{"id":187871,"date":"2024-12-04T17:35:54","date_gmt":"2024-12-04T15:35:54","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=187871"},"modified":"2024-12-05T13:33:37","modified_gmt":"2024-12-05T11:33:37","slug":"utsokta-vokalister-backas-upp-av-magnifika-gjo-i-stralande-julspecial-peter-asplunds-christmas-feeling-med-vivian-buczek-linda-pettersson-emmalisa-hallander-och-goteborg-jazz-orchestra","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=187871","title":{"rendered":"Uts\u00f6kta vokalister backas upp av magnifika GJO i str\u00e5lande julspecial – Peter Asplunds Christmas Feeling med Vivian Buczek, Linda Pettersson, Emmalisa Hallander och G\u00f6teborg Jazz Orchestra"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Jan-Olof Skalenius<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

2\/12 2024<\/p>\n\n\n\n

Park Lane i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

I \u00e5r fick Mats Eklund, trumpetare och verksamhetsledaren i G\u00f6teborg Jazz Orchestra, m\u00f6jlighet att flytta m\u00e5natliga traditionen ”Monday Night Big Band (ett bepr\u00f6vat koncept i \u00f6ver femtio \u00e5r upplockat fr\u00e5n New York)” fr\u00e5n Contrast Public House i Linn\u00e9 till Park Lane i n\u00e4rheten av G\u00f6taplatsen, vilket vid det h\u00e4r laget visat sig vara ett lyft. Dessutom har GJO konserterat i och utanf\u00f6r Brew House, p\u00e5 Stora Teatern, Valand samt Draken (d\u00e5 sattes publikrekord n\u00e4r Ebbot frontade) Jag har flitigt frekventerat uppiggande tillst\u00e4llningarna f\u00f6rlagda till Park Lane, fast tv\u00e5 g\u00e5nger krockade de med andra evenemang.<\/p>\n\n\n\n

Kuri\u00f6st nog var eminente trumpetaren, s\u00e5ngaren och komposit\u00f6ren Peter Asplund jazzm\u00e5ndagarnas f\u00f6rsta g\u00e4st. Sedan f\u00f6ljde Alexander L\u00f6vmark, Vivian Buczek och v\u00e5rs\u00e4songen avslutades sp\u00e4nnande genom en liveversion av Eje Thelins postumt utgivna verk Raggruppamento <\/em>med Lisa Bodelius som trombonsolist. Musiken spelades f\u00f6r \u00f6vrigt in p\u00e5 skiva i somras och d\u00e5 med ingen mindre \u00e4n Nils Landgren i huvudrollen. I h\u00f6st har detta exceptionellt v\u00e4lljudande kollektiv g\u00e4stats av tr\u00e4bl\u00e5saren Fredrik Lindborg och samiska artisten Maxida M\u00e4rak. I samverkan med lokal f\u00f6rening anordnades Brasilian Winter Festival vars solister var rutinerade Lina Nyberg, gitarristen Tobias Grim, superbasisten Rubem Farias och Kelly D Rio. S\u00e5ngare och musiker v\u00e4l f\u00f6rtrogna med landets mjukt sv\u00e4ngande genrer. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
bild Fotoscenen – Johnny K\u00e4p\u00e4\u00e4<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

