{"id":187331,"date":"2024-11-23T11:28:27","date_gmt":"2024-11-23T09:28:27","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=187331"},"modified":"2024-11-23T11:28:28","modified_gmt":"2024-11-23T09:28:28","slug":"filmrecension-heretic-glansande-insatser-av-alla-skadespelare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=187331","title":{"rendered":"Filmrecension: Heretic &#8211; gl\u00e4nsande insatser av alla sk\u00e5despelare"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-186912\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/11\/unnamed-5-1.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"340\" \/> <\/p>\n<p>Heretic<br \/>\nBetyg 4<br \/>\nBiopremi\u00e4r 22 november 2024<br \/>\nRegi Scott Beck och Bryan Woods<\/p>\n<p>Under 2010-talet har amerikanska A24 seglat upp som det mest sp\u00e4nnande och mest unika independent filmbolaget p\u00e5 f\u00f6rst amerikansk marknad f\u00f6r nu internationell storspelare. Med unik marknadsf\u00f6ring bortom traditionella medier (som Alicea Vikanders robotpersona i sci-fi-thrillern Ex Machina som fick en dejtingprofil p\u00e5 Tinder f\u00f6r att locka bes\u00f6kare till biograferna efter att ha kommunicerat med dem i sin roll) har de g\u00e5tt fr\u00e5n distributionsbolag till en unik helhetsl\u00f6sning d\u00e4r de nu \u00e4ven producerar och lanserar filmer under eget flagg. Djupt personliga auteurfilmer som djupblodade draman och annorlunda skr\u00e4ckfilmer som Saint Maud, The Vvitch och Midsommar (f\u00f6r att bara n\u00e4mna n\u00e5gra personliga favoriter) och nu Heretic. Kanske inte lika udda och konstn\u00e4rligt laddade som m\u00e5nga andra av deras tidigare filmer, men \u00e4nd\u00e5 en frisk fl\u00e4kt.<\/p>\n<p>S\u00e5 n\u00e4r A24 sl\u00e4ppte en trailer f\u00f6r en ny skr\u00e4ckfilm blev jag inte direkt j\u00e4tte\u00f6verraskad, vad som d\u00e4remot fick mig lite h\u00e4pen var att den tidigare mysfarbrorn Hugh Grant skulle vara med &#8211; dessutom i en till synes m\u00f6rkare och otrevligare roll. Fr\u00e5n 1990-talsklassiker som \u201dFyra br\u00f6llop och en begravning\u201d och \u201dNotting Hill\u201d och de n\u00e5got senare \u201dAbout a Boy\u201d och \u201dLove Actually\u201d cementerade Hugh som en v\u00e4ldigt trevlig karakt\u00e4r i alla sina gestaltningar &#8211; n\u00e5got han visserligen utmanat och g\u00e5tt rakt emot p\u00e5 senare \u00e5r. En inte lika trevlig semi-gangster i s\u00e5v\u00e4l \u201dThe Gentlemen\u201d som \u201dOperation Fortune\u201d som de lika tvivelaktiga karakt\u00e4rerna i \u201dGlass Onion\u201d och \u201dDungeons &#038; Dragons: Honor Among Thieves\u201d har verkligen omkullkastat ens bild av honom p\u00e5 senare \u00e5r. Vilket \u00e4r v\u00e4ldigt kul och uppfriskande att se. Liksom som denna till synes f\u00f6rst v\u00e4lkomnande och trevliga karl Mr Reed som bor i ett ganska ensligt hus bakom l\u00e5st grind.<\/p>\n<p>Nu vilar inte hela filmen p\u00e5 Grant och hans insats, utan de n\u00e5got nyare f\u00f6rm\u00e5gorna Sophie Thatcher (som \u00e4r n\u00e5got av en modern scream queen, \u00e4ven om hon \u00e4ven medverkat i lite sci-fi) och Chloe East gl\u00e4nser i sina respektive huvudroller som missionerande Mormoner som \u00e4r ute f\u00f6r att upplysa allm\u00e4nheten om sin tro riktigt gl\u00e4nser. Vad som \u00e4r extra intressant \u00e4r att b\u00e5da sk\u00e5despelarna v\u00e4xte upp som mormoner i sina respektive familjer och d\u00e4rmed kunde erbjuda produktionen viktig insikt i hur de pratar och f\u00f6r sig. Vilket k\u00e4nns v\u00e4ldigt logiskt d\u00e5 de verkligen k\u00e4nns helt r\u00e4tt i sina roller och g\u00f6r otroliga insatser, b\u00e5de som mormoner men ocks\u00e5 sakta oroade personer som inser att de inte \u00e4r s\u00e5 s\u00e4kra som de f\u00f6rst hade trott. Vad som b\u00f6rjar i ganska varma och trevliga samtal om b\u00e5de livet och religionen \u00f6verg\u00e5r inte alltf\u00f6r snabbt i n\u00e5got betydligt m\u00f6rkare och otrevligare. Och vad som g\u00f6r filmen s\u00e5 bra \u00e4r att den l\u00e5ter dig tro att du vet exakt vart den \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g och p\u00e5 vilket s\u00e4tt den ska f\u00f6ra sig &#8211; f\u00f6r att sedan g\u00f6ra n\u00e5gonting helt annat. Du tror dig ha sett filmen redan, men blir snart varse att allt inte \u00e4r s\u00e5 enkelt eller r\u00e4ttfram n\u00e4r allt kommer till kritan. Den g\u00f6r sig helt enkelt sig f\u00f6rtj\u00e4nt av A24-st\u00e4mpeln och \u00e4r inte s\u00e5 generisk och traditionell som en f\u00f6rst tror.