{"id":186657,"date":"2024-11-15T15:56:16","date_gmt":"2024-11-15T13:56:16","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186657"},"modified":"2024-11-15T15:56:16","modified_gmt":"2024-11-15T13:56:16","slug":"mjukjazziga-tolkningar-bildar-snyggt-sammanhangande-helhet-alone-together-med-westman-boson-standard-quartet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186657","title":{"rendered":"Mjukjazziga tolkningar bildar snyggt sammanh\u00e4ngande helhet – Alone Together med Westman Boson Standard Quartet"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Westman Boson Standard Quartet<\/p>\n\n\n\n

Alone Together<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Studio Epidemin av \u00c5ke Linton 6 Emil Aspegren<\/p>\n\n\n\n

Mixning: \u00c5ke Linton<\/p>\n\n\n\n

Bearflag Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 1\/11 2024<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kan vara p\u00e5 sin plats att omg\u00e5ende avsl\u00f6ja att jag k\u00e4nner kvartettens medlemmar och den sjungande initiativtagaren, till den grad att hade musiken inte fallit mig i smaken skulle jag avst\u00e5tt att l\u00e4gga tid p\u00e5 att recensera. F\u00f6religgande utgivning \u00e4r enligt uppgift ett av fyra projekt som Anders Boson driver, varav flera av dem recenserats av mig. Har ett antal g\u00e5nger sett s\u00e5ngaren, trumpetaren och l\u00e5tskrivaren fronta i diverse konstellationer senaste \u00e5ren. Alldeles nyligen genomf\u00f6rde kvartetten han har med pianisten Simon Westman, kontrabasisten Arvid Jullander och batterist Johan Birgenius release-konserter, utan min n\u00e4rvaro i hemtrakten G\u00f6teborg och i Stockholm. D\u00e4remot kunde smygpremi\u00e4ren av materialet avnjutas i slutet p\u00e5 sommaren i Masthuggskyrkan. B\u00e5de Westman och Birgenius leder egna grupper och den sist n\u00e4mnde sl\u00e4ppte egenkomponerad f\u00e4ngslande skiva som st\u00e5r p\u00e5 egna ben tidigare i h\u00f6st. Var p\u00e5 den relasespelningen p\u00e5 Utopia liksom p\u00e5 tv\u00e5 gig som fungerat som skivsl\u00e4pp f\u00f6r ypperlig pianotrio ledd av Simon Westman. Och aprop\u00e5 att frekvent ha h\u00f6rt n\u00e4mnda musiker toppar tvekl\u00f6st Jullander en s\u00e5dan lista. B\u00f6r betonas att \u00e4ven om jag h\u00f6rt rytmsektionen var f\u00f6r sig ett or\u00e4kneligt antal g\u00e5nger, brukar de ganska s\u00e4llan f\u00f6rekomma tillsammans. <\/p>\n\n\n\n

\u00c5tta standards framf\u00f6rs varav samtliga i uts\u00f6kta arrangemang av Simon Westman. Med n\u00e5got undantag k\u00e4nns dessa vokalmelodier igen. I presstexten po\u00e4ngteras hur kvartettens f\u00f6rgrundsfigurer vanligtvis tillverkar egna l\u00e5tar. H\u00e4r m\u00f6ts man dock ”kring den gemensamma k\u00e4rleken till standards” i en process d\u00e4r Anders st\u00e5tt f\u00f6r urvalet och Simon den sammanh\u00e5llna strukturen. Skivans p\u00e5st\u00e5s vara en vindlande resa genom swing och ballader med till\u00e4gg av mer okonventionella inslag. Tempoh\u00f6jning infaller i ett par alster och i den mest udda i samlingen, Anthropology <\/em>av Charlie Parker, b\u00e4r det iv\u00e4g i boppiga saltomortaler.<\/p>\n\n\n\n

