![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/11\/unnamed-2-4.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Ernest Cole: Lost and Found
\nBetyg 5
\nSvensk biopremi\u00e4r 22 november 2024
\nRegi Raoul Peck
\nBer\u00e4ttarr\u00f6st Lakeith Stanfield
\nI rollerna Alla otaliga m\u00e4nniskor p\u00e5 bilderna. <\/p>\n
Filmen handlar om den sydafrikanske fotografen Ernest Cole (1940\u20131990). Han blir Sydafrikas f\u00f6rsta frilansfotograf under 1960-talet d\u00e5 den rasistiska Sydafrikanska aparthetregimen \u00e4r som mest repressiv. Filmen som bygger p\u00e5 6000 negativ tagna under 1960\/1970-talen skildrar Coles liv och m\u00e4nniskors livsv\u00e4rldar i Sydafrika inv\u00e4vda i varandra. Han slutar skolan 1953, tretton \u00e5r gammal, n\u00e4r ett nytt rasistiskt utbildningsprogram f\u00f6r svarta inf\u00f6rs. The Bantu Education Act, vars enda syfte \u00e4r att svarta inte ska bli mer utbildade \u00e4n vad det slavliknande livet i Sydafrika enligt de vita kr\u00e4ver. F\u00f6r mycket utbildning kan vara farligt enligt regimen. I st\u00e4llet tar Cole en examen p\u00e5 korrespondens vid en engelsk skola. Han b\u00f6rjar fotografera n\u00e4r han \u00e4r 8 \u00e5r och f\u00e5r sin f\u00f6rsta egna kamera n\u00e4r han \u00e4r 10 \u00e5r av en katolsk pr\u00e4st. Vid 18-\u00e5rs \u00e5lder b\u00f6rjar han arbeta f\u00f6r en tidning samtidigt som han f\u00f6ljer en korrespondenskurs i fotografering via ett institut i New York. Nu best\u00e4mmer han sig f\u00f6r att dokumentera aparthetsystemets systematiska och utstuderade ondska och hur det p\u00e5verkar m\u00e4nniskors, s\u00e4rskilt svartas liv.<\/p>\n
Med sin kamera tar han tar \u00f6gonblicksbilder p\u00e5 m\u00e4nniskor hela tiden, i alla milj\u00f6er och i alla sammanhang. Han vill f\u00e5nga livet som det \u00e4r, m\u00e4nniskor upplevelser av livet s\u00e5 naket som m\u00f6jligt. M\u00e4nniskors kroppsh\u00e5llningar, ansiktsuttryck, blickar och relationer till varandra. Han vill f\u00e5nga verkligheten som den \u00e4r, med alla sprickor som visar det m\u00e4nskliga livets natur. Bilder fr\u00e5n massakern i Sharpeville 1960 d\u00e4r ett 90-tal m\u00e4nniskor blir skjuta och \u00f6ver 200 skadade, m\u00e5nga skjuts i ryggen n\u00e4r de f\u00f6rs\u00f6kte fly fr\u00e5n polisen. De svartas fattiga och or\u00e4ttvisa liv och de vitas rika och privilegierade liv. Getton f\u00f6r svarta, lyxiga villkor och stora tr\u00e4dg\u00e5rdar f\u00f6r vita. Skyltarnas tyranni: endast f\u00f6r vita, endast f\u00f6r europ\u00e9er, endast f\u00f6r svarta, endast f\u00f6r icke-europ\u00e9er och varor. Rivning av bost\u00e4der och tv\u00e5ngsf\u00f6rflyttningar. F\u00f6rvisningsl\u00e4ger. Regler, regler och \u00e5ter regler f\u00f6r svarta. N\u00e4stan inga r\u00e4ttigheter och n\u00e4stan bara skyldigheter. Tv\u00e5nget att st\u00e4ndigt ha med sig ett s\u00e4rskilda pass f\u00f6r svarta som m\u00e5ste visas upp p\u00e5 minsta befallning. Att inte f\u00e5 g\u00e5 p\u00e5 stadens gator om man inte kan visa att man \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till sitt arbete, exempelvis som tj\u00e4nare i en vit familj. Juridiska kr\u00e4nkningar. Att riskera bli arresterad f\u00f6r ingenting och kastad i f\u00e4ngelse genom ett snabbt beslut av en rasistiskt domare. Att bli bestraffad med piskrapp. \u00c5r 1963 d\u00f6ms 17 404 svarta f\u00e4ngslade till piskrapp. Bilder p\u00e5 nerv\u00f6sa, r\u00e4dda och panikslagna svarta ansikten, ibland sida vid sida med ointresserade avsp\u00e4nda vita ansikte. Men ocks\u00e5 r\u00e4dda vita ansikten bland svarta ansikten, en r\u00e4dsla som de i skydda av polisen tar ut genom f\u00f6rakt, hat, ilska och hot. Men ocks\u00e5 makthavarnas hyckleri. Enligt regimen handlar \u00e5tskillnadspolitiken om de goda grannarnas politik. D\u00e4r goda grannar inte blandas med varandra eftersom de \u00e4r s\u00e5 fundamentalt olika. Flertalet v\u00e4stledare vill inte vara mindre goda grannar. De s\u00e4ger nej till att blockera handeln med Sydafrika d\u00e4rf\u00f6r att det kommer att drabba de man helst vill hj\u00e4lpa. Vilket naturligtvis \u00e4r de sj\u00e4lva eftersom exempelvis 70% av allt guld som s\u00e4ljs till v\u00e4stv\u00e4rlden bryts av svarta gruvarbetare under slavliknande f\u00f6rh\u00e5llande. <\/p>\n
