{"id":187343,"date":"2024-11-25T13:16:39","date_gmt":"2024-11-25T11:16:39","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=187343"},"modified":"2024-11-25T22:04:40","modified_gmt":"2024-11-25T20:04:40","slug":"kanslofylld-och-trivsam-tillstallning-med-udda-ursprung-festival-sentimental-pa-musikens-hus","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=187343","title":{"rendered":"K\u00e4nslofylld och trivsam tillst\u00e4llning med udda ursprung – Festival Sentimental p\u00e5 Musikens Hus"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

22\/11 2024<\/p>\n\n\n\n

Musikens Hus i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Id\u00e9n till den originella festivalen h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n en ny kategori n\u00e4r LIRA uts\u00e5g \u00e5rets b\u00e4sta skivor j\u00e4mte gjorda referenser i samband d\u00e4rmed. Festivalgeneralerna Ida Gillner och Larisa Ljungkrona-M\u00f6nttinen ber\u00e4ttade om denna upprinnelse och apostroferade tidskriftens n\u00e4rvarande redakt\u00f6r. Ligger n\u00e4mligen till p\u00e5 det viset att senaste skivan med Midnattsorkestern blev ”\u00e5rets Sentimental” n\u00e4r Patrik Lindgren uts\u00e5g favoriter inom utgivningen av nordisk (folk)musik. Starka utmanare bed\u00f6mdes album med Tzeitel och L\u00e4ngtans kapell vara. Varf\u00f6r inte l\u00e5ta samtliga dessa G\u00f6teborgs-baserade band avl\u00f6sa varandra p\u00e5 samma scen? Tanken blev till v\u00e4lplanerad handling, vilket renderade i ett s\u00e5 gott som fullsatt Musikens Hus en v\u00e4derm\u00e4ssigt bister fredagskv\u00e4ll. P\u00e5 scen svallade k\u00e4nslor p\u00e5 ett f\u00f6rh\u00e5llandevis osvenskt s\u00e4tt. Till arrang\u00f6rens f\u00f6rtjusning st\u00e4llde tv-k\u00e4ndisen Ika Nord upp som konferencier, f\u00f6r somliga en barndomsidol. Hennes mim, imitationer (genomg\u00e5ende lustig fransk brytning) och v\u00e4nner i tyg bj\u00f6d i mellanakter p\u00e5 h\u00f6gklassig komik.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rst ut \u00e4r ANNA HEIKKINEN & L\u00c4NGTANS KAPELL vars sm\u00e4ktande finska tango inramas av en gripande biografi f\u00f6rmedlad av Heikkinen. Ber\u00e4ttelsen ber\u00f6r extra mycket f\u00f6r att den handlar om hennes pappa och faster (finska krigsbarn som s\u00e4rades p\u00e5) och en resa till farfars planterade \u00e4ppeltr\u00e4d. 2019 recenserades deras f\u00f6rest\u00e4llning Satumaa d\u00e5 den ingick i s\u00e4songens popul\u00e4ra Lunchteater p\u00e5 Stadsteatern. Har h\u00f6rt dem ytterligare tv\u00e5 g\u00e5nger live och lyssnat ing\u00e5ende p\u00e5 deras skiva Omenatango<\/em>, som fick h\u00f6gsta betyg! P\u00e5 Musikens Hus f\u00e5r vi ett koncentrat av skivan och f\u00f6rest\u00e4llningen. Heikkinen ber\u00e4ttar med \u00e5terh\u00e5llsam empati medan hon sjunger med enormt patos. Larisa och framf\u00f6r allt Ida k\u00f6rar vid behov. L\u00e4ngtans Kapell best\u00e5r numera av Ida Gillner p\u00e5 sopransax, accordeonisten Larisa Ljungkrona-M\u00f6nttinen samt cellisten Jonas Franke-Blom. Trions snygga och bitterljuva samspel ber\u00f6r! Varje instrumentalist ges solistiskt utrymme, med \u00f6vervikt \u00e5t ljusa saxofonen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

