{"id":188283,"date":"2024-12-15T02:18:59","date_gmt":"2024-12-15T00:18:59","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=188283"},"modified":"2024-12-15T15:40:17","modified_gmt":"2024-12-15T13:40:17","slug":"atskilliga-hojdpunkter-pa-varmande-visbok-release-pa-aftonstjarnan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=188283","title":{"rendered":"\u00c5tskilliga h\u00f6jdpunkter p\u00e5 v\u00e4rmande visbok-release p\u00e5 Aftonstj\u00e4rnan"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

12\/12 2024<\/p>\n\n\n\n

Aftonstj\u00e4rnan p\u00e5 Hisingen<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

2021 gav Svenska Akademin ut portalverket En svensk visbok- 99 visor och en psalm vars inneh\u00e5ll str\u00e4cker sig fr\u00e5n medeltiden fram till visv\u00e5gen p\u00e5 60-talet. I h\u00f6st har det kommit en uppf\u00f6ljande del som tar vid kronologiskt och l\u00f6per fram till v\u00e5ra dagar. Volymen ( tanken \u00e4r att den ska recenseras h\u00e4r) har f\u00e5tt titeln En ny svensk visbok – 99 visor och en rapp. <\/em>Enda kritik som kunnat noteras avser formatet. Vill man l\u00e4sa noterna vid pianot g\u00f6r man b\u00e4st i att fota av sidan\/ sidorna, eftersom det blir og\u00f6rligt att ha en volym p\u00e5 540 sidor uppslagen. Ansvariga f\u00f6r urval, presentationer och kommentarer\/ ordf\u00f6rklaringar har Taube-experten och litteraturvetaren David Anthin och hedersdoktorn, pedagogen och vistolkaren Martin Bagge varit. Till saken h\u00f6r att jag kommit i kontakt med den sist n\u00e4mndes karri\u00e4r d\u00e5 vi \u00e4r j\u00e4mn\u00e5riga och gick i samma skola p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l h\u00f6gstadiet som i gymnasiet. Och vi ses ibland d\u00e5 vi b\u00e5da \u00e4r publik p\u00e5 andras konserter. I h\u00f6stas var duon v\u00e4rdar f\u00f6r en release-tillst\u00e4llning i B\u00f6rshuset med bland andra Marie Bergman, Finn Zetterholm och Lena Willemark.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Trots utmaningen i att locka publik veckorna f\u00f6re jul anordnade de i V\u00e4stsverige boende redakt\u00f6rerna ett releaseparty ocks\u00e5 p\u00e5 hemmaplan. Undertecknad hade tid och lust att n\u00e4rvara f\u00f6r att subjektivt dokumentera och lyfta fram tongivande inslag i programmet. Tippar att anrika Aftonstj\u00e4rnan hade en bel\u00e4ggning p\u00e5 drygt femtio procent vilket inte \u00e4r fy skam. Flera ur visbokens redaktionskommitt\u00e9 upptr\u00e4dde. Nuvarande rektor och hennes legendariska f\u00f6reg\u00e5ngare p\u00e5 visutbildningen vid Nordiska folkh\u00f6gskolan gjorde sammaledes. Invigde kv\u00e4llen gjorde emellertid ordvige ”attack-trubaduren” Loke Nyberg. Till eget ackompanjemang p\u00e5 fiol och d\u00e4refter gitarr framf\u00f6rs tv\u00e5 av bokens visor. Dels \u00c5rstider <\/em>av Allan Edwall, dels hans egen hit Aldrig mera r\u00e4dd<\/em> fr\u00e5n 2007, en uppg\u00f6relse i rasande tempo i Vysotskijs anda. Ordsvallets frenesi tar oss i besittning. Efter att h\u00f6rt denne underground-visartist p\u00e5 minifestival bokade jag honom som final i samband med \u00e5rsm\u00f6ten i SEKO. Planerades tyv\u00e4rr s\u00e5 illa av kollegor att det enligt uppgift resulterade i ett \u00f6ken-gig. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Eleverna p\u00e5 ovan n\u00e4mnda vislinje inramade de professionella artisternas program, genom att i caf\u00e9et framtr\u00e4da med varsitt val ur boken. Var mer tacksamt f\u00f6r den handfull uttolkare som inledde j\u00e4mf\u00f6rt med den halva som avslutade. Publiken var av naturliga sk\u00e4l mer fokuserad inledningsvis. Var och en bidrog med sin s\u00e4rart och samtliga ackompanjerade sig med akustisk gitarr. Har f\u00f6r mig att Melissa Horn-l\u00e5t f\u00f6rekom tv\u00e5 g\u00e5nger. En danska var tapper, fixade att sjunga p\u00e5 svenska. Minns jag r\u00e4tt sj\u00f6ngs l\u00e5tar av bland andra Peps, Bj\u00f6rn Afzelius, Th\u00e5str\u00f6m och Alf Hambe. