{"id":186899,"date":"2024-11-13T02:19:58","date_gmt":"2024-11-13T00:19:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186899"},"modified":"2024-11-13T15:09:08","modified_gmt":"2024-11-13T13:09:08","slug":"trollhattan-jazz-bluesfestival-2024-dag-1","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186899","title":{"rendered":"Trollh\u00e4ttan Jazz- & bluesfestival 2024 dag 1"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Eric Bibb och Desmond Foster<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

8-9\/11 2024<\/p>\n\n\n\n

Folkets Hus i Trollh\u00e4ttan<\/p>\n\n\n\n

Arrang\u00f6rer: Trollh\u00e4ttan Jazzf\u00f6rening, Blue Chain V\u00e4nersborg, Folkets Hus Kulturhuset, Trollh\u00e4ttan Stad och VG-regionen.<\/p>\n\n\n\n

Minns jag r\u00e4tt \u00e4r detta mitt fj\u00e4rde bes\u00f6k p\u00e5 festivalen i egenskap av recensent. Har vid olika tillf\u00e4llen kallat det resursstarka eventet f\u00f6r V\u00e4stsveriges b\u00e4sta festival genom sitt s\u00e4tt att blanda internationella celebriteter med inhemska dragpl\u00e5ster och nya stj\u00e4rnskott. Och man n\u00e5r Folkets Hus fr\u00e5n G\u00f6teborg p\u00e5 mindre \u00e4n en timme efter t\u00e5gresa och promenad. Bokaren Christer Olsson fungerade som initierad presentat\u00f6r. Akter avl\u00f6ser varandra smidigt p\u00e5 tre scener i Folkets Hus. Fick en sm\u00e4rre chock av det positiva slaget n\u00e4r jag m\u00e4rkte att Hebeteaterns (idealisk f\u00f6r dynamisk livemusik) sittplatser inte r\u00e4ckte till alla under Eric Bibbs konsert. Den osedvanligt v\u00e4lbes\u00f6kta festivalens biljetter var s\u00e5ledes s\u00e5 gott som sluts\u00e5lda f\u00f6rsta kv\u00e4llen. \u00c5rets upplaga torde ha satt ett sv\u00e5rslaget rekord vad betr\u00e4ffar f\u00f6rekomsten av osannolika kontraster. Bokaren noterade upprymd att \u00f6verv\u00e4gande delen av publiken k\u00f6pte det mesta av festivalens tv\u00e4ra kast.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den f\u00f6r mig obekanta LILJA av isl\u00e4ndskt ursprung fast bosatt i Norge, \u00f6ppnar festivalen p\u00e5 scenen kallad Kulturbaren. Om s\u00e4ttningen \u00f6verensst\u00e4mmer med senaste skivan omger sig den sjungande gitarristen Oddrun Lilja Jonsdottir med basist Jo Skaansar, trumslagare Erik Nylander och Sanne Rambags p\u00e5 s\u00e5ng. Lilja \u00e4r komplett om\u00f6jlig att f\u00f6ra in i ens ett par fack. Kikar man p\u00e5 beteckningarna p\u00e5 Discogs m\u00e5ste man le \u00f6ver f\u00f6rvirringen den experimenterande artisten \u00e5stadkommer. Hos denna eggande kameleont finns ingen k\u00e4rna, vilket jag innerst inne efterlyser. Spretar ist\u00e4llet kopi\u00f6st. inledningsvis ov\u00e4ntat larmigt och ruffigt och d\u00e4refter abrupta f\u00f6r\u00e4ndringar, n\u00e4r atmosf\u00e4riska sound och spoken word samsas med st\u00f6kiga ”slagserier” fr\u00e5n Nylander och distad gitarr. Vi kastas fr\u00e5n olika kreativa ytterligheter. Visar sig att basisten b\u00e5de trakterar kontra och elbas och Lilja h\u00e4nger i ett skede p\u00e5 sig en akustisk gitarr, medan vokalisten som alternerar p\u00e5 lead och k\u00f6r ocks\u00e5 syns sk\u00f6ta en minsynt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Bitte Sj\u00f6holm<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Inledande urladdning avl\u00f6ses av stillsamt guppande ballad med snyggt feature p\u00e5 bas. Efter tre l\u00e5tar med helt skilda temperament konstateras att centrum saknas. I en rofylld l\u00e5t d\u00e4r tre s\u00e5ngst\u00e4mmor adderas (ocks\u00e5 basistens) exkluderas trummor. S\u00e5ngen h\u00e4r f\u00f6rtj\u00e4nar utropstecken! Lilja ber\u00e4ttar att hon jobbat med folkmusiker i Marocko och (om jag uppfattar korrekt) i Libanon och p\u00e5 Mirage <\/em>samarbetas med en s\u00e5ngare och slagverkare fr\u00e5n zulu-folket , varvid intressanta exempel ges genom udda rytmer. En av h\u00f6jdpunkterna utbryter n\u00e4r artistens twang-gitarr sound konverserar med