{"id":187154,"date":"2024-11-25T12:32:17","date_gmt":"2024-11-25T10:32:17","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=187154"},"modified":"2024-11-25T22:04:53","modified_gmt":"2024-11-25T20:04:53","slug":"trumpetares-svindlande-standard-intakt-hurry-up-and-wait-av-karl-olandersson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=187154","title":{"rendered":"Trumpetares svindlande standard intakt – Hurry Up And Wait av Karl Olandersson"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Karl Olandersson<\/p>\n\n\n\n

Hurry Up And Wait<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Kingside Studios Gnesta juni 2024<\/p>\n\n\n\n

Producent: Karl Olandersson (executive prod. Robert Mehmet Ikiz)<\/p>\n\n\n\n

Stockholm Jazz Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 1\/11 2024<\/p>\n\n\n\n

Nu kommer enast\u00e5ende trumpetaren och l\u00e5tskrivaren Karl Olandersson fj\u00e4rde skiva med sin dr\u00f6mkvartett. Har recenserat de f\u00f6reg\u00e5ende h\u00e4r s\u00e5 jag \u00e4r v\u00e4l f\u00f6rtrogen med soundet, till och med vad betr\u00e4ffar delar av materialet p\u00e5 aktuella cd:n eftersom l\u00e5tar framf\u00f6rts live p\u00e5 konserter jag skrivit om. Tv\u00e5 av mina skivrecensioner finns f\u00f6r \u00f6vrigt listade i k\u00e4llf\u00f6rteckningen p\u00e5 artistens Wikipedia. K\u00e4nns \u00e4rofullt och samtidigt f\u00f6rpliktigande att ens formuleringar m\u00f6jligen haft en viss betydelse. Har skrivit t\u00e4mligen utf\u00f6rligt tidigare varvid jag ocks\u00e5 passat p\u00e5 att presentera Olandersson, vars ungdomligt coola image ovan kan f\u00f6rleda lyssnare att tro att fyrabarnspappan \u00e4r yngre \u00e4n sina fyrtiosex \u00e5r. Olandersson har som det heter m\u00e5nga j\u00e4rn i elden i storband, Stockholm Swing All Stars, Trinity, Beat Funktion med mera. Som om det inte vore mer \u00e4n nog h\u00f6rs han (ofta utan att synas) f\u00f6r sin f\u00f6rs\u00f6rjnings skull i diverse tv-orkestrar.<\/p>\n\n\n\n

Dr\u00f6mkvartetten bildad 2017 best\u00e5r av Magnus Hjorth vid flygeln, Martin Sj\u00f6stedt p\u00e5 bas samt Daniel Fredriksson bakom trummorna. Hjorth bosatt i K\u00f6penhamn h\u00f6r jag inte lika ofta live som de andra f\u00f6rn\u00e4mliga musikerna vilka \u00e4r med lite \u00f6verallt i jazzigt vitala sammanhang. En omst\u00e4ndighet jag vill mena skiljer den gedigna skivan fr\u00e5n hur det l\u00e5ter live, har att g\u00f6ra med att albumet lanseras som soloalbum av Olandersson. Vi tar emot hans originall\u00e5tar och f\u00f6rtrollas av konster utf\u00f6rda p\u00e5 dennes bl\u00e5sinstrument. P\u00e5 konserter framst\u00e5r kvartetten d\u00e4remot som en j\u00e4mb\u00f6rdig enhet, vilket jag f\u00f6r att vara uppriktig f\u00f6redrar. En utomst\u00e5ende producent skulle nog ha r\u00e5tt honom att i ett par sekvenser reducera vad som i teknisk mening gr\u00e4nsar till excesser. <\/p>\n\n\n\n

