{"id":186441,"date":"2024-10-29T01:56:20","date_gmt":"2024-10-28T23:56:20","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186441"},"modified":"2024-10-29T19:57:22","modified_gmt":"2024-10-29T17:57:22","slug":"de-svara-besluten-motor-i-fragmentarisk-enaktare-med-sjalvbiografisk-pragel-om-karlek-pa-goteborgs-dramatiska-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186441","title":{"rendered":"De sv\u00e5ra besluten motor i fragmentarisk enaktare med sj\u00e4lvbiografisk pr\u00e4gel – Om k\u00e4rlek p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska Teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Isac Meijer<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Lars Nor\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

Regi: Marcus Carlsson<\/p>\n\n\n\n

Scenografi, kostym och rekvisita: Anges Gry<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign, ljuddesign och musik: Jacki Rom\u00e1n<\/p>\n\n\n\n

Mask: Jessica Cederholm<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Erik \u00c5kerlind, Mia Eriksson, Carl Marcus Wickstr\u00f6m, Hanna Ullerstam, Christian Olofsson samt Oskar Lundblad<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 25\/10 2024 p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska Teater, Stigbergsliden G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 26\/1<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Att f\u00e5 g\u00e5 p\u00e5 premi\u00e4rer kan f\u00f6rst\u00e5s bara ses som ett odelat n\u00f6je, ett privilegium att h\u00f6gt v\u00e4rdera inte minst f\u00f6r att det \u00e4r en social aktivitet man oftast minns med gl\u00e4dje. Betyder mycket f\u00f6r mig som lever ensam och inte l\u00e4ngre har ett jobb att g\u00e5 till. Samtidigt upplevs sj\u00e4lva f\u00f6ruts\u00e4ttningen inte s\u00e4llan som ett ok. Recenserandet riskerar att bli extra besv\u00e4rligt om en viss besvikelse infinner sig, s\u00e4rskilt n\u00e4r k\u00e4nslan uppst\u00e5tt f\u00f6rh\u00e5llandevis ov\u00e4ntat. Vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen n\u00e4r f\u00f6rhoppningar grusats har jag avst\u00e5tt fr\u00e5n att l\u00e4gga tid p\u00e5 att skriva.<\/p>\n\n\n\n

Goda erfarenheter av upps\u00e4ttningar med G\u00f6teborgs Dramatiska Teater sp\u00e4r p\u00e5 mitt dilemma. Har sett ett dussintal produktioner varav n\u00e4stan samtliga bed\u00f6mts i positiva ordalag och ibland hyllats. Ett f\u00f6rh\u00e5llande r\u00f6rande GDT f\u00f6rtj\u00e4nar att framh\u00e5llas. Liksom hos Hagateatern \u00e4r tv\u00e5 kvinnor tongivande i denna vitala frigrupp. Men \u00e4ven om k\u00e4nslan bedr\u00e4gligt nog kan p\u00e5minna om att svika ett f\u00f6rtroende m\u00e5ste uppriktig bed\u00f6mning g\u00e5 f\u00f6re. I f\u00f6religgande fall existerar dessutom bonusinfo alltf\u00f6r frestande att inte baka in i texten, vilket g\u00f6r att det \u00e4nd\u00e5 blir en betraktelse. Att recensenter ganska ofta skiljer sig \u00e5t framg\u00e5r f\u00f6r \u00f6vrigt genom det ber\u00f6m teamet fick i GP (enbart sett rubrik och ingress). <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4ren p\u00e5 enaktaren (l\u00e4ngd cirka 70 minuter) skedde p\u00e5 Dramaten 2010. Detta osedvanligt korta Nor\u00e9n-drama har, om jag inh\u00e4mtat korrekt fakta, knappt spelats sedan dess. Carl-Marcus Wickstr\u00f6m (se bild ovan) har medverkat i Nattvarden <\/em>p\u00e5 Tofta Teater. Om andra i ensemblen har agerat i n\u00e5gon av dennes pj\u00e4ser \u00e4r oklart. Vill ge en personlig ing\u00e5ng till Sveriges fr\u00e4msta kulturexport efter Bergman, en titan inriktad p\u00e5 motsvarande konflikter och grubbel fast med sj\u00e4lvst\u00e4ndig estetik. Privat finns ocks\u00e5 ber\u00f6ringspunkter, vilket framg\u00e5r av bland annat Thomas Sj\u00f6bergs bok om Bergman respektive En dramatikers dagbok<\/em>. Nor\u00e9n skilde sig fyra g\u00e5nger och blev pappa vid 64 \u00e5rs \u00e5lder. Bergmans st\u00e4ndiga svek och dito f\u00f6r\u00e4lskelser \u00e4r v\u00e4l dokumenterade. Jag l\u00e4ste den oerh\u00f6rt massiva och skenbart ostrukturerade volym som fanns utgiven som f\u00f6rberedelse inf\u00f6r en sedan l\u00e4nge bokad intervju med Nor\u00e9n f\u00f6r LO-tidningen \/ Arbetet h\u00f6sten 2009. <\/p>\n\n\n\n

