![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/vredensdruvor-2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Vredens druvor<\/strong> En f\u00f6rest\u00e4llning om den m\u00f6rka baksidan av den amerikanska dr\u00f6mmen. Om de m\u00e5nga som k\u00e4mpar och k\u00e4mpar men \u00e4nd\u00e5 inte har en chans att f\u00f6rverkliga den stora dr\u00f6mmen om att lyckas och bli rik och trygg. Vredens druvor fr\u00e5n 1939. skriven av Nobelpristagaren John Steinbeck, \u00e4r ett episkt drama om flykt, framtidsdr\u00f6mmar, kapitalism och solidaritet.<\/p>\n I inledningen sitter en \u00e4ldre man med vitt h\u00e5r och vitt sk\u00e4gg (Anders Beckman) och ber\u00e4ttar suggestivt om v\u00e4drets makter som slagit till och jorden s\u00e5 torr att inte ens ogr\u00e4set v\u00e4xer bra och banker och de f\u00f6rm\u00f6gna som skulle kunna hj\u00e4lpa \u00e4r lite h\u00e4nsynsl\u00f6sa som den f\u00f6r\u00f6dande torkan. M\u00e4nniskor \u00e4r desperata och har inte mat till barnen. Till denna f\u00f6rtorkade uppgivna delstat kommer Tom Joad hem efter fyra i f\u00e4ngelset. Familjens hus \u00e4r f\u00f6rst\u00f6rd och familjen \u00e4r vr\u00e4kt och p\u00e5 v\u00e4g till Kalifornien. I Kalifornien \u00e4r det b\u00f6rdigt, d\u00e4r finns det jobb. Det beh\u00f6vs arbetare som kan plocka apelsiner och persikor och m\u00e5nga andra frukter. Det har de h\u00f6rt och det st\u00e5r p\u00e5 flygblad som delats ut. Tom Joad f\u00f6ljer med sin familj. De packar in sig och tr\u00e4ngs i bilen, som s\u00e5 m\u00e5nga andra g\u00f6r. L\u00e4ngs v\u00e4gen m\u00f6ter de b\u00e5de solidaritet och girighet. Det \u00e4r m\u00e5nga som f\u00f6rs\u00f6ker tj\u00e4na sig en hacka p\u00e5 de utsatta, fattiga flyktingarna. Ibland m\u00e5ste de betala f\u00f6r att f\u00e5 sl\u00e5 sig ner och sova en natt. Bensin \u00e4r inte heller gratis. Men ibland f\u00e5r de ocks\u00e5 uppleva sammanh\u00e5llning med andra som \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g mot dr\u00f6mmarnas Kalifornien.<\/p>\n P\u00e5 scenen v\u00e4xlar dramatiserade scener med avsnitt d\u00e5 en sk\u00e5despelare ber\u00e4ttar n\u00e5got ur boken. Det mesta tappar fart n\u00e4r det ber\u00e4ttas av en person ist\u00e4llet f\u00f6r att gestaltas. Det g\u00f6r det i denna upps\u00e4ttning ocks\u00e5, men samtidigt blir det som en s\u00e4rskild rytm i f\u00f6rest\u00e4llningen som \u00e4r positiv. De avsnitt d\u00e5 n\u00e5gon sk\u00e5despelare ber\u00e4ttar om vind och natur och stora skeenden blir som ett omkv\u00e4de som fr\u00e5n de gamla grekiska dramerna.<\/p>\n Sk\u00e5despelarna \u00e4r samspelta och imponerande. H\u00f6gsta betyg f\u00f6r sina insatser f\u00e5r de allihop: Anders Beckman, David Book, Erik Ehn, Karin Franz K\u00f6rlof, Rasmus Luthander, Ingela Olsson och Christoffer Svensson.<\/p>\n Den amerikanska dr\u00f6mmer som gestaltas i m\u00e5nga b\u00f6cker, filmer, musikaler och pj\u00e4ser skildrar n\u00e5gon som har tunga motg\u00e5ngar men \u00e4nd\u00e5 k\u00e4mpar och k\u00e4mpar och lyckas bli en vinnare. Det \u00e4r s\u00e5 klart en f\u00f6rljugen bild f\u00f6r de flesta. Det finns de som kan lyckas och det fanns s\u00e4kert ocks\u00e5 de som lyckades med sin utvandring till Kalifornien under den tid som Steinbecks roman skildrar men den stora massan lyckas inte, det \u00e4r det nog ingen tvekan om. Den stora massan blir oftast lurad och vinnarna \u00e4r de som redan \u00e4ger mycket, eller de som \u00e4r samvetsl\u00f6sa nog att utnyttja den som \u00e4r desperat. I f\u00f6rest\u00e4llningen m\u00f6ter familjen s\u00e5dana personer ocks\u00e5 och det g\u00f6r dagens flyktingar ocks\u00e5, som idag f\u00e5r betala hutl\u00f6sa summor till flyktingsmugglare f\u00f6r att fraktas i livsfarliga gummib\u00e5tar p\u00e5 Medelhavet och som n\u00e4r de \u00e4r framme ofta utnyttjas f\u00f6r att arbeta svart och utan samh\u00e4llets trygghetssystem,<\/p>\n Vredens druvor visar hur de l\u00e4ngst ner p\u00e5 samh\u00e4llets stege alltid f\u00e5r betala det h\u00f6gsta priset och hur de som \u00e4ger mycket alltid har makt att f\u00f6rtrycka de som \u00e4ger mindre och p\u00e5 alla m\u00f6jliga s\u00e4tt tj\u00e4nar p\u00e5 kriser. Det upprepas st\u00e4ndigt v\u00e4rlden \u00f6ver, i olika grad, genom historien. Ber\u00e4ttelsen i Vredens druvor utspelas i USA men har i olika former utspelats i Ryssland och ocks\u00e5 i Sverige, gl\u00f6m inte statssystemet, den svenska versionen av slaveri.