2007 \u00f6verraskade Peter Asplund sina f\u00f6ljare genom att offentligt tillf\u00f6ra s\u00e5ng och estrad\u00f6rliknande underh\u00e5llning till sin redan ansenliga verktygsl\u00e5da. 2013 sl\u00e4pptes The Christmas Feeling<\/em> (gav cd:n till mamma i julklapp) d\u00e4r han f\u00e5r s\u00e4llskap av tre sk\u00f6nsjungande kvinnor. Och p\u00e5 den v\u00e4gen \u00e4r det \u00e4ven om det i motsats till Nils Landgrens Christmas With My Friends inte kommit fler julskivor. 2018 recenserade undertecknad Asplunds fina julshow i M\u00f6lnlycke med lokala storbandet. Fr\u00e5n den turn\u00e9n kvarst\u00e5r som sagt Malm\u00f6s sprudlande st\u00e4mma Vivian Buczek. Celebra nytillskotten heter som framg\u00e5tt Linda Pettersson och Emmalisa Hallander, s\u00e5ngerskor fr\u00e5n tv\u00e5 generationer vilka s\u00e4llan upptr\u00e4der p\u00e5 V\u00e4stkusten (i Hallanders fall premi\u00e4r i denna region?). Prisade Asplund och Buczek har hyllats av m\u00e5nga, exempelvis er recensent. Pettersson uppb\u00e4r favoritstatus hos musiker sedan decennier medan Hallander korats till jazzens senaste stj\u00e4rnskott efter epitetet ”\u00e5rets genombrott” i LIRA j\u00e4mte ett flertal stipendier. B\u00e5de Asplund och Buczek har gjort \u00e5tskilliga bes\u00f6k i G\u00f6teborg \u00e5 yrkets v\u00e4gnar under 2024, varav n\u00e4stan samtliga recenserats av mig. Att GP aldrig brytt sig om att skriva om G\u00f6teborg Jazz Orchestra m\u00e5ste betraktas som ett pinsamt tj\u00e4nstefel. Kuri\u00f6st nog hade de just denna afton en medarbetare i Stenhammarsalen ett par stenkast ifr\u00e5n som positionerade sig i en m\u00e4rklig recension av Nacka Forum (synd att konserterna krockade).<\/p>\n\n\n\n

GJO \u00e4r i princip ordinarie. P\u00e5 positionen som gitarrist vikarierar Rolf Jardemark f\u00f6rtj\u00e4nstfullt och trombonsektionen har n\u00e5got annorlunda utseende. Kv\u00e4llens f\u00f6rste solist blir inte ov\u00e4ntat tenoristen Bj\u00f6rn Cedergren. Jag som f\u00f6ljt GJO n\u00e4stan sedan starten (intervjuat, recenserat, skrivit kr\u00f6nika med mera) blir lyrisk av att t\u00e4nka p\u00e5 hur de kan l\u00e5ta nu f\u00f6r tiden. \u00c4r h\u00f6gst os\u00e4ker p\u00e5 om storbandsk\u00e4nnare skulle kunna h\u00f6ra skillnad p\u00e5 dem och Count Basies orkester. Ocks\u00e5 medlemmar i orkestern tycktes tagna \u00f6ver vad de \u00e5stadkommit, med sina raffinerat synkade klanger i en gnistrande konsert \u00f6ver tv\u00e5 fylliga set. Tillsammans med inbjudna g\u00e4ster befann man sig p\u00e5 en s\u00e5dan full\u00e4ndad niv\u00e5 att jag inte \u00f6nskade byta ut en enda ton. Innan jag g\u00e5r in p\u00e5 repertoar och de frontande s\u00e5ngsolister som s\u00e5 att s\u00e4ga stj\u00e4l rubrikerna, ska man ha med sig mitt v\u00e4lgrundade omd\u00f6me om GJO. Att jag personligen inte kunde uppb\u00e5da s\u00e4rskilt mycket julst\u00e4mning ska inte f\u00e4stas avseende vid, utan f\u00e5r skyllas p\u00e5 regniga v\u00e4dret och att vi bara befinner oss i f\u00f6rsta advent.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
bild Fotoscenen – Johnny K\u00e4p\u00e4\u00e4<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Att GJO inklusive g\u00e4ster repat dagen f\u00f6re m\u00e4rks. Asplunds in i minsta detalj v\u00e4lregisserade turnerande julshow kunde n\u00e4ppeligen ha f\u00e5tt en mer \u00f6vertygande premi\u00e4r. Lysande arr av fr\u00e4mst Mats H\u00e5lling och Magnus Blom exekveras med oerh\u00f6rd auktoritet och elegans. Arr f\u00f6rekommer ocks\u00e5 av Claus S\u00f6rensen, Klas Lindqvist, Johan Ahlenius med flera. V\u00e4rden introducerar med personliga ing\u00e5ngar damerna med de anm\u00e4rkningsv\u00e4rda r\u00f6stresurserna och genom G\u00f6teborgs-vitsigt fyndiga rim presenteras uppl\u00e4gget. Imponerande formuleringskonst, tillika dito betoningar. Damerna har p\u00e5 sig passande r\u00f6da kl\u00e4nningar n\u00e4r de g\u00f6r entr\u00e9, byter till svarta fodral efter paus. N\u00e4r deras munnar \u00f6ppnas demonstreras vokal f\u00f6rm\u00e5ga som sannerligen matchar orkesterns. Innan jag granskar alla anteckningar ska Tomas Ferngrens insats framh\u00e5llas. En stor eloge till honom f\u00f6r den akustik han ansvarade f\u00f6r. <\/p>\n\n\n\n

