{"id":187463,"date":"2024-11-27T20:23:36","date_gmt":"2024-11-27T18:23:36","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=187463"},"modified":"2024-12-03T02:55:53","modified_gmt":"2024-12-03T00:55:53","slug":"skona-toner-ur-sprittande-kraftkallor-stipendiekonsert-pa-dergardsteatern-med-blue-heaven-big-band-och-viktoria-tolstoy-krister-jonsson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=187463","title":{"rendered":"Sk\u00f6na toner ur sprittande kraftk\u00e4llor – Stipendiekonsert p\u00e5 Derg\u00e5rdsteatern med Blue Heaven Big Band och Viktoria Tolstoy & Krister Jonsson"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

24\/11 2024<\/p>\n\n\n\n

Derg\u00e5rdsteatern i Lerum (arrang\u00f6r: Musik i Lerum)<\/p>\n\n\n\n

Lokala storbandet Blue Heaven Big Band har existerat i cirka 35 \u00e5r under nuvarande konstn\u00e4rliga ledning. Redan n\u00e4r Hans Nordstr\u00f6m var f\u00e4rsk p\u00e5 posten bar det av till Ume\u00e5 Jazzfestival. Hemsidan f\u00f6rt\u00e4ljer om flera resor till Prag och samarbeten med \u00e5tskilliga k\u00e4nda artister j\u00e4mte framst\u00e5ende musiker. Ligger n\u00e4ra till hands att bed\u00f6ma jazzorkestern som likv\u00e4rdig M\u00f6lnlycke Storband vilka jag h\u00f6rt betydligt fler g\u00e5nger, inte minst f\u00f6r att jag varit med om b\u00e4gge storbandens konserter med \u00e4kta paret Caecilie Norby & Lars Danielsson. (skildrat i ena fallet h\u00e4r medan evenemanget i M\u00f6lnlycke recenserades i OJ). B\u00e5da utm\u00e4rker sig med p\u00e5litlig och p\u00e5drivande rytmsektion med den skillnaden att basisten Magnus Stenhede i BHBB , under \u00e5tminstone \u00e5rets stipendiekonsert, enbart h\u00e5ller sig till elbas. Och det g\u00f6r han med den \u00e4ran f\u00f6rh\u00e5llandevis h\u00f6gt mixad, lyckligtvis utan att hindra h\u00f6rbarheten hos andra instrument.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I foaj\u00e9n fanns en utst\u00e4llning \u00f6ver arrangerande f\u00f6renings imponerande konsertverksamhet. Trots att f\u00f6rteckningen \u00f6ver evenemang inte var komplett kom jag fram till att jag bes\u00f6kt dem vid drygt tjugofem tillf\u00e4llen p\u00e5 minst fem st\u00e4llen. Ungef\u00e4r 250(!) konserter har anordnats, ibland med P2 p\u00e5 plats. Ansiktet ut\u00e5t sedan nystarten 2010 heter Qlaez Wennberg, f\u00f6retagare som dessutom ing\u00e5r i n\u00e4tverket Knutpunkt och i ett nationellt arrang\u00f6rsr\u00e5d. Tv\u00e5 representanter fr\u00e5n kommunens Kultur- och fritidsn\u00e4mnd delade ut Lerums kulturpris till denne of\u00f6rtrutne ambassad\u00f6r f\u00f6r god musik, som i tacktalet uppeh\u00f6ll sig kring att ha m\u00f6jliggjort tillg\u00e5ngen till livemusik och pr\u00f6va-p\u00e5-aktiviteter f\u00f6r barn.. Han \u00e4r m\u00e5n om att jag kommer och ”bevakar” f\u00f6reningens tillst\u00e4llningar medveten om konkurrensen fr\u00e5n mer n\u00e4rbel\u00e4gna konserter. Omfattande presentation och d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljande motivering uppvisade brist p\u00e5 sammanfattande stringens, vilket sannolikt medf\u00f6rde att ber\u00e4ttigade st\u00e5ende ovationer uteblev. Nu kom ist\u00e4llet varma appl\u00e5der fr\u00e5n en \u00f6verraskande stor sittande publik. En kvinna ur f\u00f6reningen tippade att 300 personer samlats denna regniga s\u00f6ndagskv\u00e4ll.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Erik Lindahl<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Viktoria Tolstoy beh\u00f6ver knappast n\u00e5gon n\u00e4rmare presentation. Damen som \u00e4lskar att ge allt p\u00e5 scen \u00e4r ju k\u00e4nd fr\u00e5n ett otal tv-framtr\u00e4danden, turn\u00e9er och tretton album i eget namn sedan debuten f\u00f6r trettio \u00e5r sedan. Har haft f\u00f6rm\u00e5nen att h\u00f6ra henne live \u00e5tskilliga g\u00e5nger under senaste decenniet p\u00e5 festivaler och enskilda konserter, varav flera tillf\u00e4llen i egenskap av recensent. En av de musiker hon helst jobbar tillsammans med \u00e4r en ober\u00e4knelig spjuver med glimten i \u00f6gat vars improvisationer river ner appl\u00e5der. Jag pratar om den f\u00f6rn\u00e4mlige gitarristen Krister Jonsson. Sk\u00e5ningens meritlista \u00e4r omfattande och han har haft egen trio. H\u00e4rom \u00e5ret vikarierade han f\u00f6rtj\u00e4nstfullt hos Lars Danielsson i Libretto. Duons spelgl\u00e4dje p\u00e5 Derg\u00e5rdsteatern tillf\u00f6r extra sk\u00e4rpa och bett hos redan duktiga amat\u00f6rer.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Inleds som brukligt p\u00e5 egen hand genom hyfsat framf\u00f6rande av Things Ain\u00b4t What They Used To Be<\/em> , l\u00e4tt igenk\u00e4nnbar d\u00e4nga skriven av Mercer(!) Ellington tidigt 40-tal.N\u00e4r stj\u00e4rnorna \u00e4ntrar scen g\u00f6rs en kickstart. Efter sprudlande I Just Found Out Of Love<\/em> (standard fr\u00e5n musikal) \u00f6verg\u00e5r storband och g\u00e4ster till Jobims bossa How Insensitive<\/em> med pianist Thomas Jansson och vispspelande Per Burstr\u00f6m i framkant. I dess andra del ger sig improviserande gitarrist glatt till k\u00e4nna f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen.<\/p>\n\n\n\n