<\/p>\n<p>Utan att bli alltf\u00f6r f\u00f6rundrande eller f\u00f6rvirrande tar den upp religion, trosatser och litter\u00e4r teori som g\u00e5r igen i b\u00e5de religion som popul\u00e4rkultur genom tiderna och s\u00e5 \u00e4ven moderna varianter. Som en r\u00f6d tr\u00e5d genom m\u00e4nsklighetens historia och ber\u00e4ttelseformer men ocks\u00e5 som b\u00e4rande samh\u00e4llsanalys och ifr\u00e5gas\u00e4ttande av s\u00e5v\u00e4l m\u00e4nsklig upprepning som nyliberalismens grepp p\u00e5 den moderna m\u00e4nniskan. Det \u00e4r inget j\u00e4ttedjupsinningt men \u00e4nd\u00e5 v\u00e4l t\u00e4nkv\u00e4rda aspekter som tas upp. Taglinen \u00e4r passande nog \u201dQuestion everything\u201d vilket b\u00e5de appliceras p\u00e5 teserna men ocks\u00e5 filmens senare handling. \u00c4r n\u00e5gonting som det verkar eller \u00e4r det ytterligare bara saker vi vill se f\u00f6r att det passar in i v\u00e5r syn p\u00e5 det fantastiska? En kan tycka vad en vill om vart svaret landar, men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 uppfr\u00e4schande att filmen tar sin po\u00e4ng och b\u00e4r den fr\u00e5n start till m\u00e5l utan att g\u00f6ra avkall varken p\u00e5 id\u00e9 eller karakt\u00e4rer som b\u00e5de f\u00f6r n\u00f6ta och st\u00f6ta den. Och en viss scen med en liten miniatyrlabyrint d\u00e4r en av flickorna gestaltas f\u00f6r att sen komma ut ur d\u00f6rren intill \u00e4r riktigt briljant. Och det \u00e4r otroligt snyggare \u00e4n det l\u00e5ter. S\u00e5 ta mig inte p\u00e5 orden. Upplev och tro bara dina egna \u00f6gon och \u00f6ron &#8211; precis som filmen vill s\u00e4ga dig. F\u00f6rst\u00e5s. <\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/O9i2vmFhSSY?si=l4hiXW4nvK0cW_vh\" title=\"YouTube video player\" frameborder=\"0\" allow=\"accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share\" referrerpolicy=\"strict-origin-when-cross-origin\" allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Heretic Betyg 4 Biopremi\u00e4r 22 november 2024 Regi Scott Beck och Bryan Woods Under 2010-talet har amerikanska A24 seglat upp som det mest sp\u00e4nnande och mest unika independent filmbolaget p\u00e5 f\u00f6rst amerikansk marknad f\u00f6r nu internationell storspelare. Med unik marknadsf\u00f6ring bortom traditionella medier (som Alicea Vikanders robotpersona i sci-fi-thrillern Ex Machina som fick en dejtingprofil [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":82,"featured_media":187334,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[15088,13855],"class_list":{"0":"post-187331","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-filmfilm","8":"category-filmer","9":"category-recension","10":"category-film","11":"category-toppnytt","12":"tag-hugh-grant","13":"tag-skrackfilm","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187331","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/82"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=187331"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187331\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":187338,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187331\/revisions\/187338"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/187334"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=187331"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=187331"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=187331"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}