{"id":186478,"date":"2024-10-30T01:11:19","date_gmt":"2024-10-29T23:11:19","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186478"},"modified":"2024-10-30T15:47:26","modified_gmt":"2024-10-30T13:47:26","slug":"sarlingar-portratteras-med-charm-och-hetta-i-innovativt-musikteater-format-sjalens-telegraf-med-konstkollektivet-sno-souls-telegraph","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186478","title":{"rendered":"S\u00e4rlingar portr\u00e4tteras med charm och hetta i innovativt musikteater-format – Sj\u00e4lens telegraf med Konstkollektivet Sn\u00f6 & Soul\u00b4s Telegraph"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ines Seballj<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Baserad p\u00e5 roman med samma titel av Amanda Svensson<\/p>\n\n\n\n

Manus och regi: Caroline Andr\u00e9asson och Emilie Strandberg<\/p>\n\n\n\n

Kostym & scenografi: Lisa Hjert\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Sara Suneson<\/p>\n\n\n\n

Mask: Maja Asp<\/p>\n\n\n\n

Ljus: Anna Wemmert Clausen<\/p>\n\n\n\n

Musik: Peter Cliffordson Weicht<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Daniel Adolfsson, Caroline Andr\u00e9asson, Emilie Strandberg samt Soul\u00b4s Telegraph ( Alice Johannessen, Linn Grosvernier, Vidar Lindstr\u00f6m, Rasmus H\u00f6lesj\u00f6, Ebba Reibe, Agust Marmander och Sofia Ramstedt)<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 26\/10 2024 gos Teater Trixter i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 30\/11<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Konstkollektivet Sn\u00f6 som funnits sedan 2013 listar p\u00e5 sin hemsida nio fasta medarbetare varav tv\u00e5 ing\u00e5r i denna s\u00e4llsamma produktion. Premi\u00e4ren krockade med premi\u00e4r p\u00e5 Stadsteatern vilket fick till f\u00f6ljd att jag ist\u00e4llet var med om en matin\u00e9f\u00f6rest\u00e4llning dagen efter. F\u00f6r ett par \u00e5r sedan n\u00e5dde en inbjudan mig, f\u00f6rtrollades d\u00e5 av deras bearbetning av Dostojevskijs Arma m\u00e4nniskor <\/em>i ett rum h\u00f6gt i tak och utan naturlig scen, ett \u00f6ppet kontorslandskap jag inte tidigare vistats i som under f\u00f6rest\u00e4llningen alstrade en elektrisk st\u00e4mning. Den recenserades h\u00e4r i en text som ocks\u00e5 inneh\u00f6ll en presentation av Sn\u00f6. Min upplevelse ligger p\u00e5 ett bakv\u00e4nt vis n\u00e4stan kollektivet i fatet, vid bed\u00f6mningen av hur de tagit sig an Amanda Svenssons senaste m\u00e4rkliga roman. F\u00e5r veta av producenten att f\u00f6rfattaren bevistade urpremi\u00e4ren.<\/p>\n\n\n\n