flexibel rytmsektion i ett tonm\u00e5leri som samtidigt l\u00e5ter vackert och skitigt. D\u00e4refter g\u00f6rs en remarkabel utflykt med inkopplade pedaler. Snacka om att vara rafflande ober\u00e4knelig. I en minimalistisk n\u00e4rmast hypnotisk passage d\u00f6pt till Nobody Knows Me,<\/em> huserar Rambags r\u00f6st i m\u00e4ktigt h\u00f6gt register. En annan h\u00f6jdpunkt uppst\u00e5r ocks\u00e5 den i exotisk kontext. Marocko upps\u00f6ks \u00e5nyo. Nu med pregnant framrullande basg\u00e5ng, kr\u00e4ngande gitarr p\u00e5 bluesig botten och l\u00e4ckert backbeat. \u00c4ven om deras beatbaserade utforskande gjorde mig konfys ska bandet harangeras f\u00f6r sin dj\u00e4rvt eklektiska h\u00e5llning, vars approach inte s\u00e4llan bj\u00f6d p\u00e5 f\u00f6rf\u00f6riska stilgrepp. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tar plats p\u00e5 behagliga Hebeteatern f\u00f6r att under en knapp timme avnjuta KASIA PIETRZKO TRIO & MIKAEL GOD\u00c9E. I pianistens trio ing\u00e5r Andrzej \u00b4Swies p\u00e5 kontrabas och batteristen Piotr Budniak. H\u00f6r till saken att det f\u00f6r egen del var premi\u00e4r tv\u00e5 dagar tidigare vad betr\u00e4ffar att ha sett pianotrion. Tror ocks\u00e5 det var debut f\u00f6r den erfarna sopransaxofonisten God\u00e9e att integrera sina ljusa toner med denna polska, expansivt lagda trio med tre album i bagaget. Vi f\u00e5r veta att musiken signeras antingen Kasia eller Mikael (leder Corpo och projekt med str\u00e5kkvartetter och driver Mikael God\u00e9e – Eve Beuvens Quartet samt medlem i \u00c4nglaspel). Saxofonisten \u00e4ntrar scen i egen komposition i konsertens andra l\u00e5t insvept i ett emotionellt kraftf\u00e4lt av delikata fraser, med utforskande kontur genom kvillrande ackord, str\u00e5kdrag och filtklubbor. Blev en h\u00f6gst angen\u00e4m stund i perfekt ljud. Sl\u00e5s av vilken magnifik resonans basen har.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ett kr\u00f6n n\u00e5s i tredje l\u00e5ten (saknar tyv\u00e4rr titel) med en suggestiv basg\u00e5ng som p\u00e5minner om Four Women <\/em>av Nina Simone. F\u00e4ster mig vid lika drabbande som vindlande interaktion emellan bl\u00e5sinstrumentalist och f\u00f6ljsam pianotrio. Ett intro k\u00e4nnetecknas av superbt samspel mellan honom och den stadige basisten. I momentet efter man\u00f6vrar sig trumslagaren fram till rampljuset. Ett par g\u00e5nger bryter han m\u00f6nstret genom sina stegvisa crescendon. Tillbakalutad kammarjazz av yppersta slag infaller i en svindlande vacker ballad vars porlande feature, f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande, framst\u00e4lls av den beg\u00e5vade polskan. Vill framh\u00e5lla Foggy Dreams <\/em>som Pietrzkos mest innerliga v\u00e4v av toner, trions st\u00f6rsta hit. I 12-12-12 av g\u00f6teborgaren \u00e4gnar musikerna sig \u00e5t passionerade, ystra attacker. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto BItte Sj\u00f6holm<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I Kongressalen framtr\u00e4der LISA NILSSON & MATTIAS TORELL inf\u00f6r en stor skara h\u00e4ngivna \u00e5h\u00f6rare. M\u00e5ngsidiga s\u00e5ngerskan har sedan stors\u00e4ljande kritikerframg\u00e5ngen (Grammis mm) Himlen runt h\u00f6rnet <\/em>tillh\u00f6rt stj\u00e4rnorna med h\u00f6gst status och beh\u00f6ver n\u00e4ppeligen n\u00e5gon n\u00e4rmare introduktion.. Ett antal tv-program har gjorts inklusive inspelningen av S\u00e5 mycket b\u00e4ttre, <\/em>f\u00e4rska Min sanning, Jills veranda <\/em>och den sj\u00e4lvbiografiska show hon turnerade med precis n\u00e4r pandemin lamslog offentliga tillst\u00e4llningar. Intima spelningar p\u00e5 duo med gitarristen Mattias Torell (fanns med redan p\u00e5 Himlen runt h\u00f6rnet)<\/em> \u00e4r ett kvardr\u00f6jande resultat av pandemins effekter. Deras program som kallas ”Duo I n\u00f6d och lust” interfolierar ber\u00f6rande s\u00e5nger med dr\u00e5pligt sj\u00e4lvironiska monologer.<\/p>\n\n\n\n

