{"id":187051,"date":"2024-11-16T04:02:26","date_gmt":"2024-11-16T02:02:26","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=187051"},"modified":"2024-11-16T16:07:33","modified_gmt":"2024-11-16T14:07:33","slug":"betoning-av-drapligt-beteende-praglar-sevard-uppsattning-onkel-vanja-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=187051","title":{"rendered":"Betoning av dr\u00e5pligt beteende pr\u00e4glar sev\u00e4rd upps\u00e4ttning – Onkel Vanja p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Jerker Andersson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Anton Tjechov ( bearbetning Connor McPherson)<\/p>\n\n\n\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Magnus Lindman<\/p>\n\n\n\n

Regi: Anna Takanen<\/p>\n\n\n\n

Scenograf och ljusdesigner: Tobias Hagstr\u00f6m-St\u00e5hl<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Charlotta Nylund<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Suz \u00c5berg<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r och bearbetning: Jonas Redig<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Jakob Eklund, Ann Lundgren, Anna Lundstr\u00f6m, Benjamin Moliner, Lena B Nilsson, Thomas Nystedt, Jonas Sj\u00f6qvist och Ruth Vega Fernandez<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 9\/11 p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 11\/1<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Klassikern fr\u00e5n 1897 lanseras av Folkteatern med formuleringen ”En tragikomisk helafton om l\u00e4ngtan efter att f\u00e5 leva”. Ska omg\u00e5ende p\u00e5pekas att jag s\u00e5g Tjechovs pj\u00e4s f\u00f6rest\u00e4llningen efter premi\u00e4r t\u00e4tt inkl\u00e4md p\u00e5 tredje raden nedanf\u00f6r grad\u00e4ngen. Har tillgodogjort mig den ber\u00f6mda kvartett av dramer d\u00e4r Onkel Vanja <\/em>ing\u00e5r p\u00e5 Stockholms och G\u00f6teborgs st\u00f6rsta scener. Minns upps\u00e4ttning p\u00e5 Dramaten 2008 med celeber rollista. Huruvida den filosofiskt inriktade ryske melankolikern spelats tidigare p\u00e5 Folkteatern ska jag l\u00e5ta vara osagt. \u00c4r d\u00e4rtill os\u00e4ker p\u00e5 om det \u00e4r regiss\u00f6ren eller irl\u00e4ndaren ansvarig f\u00f6r bearbetningen som i f\u00f6rsta hand ska krediteras f\u00f6r att ha accentuerat dr\u00e5pligheten hos s\u00e4rskilt manliga rollfigurerna, vilkas trygga hamn \u00e4r familjens gamla barnsk\u00f6tare (Ann Lundgren). Att d\u00f6ma av informationen p\u00e5 hemsidan tycks irl\u00e4ndske dramatikern ha initierat pr\u00e4glingen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I likhet med annan betydande rysk litteratur med klassikerstatus lider personerna p\u00e5 godset d\u00e4r intrigen utspelas, av antingen ekonomiska problem eller obesvarad k\u00e4rlek. Bollen s\u00e4tts ju i rullning n\u00e4r professorn (Jakob Eklund) med sin unga hustru (Ruth Vega Fernandez) bes\u00f6ker godset efter sin pensionering, smider som \u00e5terv\u00e4ndare egoistiskt planer. Och dessutom tar denne manipulative hypokondriker upprepade g\u00e5nger l\u00e4karens (Jonas Sj\u00f6qvist) tj\u00e4nster i anspr\u00e5k. De som h\u00f6r hemma p\u00e5 egendomen inklusive den alkoholiserade l\u00e4karen – n\u00e5got av en ren\u00e4ssansm\u00e4nniska – och den sysslol\u00f6sa, uttr\u00e5kade unga hustrun vars sk\u00f6nhet f\u00f6rh\u00e4xar s\u00e5v\u00e4l Onkel Vanja (Benjamin Moliner) som den stilige l\u00e4karen, \u00e4r samtliga insvepta i n\u00e4t av trassliga relationer.<\/p>\n\n\n\n

