![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/konstellationer.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Konstellationer<\/strong> Alla har vi nog funderat \u00f6ver vad som skulle h\u00e4nt om vi gjort ett annat val vid en korsv\u00e4g i livet. K\u00e4rleksparet i Konstellationer p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern f\u00e5r m\u00f6jlighet att g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng testa alternativa v\u00e4gval. Marianne befinner sig symboliskt sett uppe i v\u00e4rldsrymden. Hon forskar om kvantfysik och ledstj\u00e4rna i pj\u00e4sen \u00e4r den vetenskapliga teorin om parallella universum. Roland som hon raggar upp p\u00e5 en grillfest \u2013 d\u00e4r hon kanske slunkit in som objuden g\u00e4st – \u00e4r en jordn\u00e4ra biodlare. Dessa tv\u00e5 kontraster dras likt magneter till varandra och skiljs ibland \u00e5t i en svindlade dans. \u00c4nda till sista scenen \u00e4r det Marianne som b\u00e5de nyckfullt och beslutsamt leder.<\/p>\n Relationsdramat har en tydlig b\u00e5ge \u2013 utvecklas fr\u00e5n yster fl\u00f6rt till innerlig k\u00e4rlek \u00f6ver hisnande br\u00e5ddjup. Samtidigt g\u00e5r det inte att bortse fr\u00e5n att det finns enerverande hack i handlingen p\u00e5 grund av alla omtag och f\u00f6rskjutningar. Varje ov\u00e4ntad sv\u00e4ng som karakt\u00e4rerna utf\u00f6r illustreras av kometlika ljusblixtar som korsar fondens m\u00f6rker. N\u00e4r kometerna faller mot jorden blir de stilfullt del av det intrikata fl\u00e4tverk av m\u00f6jligheter som kantar spelplatsen. Pj\u00e4sen st\u00e4ller ocks\u00e5 fr\u00e5gan om vad tid egentligen \u00e4r. Kanske g\u00e5r det bara att se tiden som ett f\u00f6rr och ett nu att f\u00f6rankra sig i, s\u00e4ger Marianne l\u00e5tsat l\u00e4ttsamt vid ett tillf\u00e4lle n\u00e4r sorgen griper som vassa klor om hennes inre.<\/p>\n Marianne och Roland befinner sig illusoriskt p\u00e5 en rund cirkel f\u00f6rest\u00e4llande jordskivan. En planet bland andra planeter i den o\u00e4ndliga rymden. K\u00e4rlekshistorien som rullas ut \u00e4r l\u00e5ngtifr\u00e5n unik men ber\u00e4ttartekniken g\u00f6r den klart speciell. Det \u00e4r imponerande hur skickligt Helena af Sandeberg och Linus Troedsson beh\u00e4rskar dess krav p\u00e5 snabba byten av k\u00e4nslol\u00e4gen. Deras samspel fungerar dessutom utm\u00e4rkt. Som publik tror man obetingat p\u00e5 deras k\u00e4rlek och vill dem v\u00e4l. Linus Troedsson fyller Roland b\u00e5de med en massa v\u00e4rme och tvivel. Han f\u00e5r karakt\u00e4ren, som k\u00e4nns lite l\u00f6s i konturerna, att framst\u00e5 som den snygge grannen du blir nyfiken p\u00e5. En vanlig man i bekv\u00e4m manchesterkostym som gillar fotboll och att ta en \u00f6l med grabbarna och n\u00e4r han m\u00f6ter kvinnan i sitt liv sj\u00e4lvklart vill gifta sig. \u00d6ppningsscenen \u00e4r ett stort m\u00f6rker d\u00e4r Tjajkovskijs vackra komposition Berceuse om ett multiuniversum anger ber\u00e4ttartonen. B\u00f6rjan kan ocks\u00e5 s\u00e4gas knyta an till sista scenen d\u00e4r Marianne som alternativ v\u00e4ljer ljuset \u2013 att ta vara p\u00e5 varje \u00f6gonblick av liv som finns kvar. D\u00e5 \u00e4r det f\u00f6r omv\u00e4xlings skull hennes \u00e4lskade make Roland som styr.<\/p>\n Konstellationer kan beskrivas som ett intensivt kammarspel och det \u00e4r underfundigt regisserat av Linus Fellbom. Det \u00e4r en udda, b\u00e5de rolig och allvarligt menande text om behovet att betrakta livet ur olika aspekter och betonar att vi har en fri vilja. Att besk\u00e5da Helena af Sandbergs och Linus Troedssons pardans \u00e4r dessutom en ren fr\u00f6jd. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Konstellationer Av Nick Payne Regi, bearbetning, ljusdesign och scenografi Linus Fellbom Medverkande Helena av Sandeberg och Linus Troedsson Kostym Julia Przedmojska Pianist inspelad musik David Huang Premi\u00e4r p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern 1 december 2024 Alla har vi nog funderat \u00f6ver vad som skulle h\u00e4nt om vi gjort ett annat val vid en korsv\u00e4g i livet. K\u00e4rleksparet […]<\/p>\n","protected":false},"author":87,"featured_media":187821,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-187816","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187816","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/87"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=187816"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187816\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":187824,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187816\/revisions\/187824"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/187821"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=187816"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=187816"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=187816"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAv Nick Payne
\nRegi, bearbetning, ljusdesign och scenografi Linus Fellbom
\nMedverkande Helena av Sandeberg och Linus Troedsson
\nKostym Julia Przedmojska
\nPianist inspelad musik David Huang
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern 1 december 2024<\/p>\n
\nHelena af Sandeberg har den sv\u00e5rare rollen. Hon tolkar Mariannes lust, gl\u00e4dje och v\u00e4xande desperation p\u00e5 ett mycket ber\u00f6rande vis. N\u00e4r Marianne b\u00f6rjar halka p\u00e5 orden anar vi den kommande katastrofen och f\u00f6ljer med best\u00f6rtning hur hon krasst resonerar sig fram till en vetenskaplig l\u00f6sning. Det \u00e4r i sanning ett kvinnoportr\u00e4tt v\u00e4rt att minnas.<\/p>\n
\nDet \u00e4r roligt och r\u00f6rande n\u00e4r paret f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rst\u00e5 varandras jobb. Marianne spelar ned komplexiteten med sin forskning \u201d Jag sitter mest vid datorn och matar in data\u201d. Roland ber\u00e4ttar sk\u00e4mtsamt om n\u00e4r polisen br\u00f6t sig in i hans l\u00e4genhet. De hade f\u00e5tt ett tips om att han langade droger, men det fanns f\u00f6rst\u00e5s bara bivax i sopp\u00e5sarna.<\/p>\n