Som seden p\u00e5bjuder i shower kickas verksamheten p\u00e5 scen ig\u00e5ng utan stj\u00e4rnornas n\u00e4rvaro. Synkoperna fl\u00f6dar i ett rivigt instrumentalnummer. D\u00e4refter g\u00f6r den elegant ekiperade v\u00e4rden entr\u00e9. Tillsammans med h\u00e4rligt taggad orkester fyras, om jag har tillr\u00e4cklig koll, f\u00f6rsta l\u00e5tarna fr\u00e5n n\u00e4mnda julskiva av, tv\u00e5 l\u00e5tar signerade Mel Torm\u00e9. I tjusig ballad l\u00e4r vi k\u00e4nna Asplund som glimrande crooner. Ska p\u00e5pekas att v\u00e5r ciceron till jazzig julmusik \u00e4r noga med att ge oss titlar, solister och arrang\u00f6rer. En sprittande up tempo-komposition i ett arrangemang av Dicken Hedrenius, Winter Wonderland <\/em>fr\u00e5n 30-talets swingera, kanske mest k\u00e4nd via Bing Crosby och Tony Bennett, ger mig Count Basie-vibbar. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
bild Fotoscenen – Johnny K\u00e4p\u00e4\u00e4<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Emmalisa Hallander blir f\u00f6rst ut av kvinnorna att introduceras, tar publiken med storm i standard fr\u00e5n samma epok som f\u00f6reg\u00e5ende klassiker. Efter I Got My Love To Keep You Warm <\/em>tolkas Have Yourself A Merry Little Christmas <\/em>i duett med Asplund. F\u00f6rvisso en klyscha i sammanhanget. Men vilken pipa svensk jazz senaste s\u00e5ngstj\u00e4rna har! Lyckligtvis kombineras f\u00f6rm\u00e5gan med osviklig pitch, intonation och klangf\u00e4rg.<\/p>\n\n\n\n

Efter paus uppn\u00e5s \u00e4nnu ett kr\u00f6n n\u00e4r interpreten tar sig an Let It Snow <\/em>allt medan trumslagare Adam Ross st\u00e5tligt anf\u00f6r ett otroligt sammansvetsat g\u00e4ng. I sista l\u00e5ten i f\u00f6rsta set tillf\u00f6r Hallander sin lika starka som ljuva st\u00e4mma n\u00e4r samtliga vokalister f\u00f6renas i titelsp\u00e5ret p\u00e5 Asplunds julalbum. Det kryddas med virtuost, vackert solo fr\u00e5n Patrik Putte Jansson p\u00e5 trumpet. Efter\u00e5t fick jag m\u00f6jlighet att uttrycka mitt ber\u00f6m till s\u00e5ngsensationen som gl\u00e4djande nog visste vem jag var. Och jag uppmanar bokare i regionen att lita p\u00e5 mitt och andras omd\u00f6me. Succ\u00e9 kan garanteras om ni bokar Emmalisa Hallander.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
bild Fotoscenen – Johnny K\u00e4p\u00e4\u00e4<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\u00d6versvallande formuleringar m\u00e5ste ocks\u00e5 anv\u00e4ndas f\u00f6r att definiera hennes mer etablerade kollegor. Linda Pettersson (recenserades p\u00e5 YSJF h\u00e4rom \u00e5ret) bevisar vilken enormt h\u00f6g standard hon har i Let Me Be The First One To Wish You A Merry Christmas <\/em>fr\u00e5n 1964 och en nyskriven s\u00e5ng av makarna Asplund betitlad Vintersp\u00e5r. <\/em>Den har en innerlig anstrykning som framf\u00f6rs med bravur. Pettersson r\u00f6r sig lika mycket i en vis- och kammarjazz-tradition som i swingepoken. Och med sitt beundransv\u00e4rda s\u00e4tt att f\u00f6rena teknik och k\u00e4nsla kan hon erinra om Alice Babs, inte minst i ordl\u00f6sa fraser. S\u00e5ngerskan Asplund uppt\u00e4ckte med Mikael R\u00e5bergs storband g\u00f6r dessutom en fin version av When You Wish Upon A Star.<\/em> <\/p>\n\n\n\n