Detta kliv \u00e5t sidan fr\u00e5n v\u00e5r polariserade samtid rekommenderas varmt. Originellt manus med k\u00e4nda f\u00f6rvecklingar, lyckad regi, inbjudande scenografi och samspelt duktig ensemble samverkar till god teaterkonst. \u00c4ven om vi inte kan identifiera oss med rollfigurernas tillvaro kan vi relatera till br\u00e4ckligheten och bel\u00e4genheten, pl\u00e5gan och desperationen hos flera av varelserna. Man inser att Anna Takanen lustfyllt sett fram emot att f\u00e5 lotsa sin anm\u00e4rkningsv\u00e4rt disparata ensemble n\u00e4r hon nu \u00e5terv\u00e4nder till staden d\u00e4r hon var konstn\u00e4rlig ledare under cirka tio \u00e5r. Och tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4ttet praktiseras i ett drama om att l\u00e4ngta efter n\u00e5got annat. Texten \u00e4r ytterst varsamt moderniserad, uppfattar ett par blinkningar till v\u00e4ckelser\u00f6relsen i klimatfr\u00e5gan. Intr\u00e4ffar i skogs\u00e4gande l\u00e4karens utl\u00e4ggningar om naturligt skogsbruk och tankar om h\u00e5llbarhet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ansvariga f\u00f6r scenografi och kostym ska ha en eloge f\u00f6r hur omsorgsfullt de manifesterat sin yrkeskunskap. I f\u00f6rsta akten besk\u00e5das verandan medan publiken efter paus tittar p\u00e5 det stora vardagsrummet. Diskret komponerad st\u00e4mningsm\u00e4ttad musik st\u00e5r Jonas Redig f\u00f6r, vilket delvis kan kopplas till den diffuse figuren Ilja (Thomas Nystedt) och hans fumliga kn\u00e4ppande p\u00e5 ett litet str\u00e4nginstrument. <\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven om det mesta i ber\u00e4ttelsen med sina m\u00e5nga sidof\u00f6rgreningar f\u00f6rklaras och binds ihop, f\u00e5r pj\u00e4sen mig att fundera p\u00e5 eventuellt budskap hos Tjechov. Finns det en sensmoral dold? I det originella formaterade programmet likt en dagstidning erbjuds bredvidl\u00e4sning som expanderar ens tankebanor utan att komma med l\u00f6sningar. Han som skrev massvis med noveller och dessutom var l\u00e4kare, blev en expert p\u00e5 missbel\u00e5tna gestalter vilka inte beh\u00f6ver oroa sig f\u00f6r sitt uppeh\u00e4lle.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Det \u00e4r underh\u00e5llande och t\u00e4nkv\u00e4rt, engagerande och mycket v\u00e4lspelat. Man tar med sig flera av dramats skildrade \u00f6den. Den kavata Sonya (Anna Lundstr\u00f6m) tyngd av sin gagnl\u00f6sa f\u00f6r\u00e4lskelse, malplacerade vackra Jelenas vars vantrivsel g\u00f6r henne explosiv, oansenlige Ilja (Thomas Nystedt) som inte orkar uppb\u00e5da tillr\u00e4cklig gnista samt givetvis 47-\u00e5rige hemmasonen vars energiska frustration medf\u00f6r att blir som en tickande bomb. <\/p>\n\n\n\n

