{"id":188086,"date":"2024-12-08T18:49:22","date_gmt":"2024-12-08T16:49:22","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=188086"},"modified":"2024-12-13T18:41:54","modified_gmt":"2024-12-13T16:41:54","slug":"udda-fine-dining-koncept-inramar-uppgorelser-vars-gransloshet-stundtals-overgar-i-parodi-bobby-fischer-bor-i-pasadena-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=188086","title":{"rendered":"Udda fine dining koncept inramar uppg\u00f6relser vars gr\u00e4nsl\u00f6shet stundtals \u00f6verg\u00e5r i parodi &#8211; Bobby Fischer bor i Pasadena p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"467\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-36-700x467.avif\" alt=\"\" class=\"wp-image-188087\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-36-700x467.avif 700w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-36-300x200.avif 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-36-768x512.avif 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-36.avif 1440w\" sizes=\"auto, (max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foton Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Av Lars Nor\u00e9n<\/p>\n\n\n\n<p>Regi: Frida R\u00f6hl<\/p>\n\n\n\n<p>Scenograf &amp; kostymdesign: Charlotta Nylund<\/p>\n\n\n\n<p>Ljusdesign: Carina Backman<\/p>\n\n\n\n<p>Maskdesign: Suz \u00c5berg<\/p>\n\n\n\n<p>Musikaliskt koncept: Joel Igor Hammad Magnusson<\/p>\n\n\n\n<p>I rollerna: Pelle Grytt, Maria Hedborg, Karin Lycke och Ludvig Stynsberg<\/p>\n\n\n\n<p>Premi\u00e4r 30\/11 2024 p\u00e5 Lilla scen  Folkteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>Spelas till och med 11\/1<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>\u00c4r med om ett sceniskt event, en helhetsupplevelse som alstrar ett spektrum av sv\u00e5rdefinierade k\u00e4nslor. K\u00e4nslor av utsatthet och of\u00f6ruts\u00e4gbarhet, fast ocks\u00e5 behagliga emotioner av  njutbar karakt\u00e4r. De uppst\u00e5r under ett klassiskt Nor\u00e9n-drama de luxe vars \u00d6stermalmsfamiljs groteska s\u00f6nderfall f\u00e5r mig att h\u00e4pna och f\u00f6rl\u00e4get le om vartannat \u00e5t den becksvarta humorn. \u00c4r det mitt perspektiv som f\u00f6r\u00e4ndrats eller har regiss\u00f6r Frida R\u00f6hl i samarbete med erfarne dramaturgen Magnus Lindman lagt in en glidning i tonen, j\u00e4mf\u00f6rt med urpremi\u00e4ren f\u00f6r drygt trettio \u00e5r sedan? Observera att det \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen 5\/12 som recenseras, eftersom jag var upptagen av premi\u00e4r kv\u00e4llen f\u00f6re och inte fick plats p\u00e5 upps\u00e4ttningens premi\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n<p> Aprop\u00e5 det inferno och den \u00e5ngest vi f\u00f6rknippar med en typisk Nor\u00e9n-jul ber\u00e4ttade en av hans d\u00f6ttrar i P1 g\u00e5ngna veckan om en helt annan upplevd verklighet. Upplyste d\u00e5 lyssnarna om att fadern skrev uppemot 150(!) pj\u00e4ser, varav m\u00e5nga hittills f\u00f6rblivit ospelade. Jag inventerade hans verkf\u00f6rteckning nyligen i samband med premi\u00e4r p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska Teater. Kom d\u00e5 fram till att jag sett cirka femton dramer, live eller p\u00e5 teve. En av dessa var teve-versionen av <em>Bobby Fischer bor i Pasadena <\/em>fr\u00e5n 1990 med Lena Nyman och Stefan Sauk som de vuxna, vingklippta barnen.  