![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/11\/unnamed-4-2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Occupied City
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 22 november 2024
\nRegi Steve McQueen<\/p>\n
Regiss\u00f6ren Steve McQueen \u00e4r inte direkt blyg vad g\u00e4ller att ta sig an det tunga och sv\u00e5ra. \u00c4mnen som slaveri, sexmissbruk och desperation har ber\u00f6rts i filmer som Shame och 12 Years A Slave. McQueen \u00e4r djupt engagerad i samh\u00e4llsfr\u00e5gor och har sedan l\u00e4nge velat peka ut stora delar av filmindustrin som djupt diskriminerade. McQueen \u00e4r en rebell och – positivt menat, upprorsmakare som inte tar h\u00e4nsyn till normer. <\/p>\n
Nu vill McQueen ge sig i kast med att g\u00f6ra sin f\u00f6rsta dokument\u00e4rfilm. Viljan att \u00e4nnu en g\u00e5ng fokusera p\u00e5 tunga \u00e4mnen \u00e4r fortfarande d\u00e4r, nu v\u00e4ljer McQueen att studera Amsterdam under den nazistiska ockupationen av staden. Ett \u00e4mne som borde ber\u00f6ra, engagera och k\u00e4nnas alltf\u00f6r aktuellt i en tid d\u00e5 individuella r\u00e4ttigheter, rasism och f\u00f6rdomar dominerar v\u00e5r vardag. Men det blir ingen d\u00e5nande utsk\u00e4llning eller sylvass studie om en stad i sk\u00e4ck. Ist\u00e4llet \u00e4r Occupied City utdragen, slarvig och fantastiskt ointressant. <\/p>\n
Att ens skriva de d\u00e4r fraserna k\u00e4nns n\u00e4rmast surrealistiskt, inte f\u00f6r att Steve McQueen varit en regiss\u00f6r som aldrig beg\u00e5tt snedsteg, utan f\u00f6r att filmens tematik och inneh\u00e5ll borde f\u00e4ngsla och fascinera. Det huvudsakliga problemet \u00e4r filmens kompletta avsaknad av struktur. McQueen r\u00e4nner runt som en huvudl\u00f6s h\u00f6na i otaliga kvarter och byggnader allt medan en monoton och s\u00f6mnig ber\u00e4ttarr\u00f6st basunerar ut platsens betydelse under ockupationen. Inledningsvis \u00e4r de olika historierna b\u00e5de gripande och skr\u00e4mmande, men i och med att de endast f\u00f6rekommer i snabba – n\u00e4rmast episodiska format, \u00e4r det om\u00f6jligt att bli fullt engagerad. Hur hj\u00e4rtsk\u00e4rande historierna som f\u00f6rmedlas \u00e4n m\u00e5 vara \u00e4r m\u00e4ngden rent om\u00f6jlig att processa, vi f\u00e5r inga andningspauser eller ens visuellt st\u00f6d f\u00f6r att kunna rama in de olika historierna. Detta eftersom McQueen v\u00e4ljer att filma flera sekvenser fr\u00e5n helt osannolikt fula vinklar, vi f\u00e5r se en slagborr sl\u00e5 bort lite betong, en st\u00f6kig vind och ett par ungdomar som r\u00f6ker marijuana. <\/p>\n
Filmens fullkomligt absurda speltid \u00e4r en boja som ingen skulle kunna sl\u00e5 sig fri ifr\u00e5n. \u00d6ver fyra timmar l\u00e5ng \u00e4r det om\u00f6jligt att separera eller bry sig om de hundratals utsagor som f\u00f6rekommer. Efter ett tag uppst\u00e5r ist\u00e4llet djup irritation d\u00e5 det finns material och narrativ h\u00e4r som \u00e4r mer \u00e4n v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta att belysas, men inte s\u00e5 h\u00e4r nonchalant, hastigt och k\u00e4nslokallt. <\/p>\n
Snart liknar hela Occupied City en kapsejsad och grotesk uppsats av en student som inh\u00e4mtat information fr\u00e5n tusentals uppslagsverk och endast klippt och klistrat. Det m\u00e5 vara sp\u00e4ckat med information, men eftersom dispositionen och visionen uteblir spelar det ingen roll. Ist\u00e4llet blir det en ogenomtr\u00e4nglig massa som kv\u00e4ver tittaren och fullkomligt ignorerar att filmen i sig \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att implodera som en f\u00f6ljd av skygglappar. Skygglappar som g\u00f6r att Steve McQueen kan v\u00e4gra att redigera eller ta h\u00e4nsyn till n\u00f6dv\u00e4ndiga traditioner inom dokument\u00e4rfilmen. <\/p>\n
D\u00e5 filmen n\u00e5r sin fj\u00e4rde timme ligger bes\u00f6karna p\u00e5 marken och fl\u00e5sar, den dr\u00f6nande ber\u00e4ttarr\u00f6sten forts\u00e4tter att l\u00e5ngsamt mala p\u00e5, fula och irrelevanta bilder flaxar f\u00f6rbi, subjekt eller mening \u00e4r utsuddat, detsamma g\u00e4ller min mentala h\u00e4lsa.<\/p>\n