\"\"
bild Fotoscenen – Johnny K\u00e4p\u00e4\u00e4<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vivian Buczek, den s\u00e5ngerska Asplund jobbat l\u00e4ngst med, tar sina f\u00f6rsta toner i Santa Claus Is Coming To Town. <\/em>Bjuder p\u00e5 underbar energi och s\u00e4kert handlag. I duett med v\u00e4rden blir det en eftert\u00e4nksam sak fylld av \u00f6mhet. Christmas Love Song <\/em>till\u00e4gnas v\u00e4rldens barn. I outrot h\u00e5ller hon ut p\u00e5 stavelser p\u00e5 ett betagande s\u00e4tt. I andra set \u00e4r Buczek i sitt esse \u00e1 la Chaka Khan n\u00e4r hon otroligt sj\u00e4lfullt tolkar en d\u00e4nga vars titel jag \u00e4r os\u00e4ker p\u00e5. Musikerna inspireras h\u00f6rbart av hennes lysande leverans och vi bjuds p\u00e5 beg\u00e5vade riff fr\u00e5n Rolf Jardemark och fr\u00e4cka fills fr\u00e5n Vanja Holm p\u00e5 percussion. Som om dessa bravader inte vore nog blir det en hisnande scat-duett med Asplund. St\u00e4mmer mina anteckningar sker det i Jingle Bells. <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Allt som h\u00e4nder p\u00e5 scen kan ju inte redovisas ens i en s\u00e5dan h\u00e4r fyllig recension. Fast n\u00e5gra ytterligare inslag f\u00f6rtj\u00e4nar massvis med ber\u00f6m. Vad betr\u00e4ffar monologen om alkoholrelaterade sk\u00e4mt f\u00e5r den accepteras om man beaktar att den framf\u00f6rs som en blinkning till Rat Pack-ikoner. Och den \u00e4r underh\u00e5llande. Trumpetaren Peter Asplund ger oss sitt lystm\u00e4te flera g\u00e5nger, i duetten med pianist Simon Westman f\u00f6rvandlas f\u00f6rm\u00e5gan till svindlande sk\u00f6nhet i Stilla Natt. <\/em>Pontus Pohl frontar givetvis ber\u00f6rande p\u00e5 altsax d\u00e5 det improviseras \u00f6ver temat i Karl Bertil Jonssons julafton. <\/em>Har h\u00f6rt honom g\u00f6ra det ett par g\u00e5nger tidigare, fast d\u00e5 i mer strikt tolkning. Andra solister som inte f\u00e5r f\u00f6rsummas att lyftas fram \u00e4r bland andra trumpetaren Jonathan Kronevik och saxofonisten Andreas Hall.<\/p>\n\n\n\n

Mest \u00f6verraskande l\u00e5tval utan att falla ur ramen \u00e4r definitivt det mjukpoppiga angen\u00e4ma beat och tonfall som utm\u00e4rker Driving Home For Christmas <\/em>(C. Rea). Mest udda inslag i Asplunds vokala repertoar? Samtliga medverkande avrundar gl\u00e4djespridande med sambastuk i Last Day Of The Year <\/em>med Friden Tolke p\u00e5 fl\u00f6jt och solo av Asplund. Och som en extra slutkl\u00e4m \u00f6verg\u00e5r makarna Asplunds komposition i ett sprittande potpurri d\u00e5 GJO jazzar loss med finess. I ett spektra av omtumlande k\u00e4nslor l\u00e4mnas vi allra sist med en sentimentalt invirad melodi vars titel lyder What Are You Doing New Years Eve? <\/em>bars huvudsolist Emmalisa Hallander \u00e5nyo bekr\u00e4ftar sin aura.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

2\/12 2024 Park Lane i G\u00f6teborg I \u00e5r fick Mats Eklund, trumpetare och verksamhetsledaren i G\u00f6teborg Jazz Orchestra, m\u00f6jlighet att flytta m\u00e5natliga traditionen ”Monday Night Big Band (ett bepr\u00f6vat koncept i \u00f6ver femtio \u00e5r upplockat fr\u00e5n New York)” fr\u00e5n Contrast Public House i Linn\u00e9 till Park Lane i n\u00e4rheten av G\u00f6taplatsen, vilket vid det h\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-187871","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187871","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=187871"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187871\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":187949,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187871\/revisions\/187949"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=187871"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=187871"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=187871"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}