En av aftonens absoluta h\u00f6jdpunkter infaller i Ray Charles extatiska Hallelujah I Love Her So. <\/em>Jublar \u00f6ver bluesig gospel-feeling, hur sv\u00e4ngar tas ut till bristningsgr\u00e4nsen. I ett ypperligt arr ges frontande vokalist str\u00e5lande inramning, vilket givetvis h\u00e4nder fler g\u00e5nger. F\u00f6re paus ges i ballad som blivit ett paradnummer f\u00f6r s\u00e5ngerskan prov p\u00e5 h\u00e4pnadsv\u00e4ckande f\u00f6rm\u00e5ga att h\u00e5lla ut p\u00e5 stavelser, s\u00e4rskilt i formidabelt outro. Ett annat kr\u00f6n n\u00e5s i stycke fr\u00e5n baletten Svansj\u00f6n<\/em>, kanske enda anspelning p\u00e5 hennes ber\u00f6mda p\u00e5br\u00e5. Ryske tons\u00e4ttarens verk f\u00f6rvandlas radikalt till st\u00f6t-funkig skepnad. Rycks med av l\u00e4ckert komp, str\u00e5lande s\u00e5ng samt av hur Jonsson rockar fett i intensivt solo. Innan paus tar vid med r\u00e4kmacka eller fika levereras hit av Dinah Washington, en gammal goding enligt. Det fr\u00e4cka kl\u00f6set i You Let My Love Grow Cold <\/em>kan klassas som hederlig rhythm & blues i storbandstappning, sound som f\u00e5r mig att associera till Louis Jordan. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det f\u00f6rsta som sker i andra set \u00e4r utdelandet av Musik i Lerums stipendium vars mottagare heter Markus Ekerb\u00e4ck, h\u00e4ngiven ledare som bildat tre k\u00f6rer. Stipendiekonsertens andra halva k\u00e4nnetecknas fr\u00e4mst av att den duo som k\u00e4nner varandra mycket v\u00e4l rent musikaliskt exponeras i en avdelning i helfigur och g\u00f6r d\u00e5 BHBB h\u00f6gst tillf\u00e4lligt arbetsl\u00f6sa. Laboreras d\u00e5 med kontrasterande sinnesst\u00e4mningar och beter sig g\u00e4rna t\u00e4mligen vildsint. Kul f\u00f6r publiken! Vi bjuds bland annat p\u00e5 The Way You Look Tonight <\/em>i en finurligt raffinerad dialog och n\u00e4r m\u00f6rkret bejakas i en blues med B. B King-anstrykning blir det spralligt v\u00e4rre. En smeksam sak jag f\u00f6rknippar med Monica Z och Carly Simon (He Was Too Good To Me – R. Rodgers\/ L. Hart) <\/em>blir till en superbt sammanh\u00e5llen standard. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den ljudansvarige ska harangeras g\u00f6r sin insats h\u00e4vdas fr\u00e5n n\u00e5gon som nj\u00f6t p\u00e5 fj\u00e4rde raden. Tolstoy presenterar merparten av materialet. Ber\u00e4ttar att hon ska sjunga l\u00e5t av Stevie Wonder som blev k\u00e4nd genom Michael Jackson. Min research visar att ljuva melodin h\u00e4mtas fr\u00e5n Off The Wall<\/em>, Jackson f\u00f6rsta oerh\u00f6rt framg\u00e5ngsrika samarbete med nyss avlidne Quincy Jones. L\u00e4gger m\u00e4rke till storbandets motor bakom trumsetet j\u00e4mte den trumpetare som tar sig fram till solisternas mikrofon. Storbandets klaviaturspelare skiftar kontinuerligt emellan flygel och som h\u00e4r keyboard. <\/p>\n\n\n\n

