{"id":188114,"date":"2024-12-10T04:08:16","date_gmt":"2024-12-10T02:08:16","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=188114"},"modified":"2024-12-11T12:48:05","modified_gmt":"2024-12-11T10:48:05","slug":"lysande-prestationer-fran-huvudrollsinnehavare-i-sedelarande-saga-pinocchio-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=188114","title":{"rendered":"Lysande prestationer fr\u00e5n huvudrollsinnehavare i sedel\u00e4rande saga – Pinocchio p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Ola kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Carlo Collodi <\/p>\n\n\n\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Sisela Lindnlom<\/p>\n\n\n\n

Dramatisering: Peter Dupont Weiss och Katrine Wiedeman<\/p>\n\n\n\n

Regi. Katrine Wiedemann<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostymdesign: Maja Ravn<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Lidia Vos<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Jessica Cederholm<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Joakim Brink<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Dan Andersson<\/p>\n\n\n\n

Musikkonsult: Stephan Bomberg<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Odin Romanus, Kjartan Hansen, Anna Bjelkerud, Anna Harling, Ashkan Ghods, Eline H\u00f6yer, Marta Andersson-Larsson och Simon Rajala<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r p\u00e5 Stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater 6\/12 2024<\/p>\n\n\n\n

spelas till och med 22\/2<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00f6jdas varje g\u00e5ng jag st\u00f6ter p\u00e5 intelligenta manus f\u00f6r scen, en faktor vars vikt inte kan nog understrykas. F\u00f6r att lyckas g\u00e4ller att undvika b\u00e5de \u00f6vertydliga schabloner och att sl\u00e5 in \u00f6ppna d\u00f6rrar, utan att f\u00f6r den skull frestas till att \u00f6verraska genom att bli alltf\u00f6r g\u00e5tfull. Den avv\u00e4gningen uppr\u00e4tth\u00f6lls med bravur i Sk\u00e5l f\u00f6r livet<\/em>, delvis i kusliga Nattvak <\/em>samt \u00f6verlag i bearbetningen av Gatsby<\/em>, f\u00f6r att lyfta fram tre exempel fr\u00e5n Stadsteatern innevarande s\u00e4song.<\/p>\n\n\n\n

Betr\u00e4ffande adapteringen av Pinocchio<\/em> – den v\u00e4rldsber\u00f6mda sagan f\u00f6rst publicerad som f\u00f6ljetong i Italien 1881 – utvecklas den till en stimulerande fallstudie. Sprattlande tr\u00e4dockan med egen vilja vars dr\u00f6m om frihet utg\u00f6r intrigen. Och det manus tv\u00e5 rutinerade sextitalister fr\u00e5n K\u00f6penhamn f\u00f6rlagt till en ospecificerad samtid, tar sin smarta utg\u00e5ngspunkt i en diskussion om f\u00f6r- och nackdelar att str\u00e4va mot att bli m\u00e4nniska. Vilka ofr\u00e5nkomliga plikter har m\u00e4nniskor? Vilka m\u00f6jligheter finns f\u00f6r oss att tillfredsst\u00e4lla v\u00e5ra behov, att f\u00e5 utvecklas och roa sig? Pinocchio slits emellan att g\u00f6ra r\u00e4tt f\u00f6r sig genom att vara flitig i skolan och hj\u00e4lpa andra och lusten att dra ut p\u00e5 \u00e4ventyr. Blir ett l\u00e4ttlurat byte f\u00f6r andras listiga \u00f6vertalning.<\/p>\n\n\n\n