Hade flitens lampa lyst skulle jag s\u00e5 klart ha tagit mig f\u00f6r att l\u00e4sa Sj\u00e4lens telegraf <\/em>(romanen fanns att k\u00f6pa i samband med f\u00f6rest\u00e4llningen). Ber\u00f6ringspunkter med k\u00e4llan till manus saknas \u00e4nd\u00e5 inte. I fjol h\u00f6rde jag n\u00e4mligen 37-\u00e5ringen p\u00e5 mitt lokala bibliotek prata om boken och sitt f\u00f6rfattarskap. Tog kontakt efter\u00e5t och ber\u00e4ttade att jag med beh\u00e5llning l\u00e4st tv\u00e5 andra titlar, vilka k\u00e4nnetecknas av l\u00e4tt bisarr humor och skoningsl\u00f6s blick. Syftar p\u00e5 hejdl\u00f6sa debuten Hey Dolly <\/em>och fresken i folkh\u00f6gskolemilj\u00f6 d\u00f6pt till Allt det d\u00e4r jag sa till dig var sant. <\/em>Amanda tog upp vikten av att f\u00e5 faktauppgifter r\u00e4tt \u00e4ven n\u00e4r man skriver fiktion och om sv\u00e5righeter henne far st\u00f6tt p\u00e5 (Per Svensson) i arbetet med Augustprisade biografin om Anders Zorn. Vidare upplyste jag om mina tv\u00e5 terminer i s\u00f6dra England. Detta f\u00f6r att Svenssons roman utspelas i Storbritannien under 90-talet medan mina studier \u00e4gde rum tidigt 80-tal. F\u00f6rfattaren \u00e4r gift med en engelsman och flyttade hit 2015 fr\u00e5n Malm\u00f6. Minns tyv\u00e4rr inte hur id\u00e9n till Sj\u00e4lens telegraf <\/em>uppstod. Om hon influerats av en autentisk h\u00e4ndelse som varit en nyhet, eller om ber\u00e4ttelsen som ramar in hennes research om ett samh\u00e4lle p\u00e5 dekis \u00e4r ett utslag av hennes fantasi.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
affischfoto Johan Karlsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Publiken sitter p\u00e5 olika typer av stolar p\u00e5 \u00f6mse sidor om den mittg\u00e5ng d\u00e4r delar av handlingen utspelas. Sceniska fantasin tar ocks\u00e5 plats p\u00e5 stegar bakom oss i b\u00e5da \u00e4ndar. I foaj\u00e9n bakom ett genomskinligt draperi h\u00e5ller i ett par scener mamman till, framst\u00e4lld med \u00f6vertygande fladdrig frenesi av Caroline Andr\u00e9asson. Och p\u00e5 grad\u00e4ngen i bortre \u00e4ndan huserar frejdiga bandet Soul\u00b4s Telegraph. Fr\u00e5n taket h\u00e4nger dekorerade tr\u00e5dar vilka symboliserar den excentriska mammans prunkande tr\u00e4dg\u00e5rd och hennes \u00e4ppelodling. Finurligt detaljrika scenografin speglar ett temperament impregnerat av New Age och i b\u00f6rjan placeras kristaller ut intill oss.<\/p>\n\n\n\n

Grace f\u00f6rs\u00f6rjer sig enligt dottern (Emilie Strandberg) som h\u00e5lls hemmavid genom att lura folk. Fast epitetet sp\u00e5tant vill inte f\u00e4rggranna yrv\u00e4dret som sysslar med tarotkort k\u00e4nnas vid. M\u00e4n ur hennes mystiska f\u00f6rflutna och s\u00e5dana ute efter hennes tj\u00e4nster dyker upp (skissartade biroller flyh\u00e4nt exekverade av Daniel Adolfsson), vilka f\u00f6rvirrar dottern som givetvis vill veta identiteten p\u00e5 sin pappa. Till slut hinner verkligen i fatt mor och dotter. Iris handlar d\u00e4refter med f\u00f6r\u00f6dande konsekvens, blir omh\u00e4ndertagen efter att br\u00e4nt ner huset hon v\u00e4xte upp i. N\u00e4r hon 1998, sex \u00e5r senare, anst\u00e4llts p\u00e5 en underkl\u00e4desavdelning i en varuhuskedja i Glasgow tr\u00e4ffar hon en karismatisk, tillika renh\u00e5rig snubbe. Det f\u00f6r\u00e4lskade paret bildar ett band (framtaget f\u00f6r denna upps\u00e4ttning, eller?) som brejkar, men beh\u00f6ver f\u00e5 ihop pengar f\u00f6r att g\u00e5 in i studio och tillverka en skiva. F\u00f6rvecklingar uppst\u00e5r mot den fond av l\u00e5gkonjunktur som pr\u00e4glade landet efter Thatcher-eran. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5g\u00e5r i cirka halvannan timme utan paus. D\u00e5 ing\u00e5r ett knippe up tempo l\u00e5tar framf\u00f6rda med rytmsektion, gitarrist, keyboardist, trombonist och ber\u00e4ttarjaget trakterar h\u00e4pnadsv\u00e4ckande nog cello. Bandet l\u00e5ter sprittande charmigt \u00b4a la Dexy Midnight Runners, fast man undrar om de unga medlemmarna instruerats att spela p\u00e5 ett oslipat om \u00e4n sympatiskt melodiskt s\u00e4tt eller om soundet \u00e4r deras naturliga uttryck. Finns repliker v\u00e4rda att s\u00e4tta p\u00e5 pr\u00e4nt i denna sceniska bearbetning. Snappade upp l\u00e5tskrivaren Ruperts uttalande: ”<\/em>har man varit n\u00e4ra att d\u00f6 f\u00e5r man br\u00e5ttom att leva”. Och i den eller n\u00e4rliggande scen replikerar Iris: ”Fattar, men varf\u00f6r vill du bli ber\u00f6md?” En annan kommentar (fr\u00e5n Grace om jag minns r\u00e4tt) lyder: ”Alla vill samma sak – skapa n\u00e5got best\u00e5ende”.<\/p>\n\n\n\n