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Egensinnigt otidsenlige vismakaren Gunnar K\u00e4llstr\u00f6m fick det \u00e4rofulla uppdraget att inleda livemusiken i huvudprogrammet. Till alldeles utm\u00e4rkt gitarrspel lanseras egentillverkade G\u00f6ken \u00e4r hurtig<\/em> , en ljuv k\u00e4rlekss\u00e5ng vars harmonik k\u00e4nns besl\u00e4ktad med Alf Hambe. R\u00f6sten framh\u00e4ver fint varje nyans ocks\u00e5 i det sm\u00e5tt sentimentala alster Mikael Wiehe tonsatte i synt-drapering om en f\u00e5gel bortom r\u00e4ddning. K\u00e4llstr\u00f6m som tillverkat en m\u00e4ngd trevliga visor p\u00e5 skivor med Fridens liljer skulle n\u00e4rmaste kv\u00e4llarna \u00e5terv\u00e4nda till Aftonstj\u00e4rnan f\u00f6r show med K G Malm. V\u00e4rdarna f\u00f6rklarar uppl\u00e4gget som n\u00e4stan alla f\u00f6ljer: egen och annans visa vald ur boken.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Arrang\u00f6rens imponerande line-up inneh\u00e5ller en fixstj\u00e4rna. Trubaduren med den halvsekell\u00e5nga karri\u00e4ren i ryggen kan i dessa kretsar inte kallas n\u00e5got annat, efter fyra i princip uts\u00e5lda releasekonserter (recenserade den f\u00f6rsta) i v\u00e5ras p\u00e5 samma scen. N\u00e4r jag ger mig till k\u00e4nna och lyckas f\u00e5 en liten pratstund med Dan Berglund efter\u00e5t, ber\u00e4ttar han att fem av hans alster tagits med i den nya visboken varav tre h\u00e4mtats fr\u00e5n Vildmarken<\/em>, Martin Bagges favorit ur sparsmakade katalogen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vid sin sida p\u00e5 gitarr och mandolin finns i vanlig ordning den oumb\u00e4rlige Henrik Cederblom. Efter ett par takter i S\u00e5na som vi<\/em> drabbas jag fast jag h\u00f6rt l\u00e5ten flera g\u00e5nger, ryser av v\u00e4lbehag av auran fr\u00e5n Berglund. Nedtonad magi f\u00f6ljs upp med ytterligare tidl\u00f6s hit och som bonus f\u00f6r en filminspelning (material till dokument\u00e4r), g\u00f6rs den tyv\u00e4rr evigt aktuella De m\u00f6rdades fria republik<\/em>. Det mest verkningsfulla statement som skrivits om f\u00f6rh\u00e5llanden i Sverige p\u00e5 temat klass. Duons framtr\u00e4dande \u00e4ger en nimbus av sj\u00e4lvklar auktoritet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Stor succ\u00e9 if\u00f6rd r\u00f6d grann kl\u00e4nning g\u00f6r Jenny Almsenius, vilket bekr\u00e4ftas av hur m\u00e5nga som tackar henne enskilt efter\u00e5t. Hade mina aningar vart\u00e5t det kunde ta v\u00e4gen efter att hyllat artistens Povel-tribut live och p\u00e5 skiva. Beundransv\u00e4rd n\u00e4rvaro paras med dito vokal f\u00f6rm\u00e5ga. Almsenius backas f\u00f6rtj\u00e4nstfullt upp av lyh\u00f6rde samarbetspartnern Johan Bengtsson p\u00e5 kontrabas och vikarierande gitarrist Henrik Cederblom. Vi f\u00e5r h\u00f6ra hennes intima bidrag till Visboken, en orgiastisk lovs\u00e5ng till ett k\u00e4rleksrus, i form av jublande walking blues fr\u00e5n debuten som hon generad ville skulle gl\u00f6mmas bort. Den \u00e5tf\u00f6ljs av sorglustig klassiker av Kristina Lugn, N\u00e4r jag var gift med Herman <\/em>i arrangemang av Lisa Nilsson\/ Mattias Torell. Jennys r\u00f6stresurser i kombination med hennes utstr\u00e5lning och Henriks stick renderar i rungande bifall. Faller definitivt f\u00f6r vad artisten och hennes medarbetare \u00e5stadkommer p\u00e5 scen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

