{"id":186989,"date":"2024-11-15T13:32:49","date_gmt":"2024-11-15T11:32:49","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186989"},"modified":"2024-11-15T13:32:50","modified_gmt":"2024-11-15T11:32:50","slug":"trollhattan-jazz-bluesfestival-2024-dag-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186989","title":{"rendered":"Trollh\u00e4ttan Jazz- & Bluesfestival 2024 dag 2"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

9\/11 2024<\/p>\n\n\n\n

Folkets Hus i Trollh\u00e4ttan<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 grund av annat inplanerat kulturevenemang i Landvetter, avstressande gourmet-dinerande p\u00e5 Skanshof samt bristf\u00e4lliga t\u00e5gf\u00f6rbindelser, missar jag Ladies Got The Blues med bland andra Lisa Lystam plus drygt en kvart av spelningen med OLLI SOIKELLI och hans trio. Den finske gitarrfantomen bor sedan tio \u00e5r tillbaka i New York och anger p\u00e5 hemsidan att elva album med honom finns till f\u00f6rs\u00e4ljning (somliga under eget namn). H\u00f6rde den fingerf\u00e4rdige gitarristen under festivalen 2019 med samma s\u00e4ttning och pianist. Denna g\u00e5ng utdelades ber\u00f6m till den signerande gitarristen, vars st\u00f6rsta f\u00f6rebild och drivkraft \u00e4r Django Reinhardt. Sedan l\u00e5ng tid existerar ett framg\u00e5ngsrikt samarbete med rum\u00e4nske pianisten Marian Petrescu och f\u00f6r den s\u00e5v\u00e4l stadiga som flexibla rytmiken under konserten p\u00e5 Hebeteatern (som vanligt i idealisk ljud\u00e5tergivning) ansvarar kontrabasisten Rune Fog-Nielsen fr\u00e5n K\u00f6penhamn.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Sl\u00e5s av hur sinnrikt konserten verkar satts samman, antar att trion excellerat i ett par tempofyllda melodier f\u00f6re min ankomst. Soikelli visar \u00f6msom diskret, \u00f6msom utan ”filter” vilken fabul\u00f6s teknik han besitter i en mycket inspirerande och intim milj\u00f6. P\u00e5 vad som f\u00f6refaller vara ett halvakustiskt instrument framf\u00f6rs kompositioner med plektrum av bland andra John Lewis, Oscar Peterson och Duke Ellington, m\u00e4rkligt nog tre eleganter vid flygeln. L\u00e4mpar sig utm\u00e4rkt att s\u00e4tta ljuset p\u00e5 s\u00e5dana giganter n\u00e4r Petrescu finns p\u00e5 scen, l\u00e4gger in hisnande passager och d\u00e4rtill interagerar raffinerat med sin ”arbetsgivare”. Berikar genom att exponera sin exceptionella f\u00f6rm\u00e5ga. I bakgrunden binder basisten snyggt samman melodier. j\u00e4mte att exekvera ett ljuvligt feature. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Merparten l\u00e5tar spelas f\u00f6rh\u00e5llandevis nedtonat vilket \u00f6verraskar en smula. St\u00e4mningen kullkastas d\u00e5 pianisten i en bossa av Oscar Peterson fladdrar med sina fingrar \u00f6ver klaviaturen, s\u00e5 att liknelsen med l\u00e4rkvingar ligger n\u00e4ra till hands. Nordborna \u00e4r inte sena att h\u00e4nga p\u00e5. Vi f\u00e5r reda p\u00e5 att huvuddelen av repertoaren h\u00e4mtas fr\u00e5n gitarristens senaste skiva. Kulmen n\u00e5s n\u00e4r han till rungande bifall varsamt tar sig an en sugande blues och f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 Barney Kessel. I s\u00e4rklass mest virtuosa alster utg\u00f6r extranummer. En fr\u00f6jd att f\u00e5 ta del av synkade trions fortissimo i Wes Montgomerys Jingles. <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Somliga akter utgjorde f\u00f6r mig helt oskrivna blad, varav ett s\u00e5dant var powertrion under gitarristen HEDVIG MOLLESTADS ledning. Sedan 2011 har hon med sin oh\u00e4mmade flirt med metal-genren sl\u00e4ppt minst sju plattor p\u00e5 Rune Grammofon