Onkel Vanja h\u00e4ver ur sig att inget nytt h\u00e4nt. Allt \u00e4r som vanligt fast v\u00e4rre lyder nyckelreplikens forts\u00e4ttning fr\u00e5n en labil cyniker med diagnos. Den bittre onkeln som m\u00e5ste f\u00f6rsvara sig mot sig sj\u00e4lv anklagas f\u00f6r att st\u00e4lla till med br\u00e5k, drar sig inte f\u00f6r att argumentera med sin mamma (Lena B Nilsson). Pj\u00e4sen inneh\u00e5ller som bekant teaterhistoriens kanske mest ikoniska rekvisita. McPherson eller m\u00f6jligen regiss\u00f6r Takanen l\u00e5ter inte ett gev\u00e4r h\u00e4nga p\u00e5 en v\u00e4gg synlig f\u00f6r publiken. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Har stor beh\u00e5llning av hur nykomponerade ensemblen agerar. Jonas Sj\u00f6qvist som med undantag f\u00f6r n\u00e5gra utflykter varit Folkteatern trogen i drygt tjugo \u00e5r portr\u00e4tterar med elegant pondus Tjechovs utifr\u00e5n blick p\u00e5 de som bebor godset. Ett f\u00f6rh\u00e5llande inte olikt den fr\u00e4mmande f\u00e5geln, fala Jelena. Det var l\u00e4nge sedan jag tog del av polyglotten Ruth Vega Fernandez, inte bara i p\u00e5kostade tv-serier och filmer utan p\u00e5 scen. Minns Storstadsljus <\/em>och F\u00f6rnuft och k\u00e4nsla <\/em>p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater f\u00f6r ungef\u00e4r femton \u00e5r, inf\u00f6r premi\u00e4ren av Jane Austen-dramatiseringen fick jag f\u00f6r \u00f6vrigt tillf\u00e4lle till en miniintervju. Att Takanen l\u00e5ter den utbildade dansaren exponera sin talang ger upps\u00e4ttningen ett merv\u00e4rde. F\u00f6rest\u00e4ller mig att produktive filmsk\u00e5despelaren Jakob Eklund (sett i flera huvudroller b\u00e5de i Stockholm och G\u00f6teborg) debuterar som hennes motspelare. H\u00e4r ska han rosslande domdera fast rollfiguren \u00e4r krum och ganska patetisk, vilket gestaltas med f\u00f6rv\u00e4ntad auktoritet.<\/p>\n\n\n\n

Lena B Nilsson, Thomas Nystedt samt Ann Lundgren (ingick i Folkteaterns fasta ensemble under 30 \u00e5r!) g\u00f6r trov\u00e4rdiga biroller genom tonfall i repliker och \u00e5tf\u00f6ljande kroppsspr\u00e5k. Arvtagerskan Sonya f\u00e5r som bekant sy ihop s\u00e4cken friskt portr\u00e4tterad av en relativ f\u00e4rsking, n\u00e4mligen Anna Lundstr\u00f6m. Benjamin Moliner f\u00e5r ofta komplexa karakt\u00e4rer p\u00e5 sin lott, vilka s\u00e4llan v\u00e4cker publikens sympati \u00e4ven om sj\u00e4lva bevekelsegrunderna f\u00f6r drastiska handlingar kan verka motiverade. Har bevittnat Moliner i ett tiotal scenkonstverk, varav hans insats i Onkel Vanja <\/em>ska rankas som en av de fr\u00e4msta. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Anton Tjechov ( bearbetning Connor McPherson) \u00d6vers\u00e4ttning: Magnus Lindman Regi: Anna Takanen Scenograf och ljusdesigner: Tobias Hagstr\u00f6m-St\u00e5hl Kostymdesign: Charlotta Nylund Maskdesign: Suz \u00c5berg Komposit\u00f6r och bearbetning: Jonas Redig I rollerna: Jakob Eklund, Ann Lundgren, Anna Lundstr\u00f6m, Benjamin Moliner, Lena B Nilsson, Thomas Nystedt, Jonas Sj\u00f6qvist och Ruth Vega Fernandez Premi\u00e4r 9\/11 p\u00e5 Folkteatern i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-187051","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187051","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=187051"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187051\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":187063,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/187051\/revisions\/187063"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=187051"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=187051"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=187051"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}