Hade l\u00e4rt k\u00e4nna tidningen kulturredakt\u00f6r John Swedenmark, som trodde att jag var i st\u00e5nd att fixa utmaningen och vars redigering ska harangeras. Utl\u00f6sande faktorn till att fackliga veckotidningen hade f\u00f6rsta tjing, handlade om att presentera honom och l\u00e5ta honom utveckla sina visioner, i egenskap av nytilltr\u00e4dd ledare f\u00f6r Folkteatern i G\u00f6teborg tillsammans med konstn\u00e4rliga partnern Ulrika Josephsson fr\u00e5n Riksteatern. Den sist n\u00e4mnde fullf\u00f6ljde sitt kontrakt p\u00e5 fyra \u00e5r medan celebriteten i blickf\u00e5nget i praktiken l\u00e4mnade sin tj\u00e4nst efter halva tiden. M\u00e4rkligt nog saknas i f\u00f6rsta tjocka volymen av En dramatikers dagbok<\/em> indikationer p\u00e5 att han suktade efter uppdraget. Och i n\u00e4sta del anklagar han sig sj\u00e4lv f\u00f6r att prioritera familj, skrivande och regiuppdrag utomlands framf\u00f6r att vara n\u00e4rvarande i G\u00f6teborg. Intervjun jag genomf\u00f6rde med hj\u00e4lp av en kvinna som antecknade (lyckokast eftersom arbetsnarkomanen tydligen avskydde diktafon\/ bandare). Nor\u00e9ns lagom l\u00e5nga svar kan enkelt googlas fram. I slutet p\u00e5 tredje sidan plus i en kommentar p\u00e5 f\u00f6ljande sida fr\u00e5n datumet 090924 i En dramatikers dagbok<\/em> refereras kortfattat till v\u00e5rt givande m\u00f6te i Sky Bar p\u00e5 Riverton.<\/p>\n\n\n\n