Till saken h\u00f6r att den i f\u00f6rest\u00e4llningen str\u00e4ngt sysselsatte Adolfsson frontar genom att sjunga. n\u00e5got han g\u00f6r med skapligt resultat. Att sk\u00e5despelare sjunger \u00f6verraskande v\u00e4l har noterats senaste \u00e5ren p\u00e5 framf\u00f6r allt G\u00f6teborgs Stadsteater. Det \u00e4r modigt gjort! Adolfssons fokus \u00e4r att skildra en vision\u00e4r, br\u00e4cklig humanist vars f\u00f6r\u00e4lskade natur k\u00e4nns en smula tillyxad. Akt\u00f6ren \u00e4r duktig p\u00e5 att h\u00e4rb\u00e4rgera k\u00e4nslor och sl\u00e4ppa ut dem, med emfas eller diskret. G\u00f6r dessutom ett fint portr\u00e4tt p\u00e5 den stenhuggande granne Iris tyr sig till i Somerset. Vad som emellertid ligger honom i fatet motsvarar vad jag skrev om konstkollektivet Sn\u00f6 i inledande stycket. Sk\u00e5despelarens kolossalt \u00f6vertygande prestationer i Nattvarden <\/em>hos Tofta Teater, i nobelpristagaren Fosses Jag \u00e4r vinden <\/em>ocks\u00e5 hos Trixter samt i Isadora och k\u00e4rleken <\/em>p\u00e5 Hagateatern. De h\u00f6jderna n\u00e5s inte h\u00e4r, \u00e4ven om m\u00e5ngsidigheten och nyanser i tonfall ska framh\u00e5llas.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Caroline Andr\u00e9asson excellerar i att svepa fram medelst utstuderad koreografi. Den excentriska mamman hon mejslat fram tillh\u00f6r en kategori undantagsm\u00e4nniskor vi k\u00e4nner igen, \u00f6verlevnadskonstn\u00e4rer som inte inordnar sig, utan bejakar vad som roar dem. Blir uppenbart hur kollektivets konstn\u00e4rlige ledare njuter av sammanhang d\u00e4r sv\u00e4ngar kan tas ut, vilket understryks i biroller som skr\u00e4vlande manager i solglas\u00f6gon och som docerande terapeut med rolig dialekt. <\/p>\n\n\n\n

Emilie Strandberg gestaltar i den originella ber\u00e4ttelse som ligger till grund f\u00f6r ett underh\u00e5llande scenkonstverk, ton\u00e5rstjejen vars f\u00f6rsenade uppt\u00e4ckt av v\u00e4rlden utanf\u00f6r tr\u00e4dg\u00e5rdens trygghet skildras med engagerande energi och en inlevelsef\u00f6rm\u00e5ga som blir trov\u00e4rdig. Hon som till synes genom slumpens sk\u00f6rdar finner sin v\u00e4g fram\u00e5t symboliserar Nietzsche-devisen ”det som inte d\u00f6dar g\u00f6r oss starkare”. Och att r\u00e5ka sitta en halvmeter ifr\u00e5n Strandberg n\u00e4r hon gnider str\u00e5ken \u00f6ver cellon \u00e4r en f\u00f6runderlig situation i en upps\u00e4ttning som g\u00f6r mig upprymd.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Baserad p\u00e5 roman med samma titel av Amanda Svensson Manus och regi: Caroline Andr\u00e9asson och Emilie Strandberg Kostym & scenografi: Lisa Hjert\u00e9n Koreografi: Sara Suneson Mask: Maja Asp Ljus: Anna Wemmert Clausen Musik: Peter Cliffordson Weicht P\u00e5 scen: Daniel Adolfsson, Caroline Andr\u00e9asson, Emilie Strandberg samt Soul\u00b4s Telegraph ( Alice Johannessen, Linn Grosvernier, Vidar Lindstr\u00f6m, Rasmus […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-186478","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-teater","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186478","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=186478"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186478\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":186505,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186478\/revisions\/186505"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=186478"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=186478"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=186478"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}