J\u00e4mf\u00f6rt med \u00f6vriga upps\u00e4ttningar p\u00e5 stora scen under spel\u00e5ret \u00e4r scenografin t\u00e4mligen spartansk. Till mest spektakul\u00e4rt inslag utses tvekl\u00f6st bilen som v\u00e4rvar soldater. I \u00f6ppningsscenen m\u00f6ter vi Geppetto och hans skapelse framf\u00f6r en v\u00e4gg av masonit. Vad han ritar p\u00e5 v\u00e4ggen f\u00f6rvandlas f\u00f6r honom till f\u00f6rem\u00e5l och personer att ta h\u00e4nsyn till. N\u00e4r dockmakaren f\u00f6rst visar upp sitt verk framst\u00e4llt av pinjetr\u00e4, blir jag fr\u00e5n trettonde raden os\u00e4ker p\u00e5 om det tillh\u00f6r rekvisitan eller verkligen \u00e4r en g\u00e4nglig, ung sk\u00e5despelare med skor och kortbyxor. Visar sig omg\u00e5ende att figuren med sina spastiska lemmar som sl\u00e4pas runt f\u00f6rkroppsligas p\u00e5 ett suver\u00e4nt s\u00e4tt av Odin Romanus. P\u00e5 kort tid g\u00f6r han d\u00e4rmed sin andra huvudroll p\u00e5 Stadsteatern. Att Romanus galant fixar att utf\u00f6ra de r\u00f6relser koreografen utarbetat resulterar i fysisk teater av magisk magnitud. Och symbiosen med Kjartan Hansen hanteras fullkomligt str\u00e5lande. Han som snarast skildras som dissident \u00e4n reparat\u00f6r av sin sprattlande konstruktion, har ett f\u00f6rh\u00e5llande till dockan med m\u00e4nskliga egenskaper som vore han den son Geppetto aldrig fick. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En alldeles utm\u00e4rkt fungerande ensemble, \u00e5tta till antalet, \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6r denna allegoriska ber\u00e4ttelse. Bortsett fr\u00e5n den fantastiskt animerade gestaltningen av Romanus har resten av kollektivet m\u00e5nga roller att h\u00e5lla reda p\u00e5, vilket g\u00f6rs utan svackor. Den danska meriterade regiss\u00f6ren infriar mer initierade recensenters f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 Wiedemanns kunnande i visuellt och fysiskt utformad scenkonst. P\u00e5 Malm\u00f6 Stadsteater f\u00f6renade hon f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande teater med cirkus i Ett dr\u00f6mspel.<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/em> Upps\u00e4ttningen genomsyras naturligt nog av en anstrykning av upproriskhet, vars otyglade kraft kapitaliseras av krigshetsare. I landet d\u00e4r sagan utspelas rustas f\u00f6r krig. Pinocchio g\u00e5r fr\u00e5n illa omtyckt pluggh\u00e4st till att \u00f6verge hemmet och bli v\u00e4rvad. Ashkan Ghods som Volpino och sedermera rekryt agerar budb\u00e4rare. Lockar med friluftsliv, m\u00e4ttande m\u00e5ltider, sportdryck och \u00f6verhuvudtaget grabbig gemenskap. Mussolini apostroferas. Dessutom alluderar h\u00e5rda bef\u00e4lhavare p\u00e5 Rysslands anfallskrig mot Ukraina, som en tydligt markerad protest. Det varnas f\u00f6r h\u00f6ga ljud i andra akten varf\u00f6r \u00f6ronproppar rekommenderas. Jag f\u00f6ljde r\u00e5det \u00e4ven om det inte var extremt.. H\u00f6ga sm\u00e4llarna symboliserar detonerande bomber. Kjartan Hansen tar sig med ackuratess an flera av dessa osympatiska biroller. Detta f\u00f6r G\u00f6teborgspubliken nya ansikte har en flerspr\u00e5kig bakgrund, ing\u00e5r i ensemblen p\u00e5 \u00c5rhus Teater och \u00e4r medgrundare till ett internationellt teaterkompani.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Regi och bearbetning av manus rymmer s\u00e5 pass m\u00e5nga lager att det kan vara v\u00e4rt att se om pj\u00e4sen. Katrine Wiedemann menar att figuren med den efter upprepade l\u00f6gner allt l\u00e4ngre n\u00e4san, k\u00e4nnetecknas av mod och rebelliska drag. F\u00f6rvisso kan uppror vara n\u00f6dv\u00e4ndiga. Men pj\u00e4sens instinktivt handlande hj\u00e4lte uppt\u00e4cker att krig i sig inte \u00e4r n\u00e5got \u00e4delt, utan en spiral av f\u00f6r\u00f6dande destruktivitet.. En nyckelreplik kretsar kring hur karismatiska ledare f\u00f6rf\u00f6r arga unga m\u00e4n med sitt enkla budskap. S\u00e5 oerh\u00f6rt mycket lidande som hade undvikits om inte denna manipulativa f\u00f6rm\u00e5ga existerat hos despoter. Vem kan Pinocchio ivrig att f\u00f6rkovra sig lita p\u00e5? <\/p>\n\n\n\n

