{"id":186885,"date":"2024-11-11T22:41:32","date_gmt":"2024-11-11T20:41:32","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186885"},"modified":"2024-11-12T17:12:52","modified_gmt":"2024-11-12T15:12:52","slug":"gemytliga-och-rorande-inslag-kryddas-med-fina-sanger-far-och-son-dohlsten-pa-lunchteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186885","title":{"rendered":"Gemytliga, roliga och r\u00f6rande inslag kryddas med fina s\u00e5nger &#8211; Far och son Dohlsten p\u00e5 Lunchteatern"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/11\/462545722_551353824171893_6577339389153316851_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186886\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/11\/462545722_551353824171893_6577339389153316851_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/11\/462545722_551353824171893_6577339389153316851_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">v 45 2024  (tisd. &#8211; torsd)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">G\u00f6teborgs Stadsteater &#8211; foaj\u00e9scen<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Min trevliga vana att vara med p\u00e5 stadsteaterns Lunchteater forts\u00e4tter. I f\u00f6rra veckan passade det mig b\u00e4st att se torsdagens f\u00f6rest\u00e4llning av ett helt nytt program med Ulf Dohlsten och sonen Victor, unikt rent av d\u00e4rf\u00f6r att de inte tidigare st\u00e5tt p\u00e5 scen tillsammans. Kung\u00f6rs att Ulf \u00e4r en smula ringrostig eftersom det var sex \u00e5r sedan han m\u00f6tte en publik, n\u00e5got vi inte m\u00e4rkte av. 2016 s\u00e5g jag honom i <em>The Misfits<\/em> p\u00e5 Backa Teater, den renommerade barn- och ungdomsscen han var konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r under tjugo \u00e5r. Hans trettionio \u00e5r yngre son torde det i mitt fall vara premi\u00e4r f\u00f6r. Victor som utbildat sig p\u00e5 filmskola i Prag och varit verksam hos engelskspr\u00e5kigt Shakespeare-kompani i tjeckiska huvudstaden har frontat i minst tv\u00e5 upps\u00e4ttningar &#8211; <em>Lasse i gatan <\/em>och <em>Farv\u00e4l Majorna<\/em> &#8211; tillsammans med sin bror John och gjort rollen som tons\u00e4ttaren Smetana. Ulf \u00e4r f\u00f6r evigt f\u00f6rknippad med gestaltningen av den os\u00e4kre Lars-Erik i SVT:s uppskattade l\u00e5ngk\u00f6rare <em>Hem till byn, <\/em>Blodsbr\u00f6der p\u00e5 Stadsteatern (gl\u00f6mde n\u00e4mna f\u00f6r honom att jag var p\u00e5 en f\u00f6rest\u00e4llning d\u00e4r b\u00e5de han och radarpartnern Puck Ahlsell kom av sig) samt ett antal farser p\u00e5 fr\u00e4mst Lisebergsteatern. P\u00e5 meritlistan finns ocks\u00e5 undervisning p\u00e5 Scenskolan och uppdrag som regiss\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">    Som utlovat blir det en hel del nostalgiska tillbakablickar, genomg\u00e5ende i humorns tecken.  Bakom dem projiceras portr\u00e4tt p\u00e5 bland andra Stig Torstensson, Lasse Brandeby och f\u00f6rst\u00e5s Kent Andersson. Publiken som i genomsnitt \u00e4r i Ulfs \u00e5lder eller \u00e4ldre k\u00e4nner igen m\u00e4nnen och minns. Anekdoten om Brandeby fr\u00e5n matin\u00e9f\u00f6rest\u00e4llning av <em>Fr\u00f6ken Fleggmans mustasch <\/em> \u00e4r obetalbar och dess dubbla po\u00e4nger ska inte avsl\u00f6jas h\u00e4r. Publiken skrattar som vore replikerna  klimax ur en hejdl\u00f6s fars, vad som p\u00e5 engelska definieras som &#8221;hilarious&#8221;, vansinnigt dr\u00e5plig helt enkelt. Kent Andersson och hans drift att sl\u00e5 sig i slag med folk f\u00e5r symbolisera sonens barndomsminnen. En avdelning far och som g\u00e4rna kunnat utveckla \u00e4n mer. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"261\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/11\/v45-foto-lena-lindstrom_1600x624.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186889\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/11\/v45-foto-lena-lindstrom_1600x624.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/11\/v45-foto-lena-lindstrom_1600x624-300x120.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Lena Lindstr\u00f6m (fr\u00e5n hemsida G\u00f6teborgs Stadsteater)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vad som \u00f6verraskar mest \u00e4r att flera visor av gitarristen och l\u00e5tskrivaren John f\u00f6rekommer. Vi f\u00e5r snyftare, r\u00f6rande l\u00e5t om k\u00e4rlek och finurligt filosoferande.  