De s\u00e5ledes av f\u00f6rklarliga sk\u00e4l h\u00f6gt st\u00e4llda f\u00f6rhoppningarna slog in. Blev en alldeles lysande festivalspelning om \u00e4n i kortaste laget. B\u00e5de musiken och \u00e5tergivna \u00f6dena k\u00e4nner man starkt f\u00f6r, \u00e4ven om personlig ing\u00e5ng saknas. En resa med pappa till \u00e4ppelodlingen i Karelen f\u00f6r cirka tio \u00e5r sedan utgjorde grunden till Heikkinens projekt, utforskandet av finsk tango vid en tidpunkt d\u00e5 hon inte kunde spr\u00e5ket. Numera v\u00e4xlar hon i s\u00e5ngen emellan svenska och sin pappas modersm\u00e5l. Temperament och tempon skiftar. I virtuosa avdelningar f\u00e4rgar L\u00e4ngtans Kapell, varvid Gillner anf\u00f6r bildligt talat i en yster dans. Det \u00e4r intensivt, suggestivt, melankoliskt och stundtals med en poetisk dimension. I ett program d\u00e4r allt har betydelse och sammanh\u00e4ngande nerv, gjorde Nu sorgsen g\u00e5r jag h\u00e4r <\/em>och Heikkinens intensitet i den avslutande tango Lars Huld\u00e9n \u00f6versatt djupast intryck.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

TZEITEL \u00e4r Sara Fridholm dragspel och s\u00e5ng, Anna Cochrane p\u00e5 fiol samt Christopher Andersson B\u00e5ng p\u00e5 kontrabas. I \u00f6ver ett decennium har enligt egen utsago sprakande klezmer utforskats med gl\u00f6dande hj\u00e4rta p\u00e5 fyra plattor, vilka kombinerar traditionellt material med egna original. Trions framtr\u00e4dande b\u00f6r betecknas som oklanderligt. Tycker om infallsrikt och dynamiskt sound pr\u00e4glat av ekvilibristisk samverkan, med fokus p\u00e5 senaste cd:n Dr\u00f6mf\u00e4rden<\/em>. Ett obestridligt bevis p\u00e5 att jag hemma s\u00e4llan lyssnar p\u00e5 dylik blandning av sorg och gl\u00e4dje, \u00e4r det faktum att jag uppt\u00e4ckte att cd:n legat f\u00f6rseglad i en av recensionsh\u00f6garna. Vi upplyses om att trion ska till Indien om tv\u00e5 veckor s\u00e5 det verkar finnas en efterfr\u00e5gan p\u00e5 dessa traditionsb\u00e4rare vilka exotiskt nog varsamt f\u00f6rnyar genren genom egna bidrag. Tv\u00e5 av influenserna uppges vara Kroke och Astor Piazzolla vilka jag har skivor med.<\/p>\n\n\n\n

Fridholm sjunger med h\u00e4rligt schwung omv\u00e4xlande p\u00e5 svenska och jiddisch, kanske ocks\u00e5 tyska. Vi f\u00e5r h\u00f6ra ett knippe melodier med tilltalande karakt\u00e4r. Titlar som Om\u00f6jligdansen <\/em>( A. Cochrane), L\u00e5ngsamheten<\/em> (S. Fridholm), Tants, Tants, Tants<\/em>, titelsp\u00e5ret fr\u00e5n n\u00e4mnda album samt en st\u00f6ttande s\u00e5ng till alla de lidande i Ukraina i form av en traditionell s\u00e5ng p\u00e5 jiddisch fr\u00e5n Odessa \u00f6versatt till engelska. Ska inte p\u00e5st\u00e5 att den g\u00f6r sentimentalt, d\u00e4remot g\u00e5r den rakt in och v\u00e4djar, om \u00e4n till synes gagnl\u00f6st, om en v\u00e4rld utan obegriplig ondska. Noteras en sj\u00e4lvklar auktoritet hos dem vare sig det r\u00f6r sig om uppsluppen tv\u00e5taktssv\u00e4ng eller utstr\u00e4ckta melodier i moll. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