David Anthin konstaterar att avsev\u00e4rt fler texter av kvinnor kvinnor f\u00f6rekommer i den nya volymen, vilket avspeglas i galans line-up. Nordiska Visskolans legendariska rektor Hanne Juul medverkar liksom den nuvarande Maud Lindstr\u00f6m. D\u00e5 blir det exempelvis Telegram f\u00f6r fullm\u00e5nen <\/em>( C. Vreeswijk), Lindstr\u00f6ms Vacker vid vatten <\/em>d\u00e4r Johan Bengtssons bassolo river ner appl\u00e5der och Kent Anderssons svidande vidr\u00e4kning med \u00f6verheten i Balladen om br\u00f6dupproret<\/em> i en mer reciterande tappning, en stark sak jag h\u00f6rt vid flera tillf\u00e4llen med Maria H\u00f6rnelius live. En f\u00f6r mig obekant r\u00f6st Katarina A Karlsson, framf\u00f6r tillsammans med Martin Bagge p\u00e5 bohusl\u00e4nskt ”tungom\u00e5l” den naturdoftande visa av henne som tryckts i praktverket. Till vardags handleder hon studenter p\u00e5 kandidat- och masterniv\u00e5 och \u00e4r f\u00f6rsta alt i RilkeEnsemblen. Juul \u00e5terkommer med sin gitarr, framf\u00f6r i en l\u00e5gm\u00e4ld version hit av Thorstein Bergman som fick genklang med Lill Lindfors. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Forts\u00e4tter vi p\u00e5 det feminina temat kan f\u00f6rst\u00e5s inte Jenny Will\u00e9n f\u00f6rbig\u00e5s. Alldeles f\u00f6r l\u00e4nge sedan som jag h\u00f6rde denna underfundiga varelse. Ska det tillskrivas slumpen eller \u00e4r hon f\u00f6ga aktiv numera? Kommenterar p\u00e5 ett obetalbart vis hur hon kl\u00e4dd i svart f\u00e5r ta hand om de sorgliga str\u00e5ken, medan den r\u00f6da Jenny blivit en publikfavorit genom sin oemotst\u00e5ndliga charm. Hur som helst sjunger Will\u00e9n bland annat Nu skall nya r\u00f6ster h\u00f6ras <\/em>(M. Wiehe) och sitt eget f\u00e4ngslande bidrag, en text hon skrivit till l\u00e5t (Ellorio)<\/em> signerad gitarristen Krister Jonsson. Utan att g\u00f6ra samma intryck som Almsenius ska s\u00e4gas att hon sjunger riktigt bra.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Visestrad\u00f6ren passar p\u00e5 att hylla flera personer, d\u00e4ribland Stefan Fors\u00e9n. Exklusivt att f\u00e5 h\u00f6ra denne oldtimer sjunga Harry Martinsson till eget ackompanjemang. Pianisten och komposit\u00f6ren vars h\u00e4lsa sviktat senaste tiden assisterar Katarina A Karlsson i ett orginal signerat henne. Och den samme framf\u00f6r en intrikat duett med Jenny Will\u00e9n i en tons\u00e4ttning av Fors\u00e9n p\u00e5 en text av Barbro Lindgren. N\u00e5gon g\u00e5ng ska vi d\u00f6\/ Nu f\u00f6ds ett barn <\/em>g\u00f6rs med s\u00e5dan vibrerande gl\u00f6d att den utn\u00e4mns till en av aftonens allra finaste stunder. Nobelpristagarens dikt st\u00f6ps ytterst kreativt om till en slags konstmusik av snillet Fors\u00e9n, initiativtagare till \u00c4nglaspel som skivdebuterade f\u00f6r fyrtiotv\u00e5 \u00e5r sedan.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att runda av genom att f\u00f6rmedla vad som h\u00e4nde i extranumret och lyfta fram det emotionella sug som d\u00e5 uppstod. Vi f\u00e5r veta av Martin Bagge att Laleh g\u00e5tt estetiskt program \/ musik p\u00e5 Hvitfeldtska gymnasiet, att hon s\u00f6kte sig fram genom att mest \u00e4gna sig \u00e5t spela trummor i k\u00e4llaren. Kunde n\u00e5gon l\u00e4rare f\u00f6rutsp\u00e5 vilken superstj\u00e4rna hon skulle bli? Anf\u00f6rda av Bagge med signifikant Taube – darr p\u00e5 st\u00e4mbanden ger oss k\u00f6ren och en helt of\u00f6rberedd Cederblom en m\u00e4ktig tolkning av En stund p\u00e5 jorden<\/em>, vars upprinnelse man med f\u00f6rdel kan l\u00e4sa om i en ny svensk visbok. <\/em>Framf\u00f6randet framkallar rysningar av v\u00e4lbehag. K\u00f6ren l\u00e5ter underbart, sammanfattar med gracil precision firandet av svensk samtida viskonst, i samband med releasen av ett imponerande verk jag lovar att \u00e5terkomma till.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

12\/12 2024 Aftonstj\u00e4rnan p\u00e5 Hisingen 2021 gav Svenska Akademin ut portalverket En svensk visbok- 99 visor och en psalm vars inneh\u00e5ll str\u00e4cker sig fr\u00e5n medeltiden fram till visv\u00e5gen p\u00e5 60-talet. I h\u00f6st har det kommit en uppf\u00f6ljande del som tar vid kronologiskt och l\u00f6per fram till v\u00e5ra dagar. Volymen ( tanken \u00e4r att den ska […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-188283","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/188283","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=188283"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/188283\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":188392,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/188283\/revisions\/188392"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=188283"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=188283"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=188283"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}