Ytterligare tre framf\u00f6randen f\u00f6rtj\u00e4nar omn\u00e4mnande. T\u00e4nker p\u00e5 h\u00e4rliga trycket i finalnumret, Mose Allisons sannolikt st\u00f6rsta hit I Love The Life I Live <\/em>fr\u00e5n 1960. Vidare v\u00e5gade extranumret lika med i titell\u00e5ten fr\u00e5n ikoniska What\u00b4s Going On <\/em>(nyligen utsedd i Rolling Stone till ”greatest album of all time”). Bl\u00e5ssektionerna imponerar n\u00e4r delvis annat temperament \u00e4n originalet f\u00f6rmedlas. En saxofonist (Tomas Olsson?) st\u00e5r f\u00f6r ett lika utf\u00f6rligt som gl\u00e4nsande solo. Slutligen firar Tolstoy och dennes rekryterade instrumentalist triumfer i ledmotivet ur Bagdad Caf\u00e9. Man blir varse att kvinnan med ansenligt omf\u00e5ng \u00e4lskar att glida p\u00e5 vokalerna i Calling You <\/em>plus att kvidande klangen fr\u00e5n Jonssons gitarr i sticket \u00e4r en s\u00e4llsam sk\u00f6nhetsupplevelse. BHBB garnerar snyggt i bakgrunden. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

24\/11 2024 Derg\u00e5rdsteatern i Lerum (arrang\u00f6r: Musik i Lerum) Lokala storbandet Blue Heaven Big Band har existerat i cirka 35 \u00e5r under nuvarande konstn\u00e4rliga ledning. Redan n\u00e4r Hans Nordstr\u00f6m var f\u00e4rsk p\u00e5 posten bar det av till Ume\u00e5 Jazzfestival. Hemsidan f\u00f6rt\u00e4ljer om flera resor till Prag och samarbeten med \u00e5tskilliga k\u00e4nda artister j\u00e4mte framst\u00e5ende musiker. […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-187463","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187463","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=187463"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187463\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":187846,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187463\/revisions\/187846"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=187463"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=187463"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=187463"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}