Cirka femton pj\u00e4ser plus att ha besk\u00e5dat ett par pj\u00e4ser av andra som han regisserat f\u00e5r  v\u00e4l anses vara tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att ha en god inblick i dennes estetik. Och som f\u00f6rdjupning inf\u00f6r intervjun jag fick i uppdrag att g\u00f6ra av LO-tidningen 2009 anv\u00e4ndes f\u00f6rst\u00e5s <em>En dramatikers dagbok. <\/em>F\u00f6r den som vill l\u00e4sa mer om intervjun och mina andra korta m\u00f6ten med Sveriges i nutid fr\u00e4msta kulturexport efter Bergman h\u00e4nvisas till recensionen av hans skilsm\u00e4ssopj\u00e4s <em>Om k\u00e4rlek <\/em>p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska Teater (publicerad h\u00e4r 29\/10 i \u00e5r). <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"467\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-32-700x467.avif\" alt=\"\" class=\"wp-image-188101\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-32-700x467.avif 700w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-32-300x200.avif 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-32-768x512.avif 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-32.avif 1440w\" sizes=\"auto, (max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen sker i samarbete med restaurang FOLK som huserar i samma lokaler n\u00e4rmast entr\u00e9n. Serveringspersonalen, fem till antalet, namnges p\u00e5 hemsidan och i det program med inlagda kort och meny vi f\u00e5r n\u00e4r vi l\u00e4mnar Lilla scen efter att ha vistats d\u00e4r i \u00f6ver tre timmar (lyckligtvis finns en m\u00f6jlighet att g\u00e5 p\u00e5 toaletten). Inte fullkomligt uppenbart, men de tre akterna inklusive prolog och epilog ska enligt uppgift anspela p\u00e5 faserna i ett parti schack.<\/p>\n\n\n\n<p>Tillbaka till det omgivande koncept publiken betalar extra f\u00f6r. Jag prioriterar krogbes\u00f6k h\u00f6gt, lagt mer pengar p\u00e5 den exklusiva vanan \u00e4n de allra flesta med motsvarande ekonomi. Men mig veterligen har jag aldrig varit p\u00e5 n\u00e5gon som har en stj\u00e4rna i Guide Michelin. Vid varje f\u00f6rest\u00e4llning serveras avsmakningsmeny komponerad av kocken Gustav Knutsson fr\u00e5n Restaurang Bhoga till uppemot fyrtio personer, vilka indelas i tre grupper. Knutsson s\u00e4gs till och med ha tolkat manus. De dryckesansvariga heter Lars Olsson och Nicolas Perez medan kockarna som tillreder maten p\u00e5 scen \u00e4r Jesper Jacobsson och Hannes Persson. Under desserten som avnjuts efter att sk\u00e5despelarna tagit emot appl\u00e5dtack och Maria Hedborg f\u00f6rklarar hur allt avrundas, fr\u00e5gar jag nyfiket en av kockarna hur det k\u00e4nns att bli betraktad, i egna pauser st\u00e5 bortv\u00e4nd fr\u00e5n det hiskeliga drama som utspelas ett par meter ifr\u00e5n honom.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"471\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-40-700x471.avif\" alt=\"\" class=\"wp-image-188103\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-40-700x471.avif 700w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-40-300x202.avif 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-40-768x516.avif 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-40.avif 1440w\" sizes=\"auto, (max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Kristallglas fick vi dricka ur, d\u00e4remot inga bestick. Tur att det fanns servetter och avst\u00e4llningsbord f\u00f6r oss som inte satt vid enda stora tr\u00e4bordet. Det blev lite ociviliserat kladdigt och smuligt. Tappade r\u00e4kningen p\u00e5 hur m\u00e5nga g\u00e5nger vi fick sk\u00e5lar och fat med lyxmat. Kom efter\u00e5t p\u00e5 hur effektfullt det var att vi sv\u00e4vade i ovisshet om vad som \u00e5ts, i bj\u00e4rt kontrast till hur ben\u00e4gna dyra krogar \u00e4r att tala om exakt varje ingrediens som serveras. Eventuella allergier, alkohol eller ej och val mellan vegetariskt och animalisk kost var enda faktorer k\u00e4nda p\u00e5 f\u00f6rhand. Tajmingen i serveringen inklusive mentala iskylan tillh\u00f6r konceptet, liksom ljuss\u00e4ttning, scenografi och musik.