![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/11\/wicked.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Wicked
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 22 november 2024
\nRegi Jon M. Chu<\/p>\n
Wicked \u00e4r i hemlandet USA n\u00e4rmast legendarisk. Musikalen har varit en ostoppbar succ\u00e9 som spelats p\u00e5 Broadway i \u00f6ver tjugo \u00e5r. Idina Menzel som spelade huvudrollen i den f\u00f6rsta upps\u00e4ttningen gick sedan vidare till att l\u00e5na ut sin r\u00f6st till Elsa i Frost och sjunga den moderna Disney-klassikern Let It Go. Men att filmatisera framg\u00e5ngen har visat sig vara l\u00e5ngt ifr\u00e5n problemfritt. Flera f\u00f6rs\u00f6k att sj\u00f6s\u00e4tta projektet har resulterat i absolut ingenting, och d\u00e5 allt verkade vara redo f\u00f6r inspelning slog COVID-pandemin till vilket orsakade ytterligare f\u00f6rseningar. <\/p>\n
Projekt som hamnar i detta \u00f6k\u00e4nda utvecklingshelvete brukar s\u00e4llan r\u00e4ttf\u00e4rdiga den absurda v\u00e4ntetiden. De f\u00f6rm\u00e5gor som initialt var passionerade och inspirerade att p\u00e5b\u00f6rja arbetet har sedan l\u00e4nge f\u00f6rsvunnit och substitut p\u00e5 substitut har tagits in som kreativa ledare. Jon M. Chu som nu regisserar \u00e4r inte helt utan kvalifikationer, d\u00e4r det mest omtyckta verket var Crazy Rich Asians, men f\u00f6rutom den ljusglimten \u00e4r Chus CV f\u00f6ga imponerande. Filmer som G.I Joe: Retaliation och Now You See Me 2 f\u00f6rkroppsligar inneb\u00f6rden av bottennapp. <\/p>\n
\u00c4ven om Chu aldrig \u00e4r nere och rotar i de m\u00f6rka regionerna denna g\u00e5ng \u00e4r Wicked inte n\u00e5gon full\u00e4ndad eller bl\u00e4ndade upplevelse, d\u00e4remot fullt fungerande. Med tanke p\u00e5 musikalens status som en sann Broadway-kunglighet \u00e4r det f\u00f6rst\u00e5eligt att filmbolaget Universal vill sl\u00e5 p\u00e5 stora trumman f\u00f6r filmatiseringen. Filmens form och karakt\u00e4r \u00e4r t\u00e4nkt att vara storslagen, p\u00e5kostad och d\u00e4r ordet lagom absolut inte har n\u00e5got existensber\u00e4ttigande men det finns flera saker som hindrar Wicked fr\u00e5n att framst\u00e5 som den rena lyxprodukt den vill presentera sig som. Ambitionen att g\u00f6ra filmen grandios och episk st\u00f6ter p\u00e5 patrull genom f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt op\u00e5litliga digitala specialeffekter, flera g\u00e5nger \u00e4r det lika syntetiskt som skr\u00e4ckexempel fr\u00e5n tidigt 00-tal d\u00e5 tekniken fortfarande var i sin linda. Detta s\u00e4nke blir \u00e4n mer p\u00e5tr\u00e4ngande d\u00e5 filmen ocks\u00e5 anv\u00e4nder sig av mycket v\u00e4larbetade och f\u00e4rggranna kulisser som k\u00e4rleksfullt tittar p\u00e5 b\u00e5de musikalen men ocks\u00e5 den legendariska originalfilmen fr\u00e5n 1939. <\/p>\n
I de sekvenser som \u00e4r befriade fr\u00e5n de helt underm\u00e5liga digitala specialeffekterna liknar Wicked snarare de tv\u00e5 f\u00f6rsta Harry Potter-filmerna av Chris Columbus med en gl\u00e4ttig och l\u00e4ttsam st\u00e4mning placerad i briljant designade milj\u00f6er. Men Wicked \u00e4r i grund och botten en musikal och lever och d\u00f6r p\u00e5 saker som koreografi, framf\u00f6rande och arrangemang. P\u00e5 detta plan \u00e4r det ocks\u00e5 n\u00e5got av en blandad kompott. Flera nummer \u00e4r s\u00e5 pass bombastiska och uppskruvade att de n\u00e4rmar sig det rent parodiska, andra \u00e4r l\u00f6jligt bleka och k\u00e4nns som musikalisk fogmassa. <\/p>\n
Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt \u00e4r hur Jon M. Chu v\u00e4grar att ge upp hoppet, \u00e4ven d\u00e5 filmen rosslar likt en kedjer\u00f6kare \u00e4r Chu oerh\u00f6rt m\u00e5lmedveten och m\u00e5n om att slutf\u00f6ra projektet. Denna uppenbara vilja och uth\u00e5llighet \u00e4r beundransv\u00e4rd, framf\u00f6rallt med tanke p\u00e5 att motg\u00e5ngarna \u00e4r m\u00e5nga. En av dessa – f\u00f6rutom de redan n\u00e4mnda, \u00e4r sk\u00e5despelarensemblen som ocks\u00e5 r\u00f6r sig mellan h\u00f6gt och l\u00e5gt. Valet att ge popsn\u00f6ret Ariana Grande en av filmens mest centrala roller \u00e4r lika illa som beslutet att l\u00e5ta Pierce Brosnan pr\u00f6va p\u00e5 sk\u00f6ns\u00e5ng i Mamma Mia. Grande saknar alla attribut som kr\u00e4vs f\u00f6r att agera, hennes emotionella spektra \u00e4r mer begr\u00e4nsat \u00e4n hos en robot, och d\u00e5 hon tvingas att f\u00f6rs\u00f6ka skapa lite klassisk fysisk komik i b\u00e4sta Buster Keaton-anda \u00e4r katastrofen ett faktum. Om det inte vore f\u00f6r att Grande \u00e5tminstone har f\u00f6rm\u00e5ga att utf\u00f6ra danskoreografin fl\u00e4ckfritt \u00e4r detta historiskt usel rollbes\u00e4ttning. <\/p>\n
Tack och lov \u00e4r Cynthia Erivo i den andra – och mer relevanta, huvudrollen fullkomligt lysande. F\u00f6rutom en otroligt solid s\u00e5ngr\u00f6st lyckas Erivo ocks\u00e5 agera med sj\u00e4lvf\u00f6rtroende, lugn och kraftfull karisma. En rad biroller hj\u00e4lper ocks\u00e5 till att tv\u00e4tta bort den otrevliga smaken av Grandes hoppl\u00f6sa lekstuga. Michelle Yeoh har definitivt varit mer road men sk\u00e4nker \u00e4nd\u00e5 filmen en viss pondus och auktoritet. Sedan har vi Jeff Goldblum i rollen som trollkarlen sj\u00e4lv, en roll som inte kunde spelats mycket b\u00e4ttre \u00e4n av filmv\u00e4rldens mest excentriska akt\u00f6r. <\/p>\n
Det hela \u00e4r fullt funktionellt och dr\u00e4gligt, trots de massiva bristerna, fr\u00e4mst som ett resultat av Chus h\u00e4ngivna regi. Till och med ber\u00e4ttelsens h\u00e4pnadsv\u00e4ckande naivitet g\u00e5r att sv\u00e4lja. Men s\u00e5 kommer finalen och det blir dags att rulla fram det tunga artilleriet, stunden som alla musikalfantaster v\u00e4ntat p\u00e5 i tv\u00e5 \u00e5rtionden, stunden som b\u00e4st beskrivs med en enda l\u00e5ttitel, \u2019\u2019Defying Gravity\u2019\u2019. Det \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga om n\u00e5gon musikal de senaste tjugo \u00e5ren erbjudit ett s\u00e5 starkt sp\u00e5r som detta m\u00e4sterverk, nu arrangerad till perfektion och en makal\u00f6s s\u00e5nginsats av Cynthia Erivo. F\u00f6r en kort stund f\u00e5r filmen vingar och publiken g\u00e5shud, den absurda kraft som \u00e4r l\u00e5tens lyrik och den otroliga melodin samverkar f\u00f6r att skapa en kort sekvens som endast kan beskrivas som genial. Tragiken \u00e4r bara att denna eufori \u00e4r alltf\u00f6r kortvarig och l\u00e5ngtifr\u00e5n n\u00e5got som f\u00f6rekommer i resten av filmen.<\/p>\n