De sjungs utm\u00e4rkt av hans bror till eget ackompanjemang p\u00e5 akustisk gitarr. Dessutom tolkas <em>Anna <\/em>fr\u00e5n Beatles f\u00f6rsta ep plus nobelpristagaren i litteratur fr\u00e5n 2016, i Ulf Dagebys ber\u00f6mda \u00f6vers\u00e4ttning av <em>Tomorrow Is A Long Time. <\/em>M\u00e4rklig slump att jag i f\u00f6reg\u00e5ende visa av l\u00e5tskrivare John associerar till Toni Holgersson och just n\u00e4mnda vackra melodi i Ulf Dagebys tappning. Victor artikulerar v\u00e4l vilket medf\u00f6r att t\u00e4nkv\u00e4rda texterna g\u00e5r fram.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Eftersom detta \u00e4r en familjeshow i ord och ton befriande ren fr\u00e5n politiska pekpinnar och ist\u00e4llet fylld med lokal anknytning, speglar sk\u00e5despelande son hur det kan ha g\u00e5tt till n\u00e4r f\u00f6rsta fotbollsmatchen i Sverige utk\u00e4mpades mellan \u00d6rgryte och Lyckans soldater 1882 p\u00e5 Heden, en roligt beskriven batalj som en skildring av olika klasser n\u00e4r Victor brer p\u00e5. Vidare f\u00f6rt\u00e4ljer Dohlsten junior om Brostr\u00f6m-koncernen och rederiets uppkomst i linje med temat G\u00f6teborgiana. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/11\/462545886_548993097832946_3083422852892325078_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186892\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/11\/462545886_548993097832946_3083422852892325078_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/11\/462545886_548993097832946_3083422852892325078_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Pappa Ulf ber\u00e4ttar hur passionen f\u00f6r teater och sk\u00e5despeleri uppstod och om det f\u00f6runderliga att han i unga \u00e5r kom in p\u00e5 Scenskolan med en monolog av Lars Forsell. Mest gripande och den st\u00f6rsta bedriften i collaget <em>Far &amp; son Dohlsten <\/em>\u00e4r avgjort en monolog om en frihetsl\u00e4ngtande \u00e5ldring ur <em>Hemmet<\/em>, vars upps\u00e4ttning sent 60-tal fick en livsavg\u00f6rande betydelse f\u00f6r en h\u00e4pen ton\u00e5ring. Att Ulf \u00e4ger en s\u00e4rskild sorts f\u00f6rm\u00e5ga att gestalta s\u00e5rbarhet och utsatta individer blir \u00e5nyo uppenbart. Kan flika in att jag har best\u00e4mt f\u00f6r mig att jag bevittnade en upps\u00e4ttning av pj\u00e4sen p\u00e5 Folkteatern med  Kent Andersson som en av systrarna p\u00e5 80-talet, \u00e4ven om jag letat f\u00f6rg\u00e4ves efter uppgift som styrker min h\u00e5gkomst. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Innan finalen med ytterligare l\u00e5t av den icke n\u00e4rvarande sonen levereras oerh\u00f6rt festliga Kal &amp; Ada-vitsar samt att den rutinerade teatermannen tipsar om doldisen Anders W\u00e4llhed, en mycket produktiv textmakare, f\u00f6rfattare och f\u00f6re detta radiomedarbetare numera bosatt i Helsingborg, som jag l\u00e4rt k\u00e4nna i Ove Allansson-s\u00e4llskapet. Ulf hyllar hans g\u00e4rning genom att framf\u00f6ra dikt ur samlingen <em>Hemmahamn <\/em>om figuren Stigbergs-Lasse. Inst\u00e4mmer f\u00f6r \u00f6vrigt i rekommendationen vad betr\u00e4ffar W\u00e4llheds biografi om geniet Kent Andersson.  Denna subjektiva dokumentation av ett l\u00f6st ihopsatt lokalpatriotiskt dramatik- och musikprogram inklusive sj\u00e4lvbiografisk dos, ska ses som en uppmaning att skaffa biljett vid n\u00e4sta tillf\u00e4lle <em>Far &amp; son Dohlsten <\/em>ges.       <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>v 45 2024 (tisd. &#8211; torsd) G\u00f6teborgs Stadsteater &#8211; foaj\u00e9scen Min trevliga vana att vara med p\u00e5 stadsteaterns Lunchteater forts\u00e4tter. I f\u00f6rra veckan passade det mig b\u00e4st att se torsdagens f\u00f6rest\u00e4llning av ett helt nytt program med Ulf Dohlsten och sonen Victor, unikt rent av d\u00e4rf\u00f6r att de inte tidigare st\u00e5tt p\u00e5 scen tillsammans. Kung\u00f6rs [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-186885","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186885","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=186885"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186885\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":186931,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186885\/revisions\/186931"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=186885"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=186885"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=186885"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}