<\/p>\n\n\n\n<p>Hur det smakade? Gott p\u00e5 ett s\u00e4tt som ofta skulle tillfredsst\u00e4lla en gourmet, \u00e4ven om vissa smaker var \u00f6verdrivet starka. Ett undantag var en t\u00e4mligen vidrig, grumlig buljong. Ville man chocka smakl\u00f6karna i paritet med hur familjemedlemmar bildligt talat sliter varandra i stycken? Vill p\u00e5st\u00e5 att niv\u00e5n p\u00e5 dryck inte var lika prisv\u00e4rd som p\u00e5 den kulinariska avdelningen. \u00d6ver tv\u00e5hundra kronor f\u00f6r alkoholfritt alternativ framst\u00e5r som ett \u00f6verpris. Vid n\u00e4rmare eftertanke ska  betonas att niv\u00e5n p\u00e5 maten var mycket f\u00f6rm\u00e5nlig.  Hade sannolikt kostat l\u00e5ngt mer \u00e4n det dubbla om menyn hade intagits p\u00e5 Michelin-krogen. Tyv\u00e4rr b\u00f6rjar detta event inte n\u00e5got vidare f\u00f6r min del. Exkluderades fr\u00e5n v\u00e4lkomstsk\u00e5l med draja i foaj\u00e9n, fick ist\u00e4llet i motsats till Expressens recensent h\u00e5lla till godo med smakl\u00f6s juice. Beh\u00f6vde sv\u00e4lja &#8221;bitterheten&#8221;, skaka den av mig f\u00f6r att bli positivt inst\u00e4lld till en oviss forts\u00e4ttning.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"518\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-22-700x518.avif\" alt=\"\" class=\"wp-image-188105\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-22-700x518.avif 700w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-22-300x222.avif 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-22-768x568.avif 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-22.avif 1440w\" sizes=\"auto, (max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Grad\u00e4ngen \u00e4r borttagen. Publiken sitter l\u00e4ngs tre v\u00e4ggar vilka avsk\u00e4rmas av vinr\u00f6da draperier. I sista akten f\u00e5r ett par \u00e5sk\u00e5dare s\u00e4tta sig i den soffa som tidigare utgjort centrum f\u00f6r dramatiken, de skr\u00e4mmande uppg\u00f6relser som \u00e4ger rum i fashionabel v\u00e5ning p\u00e5 \u00d6stermalm. Konflikterna f\u00e5r nytt br\u00e4nsle efter att de fyra familjemedlemmarna varit p\u00e5 teater och sett <em>L\u00e5ng<\/em> <em>dags f\u00e4rd mot natt.<\/em> Loftet ovanf\u00f6r kockarnas arbetsplats har regiss\u00f6r R\u00f6hl tagit i anspr\u00e5k f\u00f6r att markera att familjens sovrum \u00e4r bel\u00e4gna en trappa upp. Ljuss\u00e4ttningen \u00e4r effektfull, gulaktigt sken eller halvskuggig. <\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6r ovanlighets skull f\u00f6r att vara Nor\u00e9n finns ingen jazz med i f\u00f6rest\u00e4llningen. D\u00e4remot har Folkteaterns huskomponist och oftast anlitade musiker Joel Igor Hammad Magnusson sammanst\u00e4llt kongenial pianomusik av reflekterande karakt\u00e4r. I scenen p\u00e5 bilden ovan har den alkoholiserade l\u00e4rarinnan Ellen (Karin Lycke) best\u00e4mt sig f\u00f6r att vid midnatt p\u00e5 maxvolym g\u00e5 loss till ikonisk disco-d\u00e4nga. Samma l\u00e5t (<em>I Will Survive)<\/em> \u00e5terkommer f\u00f6r \u00f6vrigt som en slags sorgsen final, i en avskalad, uts\u00f6kt dr\u00f6jande version av n\u00e4mnde komposit\u00f6r och Mariam Wallentin. <\/p>\n\n\n\n<p>Publiken sysselsatt med att \u00e4ta och &#8221;sk\u00f6lja ner&#8221; vad de inmundigat betraktar en minst sagt krisande familj p\u00e5 n\u00e5gra meters avst\u00e5nd. Ytterst osannolikt att familjeterapi skulle r\u00e4dda dem. De best\u00e5r av egenf\u00f6retagaren Carl (Pelle Grytt) vars bevakningsfirma blivit uppk\u00f6pt av amerikaner. Alltmer desperat f\u00f6rs\u00f6ker han v\u00e4dja till maka och barn att sk\u00e4rpa