och samarbetat med bland andra Jon Eberson och Trondheim Jazz Orchestra. HM3 best\u00e5r av f\u00f6rutom den explosive str\u00e4ngb\u00e4ndaren den bastante basisten Ellen Brekken trakterandes b\u00e5de el- och st\u00e5bas och Ivar Loe Bj\u00f6rnstad bakom trummorna. Sj\u00e4lva definierar de sin musik som ut\u00e5triktad och progressiv instrumentalrock. Gick in i Kongressalen med en positiv f\u00f6rv\u00e4ntan baserat p\u00e5 vad jag l\u00e4st. Konstaterar efter\u00e5t att de onekligen \u00e4r en attraktion live och genom s\u00e4ttet de utstr\u00e5lar sj\u00e4lvf\u00f6rtroende skulle HM3 platsa p\u00e5 Sweden Rock, blev dock knappast lockad av att lyssna p\u00e5 dem i inspelad form. Det k\u00e4ndes litegrann som en kul \u00f6verk\u00f6rning. Att trion omhuldas av en vidsynt jazz-scen f\u00f6rbluffar. Ocks\u00e5 underligt att ofta positionera sig i massivt larmigt sound med drygt femtio \u00e5r p\u00e5 nacken utan (falsett)s\u00e5ng. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Trion som turnerat i Europa, Asien och USA b\u00f6rjar i lite mystisk dov anda. Svajarm tas i bruk och det mullras fr\u00e5n trumsetet. Byggs upp f\u00f6r den uppseendev\u00e4ckande braka-l\u00f6s-med maxad-energi – anda som genomg\u00e5ende pr\u00e4glar tillst\u00e4llningen. Inga titlar aviseras tyv\u00e4rr, vilket ger dokumentationen ett famlande utseende. f\u00f6r en novis som undertecknad. Det liras kompromissl\u00f6s skitig rock, snabbt och muskul\u00f6st med ackordf\u00f6ljder i fullt st\u00e4ll. Inte utan att man t\u00e4nker att frontande kvinnor tagit sig in p\u00e5 manligt territorium. Mollestad formligen \u00e4lskar att l\u00e4gga in kopi\u00f6st med dist och attack i sitt spel. H\u00e5rdk\u00f6rningen r\u00f6r sig stundtals i trakterna av Black Sabbath och hur de kunde jammade, en referens som indikerar hur tajta den skickliga norska trion \u00e4r. Att tempon varieras och klanger framh\u00e4vs i l\u00e5ngsamma passager upplevs befriande f\u00f6r en ovan lyssnare.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Trumslagaren vet vad han sysslar med, framst\u00e5r prim\u00e4rt som funktionell kraft vars h\u00e5lla-sig-p\u00e5-mattan-attityd f\u00e5r kvinnorna att str\u00e5la. Ellen Brekken uppvisar anm\u00e4rkningsv\u00e4rda kvaliteter vars kr\u00f6n \u00e4r l\u00e4ckra framtagandet av melodist\u00e4mman i ett publikfriande solo. Konserten klimax intr\u00e4ffar efter knappt en halvtimme i ett kluster d\u00e4r toner utvinns p\u00e5 gitarren f\u00f6r att \u00f6verg\u00e5 i metal-excesser. Mollestads influenser m\u00e4rks ( Steve Vai, Alan Holdsworh, Tommy Iommi, och ibland korsas Eddie Van Halen med Jeff Beck). Pedaler anv\u00e4nds f\u00f6rst\u00e5s flitigt. I ett spektakul\u00e4rt inslag (se bild ovan) manglar gitarrist och basist bland publiken uppe p\u00e5 l\u00e5ngborden. Ett fett, supertungt sound brakar loss i ett slags shuffle och d\u00e5 uppst\u00e5r ett sansl\u00f6st p\u00e5slag av adrenalin. Ibland sker abrupta stilbrott genom tassande rytmer eller atmosf\u00e4riska ambient-passager. Blir upprymd av osannolika kontraster, sansl\u00f6st adrenalinp\u00e5slag och den rockigt r\u00e5a attityden. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I Hebeteatern bjuder SCOTT HAMILTON & JAN LUNDGREN TRIO p\u00e5 undersk\u00f6n, medh\u00e5rsstrykande jazz. I likhet med instrumentkollegan Harry Allen har han sedan sent 70-tal h\u00e5llit en svindlande h\u00f6g utgivningstakt, varav jag recenserat senaste cd:n Classics. <\/em>Sett den uts\u00f6kte tenoristen med delvis samma s\u00e4ttning p\u00e5 exempelvis Skeppsholmen, Liseberg och i Ljungskile med Jesper Thilo. \u00d6nskas \u00e4ventyrliga utflykter och tuggmotst\u00e5nd har du kommit fullst\u00e4ndigt fel. Snacka om mjuklandning efter fyrverkeriet fr\u00e5n HM3.<\/p>\n\n\n\n