Jag har sett Lisa p\u00e5 bland annat Skeppsholmen, p\u00e5 Lollipop, ett par g\u00e5nger p\u00e5 Nef, i musikalen Chicago<\/em> p\u00e5 Stockholms Stadsteater och i tv\u00e5 p\u00e5kostade shower – Kvinnan som \u00e4r jag <\/em>samt Himlen runt h\u00f6rnet 25 \u00e5r senare. <\/em> Om n\u00e4mnda shower har jag skrivit utf\u00f6rligt och genomg\u00e5ende i uppskattande ordalag (vilket f\u00e5f\u00e4ngt nog n\u00e4mndes f\u00f6r artisten senaste p\u00e5 kv\u00e4llen). Det deklareras att man kommer kretsa kring k\u00e4rlek som fenomen och l\u00e4ngtan. Gitarrist Mattias ingick f\u00f6r \u00f6vrigt i ursprungliga hippa s\u00e4ttningen av Blacknuss. Senaste \u00e5ren har jag h\u00f6rt honom med bland andra Martina Almgren och Caroline af Ugglas. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vad de g\u00f6r kan inte definieras som jazz och p\u00e5 ett undantag n\u00e4r inte heller med beteckningen blues. D\u00e4remot f\u00e5r vi visa, antydan till doft av schlager, utm\u00e4rkta prov p\u00e5 singer songwriter-tradition och inte minst souliga tong\u00e5ngar. Begreppen v\u00e4rderar inte utan f\u00f6rs\u00f6ker ringa in duons nakna musicerande, en s\u00e4llsamt ob\u00e4ndigt sv\u00e4vande r\u00f6st och en gitarrist trogen ackordf\u00f6ljder vars spelgl\u00e4dje ibland till\u00e5ts blomma ut i sofistikerade stick. Bara i ett par sekvenser uppst\u00e5r tendenser till att det blir inst\u00e4llsamt, en smula jolmigt. \u00c5 andra sidan n\u00e4r allt st\u00e4mmer blir det ofta lysande, rent av magiskt i n\u00e5gra toppar. Man b\u00f6rjar i sorgsen ton med Var \u00e4r du min v\u00e4n<\/em> och Vart du \u00e4n g\u00e5r<\/em>. Svensktopps-hitten av Niklas Str\u00f6mstedt passar att garnera med tonartsh\u00f6jning. Sm\u00e4ktande sjungs ut p\u00e5 ett s\u00e4tt som tillfredsst\u00e4ller en musikal\u00e4lskande publik, fast i mina \u00f6ron tippar det n\u00e4stan \u00f6ver. Obestridliga f\u00f6rm\u00e5gan kommer b\u00e4ttre till sin r\u00e4tt i ett medryckande samarbete med Peter Le Marc. I anm\u00e4rkningsv\u00e4rt okomplicerad och optimistisk pop med klatschig refr\u00e4ng fr\u00e5n 2013 uppmanas till handklapp.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kan registrera flera skinande diamanter. Bed\u00f6mningen inbegriper ocks\u00e5 artistens noga genomt\u00e4nkta och mycket underh\u00e5llande utl\u00e4ggningar. Lisa tillf\u00f6r rytmer ett par g\u00e5nger med perkussivt instrument som liknar maracas. Det trygga navet sittandes med sin akustiska gitarr underordnar sig melodierna. Men ger ocks\u00e5 sig till k\u00e4nna i ett par stick vilka elegant broderas ut. Hans spel i Grammy-bel\u00f6nade The Shadow oF Your Smile <\/em>\u00e4r f\u00f6rstklassigt. \u00c4ven om s\u00e5ngerskan som s\u00e5 sj\u00e4lvklart beh\u00e4rskar sitt hantverk h\u00e4r riskerar att f\u00e5 ur sig toner p\u00e5 en alltf\u00f6r h\u00f6g h\u00f6jd, uppvisas vissa likheter med en storhet som Cassandra Wilson i en uppseendev\u00e4ckande tolkning. En annan fulltr\u00e4ff \u00e4r bluesstompiga Never Make A Move Too Soon <\/em>fr\u00e5n ett album d\u00e4r B.B King samarbetar med tongivande medlemmar ur Crusaders. Blir v\u00e4ldigt annorlunda utan dess drivande basg\u00e5ng. Tons\u00e4ttningen av Kristina Lugns tragikomiska N\u00e4r jag var gift med Herman <\/em>tillh\u00f6r ocks\u00e5 guldkornen. Innan obligatoriska extranumret tar vid levereras en enast\u00e5ende sj\u00e4lfull version av ballad fr\u00e5n Songs In The Key Of Life. <\/em>J\u00f6sses Amalia vad hon tar i, beundransv\u00e4rd prestation golvar mig.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Monica Lindberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