sig, str\u00e4va efter normalitet. (Han f\u00e5r h\u00f6ra att han avskyr f\u00f6r\u00e4ndringar.) Men f\u00f6rg\u00e4ves d\u00e5 destruktiva krafter i omlopp inte kan st\u00e4vjas. Dominanta modern (Maria Hedborg) delar ett flertal drag med Mary Tyrone i den pl\u00e5gsamma pj\u00e4s de nyss bevittnat. Vilken skuld hon har i sina barns trasiga psyken \u00e4r sm\u00e4rtpunkten <em>Bobby Fischer bor i Pasadena <\/em>roterar kring. Ellen \u00e4r en periodare som k\u00e4mpar med att beh\u00e5lla sin l\u00e4rartj\u00e4nst. Dricker f\u00f6r att gl\u00f6mma sedan hennes barn dog och hennes f\u00f6rh\u00e5llande gick i kras f\u00f6r att k\u00e4nna sig v\u00e4rd n\u00e5got. Hon har en gripande utl\u00e4ggning om socialt arv. Provkartan av dysfunktionella beteenden toppas av den tillf\u00e4lligt hemmaboende sonen (Ludvig Stynsberg). En ober\u00e4kneligt labil autist utan konsekvenst\u00e4nk vars maniska fr\u00e5gor frestar p\u00e5 omgivningen. Flera i familjen anklagas f\u00f6r oviljan\/ of\u00f6rm\u00e5gan att svara. Som en kulmen ber\u00e4ttar han sj\u00e4lv bakgrunden till pj\u00e4sens titel utan att g\u00e5 in p\u00e5 forna v\u00e4rldsm\u00e4starens border line personlighet.<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"450\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-38-700x450.avif\" alt=\"\" class=\"wp-image-188109\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-38-700x450.avif 700w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-38-300x193.avif 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-38-768x493.avif 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-38.avif 1440w\" sizes=\"auto, (max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Undanglidande fadern som  str\u00e4var f\u00f6rg\u00e4ves efter att familjens representanter ska bete sig respektfullt mot varandra, inpr\u00e4ntar att han f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra sitt b\u00e4sta, ett f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt ocks\u00e5 mamman intalar sig att hon praktiseras, fast barnen direkt hugger p\u00e5 dylika kommentarer. Hon som vill h\u00e5lla sig a jour med vad som h\u00e4nder. I l\u00e4ngden f\u00e5r jag som framskymtat enorma problem att ta ber\u00e4ttelsen och hur den marinerats med giftpilar p\u00e5 allvar. Det sl\u00e5r \u00f6ver i pastisch, eller rent av parodi. Som ett hopkok p\u00e5 <em>Linje Lusta, Vem \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r Virgina Woolf?, <\/em>Harold Pinter och Tennesse Williams, <em>Se dig om vrede<\/em>, givetvis <em>L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt <\/em>och snarlika infernon i andra dramer av Lars Nor\u00e9n. Medan somliga scener drabbar med furi\u00f6s kraft genom att vara p\u00e5 pricken, blir de sammantagna till alltf\u00f6r orimliga och d\u00e4rmed oproportionerliga projektionsytor. P\u00e5minner om n\u00e4r musikalartister \u00f6verbetonar genom att waila.<\/p>\n\n\n\n<p>Ludvig Stynsberg gjorde sin praktik i <em>Br\u00f6derna Mozart <\/em>p\u00e5 Folkteatern tidigare i \u00e5r. Trots att studierna p\u00e5g\u00e5r g\u00f6r han redan nu avtryck i en tacksam roll. Pelle Grytt har medverkat i ett drygt halvdussin upps\u00e4ttningar p\u00e5 Folkteatern som jag recenserat plus i en avstickare till Backa Teater. Han ingick i det beg\u00e5vade team under Erik Holmstr\u00f6ms ledning som gjorde dockteater och i en st\u00f6rre ensemble roade oss under pandemin med helt olika s\u00e4tt att tackla <em>Don Quijote, <\/em>i en genialiskt innovativ och snabb process. Maktl\u00f6s betraktar hans rollfigur hur elakheter haglar omkring honom, brusar utan framg\u00e5ng upp ett par g\u00e5nger. En durkdriven sk\u00e5despelare som \u00f6vertygat hos Teater Galeasen f\u00e5r i denna upps\u00e4ttning  \u00f6verl\u00e5ta de mest intensiva monologerna till \u00f6vriga i ensemblen. B\u00e5de han och Maria Hedborg har gjort en rad roller i film och f\u00f6r teve.