I min f\u00f6rhoppningsvis relevanta utvikning av att befinna mig i avundsv\u00e4rd hetluft (\u00e4ven om intervjun omtalats och citerats ur i media och utgjort reserarchunderlag, f\u00f6r kvinna som skrev bok om konstn\u00e4rskapet innebar den inget genombrott) b\u00f6r en unik omst\u00e4ndighet p\u00e5pekas. Nor\u00e9n var genuint intresserad av andra samtidigt som han ville ha koll. Det innebar att motfr\u00e5gor st\u00e4lldes. Jag fick upplysa honom om mina f\u00f6r\u00e4ldrar, f\u00f6rh\u00e5llanden p\u00e5 min arbetsplats d\u00e4r jag var fackligt engagerad och tipsa om jazz fr\u00e5n regionen. Kan till\u00e4ggas att jag var med p\u00e5 presskonferenser, manifestationer och dylikt, bevittnade fascinerande repetition och blev en av de allra f\u00f6rsta att IRL tacka f\u00f6r Orestien<\/em>. Tippar att jag sett 15-20 av Nor\u00e9ns pj\u00e4ser, oftast regisserade av honom sj\u00e4lv. Uppskattningen inbegriper ett antal drabbande produktioner vilka visats p\u00e5 teve.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Regiss\u00f6ren Marcus Carlsson \u00e4r en 80-talist med ena benet i filmens v\u00e4rld. Hos honom m\u00e4rks en dragning till det kusliga i tillvaron och sv\u00e5rf\u00f6rklarade beteenden. Meritf\u00f6rteckningen innefattar Luciakandidaterna <\/em>och ett p\u00e4rlband av upps\u00e4ttningar jag recenserat. Syftar p\u00e5 lysande Europas kniv, Isadora och k\u00e4rleken, Faces <\/em>och Jag ser allt du g\u00f6r. <\/em>Vidare den ot\u00e4cka danska ungdomsdramat Intet<\/em>, mystisk treenighet i Shirins vargar <\/em>samt halvfloppen Helen och Agnes<\/em>. Manus eller f\u00f6rlaga har levererats av exempelvis Annika Norlin, Carina Rydberg, den unga Johanna Svalbacke, John Casavettes, Bj\u00f6rn Runge, Pamela Jaskoviak och danska f\u00f6rfattaren Janne Teller. Carlsson, engagerad av b\u00e5de frigrupper och G\u00f6teborgs Stadsteater, \u00e4r enligt uppgift i en arbetsprocess med spelfilmen Biodlaren<\/em>. Regiss\u00f6rens avsikt med nya uppdraget hos GDT, har varit att publiken ska kunna dela samma intima rum med sk\u00e5despelarna. Tillkortakommanden och vad som skaver i relationer \u00e4r \u00e4mnen han s\u00f6kt. Och vem fr\u00e5gar jag retoriskt kan d\u00e5 l\u00e4mpa sig b\u00e4ttre \u00e4n den psykologiskt borrande Lars Nor\u00e9n?<\/p>\n\n\n\n

Som framskymtat genomsyras Om k\u00e4rlek <\/em>av sin sj\u00e4lvbiografiska pr\u00e4gel, vilket dokumentation i En dramatikers dagbok<\/em> styrker. I k\u00e4nnetecknande lakoniska replikv\u00e4xlingar d\u00e4r fr\u00e5gor s\u00e5 ofta returneras ist\u00e4llet f\u00f6r att besvaras, korsklipps scener emellan tv\u00e5 vacklande par vilka i praktiken bildar ytterligare tv\u00e5 par d\u00e5 den Hanna Ullerstam spelar blir ihop med den som f\u00f6rkroppsligar en av birollerna, medan individerna Carl-Marcus Wickstr\u00f6m och Mia Eriksson gestaltar har en \u00f6msint aff\u00e4r trots gifterm\u00e5l p\u00e5 var sitt h\u00e5ll. Enaktarens lite r\u00f6riga bygge blir inte mindre f\u00f6rvirrande av omtagningar och en kronologi som tar l\u00e5nga kliv, blickar tillbaka p\u00e5 ursprungliga parens komplexa relationer.<\/p>\n\n\n\n