Vilka \u00f6rh\u00e4ngen ville d\u00e5 den reslige mannen med den lena r\u00f6sten i \u00f6vrigt tackla? Har gjort research f\u00f6r att f\u00e5 fram korrekt fakta. Titelsp\u00e5ret som lagts sist h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n en musikal fr\u00e5n 1932. Inledande Secret<\/em> Love <\/em>\u00e4r en snabb d\u00e4nga f\u00f6rknippad med Doris Day tagen fr\u00e5n musikal anno 1953. Fr\u00e5n samma epok kommer romantiska s\u00e5ngen Young And Foolish <\/em>h\u00e4mtad ur en musikal medan Days Of Wine And Roses <\/em>( H. Mancini\/ J. Mercer) f\u00e5r symbolisera alla popul\u00e4ra soundtrack. Blev b\u00e5de en Oscar till upphovsmakarna och f\u00f6r Andy Williams en Grammy 1964. Vidare finns hits fr\u00e5n mellankrigstiden. Syftar p\u00e5 There Is No Greater Love <\/em>vars definitiva version signeras Dinah Washington decennier senare fr\u00e5n ett magiskt livealbum jag \u00e4ger, I Cover The Waterfront <\/em>som tolkats elegant av Sarah Vaughan och Billie Holiday samt musikalmelodin But Not For Me <\/em>av George & Ira Gershwin som Ella Fitzgerald fick en Grammy f\u00f6r 1960. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foton Magnus Bergstr\u00f6m (fr\u00e5n skivbolagets hemsida)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Snyggt spel med vispar och diskreta basg\u00e5ng underst\u00f6djer \u00f6ppningsnumret vars raska tempo \u00f6verraskar. M\u00e4rker omg\u00e5ende att Westman arrat p\u00e5 ett s\u00e4tt som passar hans smidiga spel. Blir minst lika f\u00f6rtjust i dennes l\u00f6pningar \u00f6ver klaviaturen som jag var inst\u00e4lld p\u00e5. Vilken obestridlig auktoritet som demonstreras! Ler f\u00f6rn\u00f6jt \u00e5t tekniska niv\u00e5n, spelgl\u00e4djen och hur teman dekoreras i framimproviserade(?) m\u00f6nster. Vidare konstateras att rytmsektionen trivs ypperligt med varandra, en oerh\u00f6rd flexibilitet uppvisas. I den komplexa l\u00e5ten av Bird briljerar till att b\u00f6rja med Jullander, bereder p\u00e5 s\u00e5 vis v\u00e4g f\u00f6r \u00f6vriga i kvartetten. Kan inte nog understrykas att ett uppseendev\u00e4ckande ystert tempo tillhandah\u00e5lls, n\u00e5got som radikalt sticker ut fr\u00e5n Bosons g\u00e4ngse estetik. <\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r h\u00f6g tid att uttala sig om den personligt f\u00e4rgade s\u00e5ngen, en st\u00e4mma jag f\u00f6rvisso \u00e4r v\u00e4l f\u00f6rtrogen med. En av sju referenser p\u00e5 50-\u00e5ringens Wikipedia-sida har f\u00f6r \u00f6vrigt mig som avs\u00e4ndare i form av l\u00e4nk till recension fr\u00e5n 2021. P\u00e5 hans hemsida l\u00e4nkas ocks\u00e5 till liverecension av hans kvartett p\u00e5 Unity skriven 2022. Vet med mig att jag publicerade en betraktelse efter att h\u00f6rt hans Jazz Ensemble p\u00e5 FOLK.<\/p>\n\n\n\n

Anders Boson bevisar p\u00e5 Alone Together <\/em>att han r\u00f6r sig med en l\u00e4ttidentifierad stil n\u00e4stan helt utan friktion. \u00d6nskas en kraftfullt rytmiserande vokalkonst \u00b4a la Kurt Elling ska man v\u00e4nda sig till andra. Eftersom soundet genomg\u00e5ende h\u00e5lls soft f\u00f6r att stundom brista ut i intrikata f\u00f6rlopp och f\u00f6r att trumpet \u00e4r hans instrument, passar det ibland att relatera till Chet Baker. I n\u00e5gra passager kan det tyckas som om hans st\u00e4mma beh\u00f6ver anstr\u00e4nga sig rej\u00e4lt f\u00f6r att f\u00e5 melodin att b\u00e4ra. Och denna g\u00e5ng t\u00f6js det knappast alls p\u00e5 stavelser. Skulle i n\u00e5gra l\u00e4gen vilja att han pressade sig l\u00e4ngre, tog in ett bollplank f\u00f6r att r\u00e5dg\u00f6ra om ytterligare tagningar hade beh\u00f6vts. Ehuru en smula oj\u00e4mnt lever s\u00e5ledes den \u00f6msint sk\u00f6ra r\u00f6sten h\u00f6gt p\u00e5 sitt emotionella uttryck, j\u00e4mte vad som anas d\u00e4r under. H\u00f6jdpunkterna intr\u00e4ffar i den romantiska juvelen Young And Foolish<\/em> som minner om just Chet Baker, sv\u00e5rsjungna kraftprovet av geniet Charlie Parker som redan ber\u00f6rts samt i tolkningen I Cover The Waterfront. <\/em>Att Bosons ink\u00e4nnande fraser p\u00e5 trumpet f\u00f6rekommer s\u00e5 sparsamt f\u00f6rv\u00e5nar, eftersom dessa features \u00e4r oklanderliga. F\u00f6r att sammanfatta tilltalas jag av ett par vokala utmaningar och den k\u00e4nnetecknande spr\u00f6da s\u00e5ngen. Men f\u00f6r att vara uppriktig blir jag nog \u00e4n mer f\u00f6rtjust i de uppbackande musikerna, inklusive deras intron och inspirerade stick.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Westman Boson Standard Quartet Alone Together 4 Inspelad i Studio Epidemin av \u00c5ke Linton 6 Emil Aspegren Mixning: \u00c5ke Linton Bearflag Records Releasedatum: 1\/11 2024 Kan vara p\u00e5 sin plats att omg\u00e5ende avsl\u00f6ja att jag k\u00e4nner kvartettens medlemmar och den sjungande initiativtagaren, till den grad att hade musiken inte fallit mig i smaken skulle jag […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-186657","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186657","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=186657"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186657\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":187050,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186657\/revisions\/187050"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=186657"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=186657"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=186657"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}