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"700\" height=\"473\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-24-1-700x473.avif\" alt=\"\" class=\"wp-image-188110\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-24-1-700x473.avif 700w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-24-1-300x203.avif 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-24-1-768x519.avif 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/1732787277-bobbyf_mb-24-1.avif 1440w\" sizes=\"auto, (max-width: 700px) 100vw, 700px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>I m\u00e5ngt och mycket \u00e4r pj\u00e4sen en rasande konflikth\u00e4rd, en envig emellan dotter och f\u00f6r\u00e4ldrar. Ett antal av mamma Gunnels repliker s\u00e5rar n\u00e4r hon i vredesmod f\u00f6rsvarar sig, blickar tillbaka.  Ol\u00f6sta trauman kommer upp till ytan. Hos Hedborg som jag i f\u00f6rsta hand associerar med Backa, roller i <em>Fucking \u00c5m\u00e5l <\/em>och <em>G\u00f6sta Berlings saga <\/em>p\u00e5 SVT Drama, utkristalliseras ett tonfall publiken f\u00f6rmodligen kommer b\u00e4ra med sig. Mixen av h\u00e4vdelsebeg\u00e4r och uppriktig f\u00f6rtvivlan g\u00f6r definitivt avtryck.<\/p>\n\n\n\n<p>Frilansaren Karin Lycke tycks utrustad med en s\u00e4rskild sorts kvalitet, vars nerviga utstr\u00e5lning kan bli n\u00e4ra nog kuslig att besk\u00e5da. Det \u00e4r som om ingen hinna existerar emellan sk\u00e5despelaren och rollen, n\u00e5got som dramatikern troligen k\u00e4nde till.  \u00c4nda sedan genombrottet i <em>Breaking The Waves <\/em>verkar hon typecastas till att portr\u00e4ttera individer pl\u00e5gade av demoner, befinnande sig p\u00e5 gr\u00e4nsen till att g\u00e5 s\u00f6nder.  Har sett henne i minnesv\u00e4rda gestaltningar hos fria grupper (inte minst G\u00f6teborgs Dramatiska), Tofta Sommarteater och hos Stadsteatern och Folkteatern. I den pj\u00e4s vars titel h\u00e4mtats fr\u00e5n Ellens broder och dennes idol, \u00f6verr\u00e4cker Lycke till oss ett kolossalt starkt portr\u00e4tt. Man begriper inte varifr\u00e5n den enormt uppb\u00e5dade energin kommer. Trots ber\u00e4ttigade hyllningen hade regiss\u00f6ren tj\u00e4nat p\u00e5 vrida ner utfallen n\u00e5gra steg ibland. Upps\u00e4ttningen tappar emellan\u00e5t trov\u00e4rdighet p\u00e5 grundval av hur attackerna skoningsl\u00f6st iscens\u00e4tts..<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Av Lars Nor\u00e9n Regi: Frida R\u00f6hl Scenograf &amp; kostymdesign: Charlotta Nylund Ljusdesign: Carina Backman Maskdesign: Suz \u00c5berg Musikaliskt koncept: Joel Igor Hammad Magnusson I rollerna: Pelle Grytt, Maria Hedborg, Karin Lycke och Ludvig Stynsberg Premi\u00e4r 30\/11 2024 p\u00e5 Lilla scen Folkteatern i G\u00f6teborg Spelas till och med 11\/1 \u00c4r med om ett sceniskt event, en [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-188086","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/188086","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=188086"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/188086\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":188267,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/188086\/revisions\/188267"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=188086"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=188086"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=188086"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}