![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/image001-2-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Levande och d\u00f6da i Winsford
\nBetyg: 2
\nSvensk biopremi\u00e4r: 13 december
\nRegi: Caroline Ingvarsson<\/p>\n
H\u00e5kan Nesser \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r att skriva l\u00e4ttillg\u00e4ngliga och v\u00e4lskrivna b\u00f6cker vars spr\u00e5k och ber\u00e4ttande \u00e4r ypperligt. P\u00e5 film har f\u00e5 – om n\u00e5gra, av dessa kvalit\u00e9er manifesterat sig. Alltifr\u00e5n de fasansfulla Van Veeteren-adaptionerna till filmatiseringen av Kim Novak Badade Aldrig I Genesarets Sj\u00f6, har Nesser i filmformat knappast gjort sig v\u00e4rdig n\u00e5gra st\u00f6rre hyllningar. Levande Och D\u00f6da I Winsford v\u00e4nder inte heller p\u00e5 denna negativa trend vad g\u00e4ller att filmatisera Nessers litteratur. Likt alltf\u00f6r m\u00e5nga filmer p\u00e5 senare tid \u00e4r David Fincher-inspirationerna n\u00e4rmast pinsamma, detta genom ett sylvasst foto f\u00f6rsett med dova f\u00e4rgfilter. <\/p>\n
F\u00f6rhoppningen \u00e4r att g\u00f6ra en suggestiv, l\u00e5ngsam och klurig film som g\u00e4rna spelar p\u00e5 det \u00f6vernaturliga och psykologiska. Det \u00e4r klassiska inslag f\u00f6r de b\u00e4sta av thrillers, men tanken \u00e4r betydligt b\u00e4ttre \u00e4n slutresultatet. Caroline Ingvarsson som regisserar g\u00f6r sin l\u00e5ngfilmsdebut och v\u00e4xtv\u00e4rken \u00e4r m\u00e4rkbar, Ingvarsson beh\u00e4rskar inte den kirurgiska precision som en f\u00f6rstklassig thriller beh\u00f6ver. Flera sekvenser som borde g\u00f6ra publiken lika sp\u00e4nd som pianotr\u00e5dar blir ist\u00e4llet till stapplande antiklimax. Ber\u00e4ttartekniken \u00e4r ocks\u00e5 alltf\u00f6r grovhuggen f\u00f6r att n\u00e5gonsin engagera, flera av de mysterium och oklarheter som filmen vill omvandla till sp\u00e4nningsmoment fallerar likt ett SL-t\u00e5g d\u00e5 sn\u00f6n anl\u00e4nder, detta d\u00e5 saker och ting \u00e4r alltf\u00f6r uppenbara. <\/p>\n
I flera scener verkar Ingvarsson desperat vilja f\u00f6rs\u00f6ka \u00f6vertyga om att sp\u00e4nningen \u00e4r fullkomlig och att vad som helst kan h\u00e4nda, tyv\u00e4rr kan ingen som sett mer \u00e4n en film i sitt liv k\u00f6pa det. Och trots konstant hotfull musik och udda kameravinklar – menade att skapa en k\u00e4nsla av olust, \u00e4r sp\u00e4nningshalten lika med noll. <\/p>\n
Dessutom \u00e4r personregin och karakt\u00e4rsgalleriet lika intressant som en v\u00e4rmefl\u00e4kt f\u00f6r en person som just f\u00f6rsatts i l\u00e5gor. En isande kyla genomsyrar varenda person och inte ens de moment som \u00e4r menade att visa p\u00e5 njutning eller positiv personlighetsf\u00f6r\u00e4ndring framst\u00e5r som n\u00e5got annat \u00e4n d\u00f6da byggnadsblock som klumpigt skall ta ber\u00e4ttelsen fram\u00e5t. <\/p>\n
Filmens avslut kan bara summeras som fullkomligt hoppl\u00f6st d\u00e5 filmen misslyckats kolossalt med uppgiften att engagera eller presentera n\u00e5got som kan betygs\u00e4ttas som intressant. Speltiden p\u00e5 l\u00f6jligt korta nittio minuter k\u00e4nns m\u00e5nga g\u00e5nger som det dubbla. Levande Och D\u00f6da I Winsford vill skr\u00e4mma och upphetsa men den b\u00e4sta reaktionen fr\u00e5n publiken \u00e4r en axelryckning och ett enda l\u00e5ngt \u2019\u2019jaha\u2019\u2019 d\u00e5 eftertexterna rullar. <\/p>\n