<\/p>\n Vredens druvor i Dramatens upps\u00e4ttning \u00e4r starkare \u00e4n det mesta som visats p\u00e5 l\u00e4nge p\u00e5 en svensk teaterscen, den \u00e4r skickligt iscensatt men mycket skr\u00e4mmande och deprimerande<\/p>\n Bertholt Brecht skrev dramer som ocks\u00e5 hade ett tydligt politiskt budskap. Brecht ville att publiken n\u00e4r det gick hem efter en f\u00f6rest\u00e4llning skulle k\u00e4nna att de ville k\u00e4mpa f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra. D\u00e4rf\u00f6r lade han in visor och lite roliga karakt\u00e4rer trots att temat handlade om f\u00f6rryck och or\u00e4ttvisor. Jag \u00e4r inte s\u00e4ker p\u00e5 att denna upps\u00e4ttning av Vredens druvor ger den k\u00e4nslan. Jag g\u00e5r hem efter att ha upplevt en djupt ber\u00f6rande stark ber\u00e4ttelse men jag k\u00e4nner ocks\u00e5 en slags uppgivenhet och hoppl\u00f6shet.<\/p>\n Fakta om regiss\u00f6ren:<\/strong> Om romanen:<\/strong> Vredens druvor Nobelpristagaren John Steinbecks klassiker i regi av Mina Salehpour Konstn\u00e4rligt team Av John Steinbeck \u00d6vers\u00e4ttning Niclas Hval Bearbetning och regi Mina Salehpour Scenografi Andrea Wagner Kostym Maria Anderski Ljus Patrik Angestav Musik\/ljud Sandro Tajouri Peruk och mask Moa Hedberg, Alexander Wernersson Dramaturg Anna K\u00f6l\u00e9n Foto S\u00f6ren Vilks I rollerna Anders Beckman, David Book, […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":187995,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1366,15119,7643],"class_list":{"0":"post-187963","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"category-toppnytt","12":"tag-dramaten","13":"tag-john-steinbeck","14":"tag-teaterkritik","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187963","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=187963"}],"version-history":[{"count":34,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187963\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":188007,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187963\/revisions\/188007"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/187995"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=187963"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=187963"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=187963"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nNobelpristagaren John Steinbecks klassiker i regi av Mina Salehpour
\nKonstn\u00e4rligt team
\nAv John Steinbeck
\n\u00d6vers\u00e4ttning Niclas Hval
\nBearbetning och regi Mina Salehpour
\nScenografi Andrea Wagner
\nKostym Maria Anderski
\nLjus Patrik Angestav
\nMusik\/ljud Sandro Tajouri
\nPeruk och mask Moa Hedberg, Alexander Wernersson
\nDramaturg Anna K\u00f6l\u00e9n
\nFoto S\u00f6ren Vilks
\nI rollerna Anders Beckman, David Book, Erik Ehn, Karin Franz K\u00f6rlof, Rasmus Luthander, Ingela Olsson och Christoffer Svensson<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/vredensdruvor.jpg\")
\nF\u00f6rest\u00e4llningen har en fenomenal, stark och enkel scenl\u00f6sning. Scenen \u00e4r t\u00e4ckt av granulat som ser ut som n\u00e5gon form av gr\u00e5 sand och till h\u00f6ger p\u00e5 scenen st\u00e5r en bit hjulformad pl\u00e5t. Granulaten fungerar b\u00e5de som bild f\u00f6r b\u00f6ljande hav och vattendrag och som stora vidder. Det \u00e4r rent av magiskt.<\/p>\n
\nMina Salehpour \u00e4r baserad i Tyskland och har hela Europa som arbetsf\u00e4lt. Hon har bland annat satt upp pj\u00e4ser av Jonas Hassen Khemiri, och jobbar ocks\u00e5 g\u00e4rna med dramatiseringar av romaner \u2013 inte s\u00e4llan stora familjehistorier. 2023 satte hon upp \u00c1gota Krist\u00f3fs Den stora skrivboken i K\u00f6ln och Nino Haratischwilis Det \u00e5ttonde livet (Till Brilka) i Trondheim.<\/p>\n
\nJohn Steinbecks roman gavs ut 1939 och vann Pulitzerpriset f\u00f6r sk\u00f6nlitteratur 1940. Den r\u00e4knas som en av de viktigaste skildringarna av 1900-talets USA. Steinbeck bel\u00f6nades med nobelpriset i litteratur 1962.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"