Bilderna avsl\u00f6jar apartheidregimens or\u00e4ttvisor f\u00f6r omv\u00e4rlden vilket tvingar Cole till exil i USA. Men att fly \u00e4r inte helt enkelt. Det blir m\u00f6jligt, 1966, enbart genom att han lyckas lura en tj\u00e4nsteman att klassificera om honom fr\u00e5n svart till f\u00e4rgad. Regimen skiljer n\u00e4mligen p\u00e5 svarta och f\u00e4rgade, exempelvis m\u00e4nniskor med indisk bakgrund. Cole lyckas smuggla med sig alla negativen p\u00e5 livet i Sydafrika till USA. N\u00e4r bilderna ett \u00e5r senare blir till en bok, House of Bondage, blir han genast ber\u00f6md i USA och naturligtvis f\u00f6rd\u00f6md i Sydafrika d\u00e4r boken blir f\u00f6rbjuden. <\/p>\n
Han forts\u00e4tter fotografera i USA, i storstaden New York och i den amerikanska s\u00f6dern. Ganska snart uppt\u00e4cker han att livet i USA inte \u00e4r s\u00e5 fritt, fredligt och tryggt som han hade f\u00f6rv\u00e4ntat sig. Det \u00e4r i medborgarr\u00f6relsens, de svart pantrarnas och Vietnam demonstrationernas tid. Han \u00e4r i ett fr\u00e4mmande land och k\u00e4nner igen sig alla rasistiska m\u00f6nstren, han \u00e4r svart i ett annat rasistiskt system. Han \u00e4r k\u00e4nd och igenk\u00e4nd men samtidigt isolerad fattig och ibland heml\u00f6s. N\u00e4r han med kamerans som instrument observerade och dokumenterade det amerikanska samh\u00e4llet blir han ibland h\u00e4nryckt och ibland bedr\u00f6vad och f\u00f6rskr\u00e4ckt. <\/p>\n
I b\u00f6rjan av 1970-talet s\u00f6ker han sig till Europa och hamnar till slut i Sverige d\u00e4r han bor mellan \u00e5ren 1968 och 1972. I Stockholm bor det n\u00e4stan inga svarta men det finns rasistiska m\u00f6nster, ofta mer subtila \u00e4n vad han \u00e4r van vid. I Sverige tr\u00e4ffar han bland annat fotografen Rune Hassler som hj\u00e4lper honom att st\u00e4lla ut p\u00e5 Liljevalchs.<\/p>\n
Efter n\u00e5gra \u00e5r \u00e5terv\u00e4nder han till USA och forts\u00e4tter fotografera. Men i b\u00f6rjan av 1980-talet slutar han pl\u00f6tsligt. Dessutom uppt\u00e4cker han att alla negativen \u00e4r f\u00f6rsvunna. Nu f\u00e5r Cole det sv\u00e5rare och sv\u00e5rare att finna sig till r\u00e4tta i det amerikanska samh\u00e4llet. Han l\u00e4ngtar hem trots att han vet vad som v\u00e4ntar honom. Men han sl\u00e4pps inte in i sitt hemland och tvingas forts\u00e4tta leva sitt sv\u00e5ra liv USA. Vid ungef\u00e4r samma tid uppl\u00f6ses regimen i Sydafrika och Mandela blir fri. Men Cole blir samtidigt sjuk i cancer och \u00f6nskar inget hellre \u00e4n att \u00e5terv\u00e4nda och bli begrav i sitt hemland, som han har l\u00e4ngtat till s\u00e5 mycket. Men det g\u00e5r inte. N\u00e4r han ligger f\u00f6r d\u00f6den kommer hans mamma till USA f\u00f6r att tr\u00e4ffa honom en sista g\u00e5ng. Cole d\u00f6r, kremeras och \u00e5terv\u00e4nder genom sin mammas f\u00f6rsorg till sitt hemland som aska.<\/p>\n
G\u00e5tan med de f\u00f6rsvunna negativen f\u00e5r delvis sin f\u00f6rklaring 25 \u00e5r senare. Coles sl\u00e4ktingar blir uppringda av en advokat fr\u00e5n Sverige. Negativen har hittats i ett bankvalv i Stockholm. Vems som har placerat negativen d\u00e4r och varf\u00f6r, kan ingen f\u00f6rklara eller kanske inte vill f\u00f6rklara. Negativen \u00f6verl\u00e4mnas till Coles arvingar 2018. Men inte alla, Hasselblad Foundation v\u00e4grar att \u00f6verl\u00e4mna 504 av negativen vilket blir inledningen till juridiska processer som s\u00e5 sm\u00e5ningom resulterar i att negativen \u00f6verl\u00e4mnas till Coles efterlevande.<\/p>\n
Cole \u00e4r en enast\u00e5ende unik fotograf vilket g\u00f6r att den filmiska ber\u00e4ttelsen som skapas genom bilderna \u00e4r helt lysande. Filmen skildrar och synligg\u00f6r apartheidregimens gr\u00e4nsl\u00f6sa rasistiska f\u00f6rtryck p\u00e5 ett s\u00e4tt som f\u00f6rmodligen inte har gjort tidigare. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r en mycket viktig film. Den manar oss att aldrig gl\u00f6mma apartheid. Kan det h\u00e4nda igen eller snarare, h\u00e4nder det igen just nu n\u00e5gon annanstans?<\/p>\n