ERIC BIBB upptr\u00e4der i \u00f6verfulla Hebeteatern tillsammans med gitarristen Gunnar (Muwumba) Lidstr\u00f6m och elbasisten Desmond Foster, den senare till vardags i Blacknuss Allstars. Vid presentationen utbrister arrang\u00f6ren i ett \u00e4ntligen, eftersom blues-trubaduren som p\u00e5 70-talet flyttade till Stockholm och enligt uppgift sl\u00e4ppt 40 plattor, fanns med p\u00e5 heta listen redan n\u00e4r festivalen startade. Borde inte vara f\u00f6rv\u00e5nad att trion med sitt omedelbara rootsy-anslag fyrar av ett succ\u00e9artat gig.<\/p>\n\n\n\n

Har sett Bibb i olika s\u00e4ttning p\u00e5 krog ovanf\u00f6r Slussen, p\u00e5 Stora Teatern och Nefertiti plus att jag \u00e4ger tre cd, varav tv\u00e5 i n\u00e4rtid recenserats utf\u00f6rligt. Musiken framst\u00e4ller diverse tillst\u00e5nd, texterna ber\u00e4ttar angel\u00e4gna historier eller levererar paroller. Sj\u00e4lva strukturen beh\u00f6ver inte vara j\u00e4ttesp\u00e4nnande f\u00f6r n\u00e5gon som s\u00e5 h\u00e4r patosfylld regerar p\u00e5 scen. 73-\u00e5ringen sjunger egna och blues-hj\u00e4ltars l\u00e5tar med en enorm gl\u00f6d och trygghet. Ackompanjerar sig sj\u00e4lv p\u00e5 akustiska gitarrer och f\u00e5r ov\u00e4rderlig assistans av Foster sittandes snett bakom honom. Finsnickeriet st\u00e5r Lidstr\u00f6m f\u00f6r i tjusiga b\u00e5gar. Solistisk ackuratess fr\u00e5n honom river ner appl\u00e5der, stundtals n\u00e4r elektrifierade gitarren med m\u00e4rklig kropp utvecklar teman akustiskt initierade av gentlemannen Bibb, vars musikaliska trov\u00e4rdighet och autentiska utstr\u00e5lning sprider lyckorus i komfortabla Hebeteatern. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Efter Leadbelly-l\u00e5tar x tv\u00e5 b\u00f6r den synnerligen hj\u00e4rtliga st\u00e4mningen som omg\u00e5ende infinner sig p\u00e5talas. En innerligt gungande blues i skepnad av en slags motst\u00e5ndsr\u00f6relse mot rasism, blir \u00e4nnu ett starkt statement f\u00f6r v\u00e5rt behov av dylik svart musik, hur omistlig dess bidrag varit. Bibb sveper in publiken i sin patenterade aura. \u00f6vertygar kolossalt ocks\u00e5 i egentillverkade alster. Av dem skall Silverspoon, Along The Way <\/em>till\u00e4gnad hans barn och framf\u00f6rd i Alls\u00e5ng p\u00e5 Skansen samt paradnumret Needed Time <\/em>framh\u00e5llas s\u00e4rskilt. Antingen sv\u00e4nger det sk\u00f6nt eller draperas melodier i en dynamiskt k\u00e4nslosam textur. Lyssnar helt tagen p\u00e5 en makal\u00f6s tolkning av Going Down Slow<\/em> vars tema uttrycks med formidabel finess av Lidstr\u00f6m underst\u00f6dd av f\u00f6rsynt basg\u00e5ng. Bibb briljerar i en talking blues vars solo renderar i varma appl\u00e5der. Akustiken \u00e4r b\u00e4sta t\u00e4nkbara n\u00e4r vi serveras boogie, ballader, shuffle och blues av olika snitt. <\/p>\n\n\n\n