I sin ambition att bli m\u00e4nniska kan han inte bara sticka ut. M\u00e5ste ocks\u00e5 enligt regiss\u00f6ren passa in, ett dilemma sociala varelser st\u00e4ndigt m\u00e5ste hantera. Sorg och sm\u00e4rta s\u00e4gs utg\u00f6ra ett slags grundbult f\u00f6r ett gott hj\u00e4rta och samvete, l\u00e4r sig Pinocchio under sina dramatiska upplevelser. Parallellt skildras sk\u00f6ra statsbildningar som en grogrund f\u00f6r moralisk uppluckring och f\u00f6rtryck.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ska inte str\u00e4cka mig s\u00e5 l\u00e5ngt att jag p\u00e5st\u00e5r att det blir r\u00f6rigt, men det \u00e4r v\u00e4ldigt m\u00e5nga roller att h\u00e5lla i s\u00e4r som svischar f\u00f6rbi. Visst hade det underl\u00e4ttat med en lathund. Alternativet \u00e4r som sagt att komma tillbaka, eller att i f\u00f6rv\u00e4g se l\u00e5ngfilmen fr\u00e5n 2019. Har l\u00e4st mig till att Marta Andersson-Larsson spelar den bl\u00e5 fe som ger dockan liv. Under sina v\u00e5dliga \u00e4ventyr sammanstr\u00e5lar de vid olika tillf\u00e4llen. Hennes spastiska marionett-liknande kroppsspr\u00e5k och flickaktiga tonfall g\u00f6r henne till en minnesv\u00e4rd gestalt. Garvade Anna Bjelkerud har hand om fem sm\u00e5 roller och framst\u00e5r som mest konturskarp som l\u00e4rare. Ocks\u00e5 Eline H\u00f6yer har mycket att bestyra, utstr\u00e5lar auktoritet. <\/p>\n\n\n\n

Fast de portr\u00e4tt vilka rymmer \u00f6verl\u00e4gset flest detaljer och mest v\u00e4sentliga repliker g\u00f6rs av firma Ashkan Ghods & Anna Harling (den senare ing\u00e5ende i ensemblen hos Backa). Deras luriga gam\u00e4nger med sitt tajta samspel, bidrar i h\u00f6gsta grad till den uppfriskande punkiga estetik en kollega noterat. Duon har sammantaget lika m\u00e5nga arbetsuppgifter som tidigare uppr\u00e4knade sk\u00e5despelare. En lyckad upps\u00e4ttning med smart manus och alldeles uts\u00f6kt sk\u00e5despeleri toppat av duon gestaltandes Gappetto och Pinocchio.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Carlo Collodi \u00d6vers\u00e4ttning: Sisela Lindnlom Dramatisering: Peter Dupont Weiss och Katrine Wiedeman Regi. Katrine Wiedemann Scenografi och kostymdesign: Maja Ravn Koreografi: Lidia Vos Maskdesign: Jessica Cederholm Ljusdesign: Joakim Brink Ljuddesign: Dan Andersson Musikkonsult: Stephan Bomberg I rollerna: Odin Romanus, Kjartan Hansen, Anna Bjelkerud, Anna Harling, Ashkan Ghods, Eline H\u00f6yer, Marta Andersson-Larsson och Simon Rajala […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-188114","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/188114","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=188114"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/188114\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":188196,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/188114\/revisions\/188196"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=188114"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=188114"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=188114"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}