Senaste g\u00e5ngen jag p\u00e5 samma scen h\u00f6rde Jan Lundgren vid flygeln, Hans Backenroth p\u00e5 kontrabas samt danske batteristen Kristian Leth eggade de varandra till stord\u00e5d i samspr\u00e5k med Ulf Wakenius. Jag som f\u00e5tt f\u00f6rm\u00e5nen att ofta lyssna p\u00e5 den nordiska h\u00f6gpresterande trion, noterar att man i denna konsert i f\u00f6rsta hand backar upp den amerikanske saxmannen. Hamilton presenteras som en av v\u00e5ra f\u00f6rn\u00e4mliga uttolkare av swingtraditionen. Kvartetten k\u00e4nner varandra v\u00e4l vilket n\u00e4mnda Classics <\/em>\u00e4r ett av m\u00e5nga bevis i och med att saxofonisten h\u00e4r omger sig av samma nordbor. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kvartetten s\u00e4tter ig\u00e5ng i \u00fcbersofistikerad stil i l\u00e5t fr\u00e5n sprillans f\u00e4rsk skiva, \u00e5tf\u00f6ljd av delikat utsmyckat ballad d\u00e4r Leth befinner sig i framkant tillsammans med den timide stj\u00e4rnan. In The Still Of The Night <\/em>(C. Porter) artar sig till en m\u00e4sterlig tolkning. F\u00e5r vad som kan ben\u00e4mnas g\u00e5shud i denna sprittande sv\u00e4ngiga sak, vars sound minner om andra softa ikoner. Syftar fr\u00e4mst p\u00e5 Paul Gonsalves, Ben Webster och Stan Getz. Auktoriteten Lundgren f\u00e4rgar kompositionerna genom sina subtila, enast\u00e5ende l\u00f6pningar medan Backenroth st\u00e5r f\u00f6r uts\u00f6kt stadga j\u00e4mte ett par f\u00f6rv\u00e4ntade features.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I\u00b4ve<\/em> Grown Accustomed To Her Face <\/em> ur My Fair Lady fr\u00e5n nya skivan uppn\u00e5s full\u00e4ndning. Det kryddas med aptitliga aktioner fr\u00e5n rytml\u00e4ggaren j\u00e4mte ett f\u00f6rtjusande solo med str\u00e5ke av Backenroth. Lyckorus sprids fr\u00e5n scen genom outs\u00e4gligt vacker musik, vars sound erinrar om finalen p\u00e5 festivalen p\u00e5 Skeppsholmen 1987 med Stan Getz kvartett. Sticker ut mest g\u00f6r ett bidrag Lundgren lanserar, n\u00e4mligen Blues In Octaves <\/em> av Jan Johansson fr\u00e5n 1964 beskriven som udda i dennes produktion. F\u00f6rv\u00e5nande nog kompletterar Hamilton med oemotst\u00e5ndliga fraser. En ljuvlig konsert f\u00f6r finsmakare vilka ibland kan f\u00f6redra musik utan kr\u00e5ngliga tillsatser.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Bitte Sj\u00f6holm<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

FRANSKA TRION utm\u00e4rks av en egensinnig, helt unik framtoning vilket i m\u00e5ngt och mycket beror p\u00e5 Matti Ollikainen. Hans bitterljuva fyndiga rim, r\u00f6sten vars karakt\u00e4ristiska stil delar folk i tv\u00e5 l\u00e4ger (blev v\u00e4l en sm\u00e4rre folkstorm n\u00e4r trion var husband i P\u00e5 sp\u00e5ret<\/em> p\u00e5 SVT), samt of\u00f6rst\u00e4llda schwunget parat med en karismatisk rytmsektion. De \u00e4r flitiga i skivstudion (14 album) drivna av fl\u00f6dande kreativiteten fr\u00e5n den till G\u00f6teborg inflyttade tornedalingen – sj\u00e4lvbiografiska debuten i bokform (som jag l\u00e4st) b\u00e4r titeln Trasiga toner fr\u00e5n Tornedalen till Franska trion. <\/em>V\u00e4rt att flika in att Ollikainen d\u00e4rtill basar f\u00f6r en ypperlig jazzig trio vars lysande konsert p\u00e5 Valand i fjol recenserats h\u00e4r samt att annan skribent intervjuade honom i Kulturbloggen f\u00f6r ett par \u00e5r sedan.