Vi rycks med av livsbejakande, vemodig och stolt musik. N\u00e5gra fler exempel: En hit fr\u00e5n 1952 ( With A Dollar In My Pocket) <\/em>i Elmore James style, gospel-hymn fr\u00e5n Grammy-nominerat album riktat till alla p\u00e5 jakt efter en trygg plats i v\u00e4rlden och duetten med hustrun i Send Us Brighter Days<\/em>. Och till st\u00e5ende salig publik serveras magiskt extranummer i form av Don\u00b4t Nobody Let Your Spirit Down <\/em>vari flankerande sologitarrist triumferar. <\/p>\n\n\n\n

Vad som h\u00e4nde i sista akten hos BLUE BENDERS vilka lanseras i en formulering om att blues och rock blandas med soul och funk, inspirerade inte till seri\u00f6s recension. Dessa fem spralliga grabbar vilka f\u00f6rkovrat sig genom att lira p\u00e5 sm\u00e5 st\u00e4llen i Gamla Stan framst\u00e5r som ett antiklimax, i synnerhet j\u00e4mf\u00f6rt med f\u00f6reg\u00e5ende fantastiska konsert. Jag lyssnar p\u00e5 den h\u00f6gljudda energin p\u00e5 distans och refererar d\u00e5 till en t\u00e4mligen sl\u00e4tstruken variant av Rage Against The Machine. N\u00e4r jag beger mig till station hajar jag \u00e4nd\u00e5 till. Att Eric Bibb g\u00f6r dem s\u00e4llskap beror p\u00e5 att en ung sl\u00e4kting ing\u00e5r i bandet. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

8-9\/11 2024 Folkets Hus i Trollh\u00e4ttan Arrang\u00f6rer: Trollh\u00e4ttan Jazzf\u00f6rening, Blue Chain V\u00e4nersborg, Folkets Hus Kulturhuset, Trollh\u00e4ttan Stad och VG-regionen. Minns jag r\u00e4tt \u00e4r detta mitt fj\u00e4rde bes\u00f6k p\u00e5 festivalen i egenskap av recensent. Har vid olika tillf\u00e4llen kallat det resursstarka eventet f\u00f6r V\u00e4stsveriges b\u00e4sta festival genom sitt s\u00e4tt att blanda internationella celebriteter med inhemska dragpl\u00e5ster […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,13624],"tags":[],"class_list":["post-186899","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186899","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=186899"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186899\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":186988,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186899\/revisions\/186988"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=186899"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=186899"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=186899"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}