De stora diskussionerna handlar om n\u00e4r \u00f6msesidigheten fallerar i sexlivet, om mer bekv\u00e4mt boende men framf\u00f6r allt om barnens roll i respektive f\u00f6rh\u00e5llande. Det krisande par som skildras av Mia Eriksson och Erik \u00c5kerlind har ett barn som beh\u00f6ver f\u00e5 veta sanningen medan det andra paret har l\u00e5ngt g\u00e5ngna planer p\u00e5 att adoptera, verkar i s\u00e5 fall tvingas v\u00e4lja bland barn med s\u00e4rskilda behov. Fr\u00e5gan om abort blir ocks\u00e5 en i h\u00f6gsta grad aktuell komplikation eller m\u00f6jlighet. Pj\u00e4sen beskrivs som en ”stilla betraktelse om tomheten i v\u00e4lf\u00e4rdens valfrihet”. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Dramat med sin resignerade och kv\u00e4vda desperation ger ett splittrat intryck, tillh\u00f6r inte p\u00e5 l\u00e5nga v\u00e4gar Nor\u00e9ns mest framst\u00e5ende kollektion. De fragmentariska ber\u00e4ttelserna f\u00e5r tyngd n\u00e4r sj\u00e4lvbiografiska aspekten beaktas. Otroheten och hur den f\u00f6ljs upp av Wickstr\u00f6m och en hudl\u00f6st agerande Eriksson \u00e4r vad som fr\u00e4mst stannar kvar. Deras scener vibrerar av sorg, saknad och fina minnen. Ett unikt bevis p\u00e5 hur Wickstr\u00f6m lever sig in i sin framst\u00e4llning, \u00e4r hur han reagerar p\u00e5 egna och motspelares repliker med \u00f6gonen och genom en f\u00f6rv\u00e5nad, halv\u00f6ppen mun. <\/p>\n\n\n\n

Scenografin \u00e4r luftig med ytterst sparsamt m\u00f6blemang, en inbjudande beige helt\u00e4ckningsmatta och gultonade draperier. L\u00e4ngst in vid ena v\u00e4ggen ett f\u00f6rvaringsutrymme med en stereo d\u00e4r den person Wickstr\u00f6m gestaltar g\u00e4rna h\u00e5ller till. Hans musik\u00e4lskare v\u00e4ljer brett, fr\u00e5n frijazz till medryckande punk\/ new wave och hit av singer songwritern Harry Nilsson. Samtidsmark\u00f6rer lyser dock med sin fr\u00e5nvaro. Aprop\u00e5 ljuss\u00e4ttning ska denna inte oviktiga ingrediens uppm\u00e4rksammas. Det disigt ombonade ljuset och de pl\u00f6tsliga omslagen till utdragna sekunder av m\u00f6rker sk\u00e4nker en f\u00f6rh\u00f6jd st\u00e4mning. J\u00e4mf\u00f6rt med upps\u00e4ttningen p\u00e5 Dramaten har en sk\u00e5despelare tillf\u00f6rts ensemblen. D\u00e5 laborerades med en betraktare sittandes p\u00e5 f\u00f6rsta raden. I Marcus Carlssons regi jobbas med ett extremt intimt tilltal. Ageras lika mycket mitt ibland publiken och st\u00e5ende vid v\u00e4ggen intill l\u00e4ktaren, som mitt p\u00e5 scen d\u00e4r Erik \u00c5kerlind i ett skede ligger p\u00e5 golvet. N\u00e4r de inte har scener sitter de p\u00e5 stolar.<\/p>\n\n\n\n

Ingen skugga ska falla p\u00e5 gedigen ensemble. Men trots den ymnigt spretande text ni l\u00e4st som blandat redovisning med omd\u00f6men och sm\u00e5tt sensationell bonusfakta, konstateras att jag inte blir p\u00e5fylld; vilket \u00e4r uppseendev\u00e4ckande efter bes\u00f6k hos 20-\u00e5rs jubilerande ambiti\u00f6sa G\u00f6teborgs Dramatiska Teater. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Lars Nor\u00e9n Regi: Marcus Carlsson Scenografi, kostym och rekvisita: Anges Gry Ljusdesign, ljuddesign och musik: Jacki Rom\u00e1n Mask: Jessica Cederholm I rollerna: Erik \u00c5kerlind, Mia Eriksson, Carl Marcus Wickstr\u00f6m, Hanna Ullerstam, Christian Olofsson samt Oskar Lundblad Premi\u00e4r: 25\/10 2024 p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska Teater, Stigbergsliden G\u00f6teborg Spelas till och med 26\/1 Att f\u00e5 g\u00e5 p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-186441","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186441","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=186441"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186441\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":186468,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186441\/revisions\/186468"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=186441"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=186441"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=186441"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}