MIDNATTSORKESTERN grundades av dragspelaren David L\u00f6fberg 2009. Tre \u00e5r senare h\u00f6r jag dem sent p\u00e5 kv\u00e4llen i Kulturnatta i M\u00f6lndal, vilket jag minns vagt med v\u00e4lbehag. P\u00e5 sistone har deras gladlynte basist Johan Bengtsson, verksam i ett flertal konstellationer, yrkat p\u00e5 att jag borde se dem. Och nu blev det \u00e4ntligen av att h\u00f6ra gruppen med den originella sammans\u00e4ttningen igen vilka mixar visa med kammarmusik.<\/p>\n\n\n\n

I mitten p\u00e5 scen sitter Midnattsorkesterns str\u00e5kkvartett f\u00f6r kv\u00e4llen inneh\u00e5llandes ett par vakanser p\u00e5 grund av bland annat barnaf\u00f6dande, str\u00e5kmusiker vilka debuterar i orkestern. Framf\u00f6r dem frontar s\u00e5ngerskan Elina Ryd. Hon omg\u00e4rdas f\u00f6rutom av L\u00f6fberg av ovan n\u00e4mnd kontrabasist samt Gustaf Jullander p\u00e5 akustisk gitarr. Visar sig f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande att grundaren presenterar l\u00e5tarna vars text och musik han skrivit och dessutom arrangerat. Skivan som vann nyinstiftad kategori hos LIRA heter Yllefilt. <\/em>Och man f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r deras charmigt finurliga visor med drag av chansons sk\u00f6rdat framg\u00e5ng, korats till ”\u00c5rets sentimental”. Uppskattar hur konsekvent formeln framf\u00f6rs, \u00e4ven om jag f\u00f6rest\u00e4llt att jag skulle blivit \u00e4n mer h\u00e4nf\u00f6rd.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Elina Ryd framf\u00f6r dr\u00f6mskt poetiska texter vilka kliver ut ur v\u00e5r stressade vardag och p\u00e5g\u00e5ende polarisering med framglidande, mjukt inlindad r\u00f6st. Och hon ackompanjeras f\u00f6red\u00f6mligt av den s\u00e4reget sammansatta orkestern vars medlemmar emellan\u00e5t \u00e4gnar sig \u00e5t berikande utvikningar. Man inleder med titelsp\u00e5ret p\u00e5 \u00d6ver stadens tak<\/em>. I \u00f6vrigt repertoar fr\u00e5n aktuella skivan d\u00f6pt till Yllefilt<\/em> vars sound och respons fr\u00e5n LIRA gav upphov till Festival Sentimental. Albumet som egentligen \u00e4r en del av en \u00e4nnu ej realiserad bildber\u00e4ttelse. Tango i v\u00e4derstreck <\/em>uppfyller normen f\u00f6r sentimentalitet och somliga sekvenser sticker ut genom att drypa av vemod. Associerar tonspr\u00e5ket i Djungeln blommar <\/em>till Legrand, Brel och den traditionen. I festivalens final f\u00f6renas samtliga akter f\u00f6rtjusande i rysk melankoli, i en visa om rymdhunden Laika. Definitivt ett lyckat evenemang v\u00e4l genomf\u00f6rt i f\u00f6red\u00f6mligt ljud p\u00e5 lagom volym. Det fick publiken att m\u00e5 bra och kanske uppt\u00e4cka nya sp\u00e4nnande grupper.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

22\/11 2024 Musikens Hus i G\u00f6teborg Id\u00e9n till den originella festivalen h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n en ny kategori n\u00e4r LIRA uts\u00e5g \u00e5rets b\u00e4sta skivor j\u00e4mte gjorda referenser i samband d\u00e4rmed. Festivalgeneralerna Ida Gillner och Larisa Ljungkrona-M\u00f6nttinen ber\u00e4ttade om denna upprinnelse och apostroferade tidskriftens n\u00e4rvarande redakt\u00f6r. Ligger n\u00e4mligen till p\u00e5 det viset att senaste skivan med Midnattsorkestern blev […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-187343","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187343","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=187343"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187343\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":187369,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187343\/revisions\/187369"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=187343"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=187343"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=187343"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}