fetare sound \u00e4r en Larrive\u00e9. Info fr\u00e5n en man som v\u00e4rderar dessa gig h\u00f6gt. Hans uppgift \u00e4r att lyh\u00f6rt tillhandah\u00e5lla melodier, inte att vara n\u00e5gon virtuos \u00e4ven om man observerar hur ledigt hantverket bem\u00e4stras. Tomrummet efter rytminstrument fylls i viss m\u00e5n av s\u00e5ngerskan sj\u00e4lv. I h\u00e4nderna har hon frekvent ett par rasslande pinaler som jag inte klurat ut vad de heter.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ska g\u00f6ra n\u00e5gra nedslag till i anteckningarna innan jag checkar ut. Den i omg\u00e5ngar sj\u00e4lvironiska personen i centrum f\u00e5r oss att garva \u00e5t en l\u00e5ng harang, om hennes pl\u00f6tsliga behov av Peter Le Marc och dylika bekr\u00e4ftande medm\u00e4nniskor, vilka b\u00f6r finns tillhands n\u00e4r livet krisar. Detta sagt med glimten i \u00f6gat. Monologen kulminerar med schlager-poppiga samarbetet S\u00e5ngen om oss, <\/em>vars medryckande refr\u00e4ng och f\u00f6rmodad tonartsh\u00f6jning sitter som en sm\u00e4ck.<\/p>\n\n\n\n

Vissa samarbeten omn\u00e4mns som framg\u00e5tt medan andra negligeras. N\u00e4r p\u00e5 slutet 100 <\/em>med sin uppseendev\u00e4ckande text och monster-hitten det komiskt k\u00e5seras kring framf\u00f6rs, lyfts varken Ana Diaz eller Mauro Scocco fram. Ratata-duons inverkan p\u00e5 stj\u00e4rnans genombrottsplattor f\u00f6rbig\u00e5s under denna turn\u00e9. F\u00f6r att ge en i princip fullst\u00e4ndig bild och redovisa samtliga melodier, ska p\u00e5pekas att rytmen tilltar p\u00e5tagligen i en annan listetta p\u00e5 Svensktoppen, n\u00e4mligen det medryckande lyckorus som f\u00e5tt titeln Varje g\u00e5ng jag ser dig<\/em>. Lisa Nilsson visar d\u00e5 varf\u00f6r s\u00e5ng \u00e4r hennes elixir och varf\u00f6r hon lockar lyssnare brett. Mattias Torell riffar i finalen medan det i extranumren blir alls\u00e5ng i refr\u00e4ng p\u00e5 Himlen runt h\u00f6rnet<\/em> och allra sist som framg\u00e5tt en andaktsfull julh\u00e4lsning.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

14\/12 2024 Derg\u00e5rdsteatern i Lerum (arrang\u00f6r Musik i Lerum) Strax f\u00f6re den konsert jag \u00e5kt t\u00e5g till med v\u00e4nnen Leif Wivatt dyker ett minne upp n\u00e4r jag scrollar p\u00e5 facebook. Var tydligen tre \u00e5r sedan recension av en annan s\u00e5ngerskas konsert p\u00e5 Derg\u00e5rdsteatern publicerades (Orkesterjournalens hemsida), n\u00e4mligen den med Sinne Eeg och Josh Nelson. Minnet […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-188423","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/188423","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=188423"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/188423\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":188478,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/188423\/revisions\/188478"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=188423"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=188423"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=188423"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}