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Sedan m\u00e5nga \u00e5r tillbaka kamperar han ihop med m\u00e5ngsidige Viktor Tureg\u00e5rd p\u00e5 kontrabas. Efter fruktansv\u00e4rda f\u00f6rlusten av den s\u00e4rpr\u00e4glade, p\u00e5drivande trumslagaren Thommy Larsson 2019 har flera trummisar f\u00f6rekommit i Franska trion, oftast Christopher Cantillo (Dina \u00f6gon, Viva Black mm). P\u00e5 festivalen i Trollh\u00e4ttan d\u00e4r de lirade f\u00f6r sex \u00e5r sedan sitter Anton Jonsson bakom trummorna, en av de fyra rytml\u00e4ggarna p\u00e5 Dom ensammas planet <\/em>som jag recenserade (4\/5). <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Blir begeistrad av en tillst\u00e4llning d\u00e4r allt st\u00e4mmer, vilket FT sj\u00e4lva inte var omedvetna om. P\u00e5 slutet v\u00e5gade sig komposit\u00f6ren p\u00e5 att ta emot best\u00e4llningar, favoriter fr\u00e5n fans s\u00e5som singeln Midsommar <\/em>d\u00e4r h\u00f6gtiden s\u00e5gas. Glada l\u00e5tar varvas konserten igenom med sorgsna p\u00e5 okomplicerat man\u00e9r, intensivt \u00f6siga med allvarsamt reflekterande, fast bottenplattan utstr\u00e5lar en underbart skruvad humor de \u00e4r t\u00e4mligen ensamma. Samtidigt v\u00e4cker l\u00e5tskrivaren v\u00e5r medk\u00e4nsla. Typiskt f\u00f6r FT \u00e4r ocks\u00e5 att de likt Ramones ogillar pauser och genomg\u00e5ende struntar i att ge oss titlar p\u00e5 l\u00e5tarna.<\/p>\n\n\n\n

Oavsett om boogie \u00e1 la Jerry Lee (vilket inneb\u00e4r vildsint sv\u00e4ng), bluesiga tong\u00e5ngar eller tragikomiska ballader liras anf\u00f6r Ollikainen med finess och den elastiska rytmsektionen fyller i genom att verkligen vara p\u00e5 t\u00e5rna. Jonsson gl\u00e4nser polyrutmiskt uppfinningsrikt i flera egna avdelningar. Tv\u00e4ra kast har varit ett idiom f\u00f6r dem under en drygt tjugo\u00e5rig karri\u00e4r. Att g\u00e5 ”all in” \u00e4r sj\u00e4lva grejen med en fantastisk liveakt jag h\u00f6rt p\u00e5 tidigare festival i staden, Nef, Scandic Europa, Liseberg, G\u00f6teborgs 400-\u00e5rs kalas etc. Tillbaka i gr\u00e5tt igen <\/em>artar sig till en hejdundrande final.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Borde ha \u00e5kt efter den kultf\u00f6rklarade gruppens storartade insats. Var inte mottaglig f\u00f6r mer h\u00f6goktanig livemusik. Ehuru kompetent f\u00f6rm\u00e5dde jag inte tillgodog\u00f6ra mig Tove Gustavssons bluesrock. Trots hennes meriterade far Kjell (har eller har haft en utm\u00e4rkt rhythm & blues -orkester och spelat med bland andra Bill \u00d6hrstr\u00f6m och Peter Carlssons ) s\u00e5g till att tajmingen satt som den skulle, blev jag lite blas\u00e9. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

9\/11 2024 Folkets Hus i Trollh\u00e4ttan P\u00e5 grund av annat inplanerat kulturevenemang i Landvetter, avstressande gourmet-dinerande p\u00e5 Skanshof samt bristf\u00e4lliga t\u00e5gf\u00f6rbindelser, missar jag Ladies Got The Blues med bland andra Lisa Lystam plus drygt en kvart av spelningen med OLLI SOIKELLI och hans trio. Den finske gitarrfantomen bor sedan tio \u00e5r tillbaka i New York […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-186989","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186989","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=186989"}],"version-history":[{"count":23,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186989\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":187049,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186989\/revisions\/187049"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=186989"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=186989"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=186989"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}