Hypersnabbt inledande titelsp\u00e5r avl\u00f6ses av tillbakalutat pulserande beat i medium-tempo. Smeksamma balladen For Them All <\/em>som till\u00e4gnas barnaskaran inleds med en tekniskt avancerad knorr p\u00e5 trumpet (albumet inneh\u00e5ller mycket akrobatiska finesser man baxnar inf\u00f6r). N\u00e4r medmusikerna backar upp Karls tonala finesser leder det tanken till typisk valstakt signerad Michel Legrand. I j\u00e4mf\u00f6relse med n\u00e4r man lirar live tar det som sagt tid innan Hjorth, Fredriksson och Sj\u00f6stedt bereds plats att tr\u00e4da fram ur dominantens skugga. Men det l\u00f6nar sig att t\u00e5lmodigt v\u00e4nta.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r batterist och pianists vidkommande lanseras de i helfigur i h\u00e4rligt smaskiga The Flu<\/em>. Rytmsektionen \u00e4r h\u00e4r i sitt esse. F\u00f6rsynt framskridande Sentimental<\/em> avviker radikalt fr\u00e5n huvudf\u00e5ran genom sin impressionistiska pr\u00e4gel och har ett ljuvligt intro av Hjorth. Sugs in i hypnotiskt laddat str\u00e5k. Vid ungef\u00e4r tredje genomlyssningen framst\u00e5r det som en truism att tv\u00e5 f\u00f6reg\u00e5ende l\u00e5tar j\u00e4mte boppigt fr\u00e4scha WM <\/em>samtliga \u00e4r fullpo\u00e4ngare, full\u00e4ndade i utf\u00f6rande och struktur. I detta f\u00f6rstklassigt raska nummer briljerar samtliga, framf\u00f6r allt h\u00e4nf\u00f6r trumpetens konversation med trumslagare Fredriksson vars tajming \u00e4r makal\u00f6s. Auktoriteten hos Olandersson minner om hj\u00e4ltar som Lee Morgan, Donald Byrd och varf\u00f6r inte l\u00e4gga till Jon Faddis (som jag sett p\u00e5 Skeppsholmen). <\/p>\n\n\n\n

Vi erbjuds ocks\u00e5 en innerlig bluesig sak framf\u00f6rd delvis med sordin om \u00f6ronen uppfattar r\u00e4tt. Buddies <\/em>k\u00e4nnetecknas d\u00e4rtill av subtilt spel med vispar och pregnant basfeature. Finalen utg\u00f6rs av soft och melankoliskt tonm\u00e5leri. Sett i relation till uppvisningen p\u00e5 l\u00e5ten f\u00f6re speglas Olanderssons tv\u00e5 skiftande f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt vilka b\u00e5da bevisar vilken gigant han \u00e4r p\u00e5 sitt instrument. Fr\u00e5n flygeln kompletteras med underbara ackord, i ett anslag med anm\u00e4rkningsv\u00e4rt avsp\u00e4nd h\u00e5llning. Stannar vid 4+ p\u00e5 grund av omn\u00e4mnda marginella inv\u00e4ndningar. Fast varje g\u00e5ng Hurry Up And Wait <\/em>snurrat i cd-spelaren blir man alldeles h\u00e4nf\u00f6rd och albumet \u00e4r ett m\u00e5ste f\u00f6r trumpetn\u00f6rdar.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Karl Olandersson Hurry Up And Wait 4 Inspelad i Kingside Studios Gnesta juni 2024 Producent: Karl Olandersson (executive prod. Robert Mehmet Ikiz) Stockholm Jazz Records Releasedatum: 1\/11 2024 Nu kommer enast\u00e5ende trumpetaren och l\u00e5tskrivaren Karl Olandersson fj\u00e4rde skiva med sin dr\u00f6mkvartett. Har recenserat de f\u00f6reg\u00e5ende h\u00e4r s\u00e5 jag \u00e4r v\u00e4l f\u00f6rtrogen med soundet, till och […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-187154","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187154","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=187154"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187154\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":187160,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187154\/revisions\